Jag Àndrade mina planer och avslutade dagen tidigare igÄr för att hinna köra hem innan det blev mörkt. Det vrÀkte ner och blÄste och jag har stor respekt för vÀdrets makter och vill inte försvÄra i trafiken ytterligare genom att ge mig ut nÀr jag inte mÄste.

Jag kom hem, bytte om och gjorde eld i vedspisen.

Sedan plockade jag fram jullÄdorna och började pynta inför första advent.

SÄ mysigt nÀr julstjÀrnorna kommer upp i alla fönster.

Och buketten med amaryllis pryder bordet.

Jag inventerade mitt förrÄd av hyllband att dekorera med. Och sedan kom barnen hem. De hade stretat i snöstormen och var bÄde svettiga och iskalla pÄ samma gÄng.

Överlyckliga av pyntandet. Alla rotade runt och hjĂ€lptes Ă„t att plocka fram.

Det svÄra Àr att bromsa. ALLT fÄr liksom inte komma in pÄ en gÄng. För dÄ har man ju ingen möjlighet att accelerera i julandet och det Àr viktigt för decemberdynamiken.

Tomtestakar och sĂ„nt – det fĂ„r vĂ€nta ett tag till. Kulljusstakar och flugsvampar Ă€r dĂ€remot vĂ€lkomna!

Sedan började Folke och Dahlia dala i humöret och fantisera om att fĂ„ en “farmortallrik”. Det Ă€r farmors beryktade plocktallrik hon gör till barn utan aptit men med dĂ„ligt humör. Med lite smĂ„plock som kan locka den mest matvĂ€grande unge till att börja stoppa i sig. Tricket Ă€r lite udda grejer och kombinationer.

SĂ„ dĂ„ gjorde jag varsin farmorstallrik Ă„t dem. Lite nötter, en halv pepparkaka, en nĂ€ve popcorn, Ă€ppelklyftor, apelsin och morotsstavar. En klick chokladsĂ„s som egentligen ska vara pĂ„ glass. Och sĂ„ lite toast. Ser inte mycket ut för vĂ€rlden – men det funkar alltid. Tallriken rensas!

Och medan Jakob tog Bertil och Ulf och stack till gymmet fortsatte jag att pynta. Dahlia och Folke ville av nÄgon anledning ha höglÀsning ur bibeln för varandra. MÄnga kreativa uttal av namn och platser blev det.

Sedan uppstod diskussion om vilken som egentligen Àr tjockast. Harry Potter eller bibeln? Folke blÀddrade för att kolla sidantalet i bibeln.

-Men jag tÀnker inte lÀsa! Jag vill inte spoila slutet!

Efter maten drog jag till bönhuset för att repetera inför luciatÄget. Kan knappt tro att det Àr sant att vi redan Àr framme vid den Ärstiden. Vart tog den hÀr hösten vÀgen? Snart Àr ju terminen slut!

Jag kraxade upp mig och sjöng och det var lika trevligt som alltid! Och sedan drog jag hem igen.

Och dÄ var det bara att börja om med skottningen, för allt hade drevat igen.