I måndags tog jag pojkarna i armkrok och begav mig in till stan för att demonstrera med farmor. Egentligen skulle vi varit på Holmön med matlaget den här helgen så jag hade ställt in mig på att inte gå. Men nu blev det ingen resa så då kunde vi demonstrera trots allt.

Vi gick givetvis bakom farmors banderoll med det viktigaste budskapet av alla.

Och när det blev för stojigt sökte vissa skydd i träd. Bra klätterträd i centrala Umeå!

Barnen skrålade för full hals

-Krossa rasismen! Vi vill ha sex timmars arbetsdag!

Så stolt att gå där med mina barn och en himla massa andra gamla och unga som vill samma sak. Kan hända kom det en eller många tårar i mina ögon.

Efteråt blev det glass och churros på torget medan vi lyssnade på talen och musiken och barnen och farmor jazzade loss till Höstorkestern.

Älskade ungar. Jag måste kämpa för er skull och för att ni ska få växa upp lika tryggt och bra som jag själv har gjort.

Och det var min första maj, det! En bättre sådan.