När jag smörjer in handeksemen med min speciella salva och tänker på hur bra det lindrar och läker min onda hud.
När jag kommer i säng tidigt på kvällen och förnöjt konstaterar att det här med mycket sömn verkligen är snällt mot min hjärna.
När jag äter en stor sallad med massa fröer, oljor och grönsaker och får tugga som en kanin – då riktigt känner jag hur bra det är för min mage och för tarmarna. Alla vitaminer jag får i mig, alla nyttiga spårämnen och fibrer.
När jag pustar ut efter ett svettigt träningspass och trots tröttheten i kroppen vet att jag precis gett min kropp världens injektion med energi.
Samma djupa och belönande känsla av att ge mig själv det jag behöver – den upplever jag när jag vistas i vacker natur. Jag spärrar upp ögonen och lägger märket till hur grenarna viker sig under snömassorna, hur den rosa himlen övergår i apelsinfärg vid horisonten och hur den trötta vintersolen kastar glitter på träden. Jag känner den kalla, goda doften av snö och hör knarret under mina fötter.
Jag ser mig omkring med uppmärksamhet och släpper skönhetsintrycken ända in på kroppen. Och jag riktigt känner hur nyttigt det är för min själ!
Förundranseffekten är något det pratas mycket om. Förmågan att njuta smaken av ett syrligt blåbär, beröras en vacker stjärnhimmel eller rysa av ett känslosamt pianostycke. Att verkligen kunna se sin omgivning och förundras över det som finns där. Förundranseffekten är inte bara härlig utan rentav nyttig för oss människor, ett tillstånd vi mår bra av att vara i. Och min erfarenhet är att ju mer man vistas där, desto lättare återvänder man dit.
Jag gråter sällan av sorg, men ofta av rörelse. Det är väldigt fånigt förstås och min familj retar mig för att jag alltid ska förundras så mycket. Att jag stannar och blundar mot vårsolen, pekar ut tussilagon i väggrenen eller exalterat väcker dem för att berätta att det börjat snöa. Att jag får en tår i ögat av ett veckobrev från förskolan, eller en särskild ackordföljd i kyrkan. Men också av fruktansvärt banala saker som att se någon böja sig ner och plocka upp någon annans skräp från marken.
Jag förundras över det mest oansenliga – men starkast kommer ändå förundran i vacker natur. Och när jag insuper skönhetsupplevelserna känner jag att det är som att skedmata min själ med näring. Ett behov nästan lika grundläggande som mat, sömn och motion.
46 svar
Instämmer med flera. Jag gråter ALDRIG av sorg eller då jag är ledsen. Men av andra starka känslor så tåras mina ögon.
Läste för nån vecka sen en barnbok för tvååringen ”Mamma och Liten på vintertur” om en mamma som skidade med sitt barn i pulka till en fjällstuga. Min röst brast totalt och tårarna rann av längtan till fjällen! Blir rörd nu av att ens tänka på det.
Så fint. ❤️ Jag kan bara hålla med! Ser också skönheten i väldigt mycket, speciellt ute i naturen. Man och son suckar och himlar med ögonen när jag stannar för tredje gången och lyckligt utropar ”ser ni så fint ljuset strilar genom trädkronorna” eller något liknande, men sonen har absolut börjat göra likadant ibland och det gör mig så glad! Jag ser också överallt färger som matchar, som någons tröja som är i precis samma färg som lampan i fönstret och äpplet i skålen och det gör mig löjligt glad! 😂
Ett litet p.s. bara: höjer ett varnande finger för de där fröerna och råa salladerna man tror är så nyttiga när man äter dem. Jag blev under drygt 10 års tid sjukare och sjukare i värk, ständiga infektioner, trötthet, hjärndimma, ångest, muskelsvaghet osv osv för att jag försökte äta nyttigt och fick i mig alldeles för stora mängder oxalsyra. Snälla googla ”oxalates Susan Owens” och läs på lite om oxalater, jag vill inte att du eller dina följare blir lika sjuka som jag. 🥰
Tack annars för en alltid trevlig och välskriven blogg! 🤗
Jag älskar det här inlägget och de många fina kommentarerna. ❤️
Ja, folk skriver så fint och tänkvärt. Blir rörd av att läsa =)
Alla åldrar har sin förundran,det fina är att se och bli så berörd av olika skäl.
Att jag och mina nära får vara friska blir jag glad för varje dag.
Särskilt när flera i våra familjer har haft cancer sjukdomar.
Man blir lite sentimental ❤️
Klokt! Och håller med
Fint 💞 Att fokusera på vackra o bra saker känns även som ett vaccin mot de dåliga saker man trots allt går igenom. Apropå att sådana inte gör en starkare.
Vad skönt att höra att vi är många. Blir alltid riktigt extra rörd om någon gjort nått bra för vårt land, kommun eller till våra medmänniskor. Höll på att gråta helt bedrövligt mycket när jag läste en artikel om någon i vår grannkommun som hade tagit emot så många fosterbarn genom deras liv. Sambon är van vid att jag sitter och snyftar till tv och när jag läser tidningen 🙊
Underbart… som så mycket du delger oss! Hoppas du inte har nåt emot att jag delar ditt inlägg på min blogg utan din tillåtelse? Förmodligen är mina följare redan dina följare och läst detta redan.
Tack för allt vackert och tänkvärt du ger oss!
Kramar från Eva-Mari
Dela på du! Kram
Det är så sant, så poetiskt. Bara känslan av charmen i att tänka helande i det som oftast kan cara tvärtom. Detta borde bli en visa som en låtskrivare
Känner igen mig till 100%!
Jag känner igen mig så mycket! Både i lättrördheten över det lilla men har också alltid känt så starkt för naturen. Jag försöker föra vidare detta till mina barn genom att uppmärksamma dom på detaljerna. ”Ser ni hur solljuset reflekteras från vattnet upp i träden? Så vackert!” Eller ”Titta vad långsamt snöflingorna faller!” Och alla färger som solnedgångarna ger eller hur snön gnistrar och knarrar eller hur just den lönnen glöder starkare än alla andra träd. Jag tycker mig stanna upp och förundras allt oftare ju äldre jag blir. Brukar se det som en slags mindfulness och tacksamhet. Föda för själen är det definitivt.
Så tänker jag också! Det känns som något man kan undervisa sina barn i – precis som man kan visa dem goda smaker som de kanske inte från första början uppskattar särskilt mycket. Men med tiden kan älska!
❤️
Detta behövde läsas just nu i detta ögonblick. Jag fäller en tår och instämmer i tystnaden.
Jag vet att många högkänsliga känner exakt så, däribland jag själv! Att vara högkänslig är den bästa gåvan jag har! Tack!
Hörde för många år sedan om en nysvensk som reflekterade över att vi måste var väldigt troende i Sverige som blundade och bad till högre makter när vi tex stod och väntade på bussen eller liknande.
Efter ett tag kom vi fram till att han måste sett oss svenskar när vintersolen kommer fram efter en vintern😂 då står varenda svensk och blundar mot solen och njuter!
Men åååh, tack för att du tar upp detta!
Själv blev jag hånad av en kollega när jag berättade att jag njuter av vackra saker, bara stanna upp och verkligen se det vackra och att det ger mig livskvalitet. Nu tog jag detta inte så hårt för jag vet att jag har ett liv med mer livsnjutning i det lilla än den personen, men detta område glöms bort och är viktigare än folk vill tro.
Så stort tack!
Ja, jag tror att folk ibland tror att man försöker göra sig märkvärdig. När man i själva verket bara är sig själv – och hemskt lättrörd
Känner så väl igen mig. Och har också insett att inte alla förundras på samma sätt som jag, exempelvis min pojkvän. Kan bli lite ledsen över alla känslor han ”missar” i det lilla vackra. Kan också känna mig överdrivet fånig och blödig ibland, men försöker tillåta mig att förundras ofta ändå. Man mår ju trots allt väldigt bra av det
Jag undrar vad salvan till dina eksem heter?
Har dotter och barnbarn med besvärliga eksem.
Tror hon nämnt locobase repair, miniderm och canoderm tidigare? Skulle gissa att locobase repair kunde passa till torra händer?
Alla salvor ovan pasar toppen! =)
Tackar🙏
En gång var maken och jag på väg i bilen och en annan bil körde om bilen framför oss och använde blinkers, då vart jag så rörd att jag började snyfta. Tyckte trafiken flöt så fint. 😅😂 Trodde jag var ensam om denna… öh förmåga. 🤪
Haha, har hänt mig med! Blev även tårögd en gång när en bil framför mig hade en skylt med ”körprov”. Tänkte på hur glad människan skulle bli om hen klarade det och hur ledsen hen skulle bli om det inte gick bra. Oavsett fick jag en stark känsla av att vilja köra ikapp och heja och uppmuntrande ropa ”du klarar det!”. Haha
För mig är det oerhört vackert och berörande när alla bussar koordinerat rullar ut från busstationen i vår lilla stad kl. 16.10 varje vardag. Så välorganiserat, i både rörelsen och i tanken att så många människor då får åka hem efter en dag i skola och på jobb.
Eller när ambulansen kommer på vägen med blåljus och sirener och precis ALLA bilar bara kämpar för att flytta sig ur vägen. Det är galet fint!
Å det var morsomt å høre, for jeg er likedan! Når bussene ruller ut fra sentral-bussholdeplassen her, er det som en koreografert dans, elegant og smidig, og det gir meg glede å se det. Men da jeg kommenterte det til min mann, bare SÅ han på meg. 🤗 jeg får tårer i øynene også av vakre broer ( Uddevalla-broen er et prakteksemplar…hver gang vi kjører over den på vei til Danmark, blir jeg helt lykkelig av dens vakre linjer) og av små arkitektur-detaljer, slike som man sjelden bryr seg om å lage nå for tiden. Så selv om naturen er en av mine aller min største kilder til estetisk lykkefølelse og glede, er det da også mye vakkert som er menneskeskapt. Nå kommer jeg til å tenke på deg når jeg sitter på bussen!
Jag kallar det Vackerhet…att se skönheten eller det magiska i det enkla. Livet vore så mycket fattigare utan denna förmåga.
Passar också på att säga Tack för din julbok den har förgyllt dessa veckor och innehåller mycket Vackerhet. Tack.🩷🙏🏻❄️🎄
Tack, helt underbart inlägg att begrunda!
Vilken fin text! Kopplat till förundranseffekten – kan jag rekommendera Maria Borelius bok med just denna titel – Förundranseffekten.
Rekommenderar också boken ”Förundranseffekten”!!
Tack, ska läsa den först😊
Hej! Jag är jätteintresserad av boken. Jag hittar en som heter förundran med Borelius. Sen hittar jag en annan som heter Förundranseffekten av en Katrin Sandberg. Vilken menar du?
Tack för tips!
Sandberg/Hammarkrantz har skrivit Förundranseffekten, en fantastiskt läsvärd bok.
At the age of 64, I see the beauty of nature, kindness for eachother, music and love, more now I don’t have a busy houshold and stopped working. Here in the Netherlands people live in a rush, always busy, busy, busy. To see some nature you often have to take a ride, for it is so crowded wirh people and houses. No wonder lots of us want to or have already emigrated to Sweden or Norway.
I am lucky to have a piece of nature in front of my home and it feels so good when I walk my dog in the mornings and see the swans, ducks and seabirds. It is calming and a great way to start the day.
Tack för att du delger så vackra bilder, känns skönt att slippa frysa och kunna njuta av vintertider inomhus. Vi har ”bara” -20° här i Linköping men luftfuktigheten gör att det blir en råare kyla än norröver, då känns det fint med lite bilder att förundras över….
Tänk att man kan se skönhet i nästan allt.
Önskar alla en fin dag kram kram Katarina.
Så vackert! Jag känner igen mig i det du beskriver. Det är en rikedom att ha lätt för att förundras och bli rörd och berörd. Jag tror att man kan ha olika fallenhet för det men att man också kan öva upp det. Kanske hör det också till åldern. Fler år, större förundran. Själv är jag snart 61 och har så länge jag kan minnas förundrats (kanske inte i tonåren). Jag tycker dock att det ökar och jag hoppas det fortsätter så. Då har man ju en rikedom i det senare skedet av livet. Så härligt! 🤗 För övrigt vill jag tacka för att dina bilder och texter! Klokt, vackert och levande!
I ögonblick av förundran står tiden stilla. Jag försöker att inte glömma att ge mig tid att förundras och mår så bra av det. Oftast är det naturen som bjuder på något att förundras över. I morse var det min mycket gamla hibiskus nyutslagna vackra blomma jag fastnade i och njöt av.
Tack för att du lyfte begreppet förundran, Clara.
💗
Så vackert och så otroligt sant❤️💫
Håller helt med, så underbart att känna förundran och glädje över enkla ting. Kan känna en enorm lycka över hur ljuset faller över vintriga träd och miljarder diamanter, när snön glittrar. Tacksam att ha fått den förmågan, att se det stora i det lilla.
Jag är likadan. Ofta en tår i ögat av allt det vackra. Min farmor sade till mig som liten när vi plockade in lite lingonris till en vas på telefonmöbeln i hallen eller då vi satt på balkongen och tittade på den vackra naturen; ”se vad vackert det är”. Jag svarade bara ”ja” med ett leende men med åldern sådär 20, 30 och nu 40 års åldern förstår jag precis vad hon menade. Jag ser allt det vackra i ting och i naturen och njuter några ögonblick och tänker ofta på min farmor ❤️
Så sant. Jag trodde alla människor fick gåshud av viss musik, stämningar, eller då någon delar något positivt som hänt dem. Sedan läste jag att det bara är en viss procent av alla människor som får gåshud av sånt. Alla små under i naturen, som stenar eller andra former på marken som ser ut som hjärtan. Gnistrande kalla vinterdagar då det är så vackert att man nästan tappar andan och knarret under fötterna minner om barndomens bistra vintrar. Den där dallrande doften av varma barr på sommaren som man vill bevara i en ask och plocka fram en grå novemberdag och dofta på. Njutningen av att känna aromen vid första klunken av morgonkaffet. Det finns så mycket att förundras över. Om man stannar upp och ser.