Tre gånger har jag tränat denna vecka och tre gånger har det känts motigt, tråkigt, tungt och hopplöst jobbigt. Det kommer inte gå, jag är för trött, det är första dagen på mensen, jag har sovit för dåligt, jag har gjort mig illa på magen och har ett stort blåmärke som gör ont... Tre gånger har jag inte velat men gjort det ändå. Och efteråt har det i alla fall inte känts sämre.
Då och då när jag ska tränar brottas jag med oerhört starka känslor av att det inte kommer att gå. Men när jag tänker på alla gånger jag tränat de fyra senaste åren och haft den känslan, men tränat ändå. Ja då är det bara en enda gång som jag ångrat mig efteråt. En enda gång som jag verkligen inte borde ha tränat. För jag kände mig berusad av trötthet och lyckades inte koppla på rätt muskler. I ett marklyft sträckte jag ryggen så att jag fick avbryta alltihop. Det var inte kul förstås, men det har bara hänt en gång. Och hur många gånger senaste åren har jag känt det här typen av motstånd? Kanske åttio gånger? Tänk att jag hade kunnat gå miste om dessa pass om jag lyssnat på min inre skeptiker allt för noga!
Man kan alltid provträna lite. Är man verkligen för dålig brukar det märkas en bit in i träningen och då är det bara att bryta. Annars kommer man istället igång. Får upp farten, glömmer av sitt motstånd och märker att det faktiskt går riktigt bra.
Det här en bra påminnelse för mig på många områden i livet. Känner nämligen ofta ett stort motstånd mot saker som jag vet skulle göra mig gott. Som att bjuda hem kompisar på middag, ringa en släkting jag inte pratat med på länge, ta ett sjöbad en mulen seg sommardag eller gå en kvällspromenad med hunden. Sånt som kräver en ansträngning just nu men som egentligen bara är bra!
20 svar
Så bra och tänkvärd text! Vill typ skriva ut den, rama in och ha på väggen. För precis så där är det ju!
Du har helt rätt. Det kan kännas motigt innan, men oftast bra efteråt. Ta tjuren vid hornen, gör det och förhoppningsvis kommer det att kännas både lättare och bättre.
Håller helt med. Vad huvudet säger är verkligen inte samma sak som vad kroppen vill!
Skrev om hur jag gjort personbästa när jag egentligen mest ville ligga på soffan: https://www.stinap.com/blogg/2022/hur-lyssnar-man-pa-kroppen
Vilket sjukt bra inlägg! Det här kommer jag bära med mig. Fint att fundera på när huvudet och kroppen kommunicerar och vem som egentligen säger vad. Och precis som du skriver är – att allt kan kännas rätt mentalt men ändå orkar man ingenting i kroppen vissa dagar! Det problemet existerar också
Men ååh 😀 just precis vad jag ville veta! Nästa gång stiger jag upp och iallafall försöker, det var ju huvudet som behövde vila..
Tack för du länkade! Klokt skrivet 👍 och så sant.
Ni som verkar ha koll på det här med lagom, hur gör man om man är tvärtom. Jag är igång hela tiden med motion och annat så jag blir helt slut och blir utmattad periodvis (har lite olika sjukdomar att tampas med)?🌞
Egentligen på samma sätt, fast tvärtom. Det som är knep och hjälp för andra att få till träningen, kan vara knep för dig att få till återhämtningen. Planera veckan så det finna utrymme för återhämtning, ta hjälp av en PT eller träningsprogram och gör inte mer än det, jobba med att skapa rutiner som ger balans 🧡
Tack så mycket 😍 nu ska jag försöka få till det, har aldrig tänkt på det så 🙃 tack igen.
Å vilket klokt inlägg! Tack.
Just dessa funderingar hade jag ikväll, ville egentligen ännu styrketräna lite ikväll, men kände ett starkt motstånd p.g.a trötthet efter för lite sömn, jobb och dessutom 2 dagars löpning. Det slutade med att jag somnade och sov i 2 timmar. Styrketränar imorgon. Var det då en sån gång som jag borde ha stigit upp och ändå tränat funderar jag då? Skulle jag ha blivit piggare då? Eller var det bättre att lyssna på kroppen som skrek av trötthet? Jag vet faktiskt inte.
Stor igenkänning! Jag kämpar med balansen att behöva vila och att faktiskt träna. Att hitta lagom. Jag tror du gjorde helt rätt. I mitt fall är problemet att jag skjuter upp det även dagen efter och sen igen och igen och plötsligt har det gått flera veckor sen jag tränade och totalt har jag blivit tröttare än piggare…
Lyssna alltid på kroppen skulle jag säga. Vila och återhämtning är så viktigt! Och du struntar ju inte helt i att träna, du gör det ju imorgon istället.
Förutsatt att du styrketränar i morgon så skulle jag säga nej, du behövde vila och du vilade. Om du däremot hoppar över flera planerade pass i rad, då är det en annan sak.
Håller med dig och känner igen mig. Jag har joggat regelbundet i tre år och tycker egentligen om att jogga, Ändå är det motigt väldigt ofta och jag säger till mig själv att en kort och lugn runda räcker. Ofta blir det ändå mer när jag väl kommit igång. Varför är hjärnan så lat?!?
För att förr i tiden (tex stenåldern) behövde vi ibland spara vår energi till när den verkligen behövdes, också med tanke på att tillgången på föda kunde vara ojämn och ibland dröja.
Nej man ångrar sig sällan. Mitt trick under alla de år jag tränade på gym var antingen bokade pass eller en kompis som väntade sig att man dök upp 😅
Jag ångar aldrig ett träningspass som blir av. Däremot så ångrar jag mig alltid när jag låtit latmasken få bestämma. Träning är något man bara gör ändå. För att kroppen ska hålla sig stark hela livet. Det tråkiga är ju att hur man tar hand om kroppen idag kommer påverka hur den mår i framtiden. Det är viktigt med fysisk aktivitet.
Jag tränar 3-4 dagar i veckan allt som oftast och det är egentligen ingen av dessa dagar det inte finns ett inre motstånd. Men min kropp har vant sig vid den träningsmängden så då får man bara hänga i. Med det sagt kan jag absolut hoppa över pass när orken inte finns (i mitt fall huvudet) men jag vet ju dock att det kommer bli av imorgon/senare i veckan. Och det är väl det som är skillnaden; jag vet att pass kommer tas igen, jag vet att det kommer tränas igen. Som nu under sommarperioden på jobbet så vet jag att det kommer va slitigare (mentalt) på jobbet med mycket mer stress och långa dagar. Och under de 5 veckorna kommer absolut träningen ”bli lidande”; är då glad om jag kommer upp i 3 pass i veckan, som dessutom är av det lättare slaget. Men blir noll stressad av detta för det är en strategi för att inte krascha.
Sen jag lade in en stund rörlighetsprogram i början av alla pass (inte att förväxla med stretch) tänker jag “jag behöver bara göra rörlighetsdelen” när det känns motigt på gymmet. Efter den kvarten är jag igång och då fortsätter jag till 99,9% med mer träning.