Här kommer vår julafton i en himla massa bilder. Håll till godo!

Vaknade först av alla på julaftons morgon och gick ner och tände ljus, gjorde eld i vedspisen och började duka fram frukosten.

Så kom barnen ner och hittade sina nissegåvor under julgranen. Någon liten leksak att roa sig med fram till julklappsutdelningen.

Bertil fick en Rubiks kub och Folke ett klurigt spel som man kan spela på egen hand.

Traditionsenligt är det kakfrukost som gäller.

Fast vi adderade också skinksmörgåsar på mjukkaka. Det är fint att få skapa sina egna traditioner – som att man givetvis får tjuvsmaka julskinkan innan julbordet och göra goda smörgåsar.

Dukade med majolika, loppade glas och en gammal handbroderad duk.

Så småningom, när alla stigit upp åt vi frukosten.

Folke och Bertil fick en extra nissegåva. En pianobok från moster – så att de kan spela på det nya piano vi precis köpt.

Juni övade istället på elgitarr.

Högläsning

Och sedan såg vi sista avsnittet av julkalendern och det var så sorgligt att den var över. Visst var det en ruskigt bra julkalender i år?

Efter frukosten följde vi med till mördarbacken och åkte skrana

Vissa var lata och fick skjuts dit

Det var en solig och kall julafton i år

Och vi åkte tills kinderna blev knallröda och frosten hamnade i ögonfransarna.

Anna puttade på fart och sedan åkte hon själv i backen, trillade av skranan och gled på dunrocken hela backen ner – som en val i en rutschkana som absolut inte gick att få stopp på. Extremt roligt.

Sedan gick vi hem, duschade, gjorde oss fina och förberedde jullunchen. Flickorna hade pakistanska hårdekorationer de fått av Annas kollega. Med bjällror som klirrade.

På julafton blev det min familj, syrrans familj och min moster och kusin. De senare har vi firat jul med under hela uppväxten så det var en kär tradition som återupptogs. Pappa och hans sambo skulle också ha kommit men blev sjuka och fick stanna hemma.

Jag tog på mig min luftigaste klänning för att kunna äta obehindrat.

De senaste åren har vi börjat äta julbordet till lunch och sedan ta julklappsutdelningen direkt efter Kalle. Dels hinner barnen inte bli så otåliga som om man väntar till sist på kvällen – dels hinner de faktiskt leka med grejerna innan de är helt övertrötta. Dessutom slipper man laga lunch. Perfekt lösning! Och när middagstiden väl kommer är man ganska nöjd med att bara äta efterrätt istället.

Min fina syster och systerdöttrar.

Vi åt och åt och åt…

Och åt lite till

Och pianoboken kom till användning när väntan på tomten blev lång.

Det är så härligt att ha instrument hemma. Vårt förra piano gick ju sönder och vi har varit utan i flera år. Men nu är ordningen återställd. Och ovanför pianot hänger alla gitarrer. Tänker också hänga upp flöjterna, kastanjetterna och alla andra instrument där. Så att det blir en riktig musikhörna.

Så bar vi in paketen under granen. Vi som inte skulle ha så många paket i år. Hahaha. Varje år samma visa. Men till mitt försvar var vi faktiskt elva personer som delade på skörden.

Anna och Juni höll julkonsert.

Och sedan fick vi syn på något i mörkret nere i skogen. En tomte kom pulsande genom snön. Bultade på rutorna och klampade sedan in på punchverandan.

En snäll och ståtlig tomte med mörk röst och klappar till barnen.

Bertil gick fram och tog emot säcken, men Ulf var väldigt skärrad. Jag såg att han försökte vara modig – men efteråt berättade han att han hela tiden trott att tomten kommit för att mörda honom med ett långt spjut.

Vi får jobba på tomteberättelsen tills nästa år känner jag.

Sedan utbröt ett sådant kaosigt paketöppnande att motsvarigheten aldrig skådats.

Vi försökte hålla lite ordning och assistera med öppningen.

Bertil hade önskat sig en yxa, huggkubbe, flanellskjortor och ullunderställ. Så han var lycklig när han fick allt utom huggkubben i julklapp.

Folk hade önskat sig pannband, smycken och handskar från animeserien Naruto och fick till sin glädje alltihop. Och lite till.

Efter paketöppningen lade sig stor frid när alla barn utforskade sina gåvor i lugn och ro.

Vissa svidade genast om och provspelade sedan hockeyspelet.

Ulfs bästa present visade sig bli en loppad skinnjacka som Anna köpt åt honom. Han fick också en liten skateboard som han önskat sig och hela kvällen gick han runt med den under armen, iklädd skinnpajen, sina nya svarta handskar och vickade på höfterna och frågade

-Hur är läget snygging?

till alla som han fick syn på.

Läget var utmärkt – annat är ju orimligt när man får äta denna efterrätt. Rullrån, hjortronsylt och vispgrädde.

Resten av kvällen satt vi och spelade sällskapsspel och åt julgodis. Först efter elva körde moster Mia och kusin Jonas hem och alla barnen gick och la sig. Vilken underbar julafton!

Själv låg jag vaken sent i soffan och tittade på julgranen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria och grinade. Just den traditionen har jag lånat av Erica och den kommer definitivt att få förnyat förtroende nästa år.