När jag känner mig orolig över något – sådär att jag upplever en molande begynnande ångest – då finns det några tankar jag använder mig av som brukar lugna mig. Tankelekar som hjälper mig att få tillbaka proportionerna på det som oroar mig.

  • Jag försöker sluta se mig själv som universums centrum. Oro och ångest gör tyvärr människor väldigt självcentrerade. Men som tur är kan det också funka tvärtom. Genom att vara mindre självcentrerad blir man ofta mindre orolig. För mig lindrar det mycket att tänka på alla miljoner människor som har mycket värre problem än mig just nu. Och mycket sämre resurser än jag har för att hantera dem. Att zooma ut och se den stora bilden hjälper mig att få rätt perspektiv. Ännu mer hjälper det om jag faktiskt gör något handgripligt för någon annan. Swishar en slant till någon organisation, ringer någon som jag vet har det jättetufft, skriver något uppmuntrande till någon som behöver det. Flyttar fokuset bort från mig själv.
  • Jag brukar göra en tankelek som går ut på att en vän har precis samma problem och känner samma oro som jag. Vad skulle jag säga då? Skulle jag reagera lika starkt och ångestdrivet? Sannolikt inte! Andras problem är lättare att förhålla sig sansad inför. När den kalla handen kring hjärtat inte klämmer så hårt kan man tänka mer praktiskt och förstå att det finns lösningar. Jag försöker låna den blicken på mig själv.
  • Om jag får bli åttio år gammal och tänka tillbaka på den här tiden – vad kommer jag tänka då? Sannolikt har problemen för länge sedan löst sig och nya problem har tornat upp och löst sig igen. För sådant är livet. Åttioåriga Clara kommer ha ett annat perspektiv på den här stunden – och jag kan försöka låna den visdomen redan nu.
  • Oro är en naturlig del av livet och det sinnestillståndet har hjälpt vår art att överleva. Det betyder dock inte att jag alltid måste lyssna på den känslan eller att den är sann. Men inte heller att jag måste motarbeta den. Tvärtom brukar den klinga av snabbare om jag bara rycker på axlarna och säger till mig själv. -Jaha, nu kommer de där otäcka känslorna igen. Men jag tänker ändå fortsätta med min dag och mina planer. Oron får hänga efter mig som en skugga och jag tänker ge den lika lite uppmärksamhet som jag brukar ge min skugga.