I detta lilla hus bodde farmor med sina åtta syskon, sina föräldrar och morföräldrar. Och livet igenom var min farmor trots ringa skolgång beläst, intresserad av samhället och engagerad i fattiga och flyktingar.
För mig är hon ett så fint exempel på hur man kan leva och vara! Här är farmor Beda och farfar Bertil med alla sina barn. Faster Inger, min pappa Leif i långärmad vit tröja, farbror Lars och lille Lennart.
I skåpet ovanför skrivbordet hemma i farmors hus, finns ett brev. Det skrev hon 1998, när hon var 84 år gammal och såg tillbaka på sitt liv. Jag har gjort mitt bästa för att tyda farmors snirkliga handstil och transkribera brevet, eftersom jag tycker att det vore fint om fler fick läsa hennes betraktelse och veta lite om hur livet för ett fattigt arbetarbarn, i en lappländsk by på tjugotalet artade sig.
“Vi är några gamla goda vänner (änkor) som sitter och tänker tillbaka på våra liv. Hur vi levt det som barn, och även som vuxna. Vi föddes i fattiga arbetarhem där våra föräldrar kämpade med att överleva med vad naturen gav. Vi fick en god uppfostran av mor och far och vi skulle vara ärliga, snälla och arbetsamma. Dessa önskningar har vi försökt att uppfylla efter bästa förmåga, fast det varit fattigt och svårt många gånger.
I mitt hem var vi nio syskon och jag är den yngste av dem. Min mor och far var mycket arbetsamma, så vi barn fick lära oss att arbeta. Min mor sydde näbbskor åt oss barn, hon garvade själv skinnet, sydde om gamla kläder, kardade och spann ull, vävde tyger och tovade sockar med mera. Hon var också en naturmänniska som kokade sin egen medicin utav olika barksorter och växter. Hon gick med slagruta och visade ut brunnar åt sina grannar, så hon var mycket verksam.
Min far var snickare och smed. Han lagade och ”lödde” saker och han tog 25 öre för varje arbete, men ofta var det gratis. Han gjorde uppfinningar och byggde ett eget kraftverk så att vi hade lyse hemma. Han tillverkade sin egen tegelmaskin, så han gjorde allt sitt eget tegel. På vintern gjorde han ”blecken” att sätta på lien, när de slog starr. Gräset hette starr. På hösten var det fiske i stora mängder, som skulle torkas. Det var mat för vintern. Vi hade tre kor, några får och en häst. Korna mjölkade bra så vi separerade och kärnade smör, å bytte på mataffären mot kaffe och socker. Som helgdagsmat beställde mamma nedsaltade grishuvuden från Forsells i Göteborg. De var mycket goda och uppskattades av oss barn.
I mitt hem kom det mycket folk, bland annat ”tattare” som ville ligga över. Många var i dåligt skick, orena och lusiga. Men det kom också ”smållare”. De som körde våra lass med häst. De ville och fick köpa kaffe. Mamma fick tio öre per kopp, och då fick hon ju lite småslantar som var välkomna och väl behövdes. Gästfriheten i mitt hem var stor. Alla som kom skulle alltid bjudas på någonting.
Bakom ladugården fanns ett hemligt hus ”utedasset” . Där fanns också en katalog Oskar Ahrén och i den kunde man sitta och ”skåda” och önska sig fina kläder och vackra saker. Vi använde sedan bladen åt att torka oss med i ändan.
Hemma hos oss fanns inga böcker annat än Bibeln och psalmboken och en högertidning, det var allt. Men det fanns musikintresse. Flera av mina bröder spelade dragspel, som då var mycket populärt. De lyckades skicka efter ett dragspel från Oskar Ahrén i Stockholm. Men jag minns inte priset.
Jag minns ett husförhör som prästen hade hos oss en gång. Jag var mycket rädd eftersom prästen ställde frågor om Bibeln. Men jag klarar mig från frågorna. Jag gick i en liten byaskola (bagarstugan) och vi var inte så många skolbarn. Läroböckerna var inte så många, det var psalmverser och multiplikationstabellen som var det viktigaste, och det inte så intressant. Prästerna var ute i byarna och predikade, det var på så kallad ”samling”. Då skulle de bjudas på mat. De var mycket förtjusta i torkat fårkött, så de kom mest på hösten.
Jag var yngst av barnen och en gång ville jag också följa med till logen på dans, men då sa mina föräldrar att jag var för ung. Jag fick fem öre av min broder om jag stannade hemma. Men den kvällen grät jag i min ensamhet. För mina kusiner fick ju gå och vi var jämngamla.
Nu är jag gammal och sitter och tänker på våra barn och barnbarn. På framtiden för dem. Hur ska det ska bli för dem som inte haft våra svårigheter? Hur ska det bli för dem på ålderns dag?
Min man dog för flera år sedan, så barnen fyra stycken är nu vuxna och har skapat sig sin trygghet, arbete, hem och familj. Men var kommer barnbarnen in? Jag önskar att det blir ett rättvist samhälle med större jämlikhet bland folken. Mat till alla världens fattiga som svälter ihjäl av lidanden och umbäranden.
Hur ska det gå till? Hur skapas rättvisa? Vad ska hända?“
78 svar
Tack för att du bjuder oss på ett så vackert stycke kvinnohistoria! 💕♀️
Vad fint, jag blir helt rörd!
Tack för att du delar med dig av din farmors ord. Jag blev både tagen och rörd. Slås av hur mycket kunskap som fanns i den generation.
Fantastiskt. Tack för att du delar detta brev. Gråter en skvätt här på hotellfrukosten.
En helt vanlig onsdagsmorgon. Men med en bit historia som beskrevs så vackert. Tack så mycket.
Så otroligt fint!!
Tack så mycket! Så fint för dig/er att ha kvar och för oss att läsa!
I morse kom early bird hit och lämnade Hemmets almanacka,
blev så glad och ska spara att bläddra i den tills ikväll.
Mvh Charlotte
Så fint att få del av hennes reflektioner över livet.
Lästips: Kvinnor i väglöst land av Lilian Rydberg. Den handlar om hur kvinnorna och familjerna hade det i Norrlands inland på självhushållningens tid. Det fina med boken är att det inte är en skildring av elände, utan ger en bild av att man hade det ganska bra trots allt. Jag skulle tro att farmor Beda hade känt igen en hel del.
Det är säkert fin läsning. Tack för boktipset.
Åh, tack! Tack även för för boktips från Pella.
Den 29 september var det Resandefolkets Dag, och jag tänkte på min farmorsfarfar som inte hade möjlighet att bli bofast och de fördomar han möttes av som “tattare”. Om ni vill veta mera om resandefolk och hur de levde och så småningom nästan “försvann” in i ett mer tolerant samhälle så kan jag rekommendera boken “Resandefolket: Från tattare till traveller” av Bo Hazell.
Tack för tipset Isadora, nu har jag reserverat den på biblioteket!
Vilken skatt att få ta del av. Jag blev verkligen rörd. Så långt ifrån dagens materialism och strävan efter ekonomisk vinning till varje pris.. .Tack!
Jeg måtte lese dette høyt for min mann her på morgenkvisten, vi synes begge dette var veldig interessant å få lese om, et stykke kvinnehistorie og tidsepokehistorie, som går tapt om man ikke har slike tidsvitner som din farmors brev. Skrev hun mer? Ville vært utrolig flott om du ville dele mer, i såfall. Begge mine foreldre er borte, ingen av dem hadde søsken, begge ble foreldreløse tidlig ( min mamma var 14, min pappa var «lausunge», som det het dengang, født utenfor ekteskapet og tilbragte barndommen på barnehjem….på 1920-tallet var nok ikke det noe gledelig liv), jeg er så lei meg for at jeg har så lite kunnskap om deres oppvekstvilkår, nå er det ingen å spørre lenger. Jeg begynte å «intervjue» mamma og skrive ned hennes minner, men hun døde brått, og vi rakk aldri lenger enn til hennes tidligste barndomsår. Alle dere, som leser dette: har dere foreldre i live, så få dem til å fortelle, skriv det ned: minner, historier, hvordan var hverdagslivet, maten klærne, skolegang, venner, samfunnet generelt…. trenger ikke være voldsomt strukturert eller « fint» skrevet, men bare det å ha et lite stykke familiehistorie nedskrevet for deg selv og dine eventuelle etterkommere. Jeg kan nesten love at du ikke vil angre på at du brukte tid på det. Jeg vet hvertfall at jeg gjerne ville hatt sjansen til å ha startet tidligere….
Så fint o vackert, Tack
Oj vad fint! Sista stycket fick mig att fälla en liten tår 🥲
Otroligt! Vilket liv och vilken kvinna! Tack för att du delade med dig av detta stycke folkhistoria.
Så vackert hon skrev om sitt liv, och vilket tidsdokument.
❤️
Väldigt fint att få läsa. Undrar när hon var född, din farmor?
1915 ❤️
Blir alldeles tårig. Min farmor var född 1908 i Nord Norge och att läsa din farmors brev var som att lyssna på pappa nar han berätta om sin uppväxt. Vilka jävla kvinnor de var. Farsan hade tio syskon och farmor var en sann matriarkat. I början bodde de i en liten, liten bod allihop, dit kom barnmorskan på cykel och assisterade barnafödandet. Hon blev 93år, vilket liv.
Varje gång jag tar en dusch (random va) så tänker jag på hur lyckligt lottat och tydligt bortskämd jag är med mina bekvämligheter, hur hårt de fore mig arbetade och slet så jag kan få vara här idag.
Åh, så underbart! Jag kom precis från en annan blogg på min morgontur och där var innehållet väldigt materialistiskt och dyrt. Det här fick mig ner på jorden igen och fick mig att vara såå tacksam över det jag har och min egentliga inställning till livet. Magiskt att få ta del av slitet generationerna innan oss har genomlevt.
Så vackert. Och så tacksam att du låter oss läsa detta.
Nå ble jeg rørt. Så fint og nøkternt skrevet. Og avslutningen – de store spørsmålene og bekymringene hun tar opp med få ord. Takk for at du delte dette med oss.
Ja hur ska det gå? Man slår på tv:n och möts av massa ondska, bomber som faller och barnen som drabbas. Hjärtat går sönder igen och igen 💔 vad har jag gjort för att förtjäna ett liv i fred och frihet? Våld som föder våld, en oändlig spiral, ser inget slut på detta..
Så fint. Det är verkligen härligt och tänkvärt att läsa om hur någon hade det i någon eller några generationer före oss. Vilken fin bild på din farmor.
Vilket underbart brev <3
Så vackert! Fint att få ta del av en sån historieskatt.
Tack Beda! och tack Clara för att du publicerar. Handstilen och skrivsättet påminner så väl min egen mormors. Historian med. Men från en annan landsända. Blir alldeles rörd och varm i hjärtat.
Önskar så ofta att jag hade lyckats få mer kunskap från min mormor innan hon gick bort. Så mycket kunskap. Hon berättade om när någon “professor från Lund” kom och hälsa på och hon (som hade knapp skolgång) lärde ut om trädgård o natur.
Söker själv inspiration, vill lära mig gammaldags skrivstil, likt den din farmor skriver. Inte den tråkiga variant jag själv lärde mig på 90talet.
♥️
Så intressant att få läsa.
Så fint skrivet av din farmor. Önskar att jag oxå hade sådan fint brev fr min farmor el mormor.
Men jag har faktiskt brev som skickades mellan min farfar o farmor, när hon låg på BB bla. Plus brev när farfar gjorde militärtjänst . Så fina och varma ord. Måste nog ta fram o läsa de ign. Va rädd om dessa rader fr förr i tiden . Marie
Vilken skatt att få ta del av. Tack <3
Fantastisk läsning! Gärna ännu mer sån här
Åh så fint och stor igenkänning från det min egen mormor skrivit och berättat om för mig. Hon föddes 1920 i en liten by i Ångermanland. Mycket är liknande, ett av många syskon, stor gästfrihet mot alla som kom förbi, trots att familjen var mycket fattig och barnen stundtals behövde tigga och jobba från ung ålder. Mormor var en period lillpiga och inackorderad i en familj där hon hade ensam hand om att mjölka en stor besättning kor när hon bara var 9 år. Stor kunskap fanns, hitta vatten med slagruta, stämma blod och sådant berättade mormor att hennes mamma kunde. Musik var ett stort intresse för hela familjen, stämsång, gitarr, dragspel, orgel och cittra (har mormors kvar med vackert blommönster på)
Tack för påminnelsen om hur det var!
Åh! ❤️
Vilken berättelse! <3 Påminner mig om alla fantastiska berättelser i boken Kvinnor i väglöst land, som handlar om nybyggarkvinnor under tidigt 1900-tal. Helt otrolig bok.
Nydelig😌❤️❤️
Fantastisk läsning, tack Clara.
Vad fint! Tack för att du delar med dig.
Så fint att brevet från Beda finns kvar. Vad duktiga landsbygdens folk var som byggde egna kraftverk, det var likadant i min hemby. Utedasset med katalogen Wiskadahls fanns i mitt barndomshem och kallades priskuranten.
Så fint och intressant ❤️
Tack för att vi fick dela detta. ❤️
Jag superrekommenderar Där rinner en älv genom Saivomuotka by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Den kom på Albert Bonniers för några år sedan och handlar om en släkt i Tornedalen. Många intressanta öden.
Ett ofrågat boktips eftersom du läst den boken: Läs också böckerna om Matilda Mukkavaara och hennes släkt i tornedalen av Tyra Helena Lindström.
Detta påminner mig så mycket om min farmors berättelser från att växa upp i Älvsbyn. Så mycket lärdomar kan dras från denna text ❤️
Fantastiskt att få ta del av detta <3
❤️
Tack för en fantastisk berättelse, så fint att få läsa! Vilka umbäranden och vilket slit; det ger perspektiv. Men … jag reagerade på ordet ‘jävligt’. Uttryckte en kvinna sig på den tiden så? Inte så många skulle jag tro. Jag tycker det ser ut som ‘fattigt’. Kram, C.
Håller med, ”fattigt” läser jag det som. Ett a och dubbelt t. Ä ser helt annorlunda ut i texten.
Jag tror att ni har helt rätt! Jag ska ändra i texten. Farmor kunde absolut svära men det låter mer troligt att det ord hon egentligen skrev var fattigt.
Fattigt står det. Inga problem för mig att läsa skrivstil. /70+
Jag tänker också att det står ”fattigt”. Samma ord finns på rad 4 och ser likadant ut.
Vilket oerhört fint tidsdokument. Min mamma föddes 1918 och pappa 1920. Mammas familj var torpare och pappas var statare. Hade gärna velat höra mer om deras barndom men de ville inte berätta, sa bara: “det var så fattigt.” Så Bedas brev är verkligen värdefullt!
Så fint att få läsa, tänka och “grunna” på historien. Hur det har varit för inte allt för länge sedan. Min mormor var född 1911, hade en ensamstående mamma och växte upp i fosterhem, tjänade piga osv….Blev änka tidigt med små barn och fick slita….min fina mormor….. Minnen finns kvar❤️Och igår kom min fina signerade bok❣️Tack Clara!
Så fint! ❤️
Otrolig skatt att ha kvar, så fint att hon gjorde och skrev ned denna livsreflektion.
Så fint att få läsa! Beda ❤️
Har inga brev eller dagböcker (vad jag vet iaf) efter mormor (f 1919) och farmor (f 1925) men jag brevväxlade med farmor i på 90-talet när jag bodde utomlands i några omgångar, de breven har jag kvar. Inte så mycket om förr i tiden men där hon ständigt uppmuntrade mig till att fortsätta studera, resa och leva livet! För hon fick inte studera vidare förutom en sekreterarekurs, och hade nog gärna velat. Mormor också.
Så viktigt att komma ihåg att det är bara ca 100 år sedan de föddes och att vi har mycket att tacka den generationen för – och uppskatta det vi har idag, alla bekvämligheter och möjligheter. Blir alldeles rörd.
Det är hisnande att tänka på hur det var i Sverige bara för ett par generationer sedan! Bra att ha lite perspektiv när vi oroar oss över världen och samtiden. Jag tänker på vilka framsteg som gjorts i vårt land, tex inom välfärden som är så värd att kämpa för och inte ta förgiven!
Första gången jag kommenterar fast jag läst bloggen så länge. Blev så otroligt berörd av texten!! Så mycket historia och kloka tankar.
❤️
Så fint ❤️😥
Kom ihåg att spela in era äldre (och yngre för all del). Att kunna ta fram och höra hur någon lät är fantastiskt när de inte längre finns med oss.
Går att göra med en mobil i sin enklaste form, starta exempelvis appen röstmemon på en iPhone och prata med dem.
Stort tack för att du delar med dig av det här oerhört intressanta och vackra ❤️
Så fint att du delar med dig ❤️ sådan fin skrivstil ser jag inte ofta idag och barnen lär sig det inte i skolan. Både farmor och mormor skrev otroligt vackert, bägge drabbades av neurologisk sjukdom och de kunde inte skriva längre. Var tacksam om ni har en äldre generation som vill berätta. Jag har inte det, kanske vill de inte berätta om allt det svåra de varit med om att tvingas göra något annat än de önskade som att vidareutbilda sig, arbeta. Tyvärr ligger det oket kvar att det alltid ska vara som det var för hundra år sedan. Tider förändras, människor mår inte bra att tvingas in i något. Hus förfaller, släpp något och gå vidare. Låt nya yngre med energi släppas in innan de är för gamla. Låt jorden brukas, trampas av klövar. Förändring är så svårt ibland, samtidigt kan dold ilska till tidigare generationen ta sig uttryck i att slänga något som barnbarn önskat ha kvar. Bitterhet och avundsjuka finns hos många därför tar jag avstånd behöver inte den negativa energin i mitt liv. Jag är tacksam att allt farmor & mormor gjort och utan dem ingen jag. Förstår då inte bitterheten/avundsjukan i generationen efter dem!? Har de haft det för bra?! Svårt men nödvändigt beslut 🌻
Vilken skatt att få en liten inblick i en annan generations tankar! Tack för att du delar med dig! Det var inte så länge sedan men ändå en evighet.
Det här var otroligt fint att läsa. Så berörande och starkt. Det märkliga är att när jag läser sådana här berättelser så är det som att någonting slår an i mig och känns så bekant. Som att jag kan känna känslan av att ha upplevt det någon gång jag också för länge, länge sedan.
Må hända att det enbart låter skumt, har lite svårt att uttrycka exakt hur jag upplever det. Men kanske är det mina förfäders liv som lever kvar och vidare i mig, på något sätt?
Tack för att vi fick läsa! Min farmor var född 1914. Ser lite boktips och vill även tipsa om Fallna kvinnor : när samhällets bottensats skulle lära sig veta hut. Jag fick psykologhjälp och antidepressiva när jag fick förlossningsdepression, för femtio år sen hade jag blivit inspärrad på dårhus. Stor respekt för vad kvinnor har genomlevt i alla tider.
Tack för du delade detta! Vilken berättelse.
Älskar såna här typ av inlägg. Väldigt intressant!
Beda är ett så fint namn som man sällan hör. Skulle du kunna skriva något inlägg här eller på instagram om vilka pojk och flicknamn du gillar? Du har så bra smak på namn och skulle vilja ha mer inspiration.
Otroligt fin text, tack för att du delade den!
Vilken skatt att få ha sin farmors tankar om livet nedskrivna ❤️ En så klok, stark och fin människa hon verkar ha varit!!
Såna fina reflektioner i detta brev. Tacksam att få läsa det. Min mormor var född 1899 och jag önskar att jag hade haft ett sånt brev från henne!
Fint att ta läsa och få en inblick i hennes liv.
Fint att få läsa!
Otroligt fint och viktigt! Jag blir tårögd av tanken på alla dessa liv som levts, i strävan och glädje. Och av hennes önskan för framtiden.