Som klövern på marken

Gräsklipparen är trasig så vår gräsmatta har förvandlats till en klöveräng. Humlorna surrar berusat bland vita blommor i tusental. Ulf tultar över gräsmattan, böjer sig ner och nyper en av dem målmedvetet. Bland alla tusen blommor är det just den lilla oansenliga vita han ska ha.

Han håller blomman hårt i sitt pincettgrepp. Tultar vidare i trädgården. Stannar till och tittar på blomman då och då. Håller den mot ljuset. Håller den mot himlen. Släpper inte taget. Känner på blomman med sina små fingrar. Håller fram den igen. Ooooj säger han storögt. Titta! Titta!

Och så ger han blomman till Bertil. Som den finaste present man kan få.

Och vi skrattar. Så knäppt att han bland alla tusentals menlösa klöverblommor ser just den här. Fascineras av precis den här blomman. Verkar inte uppfatta vad hela gräsmattan är full av. Eller så gör han kanske det ändå?

Och det slår mig att det är så här jag föreställer mig Gud. Inför varandra är vi människor lika oräkneliga och anonyma som ett fält av ogräs. Vi kan inte hålla räkningen. Men för Gud är ingen anonym. Gud går mitt i bland blommorna och ogräset och känner var och en av oss. Älskar det han ser. Fascineras. Titta! Titta!

Där vi inte ser skillnad – ser Gud varje kronblads färg och krökning. Hur kvisten böjer sig under blomman. Stiplernas plötsliga avsmalnande och rötternas slingrande utbredning. Gud vet hur just den där blomman skiljer sig från den bredvid.

Det ingen annan kan se – det ser Gud. Den oälskade. Den anonyma. Den som ingen annan vill använda hittar han användning för. I Guds ögon är den till synes oansenliga alltid den särskilt utvalda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

105 kommentarer på “Som klövern på marken”

  1. Åh så fint skrivet! Det är just sådana här texter, där det svårbegripliga översätts till det vardagliga, som gör det ofattbara mer begripligt. Tack!

  2. Jag tycker att det är vackert när du reflekterar kring Gud, och att du “vågar” göra det i detta stora öppna forum. Själv sa jag länge att jag varit kristen, men det har med åren övergått till något annat. Att det finns något gudomligt tror jag fortfarande, men jag tror inte att någon av våra mänskliga religioner har exakt “rätt” (eller i varje fall inte rätt för mig). Jag landar ofta i att det alla religioner har gemensamt är kärleksbudskapet – och jag tänker numera mer på Gud som kraften som förenar allt, och att den finns alldeles oavsett om vi går i kyrkan, ber fem gånger om dagen, gör pilgrimsfärder eller fastar. För mig är det något att luta mig mot.

    1. Ja, människor skapar många bilder av gud. Den enda man helt kan lita på är sitt eget hjärtas bild och visshet. Och den räcker långt.

  3. Tack. Just en sådan bild som den du ger av klövern, lillen, Guds blick .. ja, den bilden är så sann, så läkande. Så tack igen.

  4. Så fint iakttaget och beskriver. Uppskattar att du vågar prata om Gud och din trosuppfattning!

    1. Det är Claras blogg. Jag tänker att den säkert kommer att fortsätta vara det den är: en mammablogg, en receptblogg, en modeblogg, en feministisk blogg, en trädgårdsblogg, en religiös blogg, en arg blogg, en glad blogg, en inredningsblogg, en miljö- och klimatblogg, en blogg om psykisk hälsa och ohälsa, en loppisblogg, en bo-på-landet-blogg, en entreprenörsblogg, en bakblogg, en skönhetsblogg och alla andra möjliga etiketter folk kan komma på att sätta på den.

    2. men sluta!
      kan man inte få skriva om gud utan att folk som du ska bli rädda?

      det var den finaste text jag läst på länge 🙂

    3. Clara har ju varit öppen med att hon är kristen så länge hon haft bloggen så det borde inte komma som en överraskning.

      Tack Clara för din fantastiskt fina text.

        1. Och jag har så svårt för alla dessa sekulära bloggare som liksom verkar utgå från att gud inte finns, som om de kunde veta det!

        2. Självklart få man föredra vilka inlägg som helst. Självklart får man tycka mindre om vilka inlägg som helst.
          Så finns det ett litet problem och det är etiketter.
          Vad är egentligen ett religiöst inlägg?
          Det kan ju vara ett inlägg där Gud nämns.
          Det kan också handla om alla möjliga delar av livet som på olika sätt påverkas av att en person har en medveten religiös botten och bas i livet.
          Intressant tycker jag.
          Själv gillar jag så gott som alla Claras inlägg, även om jag inte alltid håller med, men det går ju bra att gilla också att någon uttrycker sådant på ett bra och välformulerat sätt – det är i sig en njutning.
          Vad var nu detta för inlägg?
          Ja, det kan man förstås undra.
          Ha det gott allihop!

    4. Det har den alltid varit. Tron finns i hela livet. Kristet liv innehåller barn och hem och resor och minnen och kläder och mat etc.

  5. Väldigt fint skrivet men jag undrar om inte Gud om hen nu finns borde inrikta sig på barnen i exempelvis Syrien.

    1. Det är kanske Gud som ger dem kraften att klara det till synes omöjliga – att överleva trots den mänskliga, inte gudomliga grymheten.

    2. Eller tänk om vi människor som är Guds händer på jorden skulle ta och inrikta oss på barnen i Syrien.

  6. Tänker att det fina är att vi alla har den möjligheten, om än i mindre skala. Att se det unika hos var och en vi möter i våra liv och bekräfta att hen finns till.
    Tack för påminnelsen! ❤️

  7. Naturen i sig självt, i sin fullständiga prakt är gudomlig. Se bara varje blomblad som följer matematiska principer, naturens grundlagar. Naturen är skaparen av sig själv. Livet är heligt.

  8. Så välsignat att läsa denna text. Gud är fantastisk! Tacksam att du fångade in det så fint i denna vardagsbild. Underbart!

  9. Jag trodde först att han tog en humla. Sen läste jag vidare och så fattade jag. Så himla fint beskrivet. Så vill jag också se på Gud och människan.

  10. Är inte alls religiös själv men detta var ett väldigt fint sätt att beskriva sin gudstro på tycker jag ❤️

  11. Så vackert! Det var ju det där om att bli som ett barn för att komma in i himmelriket❤️.

  12. Så ogroligt vackert skrivet. Jag tror inte på gud men din text beförde verkliw ändå. Jag hade ju en när jag var barn och ungdom. Sedan dog den tron pga omständigheter. Tack i alla fall

    1. Den är trasig för att Folkes badbyxor blåst ner från klädstrecket på gräsmattan och fastnat i en av ”skären” så att vi behöver reparera det. Men det kommer långt ner på listan när vi har så mycket med jordbruket ☺️

  13. Så fint skrevet! Tenker ofte på et innlegg du hadde for en god stund siden som jeg tror het “Gud lånar mig sin blick.” Det berørte meg også sterkt.

  14. Sååå fin beskrivning!
    Jag kom direkt att tänka på Carolas duett med Dogge Doggelito på Credo-skivan; ’Ty så älskade Gud hela världen’ och på densamma skivan, duetten med Frank Ådahl; ’Du vet väl om att du är värdefull’ när jag läste din text!
    Tack o Kram!

  15. Tack Clara, den här enkla beskrivningen gav mig hopp i den sorg jag lever i. Jag är är inte glömd. Någon ser mig ändå. Hjälpen kommer kanske snart.

  16. Vilken fantastisk liknelse! Kan vara den vackraste text jag läst på länge. Din gåva från Gud. 🍀

  17. Hur kan man tro på Gud när det finns barn som föds med cancer och tvingas genomgå fruktansvärt jobbiga behandlingar? Hur kan man tro på Gud när det finns barn som svälter? Barn som är svårt handikappade och lider. Hur kan man tro på Gud när man känner till allt hemskt som händer i världen?

    1. Javisst Sofia, det är viktiga frågor att möta. Men samtidigt: Hur kan man inte tro på Gud när man ser det goda i världen? Omtänksamhet och skratt och soluppgångar och klöverfält och gemenskap och kreativitet och sång…
      Jag tror på en Gud som lider med oss i det svåra, men som också skänker människor fantastiska förmågor. Att sedan inte alla använder sin förmåga till att göra världen bättre, det sörjer jag över.

      1. Så sant! Enligt evolutionsteorin är u livet en ständig kamp där den mest lämpade vinner. Godhet och altruism kan inte förklaras av vetenskap. Det var Darwins problem som han aldrug lyckades lösa, medan vi förstår vad det beror på.

  18. AMEN <3 Behövde verkligen denna påminnelse. Allt för längesedan jag lyfte blicken och såg Guds blick över mig

  19. Tack för den bilden. Så fin. Jag tror som du skriver, att det är så. Att Han ser. Oss. Alla. & älskar det Han ser.

    Tack för dina fina blogg! Följt den under många år & älskar blandningen! Även det faktum att du skriver om din tro.
    Fortsätt med det du gör, du gör det så bra!