I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi om kvinnor som inte vet om de vill skaffa barn. Eller mer specifikt – Tone Schunnesson mammablivande. Hon har nämligen berättat att hon går omkring och frågar alla om hon borde bli mamma. Och eftersom det är sällan någon faktiskt ber om ens åsikt på det sättet, så utnyttjar jag och Malin tillfället att ge råd!
Och efter kritiken i DN mot mammainfluencers, så har jag listat gänget mammor i USA som får oss svenska mammainfluencers att se ut som riktiga klåpare i jämförelse.
Fasen vad glad jag blir över att podden ligger ute i det fria igen! Gratisavsnitten har massor av lyssningar och i betalfeeden är ni nu fler än någonsin. Man gör ju en podd av en enda anledning: för att bli lyssnad på. Så antalet lyssnare är inte oviktigt.
Och till er som prenumererar genom Under Produktion vill jag verkligen rekommendera att lägga in vår podd i din vanliga poddcastapp. Jag har prenumererat på andra poddar via UP i fem år och ännu inte fått tummen ur att göra det, för att jag inbillat mig att det var krångligt. Men så i helgen gjorde jag det bara. La in alla poddar jag prenumererar på hos dem och det var ett (!) knapptryck för att få det gjort. Så nu får jag Stormens utveckling, alla Della-poddar, Cruel town och Bakom ryggen direkt i Apple Podcast. (Men krånglar det av någon anledning med detta så är Alex i supporten på UP supersnabb och hjälpsam! support@underproduktion.se )
Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
48 svar
Oj vad detta avsnitt kommer skapa debatt och jag fattar ju att det är en del av grejen. Håller verkligen inte med om att man bör uppmana nån som är osäker på om hen vill ha barn att skaffa barn eftersom det är så lätt med barn och övergående. Har flera vänner som fått barn med svåra funktionsnedsättningar tex hjärnskador, sjukdomar som diabetes och sånna som har flera barn med npf diagnoser. De skulle nog inte hålla med om att det är så lätt och har man ett barn med svår funktionsnedsättning så har man ju jobb för resten av livet. Jag tänker att man måste ju också vara beredd att få ett barn med dessa svårigheter om man skaffar barn, det ör ju inte säkert att man får ” enkla” ungar. Dessutom håller jag inte med om att barn skulle vara nån försäkring inför ålderdomen. Jobbar med äldre och de som har barn men har barnen på avstånd ( inte ovanligt att ha flera barn och barnbarn men gles kontakt då alla bor utomlands tex) de äldre lider ofta mer än dem som inte har några barn de har ju varit inställda på sin situation länge och har ofta en bättre relation till tex syskonbarn än de som har barn. En äldre kollega till mig som valt att inte skaffa barn hade ” försäkrat” sig genom att skaffa många yngre vänner ( hon hade flera 20 år yngre än henne) kan ju vara en lösning för att få inblick i en annan generation och inte behöva bli ensam när alla jämnåriga dör.
Men skulle dessa föräldrar som du pratar om för den sakens skull valt bort att skaffa barn? Och ifall de fått fler barn efteråt – som är friska – skulle ju det rådet också omöjliggjort de friska barnens existens? Vore intressant att höra om dessa föräldrar ångrar sitt föräldraskap trots utmaningarna. Jag tänker att de flesta saker som är värda något i livet innebär både risk och hårt arbete. Och man vet aldrig efteråt om det var värt det. Men att avstå innan på grund av rädsla för något som sedan kanske aldrig händer – det känns så sorgligt! Man kan inte försäkra sig mot olycka. Varken med eller utan barn.
Glad ändå för det du skriver om ålderdomen. Hoppas det stämmer för fler! De jag känner är ganska ensamma och hamnar alltid i andra hand bland sina yngre vänner som har familj. Just eftersom att family first är något slags ideal de flesta lever efter.
Det är även min erfarenhet. Vänner kommer och går, och är tyvärr ingenting att lita på, såvida inte vännerna är lika familjelösa som en själv. Annars kommer alltid de egna föräldrarna, syskonen och barnen före, oavsett vad det handlar om. Och så är det kanske naturligt att man tänker, men som ensambarn utan föräldrar i 20-årsåldern var det tufft att inse att alla fina ord om vänskap inte var vatten värt, eller att mostrarna som först brytt sig om mina barn försvann när de fick egna barnbarn.
Nej självklart är det ingen som ångrar sina barn men givetvis är det kanske inte den situation man tänker sig när man väljer att bli förälder. Tänker bara att det är lite för enkelt att säga till nån som är tveksam att ” det är enkelt med barn kör på” själv har jag verkligen tänkt över om jag skulle palla ett barn med svår sjukdom och nöjde mig vid två barn eftersom jag inte tror att jag hade klarat att tex få en trea med stora behov. Dessutom kan ju sjukdom och annat drabba en själv eller ens barn senare i livet ( inte i samband med födsel) och då ska man ändå ha ork och ekonomi etc att klara det. Tänker att om allt rullar på och barnen är enkla och friska finns det alltid andras barn att ta in i ditt liv om det skulle kännas tomt. Ens barn måste inte vara ens biologiska.
Det är förståss piss-svårt med barn. Men jag är så less på att det BARA problematiseras kring barnalstrande idag. Hur dyrt det är, hur jobbigt det är, hur kravfyllt och ångestfyllt det är. Men det är ju LIVET! Livet är sådan i sig självt! Och att skaffa barn är ändå det mest naturliga vi människor kan ägna oss åt – annars hade vi ju varit utdöda. Tänker att en hel del rädsla inför barn bottnar i någon omotiverat stark rädsla för att göra fel. Men många av oss har blivit utsatta för en hel del fel under vår barndom och är ändå glada över att få finnas till. Man kan läka sig som vuxen.
Helt rätt! Det går inte att försäkra sig mot någonting, min pappa har t.ex. fem barn men obefintlig kontakt med tre av dem och jag vet fler föräldrar som i sin ålderdom inte har kontakt med sina barn.
När det kommer till diagnos-barn eller vad som nu är pk att kalla dem så har jag ett litet gäng sådana och visst 17 var det supertufft och är fortfarande ”belastande” men aldrig i livet att jag varit utan dem! Min äldsta är snart 21 år och jag har nu insett att jag är bättre förälder med äldre ”barn” och njuter mer än någonsin över allt kul vi kan göra tillsammans som inte funkade när de var små. Både min man och jag fick utmattningsdepression, delvis pga barnen men återigen ångrar vi oss verkligen inte – dessutom har vi lärt oss och utvecklats betydligt mer än om vi inte haft barn (nu kan jag såklart inte med säkerhet veta hur det varit utan).
Barn är den största kärleken i livet, men självklart ingen dans på rosor och inga garantier oavsett hur ”lätta” och friska de är 🤷♀️
Du är grym i din blogg på att beskriva livet med barn tycker jag Clara, högt och lågt mellan skratt å gråt 🙂🙃💪
Mamma till ett barn med cerebral pares och ett barn med diabetes typ 1.
Ångrar det självklart inte en endaste dag att jag skaffade barn, absolut är det mer ” jobb ” med barn med olika diagnoser.
Jag försöker se det positiva att jag får som förälder lite extra mer tid med barnen på olika sjukhus/läkare /fysiobesök, mer tid med barnen i skolan för stöd, vara med i skolan för att lära upp pedagoger, åka till skolan för kanylbyten…t ex för att nämna något av extra tiden vi får tillsammans 🩷
Som samhälle skammar vi människor som är äldre, som försöker umgås med betydligt yngre, speciellt män som försöker med det. Ditt inlägg är intressant men verkar inte ta höjd för att detta förslag flyger inte i dagens samhälle.
Det bästa svaret på den frågan jag någonsin hört har Liv Strömquist i ett avsnitt av ”Allvarligt talat” i P1: https://sverigesradio.se/avsnitt/kan-jag-vara-feminist-och-vilja-ha-en-fin-kropp (första frågan i det här avsnittet). Det hjälpte mig att typ bestämma mig! Sitter här med en sju veckor gammal bebis 🙂
Tusen tack Anna för länken! Jag är i mer eller mindre samma situation som frågeställaren, och har funderat mer än vanligt på saken den senaste tiden. Det var riktigt så att jag fällde en tår åt Liv Strömquists innerliga svar – det ska jag ta med mig! Allt gott åt dig och din bebis <3
Åh vad fint att höra 🙏
Oh tack för detta tipset! 👍 Håller med dig var väldigt fint och genuint 😊
Intressant lyssning, tack!
Och grattis till bebisen, så underbart!
Så otroligt intressant att lyssna på, tack för länken!
Avsnittet fick mig att fundera på att jag nu sitter i sitsen att jag har en 16 månaders bebis och är i sluttampen på mina studier efter 3 år och har haft en sån längtan till att få börja att jobba efter sommaren. Men här om dagen plussade jag igen (verkligen inte meningen att vi ville ha barn så snart in på den första). Kastar om alla mina tankar och planer om framtiden.
Men efter det första barnet har jag landat i att barn är ingenting man heller kan välja, med vårt första barnet gick jag igenom 2 missfall och 1 utomkvedshavandeskap och sedan fick vi vår son. Och nu med 1 slarv av preventivmedel hände det bara igen.. Våra val har aldrig varit rationella utan mer att allt löser sig och blir förhoppningsvis bra, vårt motto är att vi som två föräldrar är ett team där vi löser det tillsammans vad som än händer.
Har inte lyssnat på podden men tycker det rent generellt är en dålig idé att både fråga efter och ge råd angående att sätta barn till världen eller inte. Det är det enda beslut du tar som inte går att ändra på. Vet man inte om man vill ha barn eller inte bör man inte skaffa några. Angående mammainfluencers: de svenska är väl tillräckligt gräsliga och löjliga så det är tur att man slipper de amerikanska . Vet inte vad som tagit åt dagens unga kvinnor; att ha barn verkar vara en statussymbol och något som helst ska uppta 100% av ens tid. Samtidigt har man dåligt samvete, är stressad och lider av psykisk ohälsa för att man inte orkar med allt. Att kunna identifiera sig som Mamma verkar vara ett stort mål i livet som ger status. Det gör dock oss kvinnor så fruktansvärt ointressanta…
/Mor till utflugna barn
Vi gjorde poddavasnittet som ett svar på Tones fråga i Cyklopernas Land, om hon borde skaffa barn eller ej.
Tycker du borde lyssna på avsnittet. Du kommer gilla att förfasa dig över de amerikanska mammorna
Nej, jag har viktigare saker att göra med min tid.
Så lite tid att lyssna och ändå så mycket tid att tycka
Ja, visst är det bra att vi kan välja själva 😄
Ja visst är det! 🙉
Jag är helt med Lisa här. Det finns både intressantare och roligare saker att göra än att lyssna på två morsor som skrattar och flamsar om hur härligt det är att vara mamma och om hur ”BARN ÄR SJÄLVA LIIIVET!” Nej tack.
Gud så spännande! Har du alltså lyssnat på podden? Och kom på detta först efteråt? Eller chansar du bara på vad vi pratar om och tycker?
Jag har lyssnat och blev så fascinerad av de amerikanska mammorna, en slags skräckblandad förtjusning! Kan du skriva vad de heter? Hann inte uppfatta det tyvärr.
Har länkat dem på stories precis om du vill se 🤗
Jag vill också slå ett slag för den galna mamman Alex Gooding med kontot Growing Goodings. För var år blir hon mer och mer extrem i sin religiösa åskådning och visar det genom sina sex (gulliga) barn, där flickorna varje år har liiite mer modesta kläder. Nu har jag inte kollat på hennes konto på ett tag men gled in igår bara för att upptäcka att hon givetvis blivit ortodox och numera är återförsäljare för ett kaffe som stöttar pro life-rörelsen. Why not liksom?!
För övrigt tycker jag att det är en strålande bra idé att människor avstår barn. Vissa ska inte bli föräldrar och om de har den insikten så applåderar jag den. Det finns en del forskning som påvisar att tillgång till abort och preventivmedel minskar kriminalitet. Inte bara för att det föds färre barn utan också för att barn som annars skulle ha vuxit upp i missbruk och kriminella miljöer helt enkelt inte föds. Kontroversiell forskning, absolut. Men förmodligen färre barn med en helvetisk uppväxt.
Att ha barn är ett heltidsjobb och jag tycker inte man ska ha barn ifall man tvekar. Vi är ändå överbefolkade så fler barn behövs inte. Jag har två önskade och högt älskade barn men ingen hade kunnat förbereda mig på vilket jobb det faktiskt är? Ett jobb jag älskar och blir tokig av ibland men skulle inte rekommendera barnlösa vänner som tvekar då det oftast handlar om att de inte orkar, vill ha massa egentid och vara fria osv. Och det är inget man har/är en ganska lång tid framöver.
Jag tycker att frågan är så mycket mer komplex än att man bara kan säga ”men om du tvekar så strunt i det!”. Kanske om man tillhör den kategori föräldrar för vilka det alltid varit helt självklart att man ska ha barn – men tro mig, så känner verkligen inte alla.
Det här är en fråga som cirkulerar mycket i mitt liv just nu. Jag skrev nyss om mina egna tankar och känslor kring det här med barn och framtiden (https://sannalund.se/journal/om-barn/), och i min bokcirkel läser vi just nu Kvinnor utan barn av Martinsson.
Det är fasiken inte lätt, men jag tror inte att man ska lyssna så mycket på andra i frågan. Med det sagt är det OTROLIGT svårt att höra sin egen röst i alltihopa, men det är ändå den som räknas.
För mig är det inte ett alternativ att bara köra på för att andra säger att det blir bra i slutändan. Någonstans måste det finnas en liten längtan. Och just nu finns den inte. Men mitt liv känns just nu oerhört rikt utan egna barn. Jag har många goa barn omkring mig ändå ♥️
Underhållande och bra avsnitt som vanligt 🙂 (Är glad över att kunna lyssna igen nu när podden inte är bakom betalvägg längre!) Det var välkommet i min numera nästan ständigt pågående vånda över vad jag egentligen vill avseende att försöka få barn eller inte. Var så djupt, rakt igenom fullständigt övertygad om att det inte var för mig fram till typ … 23-24 ungefär. Nu vid 27 helt lost istället. Jag existerar ju förvisso för att folk i alla tider (mer eller mindre) frivilligt valt att skaffa barn trots krig, hot om krig, svält, sjukdomar, förtryck och elände. Jag har det så SJUKT bra avseende trygghet, frihet, bekvämlighet och självförverkligande jämfört med de som gått bara ett par-tre generationer före mig i släktledet. Men är JAG verkligen en person som VÄLJER att föröka mig trots klimatförändringar och miljöförstörelse som hotar själva grunden till vår möjlighet att leva? Hjälp.
Har inte hunnit lyssna än men jag måste säga att jag tycker inte heller att det är så jobbigt med barn. Fast jag har än så länge bara ett, som är litet och behändigt. Han bara finns där och livet fortsätter i stort sett som vanligt.
Men det fanns mycket oro kring honom under graviditeten, och den rädsla jag kände då önskar jag ingen. Och jag kan tänka mig att ingen med friska barn fullt ut kan förstå känslorna som kommer med ett sjukt barn. Man kan oroa sig hur mycket som helst för friska barn, att de ska vara ledsna, mobbade, inte klara skolan – men att ha ett sjukt barn är ändå något helt annat. Andra reaktioner hos folk som träffar barnet, andra känslor inför framtiden. Kan säga att jag förstår fullt ut de som inte vågar riskera att hamna där. Så kul är det inte att vara den som tvingas växa och fullt ut omfamna alla delar av livet, även de som känns mest onaturliga.
Precis så! Ingen som inte vet hur det är att ha ett sjukt barn förstår hur det är. Att ha ett barn med en kronisk sjukdom där stor del av tiden går till att hålla barnet vid liv, dygnet runt, året om, utöver allt annat som man gör som förälder är väldigt väldigt krävande. Jag älskar mina barn över allt annat – men i vårt liv är det varken enkelt eller övergående. Ansvaret är som att vara småbarnsförälder för alltid för en del av oss föräldrar. Fint att du reflekterar kring det Jen.
Det var precis det jag syftade på när jag menar att det känns lite väl naivt att säga till nån som är tveksam om den ens vill ha barn. ” kör på- det är enkelt med barn” och sen sitter man där och har ett sjukt barn som man måste vårda för resten av livet. Som man säkert älskar högt men även om man älskar barnet är det kanske inte vad man tänkte sig men faktiskt måste ha beredskap för vid ett sånt beslut.
Som svar på din fråga ovan Clara, nej jag har inte lyssnat på detta avsnitt, men två poddar innan, och tyvärr det är inget för mig. Ni ger mig helt enkelt utbyte. Och tyvärr, en barn eller inte diskussion med bara mammor har väldigt små chanser att bli nyanserad och intressant.
Aha! Då förstår jag =)
Vet man inte riktigt vad man vill och kan fatta ett beslut kan man alltid låta Ödet styra: blir jag gravid var det meningen att jag skulle ha barn. Verkar vara trendigt numera att förvånat konstatera: ”Oj, hur gick det här till? Jag som inte trodde att jag kunde bli gravid”. Speciellt med en partner man känt i några månader….
Man kan ha ett väldigt bra liv utan barn också 😊 Tyvärr blev det inga egna barn för mig, en sorg, och något jag önskade mig men inte fick/skaffade. Har lärt mig leva med det och trivs bra med mitt liv. Det går så bra att finna mening och glädje ändå. Jag förstår dock att många tycker att barn ger större mening åt livet och må så vara. Det är säkert sant. Det betyder inte att jag som inte valt eller inte kan skaffa barn är olycklig eller mindre värd. Det kanske bara blev så..
Vad jag vill säga är att det inte finns något rätt eller fel i den här frågan. Allt är rätt. Livet kan bli bra och du kan bli lycklig på så många sätt. Med eller utan barn.
Barnfrågan kommer alltid vara lätt och självklar för vissa och svårare och mer komplex för andra. Inget är rätt eller fel.
älskar att ni dricker vad som ser ut som kaffe på poddbilden, älskar att lyssna på er och ta en kopp, så mysigt!
Du som arbetar hårt för hållbarhet borde prova vårt kaffe som är det enda i Europa som faktiskt uppfyller 15 klimatmål. Något som är såå viktigt i dessa tider! Hör av dig om du vill samarbeta med oss på Lassgårds kaffe.
Kram!
På bilden dricker jag vin, finns Lassgårds vin?
Alltså. Jag funderar mycket på barn och framtiden och måste säga att jag tycker att det är så psykiskt påfrestande med alla som säger: ”om man inte är helt säker på att man vill ha barn ska man inte ha barn!!” HUR kan man ta sig den rätten att uttala sig så tvärsäkert om hur andra människor ska välja i en fråga som är så intim, viktig och behäftad med allsköns känslomässigt bagage? Den som tvekar om barn för att man tvivlar på sin egen förmåga kan visst bli en fantastisk förälder. Och inte nog med det: man behöver inte ens bli en fantastisk förälder! Man kan bli en alldeles normalbra förälder och det duger gott och väl. Ens barn kommer att uppleva så otroligt många saker i livet varav man själv som förälder faktiskt bara utgör en liten del av det stora hela. En grundläggande och jätteviktig del, absolut, men fortfarande bara en liten del. Mitt barn kommer att förundras över talgoxarna vid fågelbordet och hitta på berättelser om dem även om jag inte orkar leka en kväll. En dag där jag tappar tålamodet vid middagen kan bli en dag som mitt barn minns för att han hade så roligt när han badade sen på kvällen. Och nej, poängen är INTE att ursäkta mina eventuella framtida tilllkortakommanden. Poängen är att jag tror att många, däribland jag, gör sig själva en otjänst genom att tänka att man måste vara konstant perfekt som förälder för att ens barn ska må bra. Det leder bara till onödig oro och ångest. Och det gör även tvärsäkra uttalanden som dömer ut oss oroliga själar som otjänliga föräldraämnen. Bort det, som man sa förr i tiden.
Och antagligen är det lika påfrestande att höra att om du tvekar så SKA du skaffa barn. Kanske ska man helt enkelt inte tycka så mycket om hur andra ska göra. Såvida ett råd eller en åsikt inte specifikt efterfrågas.
Fast ingen har pratat om perfekta föräldrar. Frågan handlade väl om vilket råd man ska ge nån som frågar om råd och inte själv vet om den vill ha barn ( inte baserat på om den kommer bli en bra förälder eller ej det är ju omöjligt att veta.)
Hej Clara!
Tack för en fantastisk blogg! När jag lyssnade på er podd idag blev jag påmind om något jag bl.a. å dina vägnar funderat på under många år. Visst har du redan koll på att det finns särskilda åtgärder att vidta för att ta reda på om man har ärftlig bröstcancer?(genetisk testning). Och att om det visar sig att man bär på en viss typ av mutation
så kan profylaktiskt bortopererande av brösten kraftigt reducera risken för insjuknande. Jag vill skriva detta bara för att det inte får vara så att den informationen inte nått dig, även om sannolikheten för det borde vara mycket liten.❤️ https://kunskapsbanken.cancercentrum.se/diagnoser/brostcancer/vardprogram/arftlig-brostcancer/
Tack för omtanken 🤗 jag har gjort en sådan utredning och det konstaterades att jag inte bär på mutationen ❤️
Underbart avsnitt! Apropå småvidriga amerikanska mammainfluencers har du missat den mest extrema; the.happy.caravan!! Tio barn, hemskolade (såklart!!), alla spelar stråkinstrument! Alla är snygga (såklart!), smala (såklart!), kristna (såklart!)!
Tyckte mycket om detta avsnitt och ert okonstlade sätt att diskutera en svår fråga. Man behöver inte analysera sönder livet – Malin ville ha bebisar och själv har jag skaffat mina barn av samma anledning som du Clara. Jag vill ha stora barn att diskutera med, vuxna barn att umgås med och barnbarn när jag blir gammal. Och då måste jag tugga i mig småbarnsåren först helt enkelt.
Om man känner väldigt starkt att man INTE vill bli mamma ska man såklart låta bli. Men alla som tvekar och undrar och funderar tror jag främst är rädda för den stora omställningen, och de kommer troligtvis att ångra sig om de avstår från barn pga en diffus rädsla av att inte klara av föräldraskapet.
Sen tror jag att en stor anledning till att kvinnor får färre barn är inte att viljan att bli mamma saknas, utan det man väljer bort är män. Det finns så många mediokra män som faktiskt inte alls blir speciellt bra partners och pappor, och kvinnor är inte beredda att stå ut med mansbebisar i lika hög grad som tidigare. Så hittar man inte en vettig partner i tid kanske man väljer bort hela familjelivet för att inte behöva bli en bitter och utsliten morsa som bär ansvaret för hela familjen.
Håller helt med på ”väljer bort män”-delen 👍
Jag har nog bara lyssnat på ett av era avsnitt förut. Detta var ett intressant! 😄 undrar dock om ni läser kommentarerna på ett så här pass ”gammalt” inlägg? Det var roligt att känna igen sig i er båda! Jag var aldrig förtjust i barn innan jag fick barn själv. Aldrig varit särskilt barnkär men nu har jag fem barn och det är det bästa jag vet! 😄 Och bara döttrar!! Min äldsta är 15. Det hade varit roligt att höra Malins tankar just kring vad som är ”jobbigare” med döttrar 😂
Jordan B Peterson har pratat om just kvinnor som väljer bort barn. Han pratar ju forskning, inte så mycket sina egna åsikter, och han säger just det att det är stor risk att man senare ångrar sig. Många gör det när de blir äldre. Sedan finns det nåt klipp där han också pratar om att relationen med sitt/sina barn är en chans till den bästa relation man kan ha med en människa i sitt liv.