NĂ€r jag kĂ€nner mig orolig över nĂ„got – sĂ„dĂ€r att jag upplever en molande begynnande Ă„ngest – dĂ„ finns det nĂ„gra tankar jag anvĂ€nder mig av som brukar lugna mig. Tankelekar som hjĂ€lper mig att fĂ„ tillbaka proportionerna pĂ„ det som oroar mig.

  • Jag försöker sluta se mig sjĂ€lv som universums centrum. Oro och Ă„ngest gör tyvĂ€rr mĂ€nniskor vĂ€ldigt sjĂ€lvcentrerade. Men som tur Ă€r kan det ocksĂ„ funka tvĂ€rtom. Genom att vara mindre sjĂ€lvcentrerad blir man ofta mindre orolig. För mig lindrar det mycket att tĂ€nka pĂ„ alla miljoner mĂ€nniskor som har mycket vĂ€rre problem Ă€n mig just nu. Och mycket sĂ€mre resurser Ă€n jag har för att hantera dem. Att zooma ut och se den stora bilden hjĂ€lper mig att fĂ„ rĂ€tt perspektiv. Ännu mer hjĂ€lper det om jag faktiskt gör nĂ„got handgripligt för nĂ„gon annan. Swishar en slant till nĂ„gon organisation, ringer nĂ„gon som jag vet har det jĂ€ttetufft, skriver nĂ„got uppmuntrande till nĂ„gon som behöver det. Flyttar fokuset bort frĂ„n mig sjĂ€lv.
  • Jag brukar göra en tankelek som gĂ„r ut pĂ„ att en vĂ€n har precis samma problem och kĂ€nner samma oro som jag. Vad skulle jag sĂ€ga dĂ„? Skulle jag reagera lika starkt och Ă„ngestdrivet? Sannolikt inte! Andras problem Ă€r lĂ€ttare att förhĂ„lla sig sansad inför. NĂ€r den kalla handen kring hjĂ€rtat inte klĂ€mmer sĂ„ hĂ„rt kan man tĂ€nka mer praktiskt och förstĂ„ att det finns lösningar. Jag försöker lĂ„na den blicken pĂ„ mig sjĂ€lv.
  • Om jag fĂ„r bli Ă„ttio Ă„r gammal och tĂ€nka tillbaka pĂ„ den hĂ€r tiden – vad kommer jag tĂ€nka dĂ„? Sannolikt har problemen för lĂ€nge sedan löst sig och nya problem har tornat upp och löst sig igen. För sĂ„dant Ă€r livet. ÅttioĂ„riga Clara kommer ha ett annat perspektiv pĂ„ den hĂ€r stunden – och jag kan försöka lĂ„na den visdomen redan nu.
  • Oro Ă€r en naturlig del av livet och det sinnestillstĂ„ndet har hjĂ€lpt vĂ„r art att överleva. Det betyder dock inte att jag alltid mĂ„ste lyssna pĂ„ den kĂ€nslan eller att den Ă€r sann. Men inte heller att jag mĂ„ste motarbeta den. TvĂ€rtom brukar den klinga av snabbare om jag bara rycker pĂ„ axlarna och sĂ€ger till mig sjĂ€lv. -Jaha, nu kommer de dĂ€r otĂ€cka kĂ€nslorna igen. Men jag tĂ€nker Ă€ndĂ„ fortsĂ€tta med min dag och mina planer. Oron fĂ„r hĂ€nga efter mig som en skugga och jag tĂ€nker ge den lika lite uppmĂ€rksamhet som jag brukar ge min skugga.