Jag tog en torsdagsbastu och hällde iskalla hinkar vatten över mig själv. Satt naken ute i septemberskymningen och såg hur det ångade från kroppen
Jag gick en skogspromenad och lutade mig mot en sten i en varm skogsbacke. Åt blåbär och pratade med en vän
Jag cyklade i ljummen luft och tittade på trädtopparnas gula löv mot den klarblå himlen. Kände doften av nyslaget hö, av varm skogsmark och ljung. Lät däcken rulla långsamt så att jag skulle hinna fylla lungorna ordentligt.
Jag kröp ner i min säng tidigt på kvällen. La mig under de svala lakanen och kände kylan mot smalbenen och visste att jag hade timmar av möjlig läsning framför mig innan det blev för sent.
Jag tränade styrkepass och sedan intervaller och svettig och högröd satte jag mig i bilen med nedvevade rutor och lät vinden svalka av mig.
Jag lyssnade på Beethoven hela vägen hem.
Jag tog kaffekoppen med mig ut på farstubron och drack i den kyliga men soliga morgonen.
Jag badade i dammen, kylde kroppen och blaskade ansiktet. Det pirrade från tårna till hårfästet när jag tänkte på att det kanske var sommarens sista bad. Men kanske inte.
Jag lovade mig själv att försöka göra fler sinnliga saker. Att stanna upp och ta in stunden och de olika elementen. Det här är sånt jag gjort i veckan som gett mig oväntad njutning och lugn.
23 svar
så otroligt fint! Det här kommer jag ta efter
Kära Clara, Jag har slutat att förvånas över hur du gång på gång sätter ord på något som jag precis går och funderar på eller upplevt under dagen. Och med det menar jag inte att bloggen är förutsägbar och tråkig, tvärt om. Känslan av dina ord är att det finns som små osynliga tunna trådar mellan oss människor. Du vet, det som är botten i dig är också botten i andra. Genom din blogg blir mitt eget liv lite mer färgrikt för att du hjälper mig att sätta ord på det som jag anat men inte kunnat formulera, du hjälper mig att stanna upp och förundras över allt det fina som finns runt omkring mig. Så många meditationskurser, retreater jag varit på och böcker om mindfulness jag läst… och så är det ofta dina texter och bilder som är det som hjälper mig att stilla sinnet, finna ro och känna tacksamhet. Tack.
Så fint du formulerat dig, Elin.
Tack Elin för det finaste beröm man kan få! Det gör mig väldigt, väldigt glad!
Soliga, klara höstdagar i Västerbotten kan vara det härligaste som finns. Mitt sinnliga idag blev att ensam fika utomhus.
Så fantastiskt beskrivet! Jag tror det här är otroligt viktigt… det sinnliga. Att det får oss att vara i nuet, och att det milda, sköna, behagliga för kroppen aktiverar en mängd positiva och läkande mekanismer.
Tänk bara på hur viktig beröring är för människor, och för nyfödda barn.
Tack för att du påminner om något jag tror vi helt börjat glömma!
Jag tror också det. Det är i dessa stunder vi hämtar lugn och trygghet och välbefinnande som kan hjälpa oss att klara av vardagens alla utmaningar
kram
Sinnliga saker, så vackert🙏Sådant ger njutning och lugn som du skriver, och gör även att man känner sig levande. Jag tror att det har med medvetenhet att göra; när man tillåter sig att stanna upp och/eller bli väldigt fysisk, då blir man extra uppmärksam. Både inåt och utåt. Och vilken gåva det är🙏
Kan du inte ha en sinniliga utmaning såsom du hade städutmaningen? Tycker det hade varit toppen!
Ja vilken bra idé !!! 😀
Vilken fin ide! Julfridskalendern är ju faktiskt lite så. Men det tål att tänkas på om det kan göras vid fler tillfällen
Jag hoppas att julfridskalendern kan få återkomma även denna jul, den gjorde verkligen min december finare och mer vilsam <3
Det är planen =) Vad roligt att du uppskattade den
Älskar din text!
Så fint du formulerat dig, Elin.
Och jag Elin får tacka dig för att du sätter ord på också mina tankar om Claras blogg, jag håller alltså helt med dig. 10 minuter efter att jag ikväll kom hem från en spontan men oerhört skön cykeltur i pyjamas i skymningen med en tystnad och lugn i byn så läser jag Claras blogg och denna post och känner så igen mig, och känslan av cykelturen blir liksom starkare p.g.a Claras ord.
Så härligt det låter!
Ett sånt underbart fint inlägg. Det landade precis rätt i en halvsliten mamma en trött måndagsmorgon och plötsligt kände jag hur gott kaffet smakade och hur det värmde upp själen och sänkte axlarna något från öronen. Tack!
Vad härligt! Det är de där stunderna man får utnyttja för att sänka pulsen
kram och ha en fin dag, trots skruttigheten
Fy fasen vad fint! Det här blir jag så inspirerad av. Varför äter jag inte frukost på balkongen varenda dag som det ens är möjligt?
Men myggen då??? Här i stockholmstrakten är det så mycket översvämningsmygg så det går inte att gå utanför dörren utan att bli uppäten!
Har aldrig varit med om något liknande.
Inte en enda mygga här i krokarna tack och lov! Det är nog lite för kallt vid det här laget
So many moments of feeling, being present. I love this focus. It inspires me to make it happen in my life.