Här kommer lite bilder från dagarna som gått sedan vi kom hem från resan.

Första morgonen hemma. Elva minus ute och jag sjavade ut i tofflorna för att ta in ved.

Gjorde en rejäl brasa. Viktigt med vedspis kalla vintermornar. Här framför trängs ungarna och äter frukost. Och Jakob efter han har isbadat.

Det kalla, kala känns så vilsamt för ögonen att se ut på.

På torsdagen jobbade jag som en liten gnu och avslutade dagen med körrep i kyrkan inför söndagens gudstjänst i byn.

Fredagen startade jag med ett dubbelpass på gymet. Här eftersvettas jag efter 60 minuter styrka och 30 minuters intervaller. Ganska slut i kroppen efter resan, all vandring och flera dagar med obefintlig aptit. Träningen gick trögt. Skyndade mig sedan hem och jobbade.

På kvällen kom våra nya grannar över på middag och jag tände vartenda ljus jag kunde hitta. Det var väldigt trevligt – men när gästerna cyklat hem somnade jag omedelbart.

Förstod varför nästa morgon när jag vaknade med halsont och smärta i hela kroppen. Och jag som lovat att sjunga på gudstjänsten dagen därpå! Jag bestämde mig för att ligga i sängen precis hela lördagen. Förutom när jag inte låg i badkaret alltså.

Lite chips var det enda som kunde inspirera mig till att äta så jag åt det, kollade på Normala människor för sjuttonde gången (finns just nu på SVT Play – tips!) och Adam & Eva och började därefter kolla på Industry på HBO.

Detta seriemaraton i sängen gjorde susen, för imorse när jag vaknade kände jag mig frisk igen. Ulf väckte mig tyvärr redan vid halv sju – men istället för att försöka somna om spolade jag upp ett hett bad och sjönk ner i. Sedan åt jag frukost, fixade frissan och drog till kyrkan.

Charlotte var mötesledare för den trevliga ekumeniska gudstjänsten.

Rutiga brorsor.

Så fint att få samlas och lyssna på predikan. Vi bad för världens folk, för Sverige, för vår lilla by och för varje enskild människa i den. Vi sjöng också en av mina favoritpsalmer nämligen 591. Så fin och passande just nu ”Det kan vi göra för rätt och för fred: stå emot allt ont som trampar ner och sprider skräck och hot”.

Jag sjöng solo på Vår Herre och så delade jag med mig av några väl valda ord. Närmare bestämt en insikt jag en gång bloggade om och som jag senare har fått höra att många använt sig av på olika gudstjänster. Uffe hängde mig i kjolarna och fick mig att tappa tråden flera gånger. Oh, well. Låt barnen komma till mig…osv.

Efteråt var det hembakt kyrkfika av bästa sort.

Och vi hade mycket att avhandla och diskutera

Så glad att få stjäla åt mig en stund med så väl ungdomar och småbarn som äldre. Det är sällan man umgås så åldersöverskridande som just i kyrkan.

Uffe ville umgås åldersöverskridande med Julian.

När gudstjänsten var slut åkte vi hem och jag hoppade i skönare kläder. Sedan lekte Ulf och jag matlag med alla gosedjuren. Salta pinnar doppade i vatten stod på menyn.

Storbarnen hade precis fått ett nytt datorspel så de försvann till övervåningen.

Och jag fick äntligen ro att sätta mig och måla. Håller på att färdigställa illustrationer till en grej som händer i november!

Duttade på nya

Och hittade igen gamla.

Medan jag målade och lyssnade på ljudbok målade Ulf sig själv. Sedan klistrade han fast flera kartor julklappsettiketter på kökssoffan.

Vilken tur va! Det hade jag aldrig hunnit utan hans hjälp.

Men sedan hips vips var han spårlöst försvunnen. Hittade till slut igen honom i källaren där han lokaliserat en perfekt plats för att kolla ut genom fönstret. Att klättra på plastbackar funkar fint när stegar saknas!

När ungarna somnat tog jag en kvällspromenad med Elina medan vi avhandlade allt vi missat sedan vi hördes sist.

Och det var de dagarna i bilder, det. Men nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt!