Jag har tänkt på det här med att träningen efter fyra år faktiskt har blivit riktigt kul. Det finns specifika övningar jag längtar efter att få utföra och jag ser ofta fram emot själva träningspassen. Inte minst för känslan som jag vet kommer efteråt. Känslan av att ha gjort något snällt mot mig själv.

Mitt förändrade förhållande till träning har fått mig att fundera på det här med städning. Precis som de flesta kan jag per automatik sucka ”Åhneeej, imorgon måste vi städa”. Men när jag bryter ner känslan och studerar den närmare har jag märkt att det egentligen inte är städningen jag ogillar. Utan att det under städning ofta uppstår känslor som ”åh, nu har vi låtit det gå för långt igen” eller ”varför får jag aldrig in rutinen att plocka upp efter mig själv?”. Det är mycket skam inblandat i dessa känslor och en upplevelse av att liksom vara en otillräcklig människa.

Men själva städningen i sig är faktiskt inte så jobbig. Den kan till och med vara härlig! Har jag pulsklockan på mig är det peppande att se hur många steg jag får ihop. Och medan jag håller på känner jag att jag gör någonting snällt, hjälpsamt och meningsfullt för både mig själv och min familj. Och efteråt är det ungefär samma härliga känsla som efter att ha tränat. En säregen kombination av lugn och energi.

Jag tror kanske att jag gillar städning? Och att jag borde skifta mindset och prata om städning på ett nytt sätt. Sannolikt skulle det hjälpa mig i vardagen att inte ha en sån negativ inre dialog. Min mormor Rut hade fantastiskt rent och fint hemma och hon sa alltid ”inte mår jag dåligt av att städa, inte” medan hon gnodde runt och nöjt polerade diskbänken och sköljde ur plastpåsar för att återanvända. Min mormor är ju som ni vet en stor förebild för mig. Och tanken på att känna sådär inför städning den är väldigt lockande.

Dock var mormor en i grunden ordningssam människa, medan jag är en tankspridd person med många kreativa ideer som gör att det snabbt blir rörigt runt mig. Men jag ska öva på att uppmärksamma det som faktiskt är roligt med att städa. Och prata om mig själv som någon som gillar att städa. Lovar att återkomma i frågan när jag praktiserat denna nya inställning ett tag och kan utvärdera den.

Med det sagt kommer här några saker som jag tycker gör veckostädningen trevligare.

Att lyfta upp alla stolar, pallar, småbord och tidningskorgar från golvet innan man dammsuger. Det tar en liten extra stund, men sedan är det ju bara att flyga fram med dammsugaren! Och så slipper jag bli rasande när den trasslar in sig i diverse stolsben. Ett rationellt städande som hjälper mig att vara effektiv.

Att hänga ut sängkläder på vädring medan städningen pågår. Byter jag inte i sängen just den veckan brukar jag dessutom ta ut och skaka lakanet och lägga i det igen efteråt. Då får man bort smulor, hundhår och damm. Och sängen känns typ renbäddad efteråt.

Att vädra korsdrag. Svårare på vintern – men på sommarhalvåret är det så skönt att städa med vidöppna fönster och låta vinden blåsa igenom huset och blanda sig med doften av linoljesåpade golv.

Att alltid damma alla kuddar, filtar och småmattor och låta dem ligga ute några timmar och vädras. Doftar gott när man tar in dem sedan – särskilt om de legat ute en riktigt kall vinterdag.

Att städa i rätt kläder. Här finns två spår att välja mellan för mig: Antingen tar jag på mig träningstights, sport-bh och sätter upp håret i en tofs och ser städningen som ett träningspass. Eller så tar jag på mig en stadig bomullsklänning, knyter huckle runt håret och bär förkläde. Och sedan leker jag mormor Rut och putsar och gnor som en riktig liten gumma. Båda sätten är effektiva för mig och gör städningen bättre än i vanliga kläder.