Det är märkligt att se mode man själv en gång burit, komma tillbaka på modet igen. Ju äldre man blir desto fler var kommer man såklart få uppleva återfödelsen. Ta cargobyxorna som syns i butik i alla varianter just nu. Jag hade tusen sorters cargobyxor på gymnasiet och åren efter. Och trots att jag vet att jag inte skulle passa i det idag, kan jag inte låta bli att lockas när jag ser dem i butik.

(jag ber om ursäkt på förhand för de konstiga bildformaten. De är från bloggens begynnelse).

2006 i en variant med rejält häng. Minns fortfarande hur enormt sköna de var. I gymnasiet hade jag dem oftast så här – ihop med en tight t-shirt. Ganska ofta en sådan som visade en glipa hud i skarven mellan linning och tröja. Ibland hade jag boxarkängor och då stoppade jag ner cargobyxorna i skaften så att det blev tight nedtill. Låter svinfult och det var det säkert också. Men oj vad snygg jag kände mig!

Ett annat mode som syns överallt just nu är är jeans omsydda till jeanskjolar. Långa eller korta. Hittade ingen bra bild på en sådan ur min egen garderob. Men däremot den här gamla åttiotals-jeanskjolen med stentvätt.

I gymnasiet hade jag jämt kjolar sydda av gamla jeans. Min syrra loppade byxor och sydde om på löpande band och jag fick låna hennes kreationer. Hon gjorde dem så coola och unika med massa revor, volanger och dekorationer på fickorna. Minns hur många komplimanger jag brukade få. Det var mäktigt att få vara helt själv om kläderna! På den tiden bar jag kjolarna till ett par klassiska Adidas Originals Superstar i vitt med svarta ränder. Eller så med vita boxarkängor. Eller konstigast av allt – ballerinaskor jag köpte och sydde fast långa sidenband på och virade kring vristerna så att det såg ut som riktiga ballerinaskor. Så knäppt i efterhand men det ansågs hemskt snyggt.

Jag har en enda kort jeanskjol idag. Malin säger att jag ser ut som Tabita i den. Läsaren Josefin tycker dock jag ser mer ut som Peggy Bundy. Det är en referens som gör mig lycklig! Är på jakt efter fler jeanskjolar men det slutar nog med att jag syr en själv.

Ett tredje mode som finns nu och funnits ett bra tag – det är vida herrbyxor i kombination med en feminin slinkig topp. Som Naomi Pierce i första avsnittet av nya Sucsession-säsongen. Så snyggt! Skulle dock känna mig väldigt obekväm i det snittet idag.

Gillar förvisso fladdriga herrbyxor – men vad har man till? Slinkiga toppar med tunna axelband är inte min smak. Inte heller korsetter som jag förut kombinerade det med. Och luftiga överdelar ihop med fladdriga brallor gör bara att jag ser om som ett uppspänt vindskydd.

Vita jeans är kanske inte på modet – men heller aldrig riktigt ur modet? Det är en viss kategori kvinnor som bär vita jeans. Fräscha kvinnor. Prinsessan Madeleine-kvinnor. Kvinnor vars ungar inte snyter sig i deras knäveck. Kvinnor som aldrig väntar för länge med att byta tampong.

Av just den anledningen bär jag aldrig vita jeans. Men skulle jag ha det idag skulle jag vilja ha något i den här stilen. Mormors gamla Levis i kombination med mammas t-shirt med ”Jokkokks Korrespondentgymnasium” tryckt på bröstet. Så coolt ihop med vintagepjucks!

I gymnasiet uppfann min syster dessa örhängen och började serietillverka och sälja på Kii i Umeå till modeintresserade brudar. Hon gjorde dem i alla färger och former och drog in åtskilliga tusenlappar som komplement till studiebidraget. Har för mig att hon lyckades få någon snygg VJ på MTV att bära dem i sändning också. STORT på den tiden!

Glädjande nog ser jag att dessa blivit populära igen eftersom någon annan plockat upp designen. Jag har faktiskt kvar några par i blått och grönt. Kanske borde börja använda dem?