Ett gott humör Ă€r bara ett trĂ€ningspass bort. Usch vad hurtigt och usch vad sant. Men inte i början kanske? I början Ă€r de goda effekterna mer svĂ„ra att upptĂ€cka. Visst kĂ€nns det skönt efter ett trĂ€ningspass – men mest för att skiten Ă€r överstökad. Att verkligen börja kunna anvĂ€nda trĂ€ning som ett glĂ€djepiller det tycker jag krĂ€ver en viss tillvĂ€njning. Att man sĂ„ att sĂ€ga byggt upp ett beroende.

I tisdags hade jag mensvÀrk frÄn helvetets hÄla och hade det inte varit för att det redan var inbokat ett PT-pass hade jag definitivt inte trÀnat. Men jag trÀnade och det onda lindrades betydligt av rörelsen och sedan var jag sÄ glad. Och imorse kÀnde jag mig trött, seg och svag i kroppen men eftersom det var bestÀmt att jag skulle trÀna sÄ gjorde jag det. Och nu sitter jag hÀr och skriver och Àr sÄ lugn och nöjd i kropp och knopp. Vilket bra sÀtt att inleda en helg!

Att bli stark, leva lÀngre eller kÀnna sig snyggare Àr alla rimliga anledningar till att trÀna. Men för mig har trÀningen med Ären framförallt blivit min feel good-grej jag tar till nÀr jag akut behöver hjÀlp med humöret och sinnestillstÄndet. Kanske sÀrskilt pÄ helgen nÀr det finns en lÀngtan efter att göra nÄgot kul och konkret men dagen bara sÄsar sig fram. TrÀnar jag dÄ sÄ kÀnns det genast bÀttre. NÄgot riktigt har blivit gjort. NÄgot för mig sjÀlv.

En sak som gjort trÀningen Ànnu roligare senaste tiden? Att jag börjat dansa! En dag nÀr jag skulle konditionstrÀna och varken kunde Äka skidor eller hade lust att motionscykla satte jag istÀllet pÄ tung hiphop och dansade loss i en halvtimme framför spegeln. Var helt svettig och lycklig. Mindes dÄ att dans framför spegeln i kombination med klÀdprovning var ett nöje jag Àgnade mig Ät var och varannan kvÀll i gymnasiet.

FASEN vad roligt det Àr att dansa igen och mÀrka att alla squats och marklyft gjort att jag nu kan drop it low like pro.