Sist jag gick i en klädaffär och bläddrade runt slog det mig hur många olika ”stilregler” jag följer som jag knappt ens själv är medveten om. Saker jag direkt bläddrar förbi för att jag tänker att det inte är för mig eller min kropp. Vissa sådana tankar begränsar mig och gör kläderna tråkigare – andra hjälper mig att sålla och hålla en linje. Ibland är det svårt att veta vad som är vad. Då brukar min syster hjälpa mig att sortera bland de konstiga föreställningarna i mitt huvud.
Här är några av mina högst privata stilregler. De gäller för mig men är alltså inga universella regler som någon annan behöver ta hänsyn till. Har du några liknande ”regler” och tankar kring kläder? Och i sådana fall – vilka är de? Är så nyfiken på hur dessa skiljer sig åt från person till person.
- Jag bär nästan aldrig ljusare plagg på nederdelen av kroppen än på överdelen. Tycker en ljus färg på nederdelen och en dov och dominant på överdelen gör att jag blir som en upp och nedvänd bowlingkägla. Tyngdpunkten ska ju ligga längst ner.
- Shorts känns naket. Det är ju inte värre än en kort kjol – men eftersom shorts sitter åt kring rumpan och visar konturerna på ett annat sätt känns det nästan som att gå runt i bikini. Trots att det är snyggt med shorts på andra väljer oftast bort det själv. Äger ett enda par som jag använder sparsmakat.
- Jag väljer i första hand alltid heltäckande svarta strumpbyxor som ihop med svarta skor skapar en obruten linje. Det gör inte semitransparenta strumpbyxor som därmed skapar ytterligare en färg/element att ta hänsyn till när jag matchar plaggen.
- Jag har varken byxor eller kjolar med lagda veck fram i midjan. De bygger volym på fel ställe på mig som är född med gullig putmage. Tycker att det kan vara väldigt snyggt på andra. Men nej på mig. Väljer av samma anledning alltid bort plisserade kjolar.
- Jag undviker att kombinera färgen svart med färgerna rosa, rött och lila. Eftersom de färgkombinationerna känns lite väl Kitty Jutbring à la 2004 (frid över hennes minne). Eller goth. Faktiskt är svart den färg jag har svårast att kombinera andra färger med. Resultatet är så hårt. Jag kombinerar hellre färg med färg för en mildare, mjukare look. Undantaget är strumpbyxor och skor. De får gärna vara svarta.
- Jag är försiktig med raglanärmar. En snyggt skräddad axel ger en finare axelform. Och axelvaddar är toppen!
- Empirskärning direkt under bysten gillar jag inte att bära. Ser gravid ut.
- Överdelar med tunna axelband, med stora puffiga ärmar samt tubtoppar av alla slag går bort. Jag är axelbred och gillar det. Men dessa snitt accentuerar det på ett dåligt sätt.
- Till min runda hakform är det fint med urringningar som är lite fyrkantig eller hjärtformad. Som på den här klänningen. Eller den här. Båtringat passar också bra!
- Jag undviker beiga kläder. Föredrar kritvitt framför naturvitt och bär jag någonsin något i färgen nougat/beigebrunt så försöker jag kombinera det med en kickfärg i rött eller blått. Annars försvinner jag helt i dessa färger.
- Jag undviker polyester och akrylmaterial. Polyester klistrar sig mot kroppen när det är kallt ute och akryl noppar så fult. Hellere ren ull som i alla fall går att ta bort nopporna på och som håller formen i längden.
- Gillar kjollängder som slutar mitt på låret eller precis under knäet där benet är som smalast. Pennkjolar som slutar precis ovanför knäet gör sig icke besvär i min garderob!
- Långkoftor är förbjudna i min garderob. Mest för att jag gick och gömde mig i sådana när jag inte trivdes med min kropp. Det gjorde dock inte saken ett dugg bättre och nu tål jag dem inte.
- Klackskor med spänne kring vristen undviker jag i regel. Det ”hugger av” mitt ben och delar upp det på ett osmickrande sätt.
- Jag bär nästan aldrig svarta överdelar eftersom det blir så hårt mot mina egna bleka färger. Gör mig grå i ansiktet.
- Hellre en storlek för stort än för litet. Med större kläder finns det alltid en smula blusmån, tyg att rynka, fall som smickrar kroppen. Att rymmas i ”rätt” storlek är inget självändamål. Det viktiga är ju att det sitter snyggt och skönt.
67 svar
Bra tankar att förhålla sig till… Tycker det är svårt det här med kläder, efter att ha fött tre barn och varit hemma i många år.. Kroppen har förändrats och jag har inte haft möjlighet att köpa särskilt mycket kläder. Tycker inget sitter bra längre. Jag har också medfödd putmage. Insett det nu när jag börjat träna och äta bättre, att magen alltid kommer stå ut lite. Gör ju inget, men hur jag ska klä mig för att känna mig bekväm är svårt…
Intressant! 😊 Måste säga att din stil är fantastisk.
Jag bär aldrig något som är avsett att förändra min kroppsform, det vill säga shape wear, push up och liknande. Aldrig heller något som begränsar min rörlighet, så som klackskor, kortkort kjol, korsett eller liknande. Jag vill uppnå att känslan av att var ett subjekt och låta min kropp uppleva världen och ha det bekvämt 😊 Jag har varit alldeles för hård mot den tidigare.
Jag experimenterar mycket med stil, färg och uttryck. Alltid med inslag av ”maskulint” och ”feminint” ihop, då känner jag mig komplett och i balans.
Trevlig helg på er! 🌞
Blandar inte svart med rött, rosa eller gult. Gillar inte kontrasten
Alltid mörka strumpbyxor till mörka skor
Gärna empireskuret i klänningar
Aldrig, aldrig en rund halsrinning. V-ringat bäst
Inget helt ärmlöst
Inte puffärmar
Inte polyester eller annat. Pallar inte känslan. Klistrigt och varmt
A -form i kappor/jackor
Vad intressant! Det har jag aldrig tänkt på men insåg när jag läste texten att jag tydligen också har massa regler 😅
* midjan på rätt ställe
* absolut inga axelvaddar (jag har ganska markerade axlar av mig själv, med axelvaddar blir jag svampbob)
* föredrar shorts framför kjol, känner mig naken i kjol… men klänning går bra! (Nej det är inte logiskt, men så är det)
* bekväma skor. Finns inget fulare än folk som inte trivs i sina skor
* rätt trosor till rätt plagg
Har ägnat många tankar åt detta själv och har nog hittat vad jag gillar och klär i efter många år av kringflackande i alltför tajta/små och crazy kläder.
Alltid varma färger som passar med min hudton, helst röda och gula men även blå och gröna kläder. Dock aldrig brunt och orange (drunknar). Gärna monokromt och med någon rand. Hittar ibland någon trikåtröja på loppis som liksom passar bättre än allt annat just då och då har jag den jämt. Har nästan alltid snickarbyxor pga komforten och älskar de i manchester. Då finns ingenting som sitter åt och jag slipper känna mig naken när jag inte har BH – allt är komfort komfort komfort. Och viktigast: skorna. Helt platta, jättebreda barfotaskor. Trivs absolut inte som naken/oklädd men avskyr när något skaver eller när jag känner mig begränsad av kläder och skor. Mitt största problem är nog att hitta bekväma trosor. Letar än!
Har du kollat Closely från Lindex? Så många som älskar dem!
Bambutrodor är otroligt sköna tycker jag. Håller med dig om barfotaskor, det är det bästa som hänt mina fötter.
Jag har helt slutat med urringade plagg. Vid 54 års ålder och lite solskador så tycker jag det är mycket snyggare med en ringning upp emot halsen. Undviker dock tajta polokragar eftersom de trasslar till hakhuden 😁 Har också slutat med svart; blir lätt ”körkostym” (alltid sjungit).
Alltid mycket neutrala byxor. Jeans utan nåt som helst extra. Vill absolut inte att nån ska fokusera på mina ben. Klär inte heller mitt barn i byxor med mönster på. Faktum är att byxor med hjärtan, bilar eller leopardmönster på är typ det fulaste jag vet i klädväg, och det gäller även på barn (är ju inte barnets fel utan där tänker jag, hur tänker föräldrarna). Annars har jag en sån kropp att jag inte ser bra ut i nånting och hittar typ inga kläder som passar mig ändå. Så en enfärgad topp och cardigan bara. Är på jakt efter tunnare cardigans utan knäppning nu till sommaren, har någon tips?
Jag rekommenderar att läsa om kroppstyper enligt Kibbe. Jag fick många aha-upplevelser, och framförallt förstod jag varför inte vissa sorts kläder passar mig.
Spännande det där men barnkläder och olika barn. Vissa går med på att någon annan bestämmer, andra inte. Min dotter har mönster på alla sina plagg, hon är sex år och har valt sina kläder själv i flera år redan. Köper allt second hand. Vissa fajter är inte värt att ta och nej, hade jag bestämt hade det sett annorlunda ut men ibland är det viktigare att undvika konflikter och låta barn uttrycka sin egen stil.
Vadå ”inte barnets fel”? Det låter som att det är någon typ av brott att andra människor har på sig något som du inte tycker är snyggt? Och hur föräldrarna tänker. Ja, jag vet inte, men kanske på något helt annat än hurvida barnens klädstil kan anses ful av någon främmande kvinna?
Spännande att läsa om andras stilregler. Förut ville jag alltid klä mig för att se så smal ut som möjligt, har släppt det lite. Men har lärt mig vad som gör min kropp mindre snygg än vad den är. Är kort med stor underkropp, inte heller jätteliten överkropp, men har markerad midja och ganska litet ”bröstparti”. Är både lite tjock och lite musklig. 😅 Nätta skor går helt bort för mig, har pyttefötter och jätteben, så det är riktigt osmickrande. Överlag gillar jag antingen långt eller kort, har svårt för mittemellan, både på jackor, klänningar, koftor. Kavajer funkar bättre av någon orsak, kanske något jag bara fått för mig. Gillar inte när benen ”skärs av”. Markerad midja trivs jag bäst i. Ibland vill man ju dock bara dölja hela magpartiet, och då kan jag bli avundsjuk på de med ben att visa upp. Bootcut som
ska vara så smickrande tycker jag inte alls passar mina ben, blir för mycket tyg och fokus på höft på mina korta ben. Har dock en jazzbyxa med slits nere som är som gjord för mina ben. Tycker inte heller om svart ihop med klara färger, svart är snyggast med svart, färg är snyggast med färg, eller med jeans. Klär mig aldrig i senapsgult eller andra rostfärger, det tar bort all min lyster. Kalla färger passar mig bäst.
Jag har aldrig tänkt på stilregler inser jag men min stil är antingen friluftsliv (då jag är ute mycket i naturen samt fiskar) klassiska snitt, på gränsen till manligt eller tvärtom – superkvinnligt! Klänningar och kjolar i massor, speciellt denna tid på året.
Jo, jag har faktiskt två stilregler kom jag på och det är aldrig för urringat och aldrig riktigt kortkort. Halvkorta kjolar med mörkare strumpbyxor eller leggings ska det vara i mitt fall. Antar att jag är påverkad av mormors generation, tyvärr kanske?
Många bra iakttagelser . Intressant hut det skiljer sig från person till person .efter att ha lagt på mig många kilon undviker jag ljusa överdelar
.hellre något svart eller mörkt upptill och ljusare nederdel.
Aldrig v-ringat!
Aldrig ljus nederdel, dels på grund av de orsaker du nämner men också på grund av smutsar ner mig så lätt 😝
Verkligen intressant och jag tycker att medvetenheten kring sina egna preferenser mest är till hjälp för att undvika onödiga felköp. Jag trivs över lag inte i åtsittande överdelar och omlottblusar funkar inte alls, jag är smal och väldigt plattbystad, omlotten kräver lite go fyllning att svepas runt för att komma till sin rätt 😅
En överdel med v-ringning väljer jag alltid bort. Har långsmalt ansikte och lång hals, behöver inte mer av det 😅 Men mitt absolut värsta är halterneck! För att det bara inte är snyggt (enligt mig då). Till och med bikiniöverdelar man knyter med snören bakom nacken är svåra, men har ibland köpt pga bra solbränna. Och då insett – det är ju dessutom jätteoskönt att ha på sig. Hu! Platta ballerinaskor är också en pet peeve. Jag har långa ben med kurviga lår och tycker det ser jätteroligt ut med minifötter till.
Med allt detta sagt: är helt säker på att många kan få dessa plagg att se smashing ut, och jag älskar att vi alla har olika kroppar och estetiska preferenser! När jag tänker på det kanske jag ska våga mig på en v-ringning? Kanske kan vara en intressant effekt med superlång hals, lite som manierismen. Tack för ett inspirerande blogginlägg!
Speciellt halternecklinne med vanlig bh under.
Har mer eller mindre samma regler som du! Särskilt lagda veck och plisserad kjol, empireskärning, vristspänne på skor, plastmaterial. Huunej det går ej. Shorts däremot kan jag tänka mig, men inte på jobbet.
Eftersom jag har ett fyrkantigt ansikte föredrar jag v-ringning. Det förlänger ansiktsområdet lite och man ser smalare ut. Tyvärr går det inte att hitta i klädbutikerna nu för tiden, det är jättekonstigt! Jag vill också ha koftor utan rund hals. En öppen kofta ger raka linjer som man ser lite smalare ut i. Absolut inga byxor som slutar på vaden. Är man liten ser man ännu kortare ut då.
Idag gick jag ut och tog en kort promenad i lång pennkjol och löst sittande topp utan bh. Struntade i att magfläsket skvalpade och ”mammabrösten” med synliga bröstvårtor hängde och slängde. Övar på att våga vara jag med mina skavanker och ”fel”. Lite jobbigt, lite befriande. Försöker vara hel i mig själv och det är banne mig inte lätt.
Jag gillar faktiskt raglanärm då så himla många överdelar verkar vara sydda för man ska ha minimal rörelsefrihet för armarna. Har även tänkt på sistone att skinny jeans känns mer naturligt för mig än de egentligen mer bekväma mom jeansen. Men har aldrig känt mig bekväm med nåt tajt upptill så för att inte bli alldeles bylsig i hela siluetten så blir tajtare brallor bättre för min del.
Jag vill också ha ljusare över och mörkare under, och så vill jag ha ärmar. Överdel alltid över/utanför underdel. Men de stora viktiga sakerna för mig är fortfarande att jag inte kan ha kläder som påminner om de jag hade när jag blev våldtagen och inte kan ha kläder som påminner om kläderna man får som patient vid undersökning och inläggning.
Detta gör mig så ledsen att läsa. Min dotter blev överfallsvåldtagen för några år sedan och det förändrade hela livet. Jag minns när hon fick brev av polisen att hon fick hämta ut sina kläder som de haft för att samla bevis. Hon hämtade aldrig ut dem.
Hälsa din dotter, och dig själv, mycket kärlek och respekt från mig. Det finns mycket att sörja, processa och vara arg över när man blir drabbad av det, men så länge vi lever så läker vi också, även när det inte känns så.
Om det hjälper att höra så lever jag ett gott liv idag. Har gått i terapi i omgångar, ibland riktat mot övergreppen och ibland mer allmän och det har varit bra när jag hittat terapeuter jag fått förtroende för. Det har gett verktyg och stabilitet, och jag känner att jag idag har ett bra liv.
Förstår verkligen att hon inte ville ha kläderna. Det ville inte jag heller.
Mina varmaste tankar till er.
Varför skriver du ”frid över hennes minne”? Det betyder ju att någon är död.
Krya på dig Clara!
Jag är ful i rosa och lila, ganska ful i grått. Och jag väljer aldrig ”lös underdel” med ”lös överdel” för då tycker jag att jag ser väldigt tjock ut. Jag avskyr V-ringade saker om det inte är omlottkläder som var den där ”draperade” V-ringningen. Jag hatar mina bröst, och vill egentligen mest ta bort dom, så allt som framhäver bröst går bort. T.ex. hatar jag bh, utan tar sportbh eller lager157-linnen för att ”trycka in dem” och om det finns vaddering man kan plocka bort så plockar jag direkt bort det.
Angående född med gullig putmage undrar jag om inte alla med livmoder ändå till viss del ÄR det? Alltså om man har fett, då är det ju på livmodern det kommer finnas, för att TA HAND OM DEN och värma upp den. Man kanske väljer, som du säger, andra plagg. Eller andra bilder att lägga upp.
Så härligt att vi är olika.
Jag älskar benvitt, har aldrig mörkare överdel än underdel, trivs inte alls i v-ringat och har nästan alltid platta skor.
Om min putmage är medfödd vet jag inte men den går i alla fall inte att träna bort.
Ibland har man trotsat sina regler för att följa någon trend, huvaligen då mår man inte bra!
Vilken årstid är du enligt färganalys?
Jag har också breda axlar och håller med om punkten om överdelar som förstärker det. Tycker även att höghalsade överdelar gör något väldigt dåligt med mitt axelparti.
Instämmer även i första punkten om ljusare nederdel än överdel – big no no för mig! Som du skriver har det nog med någon slags balans att göra…
– Aldrig stuprörsjeans, jag får spunk och ser dessutom ut som ett märkligt streck. Piratbyxor gick dock bra, men inget får smita åt runt vaderna.
– Aldrig urringat. Jag har knappt bröst, trots 3 barn och amning. Ser bara löjlig ut i urringat.
– Inga höga midjor fram och inga låga midjor back. Byxor ska täcka rumpan men inte magen. Då får jag bara ont.
– Babyblå/rosa gör mig orange i ansiktet.
– Vinrött och mörkt blått ser alltid bra ut.
– Vitt får mig att se ut som ett genomskinligt spöke.
– Inga klackar. Får ont överallt inklusive ryggen.
– Jag ser gravid ut i tunika.
– Midja och tight om rumpan.
Min regel är att aldrig sätta på mig något som känns obekvämt mot kroppen. Bara naturmaterial, resår i midjan, jackor och koftor som gör mig rörlig. Skor som är sköna att gå långt i. Mössan som sitter skönt på huvudet. Jackan som är extra varm. Kläder som skyddar mot solen, framförallt axlar och ingen urringning.
Min andra regel, som kommer i andra hand, är att ha kläder som gör mig glad. Som ger mig en känsla av liv. Ett mönster eller en färg. Ett material som gör mig på gott humör.
Underbara regler!
-Det ska vara bekvämt och lätt att röra sig i, även finkläder. Klackar och skor man inte skulle kunna promenera några kilometer i går helt bort.
-Jag följer det inte alltid slaviskt men oftast, byxorna ska sitta löst, och helst hänga på höften, inte stoppa upp något blodflöde någonstans eller korva sig.
-Kör istället tajt övertill när jag känner för det, det passar min kroppsform bättre och blir skönare om man har något följsamt material.
-Nej tack till akryl och polyester i den mån det går.
-Inga osköna byglar i bh:n.
-Hellre svala, lite mer täckande kläder på sommaren än en massa hud, för mig alltså, slipper jag bränna mig med. Hoppar även urringning sedan något år tillbaka och det är så skönt att aldrig behöva tänka på vart brösten befinner sig och ifall någon kan se väldigt mycket om jag böjer mig ner tex.
-Sen tror jag att det Clara skriver om kjolar stämmer på mig mer, hamnar nästan alltid vid den kjollängden men inte tänkt på det. Kommer även ta till mig tipset med cykelbyxor under kjol, så skönt att inte behöva tänka på vad som händer om det blåser när man är på västkusten osv.
Kul lista!
Super article!
Kan du skriva en version om hur man skall klä sig till Sommaren? För olika klimat och för resor?
Tack!
Först och främst tar jag mig friheten att inte tänka på vilka färger jag passar i; jag tar de färger jag tycker är fina och ju fler, och ju starkare, desto bättre! Jag gillar inte pastellfärger alls, även om jag som blond, blek tjej säkert passar bättre i dessa än i tomterött, skrikig rosa, svart eller djupblå.
Vad gäller klädernas snitt är det knepigare. Som kort, men inte formlös, undviker jag den typ av icke åtsittande kläder som så snyggt hänger på långsmala modeller (olika slags oversize och 60-talets ”fyrkantiga” klänningar går alltså bort). Väljer också alltid bort v-ringat, för då ser jag ut som ett barn som försöker klä ut sig till dam eller tant. Men viktigast med passformen är faktiskt att den är bekväm!!
Ungefär hälften av tiden tar jag på mig första bästa som passar väder och tänkt aktivitet. Ibland blir det snyggt, ibland inte. Att ha trista kläder (stretchiga gråa jeans med ett hål på ena knäet och en täckjacka) stör mig inte så mycket för det mesta. Jag har ju rött läppstift och en lila basker som håller humöret uppe 🙂
Vilket bra inlägg. Jag själv använder gärna rött eller rosa eller lila med svart kjol.
Gillar kjolar som går nedanför knät eller längre. Numera använder jag hellre snygga leggings i stället för strumpbyxor.
Gillar inte toppar utan ärm då jag inte vill ha bara axlar.
Monica
Vad kul!
Mina regler är:
– Midjan måste markeras (t ex med typ dragsko/snöre/skärp, snöre, tröja som är kort eller instoppad i byxorna), annars drunknar jag. Speciellt med jackor. Har en del som inte går in i midjan och det blir alltid att jag känner mig lite obekväm. Passar inte heller i stora raka tjocktröjor
– Fokus på midjan i alla ”outfits” så att det blir proportionerligt
– gillar inte för urringat, snyggt på andra och konstigt på mig pga brösten
– vill inte att BH:n ska synas men samtidigt passar jag inte så bra utan, så det anpassar jag mig också efter när jag köper t ex linnen
– vissa vinterskor som jag absolut inte kan ha med lite mer ”loose fit byxor”, blir konstiga glipor när man sitter ner eller så går byxorna ner konstigt över dem när man står. Brukar ha sådana byxor mer på sommarhalvåret och tightare byxor på vintern.
– Inte svarta heltäckande strumpbyxor helst, de ska vara lite genomskinliga
– Proportioner – om nederdelen är oversize kan inte överdelen vara det. Dock ok i vissa fall att båda är tajta
– Inga kjolar som inte går under knäna, känner mig jätteobekväm i det. Klänningar och shorts går bra
-Byxor ska vara med hög midja, ser för smal ut annars
– Vissa kortärmade tröjor med polokrage blir osmickrande/opraktiska
– Drunknar i over size-kavajer även om jag tycker de är snygga, så undviker dem
– Jackor ska gå att stänga upp i halsen och helst ha luva, annars använder jag dem inte
-helst inte trekvartsärm, fryser då
PS: har aldrig tänkt på det där med att underdelen inte ska vara ljusare? jag tycker att det är jättesnyggt när det är så, t ex ljusa jeans och en svart tröja 🙂
Ja tänkt så många regler man har för sig själv av olika anledningar! Mina handlar mest om att det ska kännas bekvämt.
– Inte frysa! Spänner mig direkt och får värk, så satsar på riktigt varma vinterjackor, har mössa långt in på våren och är den som väntar till sist med barbent.
– inte tight polotröja, snyggt men mår konstigt och känns som jag ska kvävas
– inte halterneck, trycker obekvämt på känslig nacke så det förvärrar min hållning och känns bara obekvämt.
– helst ingen bh alls..
– owersize på överdelar funkar dåligt på mig, det tar liksom bort alla former och jag liksom försvinner.
– Färg! Speciellt på ytterkläder, vägrar svarta jackor numera😊
– Väljer bort ljusrosa och beige närmast ansiktet, jag ser sjuk ut i de färgerna för det smälter ihop med ansiktet.
– Sällan vit överdel pga har trots alla tips svårt att hitta bh som inte syns under. Och då behöver jag ha linne under=varmt.
– Efter att en man smygfilmade under min (och andra kvinnors) kjol (det blev rättegång, han blev dömd) har jag svårt för att ha kortare klänningar än knälängd. Jag älskade det innan. Det blir bättre och bättre med tiden så i sommar kanske jag fixar att ha kortare.
– Pennkjol går bort, passar inte mig.
– Aldrig v-ringat. Känner mig för proper i det, av någon anledning. Påminner också om mina arbetskläder, det kanske är det.
Allt ovan är ju superfint på andra, det passar bara inte mig.
Vilka roliga saker man hänger upp sig på egentligen!
För mig är det..
* Inte för sött eller gulligt. Det måste finnas en edge.
* Markerad midja, jag har en svenskt tunnformad kropp men stor byst, så känner ett behov att markera midjan för att inte bara se tjock ut. I mina ögon.
* Vill inte behöva tänka på nederdelen, så nåt som matchar allt där.
* Inga pasteller, då tappar jag alla färger.
* Inga raglanärmar. Snyggt på andra, men jag tappar alla former.
Haha jag tappade helt fokus på innehållet, googlade ”Kitty Jutbring död” i panik! Sådär får man inte skrämmas 😅
Jag gjorde samma!
Jag med 😱
Kul inlägg! Tog flera år för mig att också inse att jag har vissa ”klädregler”, och att de reglerna oftast inte stämmer överens med rådande mode ELLER ”klä-dig-efter-din-kroppstyp-råd”. När jag var tonåring hade jag till exempel fått för mig att jag hatade klänningar men det var helt enkelt för att det var helt fel snitt på klänningarna som fanns i butik då, och jag såg alltid ut som ett förvuxet förskolebarn i de kläderna. ☺️ Nu älskar jag klänningar men snitt, material, längd och färger är viktigt!
Har inga regler men däremot vet jag vad som passar min kroppstyp och mina färger och följer det omedvetet. Är kort, smal, finlemmad och ganska rak i kroppen, utan höfter och midja (men lite byst). Så jag klär mig så att jag ser längre ut och får en illusion av rumpa/höfter. Varma färger, oversizeplagg, låg midja, kjolar som slutar mitt på vaden och tröjor som går för högt i halsen (polo går bra) går helt bort. Till exempel. Hög midja är bra. Obrutna linjer är bra. Tajt funkar på överkroppen men inte på underkroppen (vilket bara understryker min brist på höfter och rumpa, kjolar och klänningar med lätt a-linjeform av samma anledning, aldrig raka modeller). Osv.
Tycker inte det är begränsande utan hjälpsamt. Att ha i bakhuvudet vad för typ av plagg jag trivs i och letar efter gör det enklare att både hitta kläder och undvika felköp.
Jag skulle helst vilja gå i svart, alltid. Ett par blå jeans och en svart tröja typ. Det är det jag är mest bekväm i. Därför letar jag desperat kläder varje försommar för att hitta något vettigt att gå i, eftersom jag känner mig galen om jag går i svart på sommaren men allt från vinterhalvåret i garderoben är ju svart.
Jag vill inte sticka ut, på något sätt. Då är jag mest avslappnad. Allt med stora mönster, starka färger osv är jag oerhört obekväm i. Kläder som markerar midjan med skärp och skärningar, obekvämt. Klänning, läskigt som sjutton.
Jag brukar faktiskt oftast konstatera att jag nog aldrig sett något av det som Clara har på sig som jag skulle vara bekväm i, vi har verkligen den totala motsatsen i klädstil.
Hälsningar jeans och långärmadtröja-tjejen. 🙂
Är det jag som har skrivit det här? 😄 relaterar väldigt mycket till att inte sticka ut.. Men tycker det är tråkigt att känna så 😥
Har fyllt 70 och kämpar att klä mig ålderadekvat trots bra figur. Älskar renässansfärger som vinrött, mossgrönt och nyanser av brunt. Svår balansgång mellan läckra klänningar som skulle klä mig men vars målgrupp är trettio. Avskyr den typiska panchostilen med bylsig tröja och långbyxor och till detta kort, vitt tanthår. Kläder, som sitter lagom åt och bekväma underkläder, som inte syns, helst färgmatchat med den övriga klädseln. Gärna smycken anpassade färgmässigt till kläderna. Jag vill vara en dam, inte svensk tant.
– Aldrig kombinera fler än tre färger (undantag för mönstrade plagg)
– Aldrig linne med tunna axelband eller shorts på jobbet (gymnasielärare).
– Undviker vadlånga/hellånga kjolar, särskilt vida. Väldigt snyggt på andra, men känner mig kort (är 1,65)
– Djupa urringningar. Har inte tillräckligt med byst för att det ska vara snyggt. Känner mig också för ”bar”.
– Ingenting med 3/4-ärm! Förstår inte vitsen. Är det varmt vill man ha kortärmat/ärmlöst och är det kallt vill man ha lång ärm.
– Långa vida byxor. Så snyggt, men kommer inte till användning. Samma anledning som lång kjol.
3/4-ärm förlänger armarna! Jag har korta armar (tänk T-Rex) och älskar 3/4-ärm eftersom får mina stumpar att se längre ut 😄
Jag älskar just 3/4-ärm och letar alltid efter det. Vill inte ha kort ärm för att inte visa upp mina överarmar. Och vill inte ha fullängdsärmar då man alltid måste dra upp dem för allting, matlagning, handtvätt, disk osv.
3/4-ärm är min favoritlängd på ärmar, för då slutar ärmarna just vid min midja som jag gärna framhäver 😄 sen har jag rätt grova överarmar och tycker att de drar många blickar till sig, så det kan vara skönt att täcka dem utan att nödvändigtvis ha långärmat.
Men hjälp så många regler folk har!
Jag, som ändå anser mig hyfsat klädintresserad, häpnande lite.
Försökte få igenkänning på nåt som jag alltid väljer (eller alltid väljer bort) men nej; när jag mentalt går igenom min garderob finns det tamejfasiken nåt undantag 😏
Men en sak är sann till 99 % i alla fall – stretch, stretch och stretch! Avskyr stumma kläder.
Nu har jag läst alla kommentarer och inlägg om klädstil. En fråga dyker upp: hur gamla är de som skriver? Jag är själv 84 och bär på ca 20 kg övervikt sedan ca 20 år. I 40-årsåldern var mitt midjemått 56 cm, men hade tvära kraftiga höfter. Som tur var sydde jag alla mina och familjens kläder! (Jag har utbildning för sånt!) Det gav mig och familjen möjlighet att välja material, färg och modell som alla trivdes i. Nu är jag en liten tjock gumma, som klär mig i kombinationer som färgmässigt har något gemensamt. Antingen en detalj som tar upp en färg som finns i ett annat plagg i kombinationen (t ex en scarf eller ett halsband som är mönstrat i bl a huvudfärgen), eller om det är en kulör som är dominerande, så kan den kulören finnas i andra nyanser. Jeansblått med turkos, brunt med honung eller lindblom t ex. Kort och tjock: låt färgerna harmonisera. Lång och slank: ”kapa” kroppen med kontraster.
Kjollängden slutar i mitt fall precis under knät eftersom jag har haft fula knän sedan jag blev vuxen. (Upptäckte det på ett foto i 30-årsåldern)
Jag kan inte längre ha höga klackar, men försöker hitta nätta skor iaf. Hur kan man bära grova vandrarkängor eller klumpiga fritidsskor till en festlig klänning? Det är ett stilbrott som jag aldrig kan förlika mig med!
På skoj köpte jag ett par gula helplisserade, svepande långa byxor för ett par år sedan. Med en svart överdel med lite glitter var det länge sedan jag kände mig så fin och festklädd!
Betr urringning. Jag har kort hals, alltså förlänger jag den med V-ringning eller rundad, men ganska djup. Formen betyder mer än ev skavanker i huden på bringan. Det går att sminka!
PS Jag bär nästan aldrig svart mot ansiktet. I alla fall inte utan ett halsband eller en scarf med färg!
Är 159cm, timglasformad och väldigt vältränad. Har haft svårt med kläder de senaste året då allt jag haft utan stretch inte går att få på sig längre .. och nu senast spräckte jag en skjorta pga ryggen som blivit stor och stark haha.
Mina viktigaste ledord vid kläder är:
• Bekvämt, alltid tränings- eller friluftskläder till vardags.
• Tight upptill, volym nedtill eller vise versa. Dock tight + tight vid träning.
• Aldrig klackar, om inte en tuff kilplatå kanske? Bekväma skor, alltid!
• Svart som bas, färger ska vara dova gröna, blåa, röda, lila eller rosa nyanser. Älskar smutsig lila och rosa, hela mitt ansikte poppar och mina gröna ögon lyser. Aldrig beige, ljusa pasteller, starka klara färger eller gult, ser död ut. Ska egentligen inte passa i svart då jag enligt färganalys, en Soft sommar/höst .. men med rätt hårfärg (varm blond) och rosigt rouge så ser jag levande ut ändå.
• Klänning och kjol ska sluta under knät eller på ankeln smalaste del om jag är barbent. Lårkort svart kjol kan funka om jag har svarta strumpbyxor under.
• Croppade toppar ♡
Finns inget som klär min kropp så bra som en croppade tight topp som slutar under bysten och visar min smalaste del av midjan. Den delen och ryggen är mina finaste ställen att visa hud på.
• Bara mönster på sommaren. Går gärna i blommiga klänningar då men du skulle aldrig se mig i annat än neutralt på vinterhalvåret. Känner mig utklädd annars.
Känns som när jag läste Fridatidningar på 90-talet när jag läser det här. Istället kan vi väl anta stilregler som är förknippade med glädje och kreativitet istället för att anpassa efter putmagar och färg på hy? Detta är mer än lista på vad du inte kan eller kan ha på dig utifrån vad som anses vara normativt snyggt? Vad är det för fel att visa sina ben, modell större i kort kjol eller eller sätta på sig snygga pressvecksbyxor trots putmage?
Stilregler som de borde vara= Ta på dig sådant som gör dig glad utan att tänka på din kroppsform!
Sedan är det ju lättare sagt än gjort men det är tråkigt att vi ska behöva ha det här förhållandet till våra kroppar fortfarande.
Jag håller med – skrev faktiskt ett helt inlägg om detta förra sommaren
https://underbaraclaras.se/2022/06/28/livet-kan-val-inte-ut-pa-att-undvika-att-vara-ful/
Samtidigt är det ju en avvägning. Å ena sidan borde man ju bara ha precis vad man vill och gillar – å andra sidan tycker jag inte att kläder som inte smickrar min kropp är roliga att ha på sig. Jag vill ju vara fin! Istället för att tänka att man klär bort sina ”problem” tänker jag mer att det handlar om att klä fram sina tillgångar. En fråga om inställning som i slutändan gör hela skillnaden
Intressant att läsa alla kommentarer och hur olika man är. Själv skulle jag aldrig i livet välja kläder efter bekvämlighet. ”Jag vill ju vara fin!” som Clara skriver, och jag känner mig bekväm om jag känner mig fin. Så jag går helst i högklackat, för då känner jag mig fin. Det gäller hemma också; fast nu har jag fått en granne på våningen under som klagar på att jag klapprar runt i högklackade skor vid alla tider på dygnet, så jag har motvilligt fått gå med på att bara ha skor med klack mellan kl 9 och 21. Övriga tider hasar jag runt i ett par tofflor utan klack, och det tycker jag verkligen inte om. Min version av myskläder hemma efter jobbet är att dra av sig det yttre lagret men behålla underkläder och strumpor och sen ta på sig en hellång vintagemorgonrock från 40-talet och ett par högklackade tofflor.
Och jag har i princip alltid svarta strumpor, för det tycker jag egentligen är snyggast på alla ben, men särskilt på mina som inte är de allra smalaste – svart förminskar ju som bekant. Helst skulle jag ha svarta strumpor året om – jag tycker inte om att gå barbent och drar alltid en liten suck av lättnad när hösten kommer och man med gott samvete kan dra på sig sina svarta strumpor igen.
Jag undviker blått och kalla färger, för jag tycker inte att de klär mig, och heller inte alltför ljusa färger – inget vitt, beige eller ljust rosa, för det ser jag för blek ut i. Jag har dock ofta klara färger till svart – röd v-ringad kashmirjumper, svart pennkjol, svarta strumpor och svarta högklackade skor var länge min vardagsuniform på jobbet. Jag använder också ofta klänning, gärna med en liten tight, svart kofta till. Eftersom jag är ganska kurvig, med svankrygg och markerad midja, har jag helst mycket figurnära kläder, för om jag har löst sittande saker ser jag ut som ett litet hus.
Det tar tid att lära sig vad som klär en tycker jag, eller i alla fall tog det lång tid för mig, men när man väl har lärt sig det så går man inte på några modetrender längre utan vet vad man vill ha. I mitt fall har det också inneburit att jag mer och mer kommit att använda vintagekläder från sent 40- och tidigt 50-tal, för de passar min kropp bäst.
Och i ett avseende går jag på bekvämlighet – men utan att göra någon uppoffring vad det gäller hur det ser ut: Jag tycker inte om strumpbyxor, som jag aldrig tycker sitter bra i grenen, och dessutom blir det för varmt på magen, så jag har nästan alltid stay-ups. SÅ mycket skönare!
vilket kul inlägg! det är verkligen så att mina egna regler inte gäller för någon annan.
– jag blandar aldrig svart med färg
– aldrig över min döda kropp en v-ringning
– kjol och shorts-längd måste vara superkort, känner inte igen mina ben utan att se nästan hela låren. haha har försökt bryta mot det i flera år men allt som inte är minikort blir aldrig använt.
– känner mig mer naken om överkroppen är ”bar”.
– älskar grönt men bär det aldrig
Den enda regel jag känner igen är ingen akryl eller polyester
Sedan har jag inte polokrage eftersom jag känner att jag stryps.
Jag använder inte halsterneck pga obekvämt.
Alltid behå pga skönt pga stor byst därav sällan urringat för jag känner mig obekväm då.
Gillar shorts.
Försöker ha få klädregler som gäller utseende, men har svårt att behåband syns pga någon kommentar från mamma när jag var yngre så inga linnen med tunna band.
Hej Clara! Har läst din blogg i många år och älskar mixen! 🥰 Uppskattar också att du nu skriver mer om stil och kläder. För en tid sedan bestämde jag mig för att satsa på att bygga upp en capsule wardrobe. I min garderob har jag nu därför (nästan uteslutande) kläder som passar ihop. Jag håller mig till färre, väl valda färger och snitt som jag vet funkar för min kropp. Är starkt inspirerad av fransk stil!
Upplever att jag använder allt i min garderob mer och att det är enkelt att välja kläder. Så skönt! 😊 Och jag känner mig aldrig ”tråkig” – jag känner mig som ”jag” och är trygg i det jag bär vilket är huvudsaken.
Clara, vad tycker du om konceptet capsule wardrobe?
Kram!
Hellre en storlek för stort än för litet. Jag kommer ihåg för 15-20 år sedan när det var en statussymbol att komma i size zero. Varför? Det är bara en etikett. Man kan klippa bort den. Den säger ingenting om din kropp. För någon vecka sedan köpte jag en klänning i storlek Large och en annan i Small, från olika märken. Den i storlek Small var mer rymlig. Vem bryr sig? Ingen annan än jag behöver ju veta om det.
När jag var i tonåren klädde jag mig mest i svart. Hade jag någon färgglad detalj skulle denna dämpas med så mycket svart som möjligt. Nu är jag 32 och vill klä mig i så mycket pasteller och vitt och beige som möjligt. Och om jag kör på svart, så blir det helsvart.
Polyester och liknande går helt bort.
Neon, gråbeige eller dammiga pasteller går också bort. När jag var i tonåren fick jag höra att jag var en ”sommar” och skulle klä mig i dämpade, kalla färger. Dessa färger fick mig att se gulblek ut, och så blev jag övertalad att köpa ett fuschia-färgat läppstift som fick mina tänder att se gula ut. Jag kände mig så ful och förstod inte varför, jag följde ju alla regler. Numera vet jag att dessa färger inte passar mig, för det här med ”årstider” är förlegat och dessutom har jag inte alls kalla färger, om det är någon årstid jag är, så är det en ”vår”. När jag klär mig i ljusa, varma färger och sminkar mig i diskreta färger känner jag mig som vackrast.
Jag har nyligen förälskat mig i palazzobyxor! En skön variation till kjol och klänning.
Plagg som jag inte gillar är tubtopp, byxor med låg midja, skor med superspetsig tå, jeanskjol, ”tältklänningar” utan markerad midja (sånt som var trendigt när jag var tonåring och aldrig trivdes i). Jeans har jag nästan helt och hållet slopat numera, samma med leggings. Inget som får mig att se ”kantig” ut, eller som får mig att känna mig tillknäppt, t ex kostym, väst, stela byxor, stilettklackar, jeans. Jag vill känna mig mjuk och kvinnlig. Det är så befriande att vara 30+ och att jag äntligen känner mig kvinnlig! Jag struntar i trender och klär mig i det jag är bekväm i. Och ju mer feminin jag känner mig, desto mer bekväm känner jag mig.
Jag är kort och kurvig med stor byst, mjuka lår och mage som en väljäst bulldeg, och jag klär mig helst i stretchiga omlottklänningar som markerar midjan och har en vid kjol som går att snurra i! Jag är 38 och vill inte slåss med kroppen, men jag vet vad den trivs i. Gärna blommigt, prickigt, randigt, och gärna viskos. Jag gillar till och med stretchig syntet med vackert fall. Antingen volym upptill eller nedtill, bara ben eller svarta strumpbyxor, och sällan kjol som slutar över knäet, precis nedanför är perfekt. Jag har rött hår och tycker att det är superfint ihop med dämpade, ljusa rosa nyanser , grönt och mörkare lila toner. Jag har aldrig blått eller rött dock, och vantrivs i jeans, framförallt blåjeans.
Åh känner igen mig på princip alla regler:)
Så många fina och uppriktiga svar! Jag är någorlunda normalformad, 65 kg fördelat på 165 cm och snart 69 år. Lilla putmagen har alltid funnits med även i yngre och magrare år, var så befriande att läsa om mina medsystrar med samma form som har en sund och lättsam syn på den. Minns en ursnygg man jag träffade i Kalifornien för 45 år sedan som tyckte min putmage var så vacker! Iaf, alltid kläder i naturmaterial som jag känner mig bekväm i, likaså skor. När jag var 30 svor jag på att jag skulle dö med stilettklackarna på hahaha, jag blev klokare med åren. Max 5 cm klack och hyfsat bred och stadig. Aldrig bh om jag inte måste ha genomskinligt eller ska ut på äventyr i en vacker klänning. Hellre klänning än kjol, hel baddräkt än bikini – ger mycket snyggare linjer till mina 165 cm.
Kalla färger ger liv och lyster till mina blå ögon. Jag kombinerar svart med ljust rosa, isblått och ljust lilarosa, havannabrunt och nougat är ursnyggt till svart. Mörka rosa och lila toner och ljust citrongult till ljust grått.
Klä dig i det du tycker om och som känns skönt så ser du avslappnad och glad ut och kan vara vacker i vilken stil som helst!