Ibland saknar jag bloggandets barndom. När var och varannan tjej hade en blogg och en stor del av vad tjejbloggandet gick ut på var att skapa och vara kreativ. Sy, måla om, dekorera, tillverka egna smycken och klä om möbler. En härlig DIY-anda som rådde under några febriga år. Inte bara i bloggvärlden utan rent generellt. Och man behövde inte vara så duktig heller. Man gjorde det för att det var kul – inte för att slutresultatet skulle bli perfekt. Idag känns det som att sociala medier mer än någonsin handlar om att visa upp vad man har införskaffat sista tiden.
Men att köpa är inte att vara kreativ. Konsumtion är inte kreativitet. Tre nya kuddfodral i en soffa är inte att skapa någonting. I en värld där influencers har så mycket pengar att de tar hjälp med allt ifrån att måla om hemma, till att komponera buketter eller bli professionellt sminkade inför en att fota en ”autentisk” dagens outfit. Då känns det som att allt har gått varvet runt. Det som startade som någonting alternativt och gör-det-självigt har istället blivit precis som allting annat.
Tänk att konsumtion ofta är en sådan kreativitetsdödare?! Det märker jag än tydligare nu när jag har köpstopp. Så ofta lösningen på ett problem blir konsumtion. Jag saknar en tavla att hänga över soffan – så då går jag och köper den. Jag saknar en topp som passar till kjolen, så då letar jag i timmar på Sellpy efter den perfekta, innan jag klickar hem. Och medan jag håller på känns det nästan som att jag skapat någonting. Rent av gjort nytta.
Men tänk om jag istället för att köpa något – kombinerat mina garderobsfynd för att ersätta den där toppen jag tror mig sakna? Eller om jag verkligen gått igenom mina gömmor för att hitta något som kan få hänga över soffan. Något jag kan flytta runt från en annan plats? Eller om jag kunnat skapa något! Vad som helst som fått hänga där. Så gjorde alltid min farmor – och tänk att hennes hem är det mest spännande och inspirerande jag vet.
Jag var otroligt intresserad av skönhet och hudvård i tonåren, men hade förstås inga pengar. Så jag lånade böcker på biblioteket, med recept på sånt man kunde göra själv. Jag tillverkade ansiktsmasker av äggvita och låg på köksbordet hos mormor och fick hjälp att pensla ansiktet med jäst som skulle verka sammandragande. Och Anna var galen i allt som hade med kläder och stil att göra – hon bara sydde och sydde. Det hon saknade i sin garderob tillverkade hon själv, ofta från fynd ur mormors stora klädkista.
Att sakna resurser gjorde mig kreativ. Att ha fått mer resurser, har på många sätt gjort mig mindre kreativ ja rent av lite lat. Det är en oroväckande utveckling. Så det här behöver jag fundera mer på.
55 svar
Väl skrivet! Har också tänkt en del på detta och hur det påverkar oss (mig), hög igenkänning. Sociala medier är också en tidstjuv och internet gör att man lätt kan googla fram en lösning/konsumtionsgrej på sitt problem. När man samtidigt vet man mår så bra av ostörd tid (gärna vara uttråkad) och att känna man löser saker inombords på sitt sätt. Hur återfår man mer kreativitet, stänger av, har köpstopp, vad mera?
Håller med! Att hålla sig från att öppna mobilen är den största utmaningen. Jag VET ju att det är bättre att välja bort den, men beroende är man och svårt är det. Jag brukar avinstallera instagram med jämna mellanrum. Även om jag alltid återinstallerar den, får jag iaf några dagar när jag inte har stenkoll på hundratals människor. Och – när jag öppnar den efter en paus är första känslan verkligen ”varför ska jag veta allt detta om alla dessa människor och varför måste alla visa upp ALLT om sig själva?”
Med det sagt – det är skillnad på att följa skapande personer (t.ex musiker, kluriga ingenjörer och konstnärer eller dansare, och person) och personer som bara konsumerar och säljer sin livsstil som enda väg framåt. De kontona är bäst för mig att undvika. Oavsett inriktning och ideologi blir ofta sekterism av det hela och gud nåde den som vill ha diskussion.
Håller med om att konsumtion inte är kreativitet! Men vilka influencers följer du om du inte ser någon DIY-anda? Finns fullt av konton på både instagram och youtube med folk som snickrar, odlar, syr eller annat. Sara Bäckmo, Isabel Paige och Roaming Wild Rosie är bara några. Välj bort konsumtionskontona säger jag, ge klicken till kreatörerna istället.
Det har du verkligen rätt i! Det finns några konton som är riktigt duktiga på detta. Men generellt har ju DIY-trenden verkligen minskat senaste åren. Däremot är renovering hett och stort. Men det vet jag inte om det är så bra nödvändigtvis?
Håller med! Verkligen huvudet på spiken angående något som jag inte sett någon annan formulera förut. Sen håller jag med en kommentar här ovan om att det ju fortfarande finns sådana DIY konton, men de är ju i regel inte är särskilt stora. Konsumtionen dominerar.
Eftersom du Clara skrev i ditt svar att du kanske inte tänker att renoveringstrenden är allt igenom positiv tänkte jag passa på att fråga om något lite närliggande det du skriver om.
Hur du ställer dig till att ditt konto också de senaste åren uppmanar till konsumtion i form av renovering? Särskilt när det gäller renovering för att ”bli en mer organiserad person” eller ”förenkla vardagen” som du har skrivit om både för kök, groventré och hall. Jag tvivlar inte på en sekund att många av de förändringar som ni gjort hemma har varit underbara både för att de är estetiska och förenklat, dock har det alltid fått mig att reagera hur du skrivit om det eftersom det är så marknadsföringsstrategiskt att få läsare att känna att man ska införskaffa saker för att bli mer organiserade etc. I linje med inlägget så hade kanske alternativ varit mer kreativa men möjligtvis mindre estetiskt tilltalande lösningar istället för många renoveringsprojekt.
Jag är oavsett glad att få följa och ta del av det, och jag gissar att min aviga reaktion på renoverings-influerandet med det anslaget ligger i att jag också har en stor familj men inte alls råd att ”förenkla” genom konsumtion och själv varit starkt präglad i att använda det man har, även om det inte är det mest praktiska. (Eller det snyggaste 🙃)
Skulle vara intressant och höra om du har någon åsikt/reflektion om detta?
Jag är givetvis inte emot att människor renoverar och tar hand om hus som håller på att falla samman. Eller att människor renoverar efter konkreta behov – som att ha en fungerande köksbänk eller garderob. Men det är förstås en stor gråzon. Vad är ”fungerande” och vad är ”akut”. Det beror på vem man frågar.
Vår groventré var ju tidigare ett pannrum där vi eldade. Och när vi bytte till bergvärme fick vi över ett rum. Då behövde det inredas. Samma sak med hallen uppe – det fanns ingen hallförvaring alls egentligen. Det var inte som att vi slet ut en fungerarande skåplösning och byggde en ny. Båda gångerna skapade vi något som alls inte fanns.
Köket är väl ett gränsfall, för det renoverade vi ju när vi flyttade in, genom att ta rätt på ett kök som ändå skulle skrotas. Efter tio år tröttnade vi dock på att det var svårabetat men framförallt illa planerat. Vi var inte så duktiga där i början nämligen. Så då gav vi köket vidare till en man som arbetar med att bygga nya kök av gammal inredning. Och köpte ett helt nytt.
Så givetvis är jag själv en del av det problem jag skriver om. Det är inte helt lätt att navigera, får jag erkänna
Tack för att du tog dig tid att svara! Jag förstår att det inte är lätt att navigera, och att det är en balansgång i vad man ska skriva och dela med sig om.
Jag har följt dig i många många år och din blogg har bara blivit bättre och bättre, och då var den redan bra till att börja med. Fint att du bjuder in till samtal och väcker tankar. Och du inspirerar/influerar till ett bättre samhälle enligt min mening, och såklart även i sådant jag inte vill bli påverkad av, som vackra kök, haha!
Tack för all fin läsning!
Tack snälla! Det gör mig glad =)
Tack! Alla andra bloggar Jag läser känns mer och mer som en shoppinglista. Oftast har de inte ens hittat sakerna själva. De har fått hem spons.
Puss!
Vet inte om jag varit kreativ idag. Skänkt tre ytterplagg till Erikshjälpen varav en anorak i nyskick från Gudrun Sjödén. Min gamla kropp är för stel för att lyckas tråckla på mig en anorak, måste ha knappar eller blixtlås. Nästa aktivitet var att spendera 175 kr i samma butik på följande varor: Två stora rostfärgade kuddar till den blommiga loppissoffan. En vinröd ripslöpare, en stor glasburk med lock och en plastburk. Nöjd med mina fynd, men har jag varit kreativ? Det vet jag inte.
Mer kreativ än om en algoritm, baserat på ditt tidigare användande, hade serverat shoppingförslag på nyproducerade produkter som du sen köpt. Det finns nivåer tänker jag! Och att gå på en loppis eller second hand och fundera, känna och visualisera triggar nog din kreativa hjärnhalva mer än det förstnämnda. Att det är bättre på massa andra sätt (såsom för miljön) är en fet bonus.
Så intressant. Alltså verkligen en tankeställare. Hur kan det ha blivit så snedvänt allt?
Håller verkligen med. Att bloggar, tidningar och sociala medier gör en inspirerad låter ju härligt. Men om man istället för inspiration kallar det för ha-begär låter det plötsligt inte lika fint.
Drömmen, när jag började läsa bloggar så fanns det liksom bloggar som handlade om virkning? Hade älskat att läsa idag! 😍😍
Saknar att hinna/orka vara mer kreativ, tex sy, virka osv. Blir nog att jag kollar runt på Instagram och vinted istället, som en dålig ersättning 🙈🙈
Jag skriver om virkning ibland… har en etikett man kan klicka på som heter Handarbete. Välkommen!
Jag skriver också om virkning ibland … (kategori Virkat)
https://virkligenstickat.blogg.se/
Nja, beror väl på vilka konton man följer? Jag tänkte faktiskt på samma sak nyligen, men då gäller det ditt eget konto. Du är så otroligt kreativ, och ta nu inte det här som kritik, men inte är det mycket DIY i ditt konto numera heller. Köpa begagnat och mixa är kreativt men inte DIY. Tror att mycket ändras hos många med stigande ålder, erfarenhet och större inkomster än i början. Inget fel i det, alla skriver om det de själva väljer.
Ja, det är verkligen sant! Jag pysslar mycket mindre än jag gjorde förut.
Har också tänkt mycket på detta! Förut höll jag alltid på, men har slutat göra så mycket. Antar det är för att jag fastnar i mobilen.. Ibland kan jag ta bort alla sociala medie-appar i några dagar/vecka och genast blir jag mer kreativ och börjar fixa och dona. Sen laddar jag ner dom igen..
Ett väldigt tänkvärt inlägg, ett ämne man kan fundera mycket runt.
Det finns så många sätt att vara kreativ på, och alla får givetvis hitta sitt eget.
Men själva basen i att vara kreativ är att skapa något, och när man skapar ger man något av sig, och är alltså i kontakt med sig själv. Det låter sig förstås inte göras genom att shoppa, eller att någon annan skapar åt en.
Den sanna lyckan bor sällan i det perfekta, utan oftare i att få gå upp så fullständigt i något man älskar att man glömmer allt annat en stund, eller vad tycker ni?💓
Jag blir glad av mycket men när jag skriver känner jag mig hel🙏
Så fint- och välformulerat!
Tack🙏Hos mig skriver jag bl. a. om hur jag använder min kreativitet, och i sista inlägget om hur jag skapar tid för att hinna. Hoppas att du också har något, eller flera saker du älskar att göra, det är så värdefullt.
Nöden är uppfinningarnas moder som man säger 🙂
Det här tycker jag du måste spinna vidare på. Jag vill ändå påstå att man måste tänka kreativt för att kunna föreställa sig vad man vill ha ovanför soffan eller hur ens outfit ska bli. Men det är ju just det där som du skriver att lösningen på problemet blir att köpa något. Vad händer om vi försöker motstå denna enkla lösning? Dock kan ju nu när jag plötsligt tjänar väldigt bra med pengar efter ett par år med ganska kass ekonomi känna att det är så jäkla skönt att kasta pengar på olika problem. Jag behöver inte längre hålla på att trixa och hålla på med DIY för att få till olika saker jag vill ha utan jag kan köpa tjänsten eller saken istället.
Håller med! Det ÄR enkelt och det är roligt att konsumera när man har pengarna. Men det är inte vidare kreativt och inte särskilt hållbart. I alla fall inte om man köper allting nytt. Kan ibland sakna de naturliga begränsningar som en sämre ekonomi skapade för mig på det kreativa planet.
Jag var absolut mer kreativ – i bemärkelsen måla, sy etc. – förr, när jag var fattig student och inte hade barn. MEN då hade man också hiskeligt mycket mer egentid, och ork, så det kanske inte är så märkligt? Och ibland kostar det mer att göra själv än att köpa nytt tyvärr. Men håller egentligen med om allt du skriver. Och så trist när skapandet har kommit att handla om att hitta rätt grejer till hemmet/garderoben etc. (Det är ju en frestelse att köpa nytt pch perfekt om man kan istället för att ha kvar och ev fixa det man redan har.) Men heelt okreativt är det väl inte? Om man tänkt själv och skapat någorlunda personliga kombinationer etc? Sen kan man ju försöka rensa bort kreativitetstjuveri (slöskrollande etc) ibland för att få tid med den typen av kreativitet man helst vill hålla på med, om man vill.
Blabla, blev fler ord än planerat.
Ha det fint!
Hej där Clara 🤗
Jag brukar inte kommentera men jag läser din blogg flitigt☺️ Jag valde faktiskt att stänga ner mina sociala medier därför att det här jag upplever att precis som du nämner om konsumtion så tycker jag att det blir allt värre och många gånger fångar jag mig själv att falla för det. Men sedan klickar jag in på din blogg och får en påminnelse och en helt annan syn på saker och ting. Därför räcker det för mig att läsa din blogg. För det vill jag tacka dig- för det är så oerhört roligt att klicka in hos dig. 🤍
Vad fint att du är här! Känner mig hedrad att jag ändå får hänga med =)
Något jag saknar från den tiden är att innebörden av influencer var någon som hade något att dela med sig av och sedan fick lära sig att marknadsföra sig och paketera det. Nu känns det som att det blivit mer vänt upp och ned. Fokus ligger på att marknadsföra och paketera, ”man vill bli influencer” istället för ”jag vill dela med mig av det här”. Det handlar ju inte om alla. Men kanske blir det snedvridet genom att konsumtionsfokuserade influencers har lättare att tjäna pengar på det de gör och därmed kan lägga mer tid på det och därmed också få större räckvidd? Svårare att tjäna pengar om man inte vill sälja? Kreativitet vill jag också hylla. Det har alltid varit en del av mig, men det senaste året har jag också börjat sy kläder och sticka. Lägg det till att tälja, måla, laga mat, fota, skriva, trädgårdsarbete, så är det som ett smörgåsbord av roliga sysselsättningar! Så givande!
Ja! VERKLIGEN! Men så kul att du kommit igång mer med att skapa. Det vill jag också
Håller med om allt, men vill bara flika in att de exempel på kreativitet du nämner också kräver resurser. Du letar i dina gömmor efter något att slänga på soffan, men det du hittar i gömmorna har du ju vid något tillfälle fått eller konsumerat. Resurser är ju inte heller bara pengar utan också att ha tex släktgårdar där man kan hitta material till sina projekt. Jag är själv uppvuxen på en släktgård och det fanns oändligt med material där att använda till kreativitet och lek. Ville man snickra gick man helt enkelt in i mammas farbrors gamla smedja som stått orörd i många år, ville man sy kunde man gå in i garderoben under trappen där det stod kasse efter kasse med mormors gamla tyger eller färdiga remsor för att göra trasmattor av. Nu bor jag i stan sen många år, i en lägenhet, och känner ofta att det som ligger mellan mig och att vara kreativ är just avsaknaden av en ”materialbank” som fanns när jag vsr liten. Tanken på att köpa på mig allt som krävs för att kunna göra mina egna saker känns både ekonomiskt och tidsmässigt utmattande, och då är det (tyvärr) mycket enklare och billigare att köpa ett färdigt kuddfodral.
Ja, dette er et viktig og riktig innspill. Jeg kjenner ofte en slags «energi-brems» i kreative opplegg nettopp fordi at jeg ikke har slike lager/forråd/ gamle garderober/ snekkerbod/whatever der det ligger brukbare materialer og venter på å bli forvandlet. Da jeg vokste opp, bodde vi riktignok i en leilighet, men hadde to store boder på loftet og to i kjelleren, der «alt» ble samlet og tatt vare på i tilfelle det kom til nytte eller kunne brukes til noe nytt. Som vår norske fantastiske visesanger Øystein Sunde sier :« kjekt å ha». Og slike lager med « ting og tang» savner jeg. Jeg har nå begynt å så smått samle en del i noen kasser til mine barnebarn, slik at de kan få være kreative on/når de ønsker det, for i deres moderne hus finnes overhode ikke lagringsplass til noe annet enn det som alltid er i jevnlig bruk.
Spot on Sara! Hälsar en annan lägenhetsboende
Det är verkligen sant. Det krävs både tid och resurser för att kunna vara kreativ. Något som inte alla har.
Det är också därför jag vänder mig så mycket mot hela den minimalistiska ideologin: Att inte ha något hemma som inte är perfekt eller som används precis just nu. Är det något vi har lärt oss av pandemin och ökande krigshot är det väl att ha lite mer hemma på lager. Då handlar det om mat, vatten och glödlampor. Men jag tänker också att det handlar om att ha hemma lite material att lappa och laga med. Och att det kan finnas ett värde att ha en egen liten buffert i skåpen. Så att man inte måste handla inför vare nytt behov som uppstår.
Jag håller verkligen med dig! Jag bor på en liten gård på landet och här finns det ju alltid nåt att greja med. Spenderade 5 månader med jobb i Stockholm, bodde i en färdigmöblerad 1a centralt och konstaterade snabbt att det som fanns att göra på fritiden, förutom promenader, innebar någon typ av konsumtion. Fick en större förståelse för ”köpa kuddar som hobby”- grejen då även om jag fortfarande tycker det är förkastligt.
Förstår inte kopplingen här, du skriver som om konsumtion är den enda möjliga fritidsaktiviteten om man bor i en möblerad lägenhet centralt i en större stad? Fattar dig kanske fel.
Ja! Så bra skrivet! Jag har tänkt på att många (de flesta) som konsumerar mycket inte har hittat sin äkta kreativitet. Att de skulle må bra av att göra det. Tills de funnit den finns konsumtionen där som ett substitut. Hur kan vi hjälpa dem bli mer kreativa på riktigt? Tänk om den kraften fick släppas loss. Wow.
Ja! Det här kan man klura mycket på !
Kan tänka tillbaka på när jag själv var barn och min mamma ordnade en maskeradklädsel, hur kul det måste ha varit att kunna skapa något av gamla trasor vi hade hemma, garn och andra småsaker och att det faktiskt blev en fantastisk tigerdräkt till exempel. Självklart skulle jag kunna göra samma sak för mina barn, men det går inte att komma ifrån att en mycket snyggare och mer tigerlik dräkt kan beställas hem (ny eller begagnad) för en spottstyver, och att det är den barnen också hellre vill ha.
På samma sätt tänker jag kring att exv pyssla julkort, och hur roligt det var som barn när det faktiskt inte fanns särskilt många varianter att köpa. Jag kan absolut sitta en stund och göra julkort även nu, men å andra sidan kan jag lika gärna köpa in julkort i vilket utförande jag vill för nästan ingen peng. Så var det inte för ett par decennier sedan, och det är ju självklart att det dödar kreativiteten.
För mig hänger det ihop med tiden, orken och tempot i dagens samhälle. Jag är också uppvuxen med en mamma som sydde, skapade och fixade väldigt mycket själv, men hon var också hemma med tre barn och arbetade sedan deltid. Jag önskar att jag hade den tiden, för jag tycker det är enormt tillfredsställande. Men när man är trött och stressad och alternativen finns ett klick bort, eller på stormarknaden där man ändå befinner sig – ja, då får det bli så. Kanske inte alltid men ofta.
Det instämmer jag i. Att vara kreativ kräver tid, engagemang och kunskap/färdighet inom området. Det är långt i från alla som har det. Jag tycker att det är bra att man kan köpa saker färdiga när man känner att det jag nämnde ovan inte finns.
Givetvis har alla inte samma kreativa förmåga. Men det här inlägget handlar egentligen inte om det – utan om sammanblandningen av konsumtion och kreativitet. Att vi tror att vi gör det ena när vi egentligen bara ägnar oss åt det andra.
Minns för övrigt också hur mamma sydde kläder till dansuppvisningarna och konståkningsföreställningarna och skolavslutningarna. Det känns väldigt långt borta för mig… lite trist 🙁
Jag gled också in på ett sidospår – men håller helt med om poängen i inlägget!
Bra skrivet och jag håller med – även om jag såklart frekvent gör mig skyldig till samma beteende. Tänker att det lite hänger ihop med skärmtid – ju mer man (jag) tittar på en skärm desto mindre tid lägger jag på att göra något kreativt och konkret – vi vet ju att kreativitet och uppfinningsrikedom kommer delvis från tristess och bristande resurser (i form av pengar, inte tid).
Håller med i mycket, men den generationen av bloggare kanske bara blev äldre och resursstarkare också. Tycker hela tiktok svämmar över av folk som visar sin konst och målar om byråer. Blandat med massa konsumtion iofs
Jag har börjat brodera, väva och sticka och ska försöka lära mig sy också. Har aldrig haft så roligt med kläder och inredning förr!
Har lovat mig själv att inte köpa fler kläder varken nytt eller second hand. Jag har redan kläder så det räcker egentligen och vill jag ha nåt så får jag helt enkelt skapa det själv. (Undantag underkläder och strumpor).
Odlat har jag gjort i många år, både ätbart och vackert, och det är samma sak där; inget smakar ju så gott som egna salladen, ingen bukett är så fin som den du plockat själv i din egen täppa (eller i naturen).
Så inspirerande! Heja dig Sara!
Jag skulle vilja dela med mig av mina bästa tips för att åtminstone delvis skydda sig från den negativa effekt som sociala medier kan ha på ens psyke.
1. På iPhone kan man sätta skärmtidslås med lösenord på specifika appar, t.ex: jag får va inne på instagram 30 min om dagen, sedan blockeras appen och jag måste låsa upp med lösenord för att komma in. Gör det, men FRAMFÖRALLT – låt någon annan i din närhet sätta lösenordet! Så när du väl varit inne dina 30 min, då kan du inte fortsätta scrolla och missbruka mobilen även om du skulle vilja, för du har inte lösenordet och kan inte ta dig förbi appblockeringen. Har du såpass svåra problem att du t.ex börjar gå in via Safari kan man även blockera instagram-hemsidan på samma sätt med hjälp av parental control-funktionen. Med hjälp av den funktionen kan man även blockera möjligheten att radera appar (för att nollställa skärmtiden så att man sedan kan ladda ned appen och scrolla igen, ett hack som man riskerar att ta till om man är desperat).
2. Avfölj, avfölj, avfölj. Om det är någon du känner (och därmed ogärna vill avfölja) som lägger upp tröttsamma inlägg kan du gå in på deras profil och dölja inlägg och händelser från den personen. Det kan dom inte se att du gjort.
3. Träna din algoritm. Sekunden du ser något du inte gillar i ditt rekommenderade flöde eller utforska-flödet, klicka på ”…” och sedan ”inte intresserad”-knappen.
Hej! Jag följer många olika typer av bloggar, trädgård, hem, pyssel och hälsa. Jag tycker att det fortfarande finns många som jobbar med DIY, tex Helena Lyth, men det kanske beror på mitt smala urval. Jag reflekterar ganska ofta över all tid som läggs på att duka, träna , meditera etc. För mig som heltidsarbetande mamma känns det ibland som om bara influensers har den formen av lyx som tiden innebär. Mina barn har nu passerat gränsen då man har rätt till deltids föräldraledig… jag uppskattar fortfarande kreativa konton och försöker att inte bli stressad av det. Tycker att du har en fin balans och också uppmuntrar till återhämtning ( tex boktips).
Trodde vid första anblicken att det var din och Malins nya bild till podden! 😂
Lite av ett sidospår eftersom kretivitet både är en nödvändig drivkraft för att driva samhället framåt, utveckla och göra det bättre, samt en fantastisk energi- och glädjekälla och för väldigt många. Men jag tycker att kretivitet allt mer har börjat vara en åtråvärd egenskap i sig, alltså att man inte bara måste vara snygg och rik etc etc för att vara en lyckad männsika utan även vara kretativ. Alla har verkligen inte en inneboende kreativ drivkraft i samma utsträckning. Tex. är min ena son ett under av kretativitet, målar, pysslar, skapar av allt materal han kommer åt och han älskar det. Min andra son har inte alls det behovet utan lägger sin energi på att idrotta och läsa etc. Min poäng är att eftersom det har blivit så otroligt åtråvärt att vara kreativ- och visa upp det genom skapande och kreerande, har den enkla vägen, att köpa sig ett kreativt uttryck genom att shoppas sig till det, blivit ett snabbt sätt att tillägna sig status utan att man behöver vara speciellt kreativ eller orginell och det är det som slår igenon allt mer nu tyvärr- med resursslöseri, överkonsumtion och likriktning som resultat.
Jättebra och relevant inlägg!! Vi luras hela tiden att tänka att vi är miljöhjältar och dessutom som du säger ”skapar något” när vi ligger där och skrollar på sellpy.. Jag märker mer och mer hur det äter upp tid jag förut satt vid symaskinen och faktiskt skapade av det jag hade.