Det är så mycket som händer i december. Både utanpå och inuti. Traditioner och högtider har ju en förmåga att väcka minnen till liv. Sånt som både gör gott och ont. Och så vill man så mycket! Kanske ta revansch på tidigare decembermånader – eller återskapa en smula av magin från den egna barndomen. Alldeles oavsett är det lätt att man fastnar i att jaga julfriden och sedan istället tappar bort sig i stressen. Julfrid och stress är två oförenliga begrepp.

Förra året gjorde jag en uppskattad julfridskalender och självklart blir det en i år igen. Men inte full med avancerade recept och uppmaningar om att pyssla, städa och baka. Utan snarare av små övningar i medveten julnärvaro. För då kanske man kan komma fram till julafton och känna att man faktiskt njutit av månaden – istället för att bara jäkta igenom den för att möta alla andras förväntningar.

Imorgon börjar det.