Satt och letade i mitt bildarkiv och hittade en mapp som det stod Clara Family Living på. Öppnade den och översköljdes av en nostalgivåg. Hösten 2014 kom tidningen och hälsade på och fotade hemma hos-reportage hos oss. Folke var en bebis och Bertil var en trulig unge som absolut inte tänkte göra som någon annan ville.

Tur att det var en duktig fotograf som lyckades lirka med honom. Samt att det gick att retuschera ihop en bild på mig och Bertil där han inte vände rumpan mot kameran eller jag blundade. Folke gallskrek av någon anledning och det kan man nästan se på hans kroppsspråk.

Tycker att jag är en sån fin liten mamma på den här bilden. Håret var piffigt och kläderna fina. Klänningen i kashmir kom från Camilla Thulin och jag var lycklig som fick låna den till plåtningen.

Åh min underbara blå tapet. Saknar den ibland om sommaren – fast aldrig på vintern för då kändes den så kall. Reagerar också på hur ljusa och fina golven var – alldeles nyslipade. Men inget på väggarna? Knappt gardiner? Så lite textil och så….kallt!

Badrummet var nyrenoverat och fräscht. Sju år senare delar vi fortfarande fem personer på denna lilla enda toalett och det är ganska frustrerande. Tur den på övervåningen strax ska börja renoveras för att återigen tas i bruk.

Köket var grönt och karamelligt och Folke ser så rolig ut. Som ett vettskrämt troll.

Älskade mitt gröna kök men är tacksam över att ha ett lite mer rymligt kök nu. Visste ni att mitt kök hämtades av en lokal snickare och att delarna sedan användes för att bygga nya fina kök i gammal stil? Så roligt att köket fått så många liv! Jag fick ju själv hämta det hos en läsare där det skulle rivas ut.

Vidvinkelbild för heluppslag i tidningen. Gardinerna hade Anna sytt och stylat iordning åt mig. Och även den här klänningen kommer från Camilla Thulin. Jag har kvar den forfarande och bär ibland. Ruskigt bra kvalitet. Det vita skåpet står på kontoret och lådorna ovanpå agerar soffbord idag.

Bokhyllan var inte särskilt välfylld på den här tiden. Men stolen står fortfarande kvar i samma hörn. Till och med lampan har samma plats i bokhyllan som den hade för nio år sedan.

Den enda rum som jag tycker var finare då än nu är hallen på övervåningen. För här är det ett redigt skrotupplag för tillfället. Men det ska också renoveras när pengar och ork finnes. Tapetseras, målas tak, och byggas ett smäckert räcke mot trappen istället för denna kompakta vägg.

Vi går raskt vidare in till sovrummet. Ljust och fräscht. Dessa tapeter sitter fortfarande kvar men idag ser det ut som att någon skjutit med kulspruta på dem. Här har det borrats och spikats och hängts om tavlor, hyllor och ribbstolar många, många gånger sedan dess. Och just nu är det barnens stora lekrum.

Då var det istället ett spatiöst sovrum med pojkarnas barnkammare på vardera sida. Här syns Folkes lilla rum.

Å vad det var gulligt här inne! Perfekt storlek för ett litet kryp.

Och så Bertils rum med det lilla valvet in till sovdelen. Fint men kalt. Varför hade jag inga mattor? Inga draperier? Inte fler gardiner? Obegripligt! Men kul att se tillbaka och minnas.

För övrigt är stora, spatiösa sovrum överskattade. Trivs mycket bättre i vårt lilla sovrum som på den här tiden var ett kontor. Där kan man sova tryggt, mörkt och i fred.

Hejdå, 2014!