Står på skoterspåret nedanför vårt hus, med dimman som en ridå. Fötterna är blyklumpar och ryggen öm efter en dag framför datorn. Jag hade inte tänkt mig ut ikväll, men när jag sa det vid middagen fick jag en uppsträckning.

-Jo, men du måste gå mamma! Det kommer kännas skönt efteråt.

Kanske blir det skönt efteråt – men under tiden inte. Är både för varmt och för kallt klädd på samma gång och hälarna sjunker ner i snömodden. Snart får jag gå in igen. Då ska jag bada badkar och läsa bok och klappa mig själv på kinden för att jag tog min stupid mental healt walk, trots allt inre motstånd.