Ett gott humör är bara ett träningspass bort. Usch vad hurtigt och usch vad sant. Men inte i början kanske? I början är de goda effekterna mer svåra att upptäcka. Visst känns det skönt efter ett träningspass – men mest för att skiten är överstökad. Att verkligen börja kunna använda träning som ett glädjepiller det tycker jag kräver en viss tillvänjning. Att man så att säga byggt upp ett beroende.
I tisdags hade jag mensvärk från helvetets håla och hade det inte varit för att det redan var inbokat ett PT-pass hade jag definitivt inte tränat. Men jag tränade och det onda lindrades betydligt av rörelsen och sedan var jag så glad. Och imorse kände jag mig trött, seg och svag i kroppen men eftersom det var bestämt att jag skulle träna så gjorde jag det. Och nu sitter jag här och skriver och är så lugn och nöjd i kropp och knopp. Vilket bra sätt att inleda en helg!
Att bli stark, leva längre eller känna sig snyggare är alla rimliga anledningar till att träna. Men för mig har träningen med åren framförallt blivit min feel good-grej jag tar till när jag akut behöver hjälp med humöret och sinnestillståndet. Kanske särskilt på helgen när det finns en längtan efter att göra något kul och konkret men dagen bara såsar sig fram. Tränar jag då så känns det genast bättre. Något riktigt har blivit gjort. Något för mig själv.
En sak som gjort träningen ännu roligare senaste tiden? Att jag börjat dansa! En dag när jag skulle konditionsträna och varken kunde åka skidor eller hade lust att motionscykla satte jag istället på tung hiphop och dansade loss i en halvtimme framför spegeln. Var helt svettig och lycklig. Mindes då att dans framför spegeln i kombination med klädprovning var ett nöje jag ägnade mig åt var och varannan kväll i gymnasiet.
FASEN vad roligt det är att dansa igen och märka att alla squats och marklyft gjort att jag nu kan drop it low like pro.
26 svar
fasen vad skön du är som bara sätter på tunga beats o dansar loss. Älskar själv att dansa men skulle aldrig komma på tanken att dansa själv hemma framför spegeln. men det måste jag ju prova nu!
Ha ha ha!! Yes, that’s it!! Röra sig är skitkul! Det är ” som lek” , fast man är vuxen! Vi behöver det! Det är skapande, – ger kraft!! Let’s move it!
Åh vad bra du beskriver det Clara! Och det är så svårt att förstå när man inte är där själv – jag tränade ju ingenting själv för 10 år sen – men efter några månaders inkörning så blir ju träning det som ger styrka, energi och välbefinnande i både kroppen och sinnet. Mitt mission som PT är att fler ska få ha den känslan i sitt liv 🧡
Jag älskar att dansa! Jag kan dansa lite varsomhelst typ på jobbet, i mataffären eller när jag är ute och går .
Träning jag gillar är spinning , yoga och såklart Zumba 🙂 för att nämna några.
I tisdags kom jag hem från jobbet med rejäl huvudvärk. Ingen del av mig ville gå på kvällens friskispass. Kruxet var bara det att det var jag som skulle leda passet, så med mycket möda och stort besvär masade jag mig dit. Och tänka sig, en timme senare åkte jag därifrån, pigg och utan huvudvärk. Träning, frisk luft (passet är utomhus) och trevligt sällskap gjorde underverk.
Vad härligt att höra 💪❤️
Faktiskt så hjälper träningen mig så att jag klarat av att sluta med antidepressiva. Hade i och för sig endast 5mg citalopram för emotionella pms symtom eller ilska eller vad det nu var men det går bra, har varit utan nu i 6 veckor.
Ett par veckor sen frågade jag om hur andra hundägare gör, hur de hinner och orkar träna själv.. jag tog till mig tipsen om Sandra Friberg och youtube och sen dess styrketränar jag hemma direkt efter att jag kommit in från turen med hunden, då är jag ju redan uppvärmd. Det är bara det att jag får sån vansinnig träningsvärk och muskelsvaghet efteråt att jag egentligen går med ont hela tiden, antar att jag är mindre stark i vissa muskelgrupper än vad jag trodde jag var. Funderar starkt på att ta kontakt med en PT som kan göra upp ett program som passar just mig. Tack Clara för din underbara blogg och inspirationen som väller ut, din blogg är som en godsak som man gömt undan och bara väntar att få öppna och smaska på! 😀
Så smart tänkt: lite styrketräning hemma direkt efter hundpromenaden! Jag tar med mig det tipset som räddning när jag inte hinner till gymmet. Och muskler blir starka med tiden. 🙂
Låter väldigt härligt!
Själv skulle jag aldrig ens tänka på att träna. Förr hade jag ångest och dåligt samvete över att man borde träna för att må bra och hålla sig frisk. Jag var så trött på att må dåligt över att jag inte gillade att träna och samtidigt känna att jag vill ju ta hand om min kropp. Men jag tycker gym är helvetes håla i världen. Verkligen avskyr svettlukt och hög musik. Så jag bestämde mig för att bara skita i träning, vete tusan hur jag gjorde det. Och när pressen var borta så insåg jag att jag är ju ute och promenerar en mil om dagen, jag har bara inte tänkt på att det ju är en form av träning – för mig har det bara varit ”rasta hundarna”. Att rasta hundar är ju en naturlig del av min vardag som jag älskar och njuter av.
Kul!
Som tips om man inte har så mycket inspiration men gillar att dansa så finns det en mängd dansträningspass på Youtube. Jag sätter på ett sådant ibland och kör när jag lagar mat, kul underhållning för grannarna, haha
Åh samma här! Bästa som finns att bara dansa omkring hemma. 🙂 Älskar emkfit på Youtube. Riktigt roliga danspass och noll prestige.
Den där känslan av att det är skönt att träna, så underbar den är! För mig krävs kontinuerlig träning över tid, då känner jag suget efter att ta mig ut och att det är skönt under träningen också.
Dessvärre är det en svår balansgång när man som kvinna på 42 år med karriär, familj och hem/trädgård, andra intressen OCH nu i förklimakteriet, att veta när man ska ta sig över tröskeln att ta sig ut och träna, och när man faktiskt behöver vila. Det är sådan frustration, för det är som att mina hormoner går ännu mer bananas om jag pressar mig för mycket just med löpning, skidåkning och powerwalks. Det verkar enligt många kunniga inom klimakteriekunniga (bl.a. Monica Björn) att styrketräning är bättre än t.ex löpträning när vi är i klimakteriet och blir äldre. Det är de där löpturerna som är så sköna mentalt och som ger mig energi och glädje.
Detta är något som är nytt för mig, sedan hormonerna började svaja, att det är otroligt svårt att hålla kontinuitet i träning, ibland behöver jag pausa all rörelse i 3-4 veckor tills jag är bra igen. Nu är jag precis i startgroparna att börja med HRT (hormoner) så jag ser en liten ljusglimt i att kunna träna mer och mer regelbundet igen. Och jag får nog helt enkelt bara ställa om och träna lite mer styrketräning än jag gör nu, om jag ska kunna träna över huvudtaget.
Jag minns för tre år sedan så började det under löpturerna ibland bara ta slut i kroppen, det gick inte att jogga vidare, det var segt och som mjölksyra i benen fast jag knappt hade sprungit. Någon dag senare funkade det bra igen. Först kunde jag inte koppla det till något speciellt, jag utreddes för ansträngningsastma och gjorde en rad undersökningar men “allt såg bra ut”. Med tiden kunde jag se tydliga kopplingar till menscykeln när det inträffade. Nu inträffar det lite nu och då samtidigt som mina klimateriesymtom är starkare.
Jag är så tacksam att jag hittade till Monica Björn och flera andra framstående kvinnors jobb om klimakteriet, annars hade jag inte alls förstått att det är klimakteriet som gör att jag mår/blir så här.
Så nu hoppas jag på att detta året blir mitt år då jag kan få träna kontinuerligt igen, känna känslan av att VILJA ut och träna, att orka träna och att må bra!
Jag fyller 42 i år och känner igen mig. Fixar inte intensiv konditionsträning längre men styrketräning med ordentlig vila mellan seten går bra. Älskar att gymma!
Skulle rekommendera alla att lyssa på den här podcasten om kvinnohälsa och menscyklen och hur vi påverkas av hormonerna.
https://pca.st/episode/80c28e82-d237-495e-beb8-d02ad00e7c2b
Superb verkligen 😁
Mina barn spelar fotboll och laget får en kallelse där spelarna tackar ja eller nej till träningen. När jag ser att folk tackar nej till träning för att deras barn är “trötta” blir jag ju helt matt. Snacka om att de inte förstår vad träning ger.
(det är alltså tolvåriga pojkar vi pratar om här)
Åh vad underbart det låter! För mig är det tvärtom. Jag blir så ledsen och nere av träning. Känner mig som en urvriden trasa efteråt och vill bara gå och lägga mig och grina. Försöker lägga träningen på kvällen så att jag får sova bort ledsenheten. Tränar jag på dagen är hela dagen förstörd. Någon som har något tips?
Så ska det ju inte behöva vara! Kan det vara att du behöver byta till en träningsform som passar dig bättre? Antingen som passar din kondition/styrkenivå bättre. Eller som passar bättre för din personlighet… ?Kanske kan det även handla om att du är stressad och behöver prioritera tid för återhämtning?
För mig har det varit väldigt viktigt att komma ihåg att träning inte måste se ut på ett visst sätt. Ger det dig positiv energi att träna ensam eller tillsammans med andra? I naturen eller hemma? Det är också viktigt att inte gå ut alltför hårt med sin träning. Allt för mycket träningsvärk kan leda till långa pauser och att det känns mer som träningen tar än ger.
När jag tränade i cirkelträning (vilket inte passade just mig) kände jag mig också som en urvriden trasa efteråt. Under passen tänkte jag mer på de andra än på mig själv och pressade mig för hårt. Träningen blev inte heller den meditativa stund som det kan vara att få gå helt in i sig själv. Nu tränar jag antingen hemma med tex Sandra Fribergs videos eller motionerar i naturen.
Jag funderar också på om problemet kanske är formen på träningen. Nu vet jag inte vad som testats just i det här fallet, men själv trodde jag länge att man måste bli jättesvettig och slut för att kunna kalla något för träning. Har också gått på olika danspass där jag inte riktigt hängt med och känt mig allmänt dålig. Nu går jag på yoga och lyssnar på podd medan jag promenerar (ibland joggar jag, men inte på vintern). Det är just det där mer meditativa som nämns här ovan som jag behöver i tillägg till att röra på mig. Visst kunde det vara mer och effektivare träning, men jag rör i alla fall på mig och känner mig inte dålig längre. Hoppas du också hittar något som passar dig bättre!
Åh det låter tufft. Jag upplevde något liknande när min mamma var sjuk och jag tränade yoga. Så mycket sorg som aktiverades av det. Tror ibland att sorg sätter sig i musklerna och att när man håller på och aktiverar muskler och knutor och delar av kroppen som varit låsta så aktiveras också sorgen. Kan det finnas något sådant i bakgrunden som spökar?
Kram
Exakt, jag tror också att det fungerar så! Rörelse, och även massage, kan utlösa känslor av sorg som “lagrats” i kroppen. Har upplevt det många gånger.
Jag ångrar sällan ett pass som blivit av. För allt träning som blir av är ju bra träning oavsett hur lite eller hur mycket det blir.
Älskar dina inlägg om träning och kommentarsfältet efter dem!❤️Tack Clara o alla andra!
Jag älskar hur fint, ärligt och inspirerande du skriver om träningen. Visst är träning det bästa och finaste man kan göra för sig själv? Och självklart en bonus att få känna sig både snyggare och mer kapabel i vardagen också, även om de omedelbara endorfinerna och energin är det jag tycker är allra mest värdefullt. Det är liksom ett sådant lifehack att gilla träning!
Jag älskar att träna och har kommit till det stadiet att jag känner mig halv om jag inte fått min träningsdos. Jag gör det enkelt för mig. Jag tränar hemma framför tv:n. Det finns många jättebra träningsvideos på Youtube. Jag gillar boxningsinspirerade träningspass som ger både styrka och kondition. Det enda som behövs i utrustningsväg är en träningsmatta, hantlar och dom kläder som du tränar i. Ganska billigt om man jämför med vad ett gymkort kan tänkas kosta. Detta fungerar i alla fall jättebra för mig.
Förresten, jag tränar för att det är min grej som jag mår bra av. Min egentid…
Jag tror att många förknippar träning med att gå på ett svettigt gym och trängas med andra. Det kan ju passa för många, men inte för alla. Träning finns ju i en uppsjö av former. All form av rörelse där kroppen aktiveras är ju träning. Om du vill träna, tänk till och hitta det som passar just dig. Träning ska ju kännas kul och inte som ett tvång eller en plåga.