Förra torsdagen tog jag Ulf och Essa med mig vid tolvtiden och sedan brände vi upp till stugan! Fram kom vi vid halv sex på kvällen när det nästan börjat skymma i det regniga vädret.

Jag gjorde samma rutin som alltid när jag kommer fram. Jag RUSAR in i huset. Tänder varenda mysig lampa och alla stearinljus. Slår igång alla element och gör upp en brasa i vedspisen. Sedan kastar jag in maten i kylskåpet, rusar upp på övervåningen och lägger in mina kläder i garderoben och sedan på med mjukiskläder så att jag kan mysa ordentligt. Varje sekund är dyrbar. Jag måste installera mig DIREKT!

Och 19 minuter senare var allt uppackat och iordning och jag hade jag fått fram te, vindruvor och smörgåsar på bordet. Njöt så vansinnigt över att få vara här igen!

Men lite läskigt är det att vara så mol allena. Skönt att ha Essa med mig!

När vi fikat kvällsfika bäddade jag ner Ulf under dubbla täcken – för det var rätt kallt. Och sedan stannade jag uppe till midnatt för att hinna elda fler brasor. Satt och målade och hade så vansinnigt najs att jag knappt stod ut med mig själv. Så småningom stupade jag dock i säng med barn och hund och sov som en död tills nästa morgon.

Bar direkt ner legolådan i vardagsrummet och byggde fordon med Uffe samtidigt som jag drack morgonens första kaffe.

Sedan pusslade vi flera pussel, gick en skogspromenad, läste bok, vilade och började förbereda middagen. För snart skulle min syster, pappa och moster komma körande.

Att göra mysigt för andra är det härligaste jag vet och särskilt när det är i mormor och morfars hus. Där man varit van att mötas av värme och god mat – men tyvärr inte längre får uppleva det sedan de flyttade därifrån. Att då få återskapa känslan till gäster som anländer senare än en själv är ett obeskrivligt behag.

Jag dukade i finrummet

Och bjöd på köttsoppa med klimp och en persikokaka till efterrätt. Anna kom direkt från London där hon varit på jobb så hon var helt vimmelkantig av förflyttningen.

Vi satt uppe länge och pratade och jag visade dem min nya bok som jag precis fått hem! De bläddrade, läste och gjorde förtjusta utrop. Men sedan brakade vi i säng. Lika bra det – för morgonen därpå inleddes vårt arbetsläger.

Vi hade nämligen kommit över 22 kubikmeter ved som skulle travas. Och som vi travade! Älskar att arbeta i skitiga hängselbyxor med håret på ända. Bli svettig, smutsig och knäsvag av trötthet.

Allesammans hjälptes åt att lasta, kärra och stapla. Tre skottkärror gick i skytteltrafik

Och även Uffe hjälpte till.

Paus för sedvanligt trefika. Viktig tradition vi inte tummar på. Slängde ihop en kladdkaka med lite lingon och dukade i vardagsrummet. Anna satt med en virkning i händerna och jag med två olika korsord som krävde instick av farsan och moster för att kunna lösa.

Vi kärrade in hälften av veden första dagen och tog sedan en tidig kväll.

Morgonen därpå vaknade jag till den här utsikten. Njuter så av att vakna upp när det finns äldre, morgonpigga släktingar i huset för då får jag uppleva det jag upplevde som barn. Nämligen att vakna av svagt slammer från köket, dämpade röster och doften av kaffe. Slå upp sovrumsdörren och känna väggen av värme från nedervåningen. Vedspisen som gått varm hela morgonen.

Hö-stolen fullproppad med tjocksockar. Här kan man vakna långsamt med ryggen mot ett varmt element.

Sjön låg blank utan minsta krusning och efter att vi laddat med en stadig frukost gick vi ut för att fortsätta lassa ved.

En sådan där morgon när man bara står och grinar mot solen och inte kan sluta le.

Alla hjälptes åt

Och Uffe förhörde morfar om varför man egentligen inte kunde få smaka en glasspinne redan innan lunch?!

Så tillfredsställande att arbeta hårt fysiskt tillsammans. Med någonting så tungt och så enkelt som att trava in ved.

Eftermiddagsfikat intogs utomhus eftersom dagen var så mild och skön. Och sedan gick vi upp bakom huset för att plocka lingon.

Vår stuga ligger högt så här kommer frosten tidigt på hösten och snön stannar till en bra bit in i maj. Härligt att hålla sin moster i handen och plocka lingon, äta kråkbär och gissa bajset.

Essa är sitt allra lyckligaste för hon får gå lös för jämnan och valla flocken.

Efter lingonplockningen skulle jag och Anna lägga ut nät

Uffe ville följa med såklart.

Vi lassade näten i båten

Och begav oss ut på den blanka, stilla sjön.

Anna rodde och jag la ut näten.

Uffe satt i fören och plaskade.

Och det var så öronbedövande tyst och ögonbedövande vackert.

Vi satt bara och ältade hur underbart vi hade det!

Tur att ingen annan vuxen närvarade för jag och min syster kan vara tjatiga när vi sätter igång.

Tänk att vi fick uppleva en fiskevecka igen! Det var ju några år sedan sist, men traditionen måste återuppstå. Senaste åren har jag och Anna åkt hit lite senare istället och haft vår årliga systervecka när vi skriver och arbetar. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra? Helst vill jag vara här minst tre veckor varje höst. Fiskevecka, höstlov och systervecka. Och allra helst fira julen här också!

Till middag åt vi fyra år gammal surströmming som pappa sparat och som var den godaste surströmming jag ätit. Det sjöngs snapsvisor och skålades (i mjölk för min del) och efter maten satt vi i vardagsrummet och surrade till sent in på natten.

Jag känner alltid plikten att underhålla mina släktingar med kändisskvaller jag snappat upp av att jobba i mediesvängen. Ser mig som släktens kändiskorrespondent som rapporterar initierat om vilka som är divor, galna, otrevliga och bedårande. Nu hade jag mycket nytt att förtälja för en intresserad publik!

Morgonen därpå gick vi upp i ottan för att vittja nät. Anna behövde jobba med sitt vanliga jobb nästan hela dagen – så det gällde att bärga fångsten innan dess.

Klart Uffe skulle med och uppleva fiskelyckan.

Anna hjälpte med flytvästen

Och nu rodde jag så att Anna fick ta upp näten. Glad att vi fått lära oss allt om fiske av morfar och pappa. Nästa år ska jag ta med storpojkarna så att de också får lära sig!

God fångst. Aborre, sik och bara två små otäcka gäddor.

I vår familj går gäddor på näten under benämningen nättroll. Och vi kallar nätfisket för phishing. Och när det är fula hål i näten konstaterar vi att det gått en ubåt genom dem. Det är rent tvångsmässigt som vi sysslar med dessa små lustifikationer – och hur vi än försöker sluta så bara MÅSTE DET UT!

(Så kallade munpruttar om någon nu minns det avsnittet av En Underbar Pod?)

När vi kärrat upp näten tog jag och farsan loss fisken. Ulf bistod med kloka råd och okloka dåd. Bland annat kastade han tillbaka redan löstagen aborre i näten igen så att de fastnade.

Det mesta skulle rökas så den fisken rensade och tvättade vi bara ur

Och la iordning i stora emaljfat.

Alla donade på med sitt.

Fiskrens, näthantering…

Och lingonrensning. Alltid skönast och smidigast att rensa bär utomhus.

Jag hade lyckats plocka ihop vårt vinterbehov på 20 liter lingon. Det räcker till frukostgröten till familjen i ett helt år! Men den här vintern blir det lingon och kråkbärssylt – för maken till kråkbärsår har jag väl aldrig tidigare upplevt. Och ingen iddes rensa bort dem heller.

Anna hoppade in och hjälpte farsan att rensa den sista fisken.

Medan jag gick upp och gjorde eld under tunnan och klippte enris att bottna med. La mig på rygg i mossan, tuggade grässtrån och såg molnen glida över himlen. Inväntade precis rätt temperatur.

Och sedan la jag iordning fiskarna.

Och sänkte ner dem i tunnan.

Hur jag röker fisk kan du läsa om här.

Till middag firade vi såklart fångsten med enorma mängder tunnbröd, mandelpotatis, rökt aborre och skirat smör. En rent lukullisk måltid som ledde till omedelbar matkoma.

På kvällen när jag och Anna gick ut för att pinka Essa tog jag med mig kameran. Månen hängde lågt över sjön och vi blev stående en lång stund.

Och upptäckte när vi riktade blicken åt andra hållet att norrskenet också dansade. Det är sällan det är så kraftigt norrsken samtidigt som det nästan är fullmåne. En mäktig upplevelse!

Och sedan var vi flera dagar till i stugan – men det fotade jag knappt för då hade jag så fullt upp med att njuta. Det blev en underbar fiskevecka som rann förbi alldeles för fort. Ja, en bättre spenderad tid kan jag knappt tänka mig. Här uppe är ju var och varannan karl ledig på hösten för älgjakten. Så varför skulle inte jag vara ledig för fisket, lingonplocket och umgänget med släkten? Och om jag inte avlämnade regelbundna rapporter skulle jag ju dessutom grovt missköta mitt jobb som släktens utsända i kändis-Sverige!