Du utanför förskolan möter en åttaåring som styr en sittvagn med ett småsyskon som det fått i uppdrag att gå och hämta på dagis.

Du aldrig kan handla i affären utan att inleda åtminstone ett samtal med någon. En granne, en av barnens fröknar, en kompis eller bara personalen som tipsar om att de nu har den där kvargen du gillar i hyllan igen.

Du vid dåligt väder stannar och tar upp diverse barn på väg hem från skolan. Inte planerat och överlagt utan bara genom att bromsar in och vräka upp dörren och hojta -Hoppa in! Och dina egna barn får ofta skjuts hem på samma sätt.

Du ska låna något av en granne som är bortrest. Utan omsvep berättar han att “nyckeln hänger på en spik under verandataket” eller “balkongdörren är alltid öppen så det är bara att gå in”.

Folk mest låser när de är hemma – inte när de är borta. För “någon kan ju behöva komma in och hämta något”.

Du blir uppringd av affären när du har ett paket du glömt hämta ut, och du behöver inte visa leg utan det räcker med personnumret.

Det dröjer decennier tills du bor i ditt eget hus. Huset du bor i kallas istället för det som den som bodde där innan hette. Vår gård kallas fortfarande för “Gustavssons”. Väldigt förvirrande för nyinflyttade som ska försöka få något sammanhang. “Ja, Lidströms de bor i Gustavssons”.

Ingen äger ett cykellås

Du vet det mesta om dina grannar och de vet det mesta om dig. Som vilket parti du röstar på, eller om du är religiös.

I princip alla familjer har djur. Ofta flera olika. Hund, katt, häst eller kaniner. Får, kor eller grisar. En get eller flera.

Alla hälsar på varandra och alla barn vinkar till alla bilar. Och sedan gör barnen samma sak när de kommer till stan och undrar varför ingen vinkar tillbaka?

Hälften av alla barn på skolan sover i ett barnrum som är en ombygdd kattvind, skrubb eller garderob. Och det är helt normalt och inte synd om någon. Normen med egna stora och fint inredda barnrum existerar inte.

När en hund är på rymmen vet du i regel vems det är och var den hör hemma.

En bra skoter är en större statussymbol än en fin titel.

Det finns alltid någon att ringa när du kört i diket och behöver dras upp, när du behöver låna ett släp eller få tag i fryst rabarber i februari, för att du ska baka en rabarberkaka. (Som du måste baka i fel säsong eftersom den är till din nya kokbok). Okej det där sista gäller kanske mest mig, men det är väldigt värdefullt!

Du förväntas utföra sånt som folk som bor i städer aldrig skulle drömma om att behöva göra. Som att ansvara för att städa alla byns grönytor, sköta alla planteringar, spola isen på idrottsplan, laga skylten in till byn och se till att den ser trevlig och välkomnande ut. Folk på landet får inte samma service som de som bor i stan – trots att de betalar lika mycket i skatt. Det innebär att folk som bor på landsbygden oftast behöver vara väldigt duktiga, driftiga och ha en stärk känsla för vikten av det gemensamma. Och eftersom man är så beroende av att få ha kvar sin skola, sitt bibliotek och sin lilla affär, så måste man också vara väldigt påläst och kunnig om alltifrån om EU-bidrag till lagstiftning.