Måndagens outfit när jag jobbade i stan var en riktig färgexplosion. Så snyggt med orangerött och lila ihop – det sprakar liksom.
Min flera år gamla Otherstories-kappa från 2016 håller fortfarande stilen.
Köpte däremot den tunna polon från Lindex i vintras. Tricket med trikå tycker jag är att gå upp någon storlek. Den här tröjan är till exempel i storlek XL vilket ger lite sladdermån så att den inte kryper in i vartenda BH-veck på ryggen. Generellt (och det har jag lärt mig av syrran) blir det ofta snyggare om man väljer en storlek större av de flesta överdelar. För då finns det lite extra tyg i plaggen som gör att man kan knyta och snurra, köra lager på lager och bygga volym på ett annat sätt. Problemet är dock att många kedjor har så snål storlekssortering från första början. Drar man redan deras största storlekar finns inte några plagg i större storlek att tillgå. Här finns klar förbättringspotential!
Kjolen har jag fått ärva av syrran, skorna gamla från Zara, halsbandet loppat, kappa Otherstories, tröja Lindex
22 svar
Är kjolen Rodebjer? Eller varstans från? 🤩
Från Otherstories =)
Jag har blusen som hör till. Ska göra mig av med den. Kan skicka upp den om du swishar för frakten. Älskar att se två delar i ett set återförenas. Maila mig ifall det är aktuellt
Helt riktigt har stl 48 & är lång riktigt dålig kombo.
Just nu kör jag herrsjortor från seckond hand
Engelsons har byxor i olika längder, men de är ju inte finkläder direkt…
Önskar att de fanns mer att välja på!
Åh ja, samma problem om man är kort men drar större storlek på bredden. Jag hittade märket Seasalt Cornwall som har en del av sin kollektion i storlekarna petite, regular och tall. Så nu har jag köpt en del begagnade plagg därifrån, samt en del i deras webbshop på säsongsrea. Jag är mycket nöjd med kvalitet och passform.
Om man vill ha petit eller tall så finns det på marksandspencer.com upp till 24, och på boden.uk.com upp till 22. Jag slog upp, och UK 22 ska motsvara svensk 48.
Jag är kort och gillar deras petit (dock drar jag små storlekar.)
Supersnyggt! Ibland tror jag folk är rädda för färg. Färg som får oss att må så bra! Oavsett om det är på kläder eller i naturen eller i inredning så behöver vi färg. Lika som vi behöver syre, syre för själen, det är färg det! Som i ditt inlägg Drömmen om ett gult hus, nu är ju jag jävig , då jag jobbar med att väva trasmattor av återbrukad textil, men visst innehåller dessa gula hus trasmattor i glada färger, randningar och mönster? Då kan man inte annat än må bra.
Det här är lustigt för ofta hyllas färg och ”det gör en glad”. Det stämmer inte på mig. Jag gillar svart, vitt, allt i gråskalan, dova naturfärger och kanske någon blek, mättad pastell. Jag tycker det är snyggt och mår bra av att omge mig med dessa toner. Skandinavisk inredning, klassiskt, stilrent mode och älskar november med storm och regn. Så kan det också vara 😊
Jag tänker sammasak. Har mitt möblemang i gråskala så att jag kan byta efter humör. Märker att jag efter 40 har börjat gå igång mer och mer på naturfärger. Stora mängder blandade starka, glada färger gör mig snarare stressad.
Jag tycker också mycket färg kan vara superhärligt på andra, men jag är blek och har en hudton som gör att jag passar bäst i kalla, mjuka färger och skulle se direkt sjuk ut i Claras outfit – dessutom känna mig sjukt obekväm eftersom jag inte trivs i starka färger (förmodligen för att jag inte passar i dem). Jag kan absolut uppskatta starka färgklickar i hemmet (och bli glad av andras färgstarka hem) men att omge mig med alltför många gör mig stressad. Men! Lyckligtvis är ju allt utom svart och vitt färg. Så kanske är vi andra inte nödvändigtvis rädda för färg, utan klär bara bättre i och föredrar andra.
Jösses vad snyggt! Älskar färg på kläder och i övrigt. Kul att mismatcha färgerna, blir oftast absolut snyggast då. En svart kjol t ex hade varit lite basic 😁😉
Älskar färg! Denna kombo skulle jag gärna ha själv!
Storlekar i DAMPLAGG är oftast för snåla. Är man dessutom axelbred med i alla fall lite muskler då är det tight. Jag förvånas över att damer (i motsats till herrar) förväntas ha så snålat skurna plagg så det är svårt att röra sig bekvämt Förutom HM som senaste åren haft en del plagg som ska se för stora ut. Det är liksom en slags stil. Men inte mej emot…
Wow – Så fin!
Älskar orange (och grönt och cerise och lila….). Mer färg åt folket!! 😉
Tillhör de som är lita kortare i rocken, men lite större på bredden – inte så lätt att hitta rätt i storleksdjungeln!!
Jag vet inte vad du menar med “lite större på bredden” och “lite kortare i rocken” men jag är 160 och har 44/46. På Vero moda har jag hittat petite som jag kan ha utan att lägga upp byxorna.
Jaa färg! Snyggt och bra tips, tack för det.
Hur gör du?
Du tar på dig knallorange i mars och ser fräsch ut som en nyponros!
Själv stod jag och höll min orange (enda i knallig färg) kofta igår och insåg att jag såg grå-grön ut i ansiktet! Att ha den i aug-sept funkar för mig men jag ser ju sjuk ut här i slutet av vintern.
Hur gör du??? 😃
Det är kanske “fel” nyans av orange för din vinterhy helt enkelt. Själv har jag väldigt kalla undertoner och kan inte ha orange alls, oavsett årstid.
Superfint!
Jag håller inte med om storleken riktigt, även om också jag ogillar när det stramar i ryggen.
Men jag ogillar ännu mer när axlarna blir för breda. Alla propositioner faller samman och jag känner mig som en slapp påse. Så för mig är det en välsittande axel som är det viktigaste. (Och har ett stark avund för er med breda, tjusiga axlar ska sägas!)
Det beror väl på kroppsbyggnad och proportioner antar jag? Jag är kort/liten och smal och för stora plagg får mig att se ännu smalare och tunnare ut, som om kläderna är för stora och jag inte “fyller ut” dem. Tycker trikå kan vara lurigt just därför, ett styvare tyg är mer förlåtande (som en pösig skjorta) men trikå blir lätt väldigt korvigt och ärmarna långa (och korviga). Att gå ner i storlek blir ofta bättre för mina proportioner, men då är dilemmat att det inte ska bli för snortajt heller… Tänk vilken dröm att hitta plagg som sitter exakt rätt!
Härlig outfit!
Här kommer en orelaterad fråga.
När jag somnade barnen innan funderade jag på hur du kom till punkten att säga upp dig och satsa på bloggen. Vad fick dig att våga? Hur mycket tjänade du på bloggen då? Hade du en tidsram, typ ”jag har råd att prova detta i ett år och om det inte bär sig ekonomiskt då måste jag börja jobba med något annat igen”? Det måste varit ett väldigt läskigt steg att ta, och kanske nervösa månader med ojämn likviditet? Såg det ut att inte funka nån gång, har du varit på väg att söka jobb sen du sa upp dig?
Vet inte varför dessa tankar slog mig för jag är själv inte egenföretagare, men jag tycker det är fascinerande att man kan våga eftersom det är så ovisst, och läskigt när man lämnar ”tryggheten” med anställning och fast lön.
Jag är hur som helst glad att du gjorde det! Uppskattar din blogg mycket!
Supersnygga färger, kläder, bilder!!📸👗💜🧡🎉🤩