Imorse tog pojkarna sparkarna och försvann iväg till skolan. Första dagen på terminen efter ett långt och underbart lov. Är så tacksam över att vi hunnit träffa så mycket släkt på både min och Jakobs sida och göra så mycket roligt med barnen. Julen verkade först gå i en helt annan riktning på grund av diverse sjukdomar – men desto större är tacksamheten nu. Det kändes riktigt konstigt när vi plötsligt bara var fem kring middagsbordet igen. Något vi inte varit på hela lovet.

Det här gjorde vi sista dagarna.

Barnen och kusinerna spelade Drakar & Demoner och Annas man var spelledare. De hade så roligt. Samtidigt satt jag och Anna i soffan och åt chips och kollade på Året med Kungafamiljen. Det är vår lilla tradition. Sedan såg vi intervjun med Silvia av Pernilla Månsson Colt. Jag är absolut ingen rojalist, men jag kommer på mig själv med att ligga där i soffan och fånle. Pinsamt.

Medan jag hela tiden läser ägnar Anna all tid åt handarbete. Nu höll hon på att pimpa en loppad tröja med stjärnor, planeter, månen och glittermoln. Så kul idé!

Jag har varit krasslig så jag har mest vilat – men Anna har tagit barnen och åkt skridskor igen. Tårna frös till is eftersom det var -25 grader ute. Inte optimalt skridskoväder, med andra ord.

Jag och Anna har spelat en himla massa Femhundra också. Med olika barn närvarande och deltagande. Vi skrattar och flamsar tills jag får min rossliga rökhosta och Anna måste RUSA till toaletten. Barnen bara skakar på huvudet åt oss.

På trettondagen hade vi bjudit in min pappa, moster och kusin på middag.

Fast vi började med fika och jag tömde alla burkar i frysen. De sista anisbröden, saffransbullarna, pepparkakorna och bondkakorna. Skönt att äta rent inför vardagens återkomst.

Blir så lycklig när jag får fylla mitt hem med släkt och vänner. Har blivit så bra på det också! Var färdig en hel timme innan gästerna kom, hade gjort rätt mängd av allt och var varken stressad eller för trött. Men detta beror bara på att jag har övat så mycket.

Tänk så många saker som vi beundrar hos andra som verkligen bara handlar om att ha vanan inne? Att ordna middagsbjudning, julafton eller kalas tillräckligt många år i rad är helt enkelt vad som krävs för att göra det like a pro. Bra att komma ihåg när det är något man vill bli bättre på!

Viktigast är att göra sig själv fin i god tid och sedan dekorera, tända ljus och göra fint i huset. Då infinner sig ett lugn. Sista maten kan man gärna påta med när gästerna kommit. Ge dem bara något att tugga på under tiden.

Efter fikat spelade vi kort och satt och småpratade.

Medan andra i familjen storpratade och hade gymnastik.

Till middag hade jag kokat sju liter köttsoppa och gjort klimp på fem ägg!

Och avslutade middagen med en rejäl saffranspannkaka med hjortronsylt. Precis den stadiga mat man behöver när det är riktigt kallt ute.

På måndagmorgonen vinkade vi av Annas familj. Nu ses vi till påsk nästa gång!

Sedan tog jag itu med att städa i tvättstugan som var rörigare än på länge.

Som det lätt blir när man kommer och går i tre veckor och aldrig hinner stanna upp och hålla efter.

Men trevligt blev det till slut och jag kom till botten av tvätthögen. Och sedan städade jag i barnens lekrum. Alla pojkar hjälptes åt att plocka, kånka, dammtorka, bära och sortera medan jag projektledde.

Barnen har spelat julklappspelet Magic

Och igår åkte de skridskor i timmar med sin kompis Dahlia, medan jag var hemma och gjorde lite matförberedelser inför kommande vecka. Rostade nötter och fröer och sorterade frysen.

Nu känner jag mig redo för en ny, spännande termin. Och tänk att det blir lite ljusare för varje dag som går. Det märks redan skillnad. Är det inte fantastiskt?