Jag har känt mig vädigt trädgårdsstressad sista tiden. Allt som måste göras bara snurrar runt i mitt huvud. Så då gjorde jag som jag brukar och skrev en lista! Och när jag plitat ner allt som ska ske och när det ska göras, tänk då var trädgårdsglädjen som bortblåst. Kvar var bara ännu mer stress.

Så dumt det kan bli ibland. Listor kan vara nyttiga, roliga, effektiva och praktiska. Men de kan också vara fullkomligt glädjedödande. Min trädgård är liksom inget projekt att beta av. Jag älskar den – men den är ju en hobby. Och om jag istället behandlar den som en to do-lista över saker som ska åtgärdas, ja då försvinner njutningen med mitt fritidsintresse.

Jag rev listan i bitar och bestämde mig för att det får bli som det blir. Några av de trätunnor jag haft som krukor i flera år har ruttnat bort. Har funderat på vad jag ska ersätta dem med för krukor är ju så dyra! Men istället bestämde jag mig för att inte ersätta dem alls. Jag kan inte heller se att det är rimligt att lägga så mycket pengar på sommarblommor som jag brukar. Det får bli mindre i år. Det räcker långt ändå.

Jag har inte orkat förså en enda blomma eller grönsak. Det är helt okej! Jag köper väl bara några tomater och gurkor och lite kryddor och stoppar ner i växthuset. Så får det räcka med den saken!

Och ingenting behöver vara “klart” till sommarens intåg. Vad är det för skevt perspektiv? Det är lika dumt som att tro att huset ska vara färdigpyntat och julbaket ska vara klart i november. Vad är december till för om inte för att göra just det? Och vad är sommaren till för om inte att plantera och dona på allt eftersom?

Och fönsterputsen som jag jagat upp mig över får bli en lightvariant. Tänker inte putsa mellan dem, som jag annars oftast gör. Den tiden och energin har inte jag. Jag tar ett fönster här och där och börjar med de skitigaste, så får jag sedan hur långt jag orkar. Om det ska kunna vara kul måste det få räcka med good enough!