Jag har fått många kommentarer och DMs av typen ”jag vet att jag måste vila men jag vet inte längre vad som känns vilsamt” sedan mitt Vinter i P1 sändes.

Att inte riktigt veta vad som är återhämtande är ett förvånansvärt vanligt problem. Vi pratar ju ofta om vikten av vila och att prioritera det. Men sällan om att man ibland kanske inte ens vet vad man ska göra med tiden för vila – när man väl har den.

För att veta vad som kommer göra en pigg behöver man veta vad som gjort en trött. Det pratar jag om i Vinter och det har jag skrivit om på bloggen flera gånger. Har man suttit framför en skärm på jobbet hela dagen kanske vilan inte är att kolla på teve. Snarare att gå ut i naturen. Men har man däremot arbetat hårt med kroppen kanske vilan är som bäst i tevesoffan?

Något annat som kan hjälpa en att hitta sin egen återhämtning är att fundera på vad man gjorde när man var liten och kunde disponera sin tid fritt? Vad gjorde du som du tyckte var roligt och vilsamt? Var det att spela fotboll med grannkompisarna? Gå själv i skogen? Organisera dina bokmärken? Möblera om rummet?

Jag har märkt att om jag bara jag stillar mig lite så att jag hör min inre röst, så dras jag faktiskt automatiskt till att göra mer av det som var vilsamt för mig som barn och tonåring. Här är några sådana saker.

Att läsa böcker är den ULTIMATA vilan för mig. Särskilt om det sker vid någon annan tid än just innan sänggåendet. Det är så återhämtande och känns så lyxigt att jag liksom får en våg av välmående genom kroppen när jag gör det. På jullovet låg jag i soffan många kvällar och läste och åt julgodis och då och då ropade jag till min syster som satt i ett annat soffhörn och virkade förnöjt -MEN ÅÅÅÅÅÅ VAD VI HAR DET UNDERBAAAART! Och hon instämde högljutt. Att handarbeta är nämligen hennes motsvarighet till läsning.

Att promenera med vänner. I den där ålder när man inte längre ville ses hemma på varandras flickrum och sitta och viska medan resten av familjen var utanför dörren – ja då gick man istället. Hela tonåren ägnades åt att vara ute och promenera med mina vänner och vi måste ha gått hundratusentals steg i veckan. I år har jag gått mer än på länge. IRL med Stina, med Erica i telefon, med min syster i luren och allra mest med min bästis Elina. Precis som när vi var sexton och möttes hallvägs mellan Carlslid och Tomtebo och gick ihop. Fast nu ringer vi på telefonen istället och pratar medan jag traskar runt byn och Elina fortfarande traskar runt på Tomtebo. Det ger både motion och vila på samma gång.

Att måla. Jag har målat hela min uppväxt och det är som att jag sorterar mina tankar när jag håller på. Jag märkte dock en tråkig grej för några år sedan – och det var att när jag började visa upp mina alster för andra så försvann en del av glädjen och vilan för mig. För plötsligt började jag se på det jag gjorde med utifrånblick. Genom andras ögon. Och då blev det inte längre sådär kravlöst och härligt. Så nu målar jag mest för mig själv igen. Och visar upp vad jag skapar lite mer sällan.

Vad tyckte du var roligt, vilsamt och återhämtande när du var barn och tonåring? Och finns det något sätt du kan få in mer av det i ditt liv nu?