Inatt när jag inte kunde sova låg jag och läste mitt bloggarkiv från i somras. Och tänkte för mig själv -Kan det verkligen finnas något så här ljuvligt? Och hur kan jag ens gå och lägga mig om nätterna i sådana fall? Jag borde väl vara vaken jämt och bara insupa livets skönhet?!

Sedan mindes jag att det är precis så. Jag sover nästan ingenting på sommaren, är ute hela tiden, badar allt jag förmår och lever på sätt och vis i ett slags rus. Mot slutet av sommaren har det mattats av något. Men fram tills dess känns det som att jag går runt och är hög. Lätt att förstå när jag nu ser bilderna på allt berusande vackert.

Idag är det en tisdag i början av februari. Men om det var en tisdag i början av juli skulle jag…

Vakna tidigt i ett ångande varmt sovrum där solen legat på sedan fyra på morgonen.

Gå rakt ut till mitt badkar i trädgården och hoppa i och svalka mig.

Sedan bara dra på mig en sommarklänning på den nakna kroppen och inta mitt kaffe på farstubron i lugn och ro medan barnen härjar i trädgården.

Gå en sväng och klippa in färska blommor och göra buketter

Till husets alla rum.

När värmen blir olidlig packar jag fikakorgen

Med kalla köttbullar, potatissallad och kex

Och åker till vår bästa badsjö och badar.

Där blir vi kvar ända tills hettan börjar lägga sig.

Då åker vi hem genom kohagar och skogar

Och jag dukar fram kaffe och kakor i trädgården

Och alla är svalkade, trötta och nöjda och vill bara ta det lugnt. Fullkomlig frid råder under några sköna timmar.

När magarna börjar kurra sätter jag igång med middagen.

Att laga mat vid öppet fönster, det är fina grejer det!

Gnocci med salsiccia, parmesan, päron, mandel och rosmarin till middag.

Vi har ofta middagsgäster på sommaren och den här tisdagen är inget undantag. Släkt, vänner eller barnens vänner kommer på besök.

Efter maten plockar jag in de första mogna bären från trädgården. Och tjasar runt i olika tunna bomullsklänningar med klädnypor skramlande i fickorna. Hänger tvätt och rensar ogräs och blir sittande en lång stund i hänggungan, med blicken fäst på ingenting.

När kvällen kommer har hettan från dagen kommit ikapp och vi tar på nytt ett svalkande dopp. För att kunna somna gott utan att vara alldeles överhettade.

Vi cyklar hem i blöta badkläder

Och barnen får ett lass smörgåsar till kvällsfika. Själv ställer jag upp alla fönster på vid gavel för att vädra korsdrag under natten.

Och när klockan närmar sig ett börjar jag avrunda min dag. Jag går jag en sista sväng i min trädgård, doftar på blommorna och stödvattnar trötta plantor. Sedan blir jag sittande på farstubron igen.

Och tittar på dimman som stiger från ängarna och hör storlommens vemodiga klagande. Och känner mig alldeles ledig, lugn och glad.

Men nu är det en tisdag i februari. Och jag ska göra min bokföring, spela in podd och ha zoom-möte med några kunder. Och det mesta känns ganska tungt och trist just idag. Men en försiktig sol anas på himlen och den fyller mig med tillförsikt. Ljusare tider är i antågande.