Jag ändrade mina planer och avslutade dagen tidigare igår för att hinna köra hem innan det blev mörkt. Det vräkte ner och blåste och jag har stor respekt för vädrets makter och vill inte försvåra i trafiken ytterligare genom att ge mig ut när jag inte måste.

Jag kom hem, bytte om och gjorde eld i vedspisen.

Sedan plockade jag fram jullådorna och började pynta inför första advent.

Så mysigt när julstjärnorna kommer upp i alla fönster.

Och buketten med amaryllis pryder bordet.

Jag inventerade mitt förråd av hyllband att dekorera med. Och sedan kom barnen hem. De hade stretat i snöstormen och var både svettiga och iskalla på samma gång.

Överlyckliga av pyntandet. Alla rotade runt och hjälptes åt att plocka fram.

Det svåra är att bromsa. ALLT får liksom inte komma in på en gång. För då har man ju ingen möjlighet att accelerera i julandet och det är viktigt för decemberdynamiken.

Tomtestakar och sånt – det får vänta ett tag till. Kulljusstakar och flugsvampar är däremot välkomna!

Sedan började Folke och Dahlia dala i humöret och fantisera om att få en ”farmortallrik”. Det är farmors beryktade plocktallrik hon gör till barn utan aptit men med dåligt humör. Med lite småplock som kan locka den mest matvägrande unge till att börja stoppa i sig. Tricket är lite udda grejer och kombinationer.

Så då gjorde jag varsin farmorstallrik åt dem. Lite nötter, en halv pepparkaka, en näve popcorn, äppelklyftor, apelsin och morotsstavar. En klick chokladsås som egentligen ska vara på glass. Och så lite toast. Ser inte mycket ut för världen – men det funkar alltid. Tallriken rensas!

Och medan Jakob tog Bertil och Ulf och stack till gymmet fortsatte jag att pynta. Dahlia och Folke ville av någon anledning ha högläsning ur bibeln för varandra. Många kreativa uttal av namn och platser blev det.

Sedan uppstod diskussion om vilken som egentligen är tjockast. Harry Potter eller bibeln? Folke bläddrade för att kolla sidantalet i bibeln.

-Men jag tänker inte läsa! Jag vill inte spoila slutet!

Efter maten drog jag till bönhuset för att repetera inför luciatåget. Kan knappt tro att det är sant att vi redan är framme vid den årstiden. Vart tog den här hösten vägen? Snart är ju terminen slut!

Jag kraxade upp mig och sjöng och det var lika trevligt som alltid! Och sedan drog jag hem igen.

Och då var det bara att börja om med skottningen, för allt hade drevat igen.