Det Ă€r sĂ„ mycket som hĂ€nder i december. BĂ„de utanpĂ„ och inuti. Traditioner och högtider har ju en förmĂ„ga att vĂ€cka minnen till liv. SĂ„nt som bĂ„de gör gott och ont. Och sĂ„ vill man sĂ„ mycket! Kanske ta revansch pĂ„ tidigare decembermĂ„nader – eller Ă„terskapa en smula av magin frĂ„n den egna barndomen. Alldeles oavsett Ă€r det lĂ€tt att man fastnar i att jaga julfriden och sedan istĂ€llet tappar bort sig i stressen. Julfrid och stress Ă€r tvĂ„ oförenliga begrepp.

Förra Ă„ret gjorde jag en uppskattad julfridskalender och sjĂ€lvklart blir det en i Ă„r igen. Men inte full med avancerade recept och uppmaningar om att pyssla, stĂ€da och baka. Utan snarare av smĂ„ övningar i medveten julnĂ€rvaro. För dĂ„ kanske man kan komma fram till julafton och kĂ€nna att man faktiskt njutit av mĂ„naden – istĂ€llet för att bara jĂ€kta igenom den för att möta alla andras förvĂ€ntningar.

Imorgon börjar det.