Jag har tidigare bloggat om att leva i sin värderad riktning. Att veta vad man värderar som viktigt i livet och sedan genom de val man gör försöka gå i den riktningen. Det handlar inte om enstaka mål man kan bocka av – utan om värderingar som man aldrig blir klar med utan bara fortsätter att praktisera.

Att få barn är ett mål, men att vara en älskande, omsorgsfull förälder är en värdering. Att bli gift är ett mål, men att vara en kärleksfull partner är en värdering.

En stor del i att jag ville flytta till landet och odla min egen mat, ha djur och leva ett stillsamt liv. Var min längtan efter att leva mer i enlighet med mina egna värderingar. Jag kan inte rädda hela världen – men jag kan börja med att leva mer som jag tror är rätt. Inte för att det får enorma politiska konsekvenser (vilket kritikerna alltid förtjust ska peka ut att det inte får) utan för att det känns bra inuti. Och det gör det lättare för mig att hantera min egen skuld och missnöje med sakernas tillstånd.

I miljöfrågan gömmer vi oss ofta bakom formuleringar som att ”de stora företagen måste först göra förändringarna” och ”politikerna måste stifta bättre lagar”. Och då hävdar vi att vi kommer att vara beredda att lyda dem! Men all seriös forskning säger ju att för att bromsa klimatförändringar behövs både att personer ändrar sin livstil och att politiker och företag tar sitt ansvar. Det är inte en av sakerna som krävs – utan båda samtidigt. De politiska beslut som vi efterfrågar kommer ju dessutom kräva inskränkningar på individnivå. Så varför vänta? Om du har en värdering så varför inte börja agera efter den redan idag?

Vi är så obekväma med att prata moral, av rädsla för att kränka någon annans livsåskådning eller levnadssätt. Men jag tycker att vi i alla fall borde fundera mer på vår egen moral. Vad vi verkligen värderar och tycker är riktigt.

Jag tror nämligen att man skadar sig själv när man inte lever i enlighet med sin moral. Jag vet då att jag gör det. För jag misslyckas ofta med att ta beslut som linjerar med vad jag egentligen tror på. Och då klingar det falskt inuti. Och den där missljudande klangen tror jag att jag ska lyssna efter, fundera kring och inte bara stänga ute för att den är obehaglig.

Vad man än tycker om bibelns tio budord, så ligger de ju till stor del fortfarande till grund för vad vi anser vara moraliskt rätt och fel idag. Det är fel att stjäla, fel att vara otrogen och fel att vittna falsk. Men jag tänker inte på dessa budord som en dom över oss. Utan mer som tvättrådet i nacken på den ömtåliga och vackra kashmirtröjan.

-Ja, du kan tvätta tröjan i sextio grader och ja du kan torktumla och centrifugera den om du vill. Kashmirtröjan kommer att finnas kvar. Men den kommer inte vara sig lik efteråt.

Alla våra val i livet kan inte kokas ner till hur det påverkar politiken. I grunden och botten handlar det väl om hur det påverkar ens själ? Om vem man vill vara? Om att vilja höra att det klingar mer rent än falskt inuti. Men eftersom vi inte är gudar utan människor kommer vi hela tiden misslyckas i våra föresatser. Fast det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att fortsätta försöka leva i enlighet med sin egen moral. För så länge man försöker så är man på väg i sin värderade riktning. Och det är nog det bästa vi kan hoppas på som människor.

(Tack till Sardellen och det blogginlägg som inspirerade mig till att skriva det här).