Jag brukar egentligen inte lägga upp före- och efterbilder på viktnedgång och sånt. Det blir så hemskt för det blir som att man säger titta vad ful jag var förut och hur lyckad jag är nu. Jag kände mig inte ful förut och jag känner mig inte lyckad nu. Jag är precis samma människa med samma värde. Men det betyder inte att jag inte brukar ta bilder för eget bruk. Har fotat kroppen regelbundet sedan jag började träna och det gör mig glad för det är ofta på bild jag ser förändringarna. Om man bara kollar vågen blir det lätt missvisande.
I förra veckans poddavsnitt pratade vi om vad jag väger. Och det är helt galet hur många DMs jag fått från våra lyssnare, som är lättade över att höra en så pass hög siffra. Det säger mig att det är många kvinnor som håller på med samma sak som mig. Som gör vikten till huvudsaken, även om de egentligen vet bättre.
Så idag tänkte jag visa två olika bilder.
På den här bilden har jag precis börjat träna försiktigt, men framförallt gått ner väldigt mycket i vikt på kort tid.
På andra bilden har jag tränat tungt i över fyra år och väger nästan tio kilo mer än på den första bilden. En del är fett, men det mesta är muskler. Muskler som gör att jag idag har svårt att rymmas i de flesta av mina gamla kläder. Men som gör att jag fått bättre hållning, ork och mindre smärta i kroppen. Och ärligt talat, en riktigt köttig rumpa.
Styrketräning är fantastiskt på det sättet. Man blir kraftfull, tung och stark. Egenskaper som alla kvinnor borde få boosta hos sig själva. Det är dessutom en otroligt värdig träning, där man lyfter med precision och skaderisken är liten.
Jag försöker att inte vara så fixerad kring vad vågen visar utan fundera mer på hur kroppen egentligen känns när jag använder den. Funkar den i vardagen? Kan jag göra det jag vill? Kan jag lyfta tung, gå långt, kånka, leka med barnen? Vågar jag åka slalom, ta ett gupp och hoppa från en trampolin?
Jag är mycket hellre stark än lätt.
65 svar
Snyggo! Stark är det nya skinny. Hoppas nu alla bantningstips försvinner från fikarum för all framtid.
Kan bara instämma, började styrketräna efter utmattning då många andra träningsformer påminde allt för mycket om panikångestattacker. Och jag är hellre stark och har motståndskraft i min egen kropp än är lätt och smal.
Sånt viktigt inlägg, Clara! Jag tycker att vara stark som kvinna också har något nästan politiskt. En stark kvinna kan göra saker själv. Hon kan försvara sig. Hon har ork. Hon är stark! Det är fantastiskt!
Själv är jag mitt i det ”värsta” tiden av småbarnsåren och vet inte hur jag ska få till det. Förstår att du började när dina barn var lite äldre? Tror du det går att få ihop träningen tidigare (om man inte har det som hobby, det blir ett till måste för mig)?
Hej! För ett antal år sedan bestämde jag mig för att prioritera träning. Barnen var mindre, de hade fullt upp med aktiviteter, jag var trött på kvällarna. Men jag läste boken ”Hjärnstark”, och bestämde mig för att träna framför allt för mitt välmåendes skull, inte för vikt eller utseende. Jag satte regeln för mig själv att aldrig duscha utan att ha tränat. Det behövde inte vara mycket, ofta var det lite benböj och magövningar på vardagsrumsgolvet. Ibland längre och tuffare pass. För mig har det varit hjälpsamt att tänka på träning på samma sätt som att borsta tänderna eller duscha. Det är något jag bara gör, för att jag vet att kroppen behöver det. Jag såg att Friskis och Svettis har erbjudande nu i december att man kan få prova alla deras online-pass gratis. Jag tycker deras pass är bra, många är helt utan redskap – bara av med jeansen och köra, sedan in i duschen. Heja på, hoppas att du väljer att prioritera dig, även när barnen är små.
Malin: vilken bra inställning till träning. Ungefär så tänker jag också kring träning. Att jag gör det för att jag vet att kroppen mår bra av det för att inte tala om hur bra knoppen mår av att träna. Jag har också kommit till det stadiet att jag älskar känslan av att ta ut mig riktigt ordentligt. Jag får liksom en rush av det.
Jag förstår hur du menar och innan barn såg jag på träning på samma sätt. Nu tycker jag att duscha och borsta tänderna också är jobbigt, haha. (Fast det gör jag ändå.)
Hej Maggie! Nu svarar jag fast det var Clara du frågade och inte mig. Men jag vill absolut påstå att det går att få till en bra träningsrutin i småbarnsåren även utan att ha eller göra träning till en hobby. Förutom alla tips om att lägga ribban lagom högt osv så är mitt bästa tips att förlika sig med att träning faktiskt behöver få kosta något, och då menar jag främst i tid. Och att försöka vara ärlig mot sig själv kring hur mycket just du är beredd att låta det kosta i den livssituation du är i nu, och på vilket sätt du vill ”betala”. Jag tränar till exempel på morgonen. Det passar mig bäst. Men bara för att det passar mig bäst, och att jag mår bra av det när jag väl gör det, betyder inte det att jag inte behöver betala något för det. En ”kostnad” som jag tex betalar för det är morgonmys med barnen som jag enbart unnar mig kanske en dag i veckan. Övriga morgnar är kostnaden för min träning att jag missar morgonmyset. Det kan ju kännas både tråkigt och lite sorgligt när man tänker på det så men det var först när jag satte ord på det för mig själv på det sättet, och liksom accepterade att det faktiskt var något jag behövde välja bort för att få ihop livet (och hinna träna vilket ger mig både fysisk och psykisk styrka att orka) som det kändes lättare att avstå och acceptera det valet. Inte lätt, men lättare. En annan kostnad är att jag betalar för morgonträningensrutinen med mina kvällar. Om jag ska orka träna på morgonen behöver jag lägga mig cirka 21, så knappt någon egentid kvar på kvällarna alls. Jättetråkigt ju, den kostnaden känns inte alls kul att betala ibland när jag vill umgås med min man eller fortsätta se något program. Men jag vet att jag måste betala vad det kostar för att det ska gå ihop och då blir det ändå lite lättare i alla fall. Nu lät ju detta som att träning bara är något som tar, så är det ju så klart inte men det tänker jag att du redan vet 🙂
Kolla in boken ”träning för nyblivna mammor” av Olga Rönnberg. Rimlig nivå och träningen har rätt fokus- bygga från grunden ❤️
På en del ställen finns gym som har barnrum där barnen kan vara medan du tränar, och/eller man får ta med bebisen i vagnen in på gymmet, om man kommer när det inte är så många andra där att det blir för trångt. Men det beror förstås på ens barn om det funkar, de måste ju tycka att det är ok att följa med.
På ett sätt håller jag absolut med om alla peppiga kommentarer men vill lägga till ett annat perspektiv också. Efter att verkligen ha försökt lägga tid på ordentlig träning de där värsta åren och insett att det liksom blev dåligt samvete både av att träna och av att inte träna så bestämde jag mig för att göra tvärtom istället. Konstatera för mig själv att det här är året när de behöver mig allra mest och då får det räcka med att leka aktivt med barnen och fick jag till ett gympass en gång i veckan eller så va det bonus. Det mådde jag mentalt bättre av och nu när yngsta är fyra går det fint att trappa upp träningen igen. Inget dåligt samvete och en stark och glad mamma!
Resonerar precis som du Lisa och mår bra av det, och tränar lika mycket som när jag försökte få till att träna regelbundet men misslyckades.
Stark i både KROPP och KNOPP! 🙂
Självförtroendet stärks och kroppen blir starkare, bara positivt.
Kan bli lite beroendeframkallande också!
Det viktigaste är att hålla det på rätt nivå och det kan vara svårt.
Du ser bra ut och både till kropp och själ.
En förebild!
Kram till ALLA och ha en fin helg! Katarina i Linköping 🥰🌞❄️
Katarina i Linköping: vad är då en lagom nivå? Det kan absolut vara svårt och man kan lätt bli fartblind när man väl blivit hooked på träning. Jag tänker dock att det är bra att träna mycket om man känner att det är bra för ens fysiska och psykiska välmående. När jag tränar känner jag att jag får inre frid medans kroppen får arbeta.
Heja dig!
Tycker också att det är underbart att känna hur starkare man blir för varje gång man tränar med tunga vikter.
Kan starkt (!) rekommendera att ha 2-3 kettlebells med olika vikter hemma och köra 20-30 min per dag (fullt med peppiga program att följa på YouTube).
Man blir glad i sinnet, stark i kroppen och det skrivbordssittsframkallade värken försvinner!
Mb: toppen! Jag brukar själv träna efter träningsvideos från Youtube. Det är så enkelt att kunna träna hemma, med bara någon enkel utrustning som hantlar, gummiband och matta. Det fungerar utmärkt för mig. Fast en del andra kanske hellre tar sig till något gym eller liknande.
Jag gillar gym men tycker det är svårt att hinna dit, så en halvtimma hemma fungerar utmärkt för mig också.
Världens bästa träning = den som faktiskt blir av!
Vilka vikter rekommenderar du för en helt otränad mamma (10 månader efter senaste förlossning)?
Hur mycket väger din bebis? Samma vikt vet du att du kan lyfta utan att ta sönder dig 🙂
Ingen exakt vetenskap så klart, men kan vara en hjälp på vägen.
6 och 8 kg för tex push press, russian twist (googla!)
14-16 kg för kettle bell swing
En 6-8 kg kettlebell till att börja med brukar fungera, och känn av hur det känns i kroppen. Om det känns för tungt för vissa övningar (beroende på om det är överkropps- eller underkroppsövningar) så gör färre repetitioner.
Lycka till!
Kolla in Coach Jonna, hon har jättebra program för post partum träning!
Tack hörni! 🙂
Yes! 🙌🏻👍😊 BRA inlägg! Tack!
Mitt värsta är när jag ska hyra skidor tex och man säga vad man väger… skäms alltid och drar av lite. Skitdumt såklart, men jag hatar att väga mycket.
Har alltid varit tung och har aldrig som vuxen sagt min rätta vikt högt.
Jag köpte längdskidor på XXL för några år sen. Är 179 cm lång och väger 85 kg – killen som hjälpte sa ’oj? Vi lär ju gå på vikt och inte längd, så du kommer får väldigt lång skidor’.
Skämdes nästan ihjäl men stod lydigt kvar när han letade fram ett par. Vi testade och de funkade, när jag sen tog dem i handen sa han ’men oj?! De är ju helt perfekta för dig längdmässigt fast du är kvinna’
Då fick min man nog och fräste ’hon är lika lång som jag och mer vältränad. Men du skulle inte reagera om jag sagt att jag väger 85 kg. Kvinnor är mer än en siffra på vågen!’
Uppskattade verkligen denna anekdot haha
Så jäkla sorgligt och märkligt att tro att du är kortare än du är bara för att du är kvinna.
Vet du, det hände en liknande sak för mig på xxl. Jag är kort (155) och vägde 58 kilo. Inte så farligt tycker jag, men killen på xxl sa att det var omöjligt att hitta skidor till mig pga kort och för hög vikt. Blev så himla generad. De borde inte få säga sånt.
Köpte nyss nya skidor. 157 cm, 63 kg. Inga problem att hitta skidor. Men det beror på att jag var i en Vasaloppsbutik, med personal som faktiskt kan något. Skulle blivit skitsur om jag bemöttes som du blev bemött.
Man tror fan inte att det är sant 🤯 vilken idioti!
Det finns flera reflektioner att göra utifrån den här historien, många bra kommentarer i fältet (!), men också: bra rutet av din man!
Älskar detta inlägg!
Det är så himla viktigt för åtminstone min självkänsla att känna mig stark och rörlig! Har slängt ut min våg och anpassar numer bara mina fika vanor om jag känner att favoritkläderna sitter väl tajt. Äter vad jag vill och har framförallt slutat koppla ihop det med min träning – alltså jag måste inte ” träna bort” bullen jag åt eller springa för jag ville fika. Däremot äter jag bättre ju mer jag tränar, tycker kroppen är duktig på att vilja ha bättre mat generellt, när man tränar.
Och Clara – heja dig, och vilken snygg rumpa du fått som bonus!
Clara: ett bra och sunt inlägg, tack för det. Fortsatt lycka till med din träning. Från en som också tycker att träning är toppen för kroppen och knoppen.
Jag minns en man – som hade orsak att fråga oss om vikt pga hästar som skulle ridas – han trodde inte sina öron när han hörde att de unga, smala tjejerna i gruppen vägde runt eller över 70 kg. Han återkom till detta flera gånger och hade uppenbarligen innan denna dag ingen aning om vad en frisk och stark kvinna kan väga. Många tror väl typ 50 kg.
Du inspirerar alltid, på olika sätt. Själv bestämde jag mig för att börja springa, i ett lugnt tempo till att börja med för ett tag sedan, och känner att jsg mår bra av det. Hoppas att du, och alla ni andra får en fin fredag och en stämningsfull andra advent🤗🕯
Bravo! Hellre stark än lätt…önskar jag tyckte det som ung. Men då skulle musklerna bantas bort. All sport eller uppbyggande träning var dåligt ..för muskler gjorde en stor och manhaftig. Hatar vår föräldrargeneration som höll på sådär.
Att behöva skämmas för några siffror och alla kvinnor som ljuger om sin vikt för att vi har lärt oss att väga 50-65kg annars är vi odugliga.
Minns en gång när jag var på ett fancy gym i London och en ny vän som var ganska mullig vägde sig, 58 kg..fick en chock över att hon vägde så lite. Jag vägde 80kg och upplevdes som smalare..längre såklart men ändå.
Minns också när jag vägt in mig hos läkare , 70 kg men har direkt fått frågan idrottstjej? Minns också när jag vägde 64 kg och blev sedd som alldeles för smal. Är 172 cm lång.
95 kg som höggravid.
Vill med detta ha sagt att alla är olika och siffror säger inte så mycket om hur hälsotillståndet är och BMI funkar inte.
Vill med detta ha sagt att alla kroppar är olika.
❤️❤️❤️
Helt rätt, självklart bäst att vara stark! Apropå att vikten inte alltid syns utanpå: Som barn såg min dotter väldigt späd ut men var trots det ganska tung. Vi var på en trolleriföreställning för barn och trollkarlen valde henne från publiken för ett trick där en person skulle sväva i luften (på en dold planka eller dyl). Minns fortfarande hans ansiktsuttryck när han lyfte upp henne, förvåning blandad med panik 😅
Imponerande utveckling! Jag är också mycket hellre stark än lätt har jag kommit fram till. Jag har vuxit upp med hästar och fick i och med det en seg grundstyrka av allt hårt fysiskt arbete som hör till hästlivet – men jag var dock fruktansvärt osäker kring all annan form av idrottande och träning utanför ridsporten, och gick in i vuxenlivet med en känsla av att vara väldigt fysiskt oduglig och svag både fysiskt och mentalt. Hela 20-årsåldern har hittills varit en enda lång mental resa kring träning, där jag i början (för ~7-8 år sen) kände mig skräckslagen bara av att gå in på ett gym, men numera har hittat en otrolig träningsglädje både kring styrketräning, konditionsträning och kampsport. Det är dock först senaste typ halvåret (efter att detta år ha växlat upp träningen ytterligare och typ dubblerat min träningsmängd) jag upplever att det verkligen för första gången i livet syns tydlig skillnad utanpå – och jag hajar verkligen till nästan varje gång jag faktiskt ser synliga muskler i spegeln. Kroppens utseende hamnar liksom lååångt ner på listan över saker jag prioriterar med träningen (efter saker som typ styrkeutveckling, att ha roligt, mentalt välmående, fysiskt välmående, olika sportspecifik mål osv.) men lite fåfäng är man ju ändå någonstans och det är också jäkligt kul att utseendet ger i alla fall en hint om alla hundratals timmar gnet och den mentala träningsglädjen jag hittat.
Tack Clara 🥰 har saknat dina träningsinlägg! Det är så coolt att vara stark, och sen att livskvaliteten, orken, sömnen, aptiten, humöret har blivit otroligt bättre är ju också minst sagt coolt! Mera träning åt folket, mindre sjukdom på sikt!!
Att vara stark är en sån boost! Känner mig aldrig så snygg som när jag är på gymmet och lyfter tungt, trots att jag säkert ser ”manhaftig” ut. Eller helt vanlig, jag vet nog inte riktigt. Men att jag känner mig snygg handlar nog inte alls om utseendet, utan just den där känslan av att vara frisk, kraftfull och klara av. Det ger en enorm känsla av tacksamhet för kroppen. Och en kropp jag är tacksam för kan ju inte vara ful eller dålig. Den blir automatiskt snygg, för jag tittar på den med värme.
För att trotsa en hotande förlossningsdepression tvingade jag mig till att aktivera mig. Det kunde vara små saker som att rensa ogräs, så olika fröer eller fixa med ett litet snickeri.
Men, en sak som betydde mycket var att jag hittade grupp med mammaträning. Så 6v efter förlossning stod jag i ett gym med andra mammor och bebisar med ynnesten att träna i en miljö där det var ok att träna anpassat, att avbryta för att mata bebis och få prata lite med andra i samma livsstadium.
Det var 8 v med träning som blev 8 till och så häftigt att känna hur kroppen svarar. Gjorde sista passet i oktober med en bebis som kröp omkring, och med stärkt självförtroende över hur tungt min kropp orkar. Så värt den investeringen i min hälsa!
Vad roligt att läsa! 👏😃
Jag gillar känslan efter gympan. Annars känner jag mej lite starkare. Men mer rörlig och vig. Och så vill jag känna. Verkligen hittat det som passar mej.
Hur var du dig åt för att gå ner i vikt? Jag gillar att baka, fika, laga mat och tycker det är svårt att kombinera med viktnedgång.
Härligt att vara stark och samtidigt är jag jätteglad över att vara lätt, eftersom det gör löpningen så mycket enklare och roligare. Helst stark och lätt! Där lätt går före stark som i tung! Imponerande ni som älskar gymmet!
Underbart att läsa! När jag började styrketräna för 10 år sen kände jag mig svag och hade ont överallt. Idag känner jag mig stark, och det är en av min bästa känslor. När jag är stark på gymmet och i kroppen smittar det av sig till huvudet och resten av livet också. Det är precis det här som är mitt fokus som personlig tränare: att du som kund ska känna dig stark, och vara stark.
Så många härliga peppiga kommentarer här! Jag blir glad och träningsinspirerad av att läsa alltsammans =)
Hellre stark än lätt! Du satte ord på mitt nya motto i livet! Exakt så tänker jag också. Tack än en gång för ett spot on inlägg! Och tack för att du står för sund inspiration i en annars ganska världsfrånvänd bransch.
Jag älskar när ni pratar vikt i podden! Det är så tråkigt att vikt är ett så tabubelagt ämne. Det är ju liksom vad det är, antingen är man tjock eller smal. Båda är helt ok så länge man är nöjd själv. Jag älskar också att vara stark och har som mått att jag ska kunna springa ett marathon samma vecka om någon utmanar mig. Tyvärr så är jag inte där idag då jag har ägnat mig åt rehabilitering ett tag nu. Nu är jag bara redo för ett halvmaraton närsomhelst. Jag behöver nödvändigtvis inte se tiny ut, jag vill se stark ut! Har inte vägt mig på säkert 10 år. Vad vågen visar är ointressant. När kläderna börjar bli tighta så rör jag på mig lite mer och så har jag styrt skutan åt rätt håll! Tack för en varm blogg och för många skratt på podden! Sluta aldrig podda!
Vad roligt att höra! Låter som en bra filosofi! kram
Jeg har kraftig artrose, og skulle overhode ikke kunne gå om jeg ikke begynner hver morgen med «strekk og styrke» før jeg overhode forlater soverommet! Har håndvekter i forskjellige tyngde og elastiske bånd liggende i en kurv under nattbordet, matte under sengen, bare å sette på mitt yndlings morgenradio-program og starte, en halv time rett intensivt, og så i dusjen. (Heldigvis ligger min mann på eget rom, fordi vi har helt ulik døgnrytme og jeg ofte er oppe om natten pga smerter osv, så jeg forstyrrer ingen)Da barna var små, pleide jeg bruke dem som «håndvekter», det syntes de var morsomt, og vi «trente» sammen på matte eller steppkasse, ikke alltid 100%effektivt men bedre enn ikke noe
Är hängiven konditionsidrottare, och deltar gärna i några olika tävlingar under året (som vanlig människa, är inte någon elitmotionär). Så kondition har jag, men nu när jag börjar bli äldre märker jag att jag måste börja stärka upp kroppen.
Kör lite funktionell styrka hemma och funderar på att köpa någon/några kettlebells. Vad tror ni för vikter? Håller även på med hästar så är väl hyfsat stark i vardagen, men har aldrig lyft vikter.
Många bra tips i tråden, stort tack till alla er som skriver😀
om du redan har lite styrka så tycker jag att en 8 kg och en 16 kg är nice, lite beroende på vad du vill göra. På gymmet använder jag allt mellan 4 och 40, men hemma klarar jag mig fint på 8 och 16.
Stort tack! Blir til att handla 8 och 6 🙂
OMG, vilken snygg rumpa! Den var min målbild idag när jag körde styrketräning. 😊
Snygg rumpa ser så härligt maskulin och muskulös ut..och inte så mesigt rund och fyllig som många kvinnor brukar få.
Jag springer, joggar snarare, året om och har gjort så i ca 4 år. Men jag är kort typ 170 och väger 90 kg. Jag kan springa 10 km, oftast blir det 6-8 km:s rundor (jag är kilometerräknare, det är en motiverande faktor för mig men strunt samma egentligen). Denna hobby är MIN hobby och inget jag tutar ut på jobbet eller annanstans because I hate it när folk pratar om hur duktigt de tränar. Vet inte hur många gånger mina magrare men i jämförelse helt otränade kollegor och bekanta uteslutit mig ur diskussioner som berör motion eller träning. Jaaa man borde börja springa igen, säger den som väger 20 kg mindre, anspelande på att den sprang år 2011. Då
mår jag lite gott och ler i mjugg, för jag sprang ju en timme igår kväll…
Vad vill jag säga med detta? Kanske att kilon och utseende egentligen inte visar så mycket.
Jag väger 85 kg och 174 cm lång, mitt BMI är 28,1. Vilket betyder övervikt. Fick höra det på en läkarundersökning en gång, att jag var överviktig! Höll på att smälla av! Jag springer 12-13 km utan större problem, gymmar två dagar i veckan, rör på mig på något sätt varje dag! Älskar att röra på mig. Men älskar också att vila och yoga, busa i snön eller gräva i köksträdgården. Jag är stark och fruktansvärt uthållig. Vad jag äter spelar egentligen inte så stor roll, eftersom jag rör mig så mycket. Har vägt 85 kg så länge jag kan minnas, är 32 år idag. Jag må vara stor och kraftigt byggd, men jag är INTE överviktig! Vilket jävla skit system, BMI! Det kan vi skrota! Heja alla människor, oavsett storlek eller vikt! Så länge vi mår bra fysiskt och psykiskt!
Så kul att hitta en ”syster” i kategorin Vi som springer trots övervikt —- eller hur fasen man ska se på saken. (Håller med dig om att skrota BMI)
Finns en hel del människor som är fysiskt inaktiva trots sk normalvikt.
Som läkarstudent stör jag mig på två saker med BMI: När vårdpersonal använder det som ett 100% precist verktyg för att bedöma någons kroppskonstitution utan att faktiskt titta på och prata med patienten – och därmed agerar på ett sätt som man aldrig skulle göra med andra verktyg och tester vi har inom vården (man skulle till exempel aldrig använda ett enda värde av något visst blodprov för någon slags helhetsbedömning av någons allmänna hälsa). OCH stör mig också lite på när folk dömer ut BMI som 100% skräp – för det är det inte heller. BMI ger en HINT om hur mycket fettmassa någon har på kroppen och stämmer i en stor majoritet av alla fall (det stämmer mycket bättre vid mer extrema värden och sämre kring normalvikt/överviktsspannet), och kan användas just som en hint om hur det står till. Sen kan man ju göra med det vad man vill – oavsett om BMI-kategorin stämmer eller inte är mängden fett man har på kroppen är verkligen inte the end all be all när det gäller allmän hälsa och välmående utan bara en del av en helhet.
När jag skulle föda barn (kejsarsnitt) så vägdes jag in och fick sprutor för att förhindra min fetma. Jag är 173 cm lång och vägde 99 kg när jag skulle föda barn. Det är liksom moderkaka, bebis på fyra kilo och en massa blod och annat. Kändes så knäppt att de kör BMI även på gravida kvinnor. Jag tränar på gym, äter hälsosamt och rör på mig. Sen var ju min mage väldigt härligt rund, eftersom däri låg min dotter 🙂 10 kg rann ju av direkt efter födseln, och det var ju inte fett.
Jag på mig ska tilläggas föredrar att vara lite slankare, jag mår bättre då. Jag blir lätt muskolös och jag gillar inte det på mig själv. Jag har däremot inget emot att man ser på saken som du gör och att vara stark är också viktigt för man ska orka hela livet och må bra. Jag vill vara slank och uthållig, samt jag är kostmedveten. Det är inte fel det heller så jag tror man får hitta sin väg. Jag orkar mer då jag inte väger mer och jag är mer rörlig då. Jag gick ner 14 kg med rätt kost och powerwalks, nu 3 år senare håller jag vikten och orkar mycket.
Ju mer muskelmassa jag lägger på mig, desto snyggare och coolare känner jag mig. Man ska inte underskatta självförtroendet som kommer av att lyfta skrot! Jag går ut från gymmet med känslan av att ingen jävel kan rubba mig och det är en jäkligt trevlig känsla att bära med sig i livet generellt.
Är 177cm lång och väger ca 85kg, tränar nu för att kunna göra min första pull up. Dagen jag lyckas dra mig upp utan hjälp kommer jag skryta vitt och brett 😁