Precis när vi skildes åt vid skolgården imorse vände sig Folke om och ropade till mig
-Mamma, det luktar vår idag!
Och det gör det. Kring nollan ute, klarblå himmel och den där doften av smältande snö. Efter att jag lämnat Ulf snörade jag på mig pjäxorna och tog en tur i skidspåret. Behöver bottna dagen med rörelse när jag ska sitta still så mycket som jag gör när jag skriver bok. Det ger mig skrivro.
Jag drömde om mormor och morfar inatt. Och om min mamma och farbror Lars. Och jag kände mig egendomligt ömhudad när jag vaknade – med tårarna precis innanför ögonlocken. När jag skidade iväg i skogen och skrämde upp några rådjur längs spåret rann tårarna. Tänk att jag får finnas till och vakna en februaridag när det är soligt och doftar smältsnö. Tänk att jag får vara frisk och åka skidor. Tänk att jag får se fram emot en vår och våga tro att den blir bra. Tänk att jag får leva.
27 svar
Så fint uttryckt! Ja våren är verkligen en hoppets och tacksamhetens tid. Även om den också kan rymma en del sorg över de våra som inte får uppleva den igen.
Men jag tänker att det är en del av livet också. Ingen vet vad som väntar runt hörnet men vi kan ta vara på dagen idag. Varje dag, i stort och i smått, i glädje och sorg, i ensamhet och gemenskap.
Önskar dig en bra dag.
Tack för din blogg, tack för dina fina känslor och ord. Som poesi i vardagen…
Känner igen mig. Blir alltid tårögd och längtar efter mina föräldrar när det blir vår eller bara av att höra fåglarna sjunga. Tänk att jag och inte de, får uppleva allt det fina. Mina barnbarn som de aldrig såg. Ja, så är det.
Du är så bra på att sätta ord på allt. Såna stunder är fantastiska. Jag tänker ofta sedan min syster dog, att nu får jag leva för henne också. Ta vara på stunderna och se ljuset även i enkla ting. Allt det där som hon inte kan göra längre.
En natt träffade jag henne i en dröm. Jag kom med bilen, och när jag öppnade bildörren stod hon där vid trappan och hälsade som vanligt. Vi fikade och allt var som förr. Jag vaknade glad. Som att vi setts och skulle ses igen. En märkligt fantastisk känsla.
När jag läser om din tur i skogen kommer jag att tänka på den här låten som heter:
I skogen, och handlar om känslan du beskriver, naturen som kyrka.
https://open.spotify.com/album/1OfQiDSe4pxhCXd6dFPyXu?si=qb_QTRIwSoO54i9rSewQiA
Clara, skulle du vilja skriva något om fastan? Intressant ämne.
Ja det är fantastiskt det där med tacksamheten över att man får fortsätta leva. Det blir extra tydligt när man har nära och kära som har drabbats av sjukdom och död, livet blir aldrig mer riktigt sig likt men det kan bli väldigt bra ändå.
❤️❤️❤️
Jeg har blitt eldre enn min mamma. Hver eneste dag kjennes som en bonus🌼
Finns ju ingen bättre låt än denna på detta tema:
https://open.spotify.com/track/6fdz9V4fcUiNaN45PGMKbY?si=rt3vXlbXRue2flz5euag9g
Börjar alltid storgråta.
Men å!! Gåshud och tårar i ögonen, så fin! Tack 🙏❤️
Jag är också, liksom Carina, intresserad av fastan. Provade att kolla i dina kategorier men hittade inte “Tro” eller liknande men har för mig att du ganska nyligen postat en uppläsning från en Gudstjänst, kan ha varit SR?
Tror att det àr dessa inlàgg du letar efter:
Min kristna fasta
16 mars, 2020
Fastan som avslutas och fastan som fortsätter
9 april, 2020
Typ det vackraste du skrivit, just ömhudad och livet, du träffade mitt hjärta här.
Lotta, känner precis som du. Tacksam att jag får fortsätta leva. Min pappa fick nyligen somna in. Men jag fick ha en närvarande pappa i 64 år. Inget är sig likt men tacksamheten och kärleken till det som finns kvar känns så stark. Det kan bli bra till slut fast man i djupaste sorg och saknad inte tror det.
Idag är en bra dag, solen och dagsljuset gör så mycket. Jag känner livet i mig och orkar mer.
Vackert det är så det är!
Så starkt och vackert. Den överväldiga insikten. Precis så är det också. Så lätt att vi glömmer undret vi får lov att befinna oss mitt i, exakt just nu.<3
Kram!
Blev positivt träffad av ditt inlägg. Kände direkt hur det luktar i skogen en vårvinterdag. Är annars storstadsmänniska och tycker att våt asfalt i vårregn luktar väldigt gott. Just ikväll känner jag också tacksamhet över livet, har fått min tredje cellgiftsbehandling idag, har många ytterligare kvar under våren. Mår minst sagt pyton ikväll men försöker se positivt på att behandlingen ”tar”. Tacksam över våren, vården och livet.
Så tufft med behandlingen ❤️ krya på dig och stor kram!
Det är verkligen en gåva att kunna känna så; Tacksamhet, hänförelse, glädje i att leva. Gripande skrivet! För den som inte riktigt är där har jag några tips på humörvändare hos mig, det sista riktigt ovanligt;) Trevlig kväll✨
Vackert så det gör ont.💕
Tänker på när någon nyligen frågade om jag verkligen firar mina födelsedagar än. Tycks nog vara rätt gammal 😄
Men jag känner den tacksamhet som du ger uttryck för. Tacksam att leva, tacksam för varje ny dag. Tacksam att jag kan ta djupa andetag. Känna dofter. Det går som ett djupt stort Tack genom själen till Gud.
Även om jag eg inte brukat gilla att fira min egen födelsedag, men gärna ordnar för familjen och firar andra.
Så kan jag nu känna att det är fint att få fira en till födelsedag just för att jag känner en sådan glädje och tacksamhet att få leva, andas och vara till.
Mammas sköterska ville att hon skulle ta bort mig när det upptäcktes att hon var gravid. Hon hade ju flera barn redan och var 40plus. Men mamma valde livet för mig.
Då blir man extra tacksam.
🥹❤️ tänk va! Vilken tur att hon inte lyssnade på sköterskan
Jag förlorade en nära vän i suicid en strålande vit vinterdag i februari för 14 år sedan. Så när solen börjar värma den här tiden på året blir det en tid för eftertanke, tankarna smyger sig på, hur skulle allt varit om inte…
Hon finns alltid med i tankarna, men just den här femte årstiden när ljuset återvänder, sol som börjar värma och gnistrande vit snö blir speciell. Hon fattas helt klart, även om livet för oss andra går vidare och sorgen inte alls är lika intensiv nu som första åren.
Jag drömmer mycket på nätterna, minns och kan berätta om det, MEN jag har aldrig drömt om henne? Inte en gång på alla dessa år! Det känns både sorgligt och lite skönt ❤️
Jag vet precis hur det känns. Förlorade min pappa i suicid för nästan 7 år sedan. Sedan min nära väninna i cancer en sådan strålande vinterdag bara några månader efter. Om den ene har jag drömt ofta i början, men bara i svart-vitt. Om den andra bara en gång och sedan aldrig mer tyvärr. Det är ju liksom möten i drömmarna. Kanske din väninna kommer en natt då du inte väntar dig det längre.
Ömhudad, vilket vackert svenskt ord! Översättningen „dünnhäutig“ låter lite torftig…
Tack, och kramar från Tyskland. 😘
great
Tack för att du beskriver tacksamhet så vackert. Det träffar alltid rakt i hjärtat.