Jag skrattade rakt ut när jag läste Malins story, för den sammanfattade precis min känsla. Hur det går trender i allt och hur bisarrt snabbt det går. Det har knappt ens hunnit bli en trend med nissedörrar och nissebus innan det kommer en mottrend av kvinnor som förfärar sig över detta och tar avstånd och får det att låta som en del av ett uråldrigt patriarkat som tvingas på kvinnor.
Nissedörrar är ju ett sånt nytt påfund att jag vägrar beskylla patriarkatet för att det pågår. Är man så dum (och snäll) att man börjar med nissebus, eller för den delen paketkalendrar till sina barn, ja då får man skylla sig själv. Det är liksom inget ärvt ok från tidigare kvinnogenerationer. Det går utmärkt att aldrig ens börja.
Själv skulle jag aldrig komma på idén att göra en paketkalender till mina barn. Värsta jag kan tänka mig att ha 24 x 3 luckor med plastskrot som ska planeras, införskaffas, slås in och öppnas varje morgon. Men om någon annan mamma vill göra det så kör i vind. Själv gör jag hellre domherrar av piprensare och andra totalt meningslösa, men mysiga pyssel. Var och en blir ju salig på sin fason!
Det unika nu är att man antingen kan göra en hel socialamedier-karriär på innehåll med knasigt nissebus. Eller en hel karriär på innehåll där man berättar varför nissebus är vansinnigt fel och förtryckande. Båda är framkomliga vägar och existerar i en slags märklig symbios. Tänk om det inte fanns några kvinnor som var uppe sent och strödde ut mjöl på golvet och lät nissen baka pepparkakor under natten? Så fattigt det vore för alla som skapar content i opposition mot denna tradition!
Vill dock försiktigt påpeka att det inte främst är nissebus eller piprenspyssel som gör kvinnor utmattade och sjukskrivna. Nej för den saken får vi beskylla mer övergripande strukturer. Jag säger det som en vänlig påminnelse alltså, så att vi inte rör ihop det. Och glömmer att kräva saker i fackföreningsrörelsen, av chefer, politiker och lagstiftare. Bara för att vi har så fullt upp med att fokusera på farorna med nissebus.
87 svar
Vår förskola har nissebus, underbart och räcker bra så 👍 alla gör som dom vill men det som gjort att jag känt mig emot det är att jag förväntas fixa med nissebus, komma på, planera och fixa den tiden som är min vuxentid på kvällen (och dom ofta innefattar lite städ och kanske tvätt med innan jag får sitta och göra vad jag vill). De som säger det går fort, ja, kanske ett nissebus gör det men att komma på och göra olika saker ofta, nej tack. Men de som gillar det, kör!
Vad fin ide att de kan få uppleva det på förskolan.🎀
Hos oss flyttar bara nissen in nångång under december. Alltså inget krav på att det ska vara just den 1:a Advent. Och så på morgonen ligger det ett varsitt paket till barnen. Men bara ett litet paket. Mina barn är 4 och 5. Och de blir glada för så lite. Brukar mest bara nåt litet pyssel till dottern och nån bil till min biltokige son 😂 Sen är det inget mer. Kanske att han busar lite grann och flytta nån julkula ut på golvet eller nåt annat enkelt som inte kräver någon ansträngning. Funkar bra så.
😄 – bra rutet!!
Jeg er også med i Malins klubb av folk som gir tommel opp til rampenissen (som den heter i Norge) men ikke holder på med det selv. Synes virkelig ikke den er problemet – eller en gang et del av problemet.
Mine barn får hjemmelaget kalender med karamell noen dager, små julehefter og sånt noen dager, og noen dager lapper med ting vi skal gjøre den dagen (gå på julemarked, bake pepperkaker , gå på juleforestilling e.l.). Alt som skal kjøpes er fra matbutikken på hjørnet, så er minimalt med stress👌
Det är ganska slumpmässigt. Godkänner jag via datorn går det snabbt att svara så då gör jag det. Godkänner jag via mobilen är det krångligt och då brukar jag inte hinna göra det. Tycker att det är viktigast att besvara frågor och spörsmål. Är jätteglad för alla komplimanger och snälla ord, men det går ju inte att svara på allt fint jag får höra (ja, det är helt otroligt hur bortskämd jag blir) men jag försöker tacka genom att visa min uppskattning till alla som kommenterar, såhär lite bredare. Som i inägg som dessa. För jag blir såklart otroligt glad av alla vänliga ord!
Ja visst är det märkligt att vi kan bråka över precis allt. Tänkte på det här i något av de senaste poddavsnitten när du sa att du aldrig skulle binda ris för din egen rygg genom att göra nissebus. Men du bakar och julpyntar och fixar och grejar som ingen annan.
Själv tycker jag att nissebusen är så mysigt och roligt, älskar hur barnen längtar till morgonen, kanske för att jag själv verkligen tycker om överraskningar. Gör mycket hellre 24 nissebus (som barnen också pratar om och längtar efter hela året) än bakar adventskaka och stryker dukar. Var och blir salig på sin fason, som du säger😄
Måste tipsa om olycksnissen på Instagram, bästa 😂
!
Haha oj vad jag kände mig träffad här. Inte för att jag förfasar mig på sociala medier (förutom möjligen här då, om det nu räknas). Men för att jag ”varnat” andra för att inte börja med detta. Var och en gör sina egna val, i mångt och mycket ja. Men vi kvinnor har ändå ganska mycket högre förväntningar på oss vad gäller familjen. Tycker inte att nissebus bör läggas till på listan över saker man ska styra med innan jul. Om man som någon skriver ”plockar bort” eller helt enkelt inte ägnar sig åt något så är det väl helt fine att lägga tid på denna aktivitet. Men annars tror jag verkligen verkligen verkligen vi behöver släppa på kraven generellt. Vi lever i en helt annan värld än den jag växte upp i. Vad och hur andra gör hemma är numera inför öppen och frivillig åskådan. Vad gör det med oss?
Mina barn fick paketkalender av sin farmor, när sedan mitt första barnbar föddes började jag med en till honom. Det gick bar men en men nu är dom fler så efter några år med mest kex och godis så hsr jag börjat med ett pussel som dom två syskongrupperna lägger tills. Alltså ett pussel per familj. Jätte kul och spännande
Jag måste erkänna att jag inte hört talas om Nissebus😱. Vad är det och när kom det in i bilden? Sonen min är 17 år så det kanske inte var aktuellt när han var liten 🤔
Så bra skrivet av Malin och dig! Är ju ingen som tvingar någon till Nissebus. Jag har köpt en dörr för att jag tyckte den var söt och nissen visar ibland men inte alla dagar (hällde t ex karamellfärg i mjölken som jag ändå hade hemma och det tog 2 sekunder) Men framförallt älskar jag julen och tycker det är roligt och mysigt att planera bus. Det ger mig energi. Precis som jag tycker det är roligt att julpyssla (ska göra domherrar i veckan hehe) och baka pepparkakor. Men om jag inte tyckte att det var roligt så skulle jag låta bli, precis som jag aldrig i livet skulle ha paketkalender (det duger gott med scouternas adventskalender)
Samma här barnen förväntar sig inte att nissen kommer varje dag;) Hos oss är nissen upptagen m att hjälpa till i tomteverkstan de dagar han inte dykt upp 😉 men oftast har han packat badväskan till badet vi ändå ska på eller skrivit en lapp att dom ska komma ihåg att plocka ihop sina leksaker😅🙈
Finns faktisk lärande nissebus från kunskapstavlan som handlar mycket om vänskap, hur man är en bra kompis och som även stärker självkänslan hos barnen eftersom det är mycket diskussionsuppgifter där du som vuxen måste vara aktiv och på alerten och framför allt lyssna på barnen. Perfekt för mig som farmor som hämtar ofta på förskolan! Man kan faktiskt göra på många sätt när det gäller nissebus, fantasi och kreativitet är det som gäller här hemma i fyra generationshuset❤️
Jag är glad att jag inte började med nissedörr när barnen var små, trenden var inte igång och min energi var låg och jag tror att jag innerst inne visste att om jag en gång startat en tradition så gick den inte att bryta pga en NPF-diagnos hos äldsta barnet. För hade det kommit ett år som det inte hade blivit nåt Nissebus så hade det blivit en katastrof.
Det här var rolig läsning! Jag tänker ignorera din poäng och dela med mig av min syn på nissebus. Jag står på nej-sidan men främst för att jag tycker det är ett himla onödigt ljug! Lura barnen hela december istället för bara tomte-ljuget. Jag kommer väl bli den där hemska mamman sen som talar om för min son att det kanske finns nissar – men dom där nissedörrarna kompisarna har är det föräldrarna som gör när klasskompisarna sover..
Men hur vet vi vad som händer där (även om det är föräldrar som fixat dit allt) när vi sover? Och med alla leksaker om natten… Min dotter frågade om Tomten finns för hon hade ju hört i skolan att det var ljug och inte sanning. Mitt svar var ”om du tror så finns han”. Jag råkade säga till barnen på mitt jobb (i samband att vi pratade med en skådespelare/artist efter en föreställning) att det är inte på riktigt, utan fantasi. Hen svarade då ”att fantasi är också verklighet”. Vilket gjorde mig lite ställd men glad. Tänker på det ofta och det fyller mig med glädje och förgyller mitt liv. Men jag är alltid noga med att poängtera för barnen både hemma och på jobbet. Alla har rätt att tro det de vill och tro olika. Sen finns det dom som bestämt menar på att det bara finns en sanning i många sammanhang. Ibland kanske, men ofta inte. Den är i alla fall komplex och inte så svart och vit som folk vill tro.
Men varför säga det så att de andra barnen inte får tro på magi? Ducka för frågan om det stör men taskigt att förstöra för andra familjer
Sofie: jag, tänk så hemskt att ”lura” barnen. Att ge barnen något som gör att dom får utveckla sin fantasi, hur illa är inte det. Barn blir ju absolut inte äldre och kan i och med det inte inse vad som är på riktigt och vad som tillhör fantasin. Hoppas verkligen att du förstår att jag är ironisk och att jag tycker att nissebus är något roligt och väldigt harmlöst.
Mina barn är helt medvetna om att det är jag som är Nissen. Men tycker att det är kul ändå.
Jag tycker om bus överlag. Ibland har tids-elvan varit hos oss och gjort att tiden går baklänges, ibland har en mus förtrollat tv:n så den bara visar svart vitt osv. Det kommer olika magiska busare året om – men killarna vet att det bara är jag som fått feeling men spelar med i leken.
Hahaha!!! Nu gjorde du min dag Sofie! Jag ska också bli den mamman. Eventuellt kommer det en motrörelse någon dag. Men utbränd av julfix känner jag mig redan så nissar är inte att tänka på. Barnen har frågat varför vi inte har någon och då har jag hittills sagt att de har väl inte velat flytta in hos oss. Ska byta taktik och bli sanningsmamman.
Det nya är väl att med internet så kan alla bekvämt uttrycka sin åsikt lite lagom halv-anonymt och plötsligt uttrycker alla starka åsikter för eller emot det mesta. Inte så att en sitter på kafferasten på jobbet eller möter någon på sta’n och uttrycker samma starka åsikter, för då kan det bli dålig stämning.
Internet har fört med sig mycket bra och förenklat livet, men emellanåt längtar jag tillbaka till tiden före uppkoppling – till analoga telefoner, tablå-TV, dagstidningar av papper och människor som såg varann istället för att sitta försjunka i mobilen.
Paketkalendrar fanns även på min tid, hade småbarn på 1980-talet. En vän till mig som hade fyra barn införlivade denna tradition. Hon slog in ca 100 små paket, min värsta tanke var när allt spreds ut över hemmet och alla frågor om var pryttlarna fanns. Visste inte att det fortfarande finns!
Hehe, håller fullständigt med dig!
Jag var dock en mamma som sa att jag aldrig skulle gå på trenden med nissen tills min 7-åring (vars kompisar har nissen) började inreda sin bokhylla till ett ”Nisse-hem” och skriva små brev ”Du får järna flyta in här nisen!”
Ja, vad skulle en stackars mamma göra?! Men man behöver ju inte gå all in, vår nisse är en lat en som inte gör så mycket bus men svarar på barnens brev om livet i Tomteland. Ganska kul ändå 😉
Så gulligt 🥰
Jag varken nissebusar eller pysslar domherrar! Jag köper en chokladkalender till varje unge, har en latent ångest över när (inte om) kräksjukan ska göra entrè och försöker få ändan ur att boka service till min elcykel (det blir aldrig av). Decembertraditioner i mitt hus!
Folk får göra precis som de vill. Det har tagit mig 11 års föräldraskap att inse att jag inte måste göra vad som förväntas. Jag kan göra olika varje år! Mina barn får jul ändå ❤️
Och jag har med stor glädje kört med paketkalender till mina tre barn när de var yngre. Men inte var det 72 paket, utan just 24. Varje barn fick öppna ett paket var tredje dag. Det var så härligt att se hur spända de var alla tre på att se vad ett av syskonen skulle få. Ett par strumpor eller lite godis om det var en lördagslucka. Allt var faktiskt lika uppskattat och framför allt så härligt för mig att få ordna med. Jag som sällan fick något som barn, men förstås klarade mig ändå.
Precis så gjorde jag under alla år. Så nyttigt för barnen o lära sig att vänta/glädjas åt syskonet♥️.
Exakt min mening! Jag har också kört med paketkalender till och från under åren till våra tre barn, men det var aldrig ens något gnäll om att behöva vänta på sin tur utan det var precis lika spännande att se vad syskonen eller till och med husdjuren fick i sina paket. Det viktiga var själva nedräkningen och den ökande spänningen inför julafton. Det var aldrig heller något plastskräp i paketen utan det var oftast något som de hade användning av som en penna, ett sudd, en ny tandborste, en fingervante i ett paket och den andra i nästa. Likadant med strumpor. Det jobbigaste var nog främst att slå in allt och knyta fast i kalendern, men faktiskt lite mysigt.
Nissegrejen kom tack och lov när minstingen var för stor för det…men det är nog en kul grej och som med så mycket annat så blir det ju vad man gör det till. Vem har påstått att man måste göra likadant varje år?
Igenkänning! Här är det köpta pepparkakor och totalt tre ljusstakar som vittnar om advent. Även om det såklart vore önskvärt att alla hade en vardag där tid och ork för nissebus, eller annat adventspyssel, så är det inte så. Har aldrig tolkat ”nej-sidan” på ett annat sätt än det är okej att stå över. Precis som uppmaningarna att det är okej att köpa halvfabrikat, ha stökigt hemma eller ha en dallrig mage. Det är så uppenbart att det mest önskvärda egentligen är motsatsen.
S.: vilken bra inställning. Det är så klart en konst att inte göra allt som förväntas och att dra ner på kraven. Men som du skriver julen kommer ändå oavsett hur mycket tid man lägger ner på förberedelser.
Åh, paketkalendern är ett av mina finaste minnen från barndomen!
Mamma tillverkade en modell från Panduro till mig som såg ut som en gammaldags butik – den var så himla fin, och det var verkligen så mysigt att få öppna ett paket varje morgon. Oftast var det bara en liten godis i, som en klubba, eller en minicenter – men kunde även vara hårtofsar, ett par stumpor eller liknande, aldrig onödigt plastskrot dock.
Jag älskar vår paketkalender och tycker det är svinkul att tänka ut 24 lagom roliga saker. Men har inte orkat hämta ner adventsgrejerna från vinden än.
Vi bodde i Kanada 2015-2018 och första vintern förstod vi snabbt att vi ”måste” hitta en Elf on the Shelf (”a Christmas tradition”). Sedan följde några år av Elf-bus men det var en rätt så lat en som flyttade in hos oss. Kunde gå dagar innan den rört på sig. Förstod först senare vilken extremt kommersiell grej Elf on the Shelf är – känns som att de svenska nissarna är en lite mildare variant men orkar inte med någon sådan. Däremot har jag skämt bort mina tre barn med paketkalender (troligen då jag minns att kompisar fick en sån men inte jag!). Visst är det lite stressigt det med, var nog klar kring den 5:e i år, men kidsen gillar överraskningar och vi kör bara på saker de ändå behöver som tandborste mm / lite roliga snacks. Och visst är det intressant hur saker polariseras och debatteras i Sverige, har fortfarande inte vant mig efter 7 år tillbaka här 😄
Nissebusen räddar mig denna annars så bistra december (dom är noga planerade sen i oktober så krävs ingen stor insats nu). Men det är så sant som du skriver att jag håller på att gå under pga en slaktad välfärd i vilken jag jobbar. I en skola, för att vara mer exakt, som kapar resurser för barn som har mer än rätt till dem för att ”personalen har varit ovanligt mycket och långtida sjukskrivna vilket skapar stort underskott i budgeten.”
Alltså hör du hur grovt det är? Hur fundamentalt felaktigt. Personalens sjukdom (som vi redan har så jävla dåligt samvete för men har en mykoplasma så har en) leder till att barnen förlorar sina resurser. Vuxna som inte längre kommer efter jul och tryggar och lär ut. Och vi som ändå är kvar? Hur länge ska vi orka.
När, det ska sägas, att det är inte Nissen som gör att min mage och mitt huvud värker!
+1!
Det är ju helt sinnessjukt! Det går emot både skollagen och arbetsmiljölagen. Har ni ombud från Sveriges lärare? Tryck på via fackombud/skyddsombud så att det görs riskbedömningar kring detta samt att det då skrivs handlingsplaner om riskerna ej kan åtgärdas direkt. Om det ej görs eller det är ohållbart kontakta huvudskyddsombud för att lägga en 6:6a enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren är skyldig enligt lag att ni ska ha en hållbar arbetsmiljö. Barnen,eleverna går också under arbetsmiljölagen i skolan. Gällande skollagen antar jag att det är skolverket man anmäler till om det inte följs? Det finns inget predikat vad jag vet som säger att kommunallagen = budget i balans går före skollagen och arbetsmiljölagen. Är det en privat skola så borde de också ha en hel del chash att slänga in från tidigare års vinster…. precis som många kommuner har överskott i fonder…
Jag tycker att man kan väl hålla på med Nissebus men det är totalt ointressant för mig att läsa om det på sociala medier. Jag gör paketkalender till mina barn, för att min mamma gjorde det åt mig och det är så fina minnen. Men det är inget jag lägger upp bilder på i sociala medier. För jag tänker att det intresserar ingen!
Tycker överhuvudtaget trender på sociala medier är trist. De är så mycket bara för att visa andra men det blir inget genuint i det. Ex folk som skulle vinterbada ett tag. Tycker det är helt ointressant att titta på. Just för att jag tror inte badandet pågår när de inte längre visar upp det och var det då så njutbart och en ”livsstil” som de vill säga när det var en trend. Ingen ny tanke kanske men jag tycker det blir så falskt. Jag ser gärna bilder på folks intressen om det är något som känns som att de hållit på med länge och som de kommer fortsätta med.
Avskyr däremot när folk lägger ut bilder på sina katter. Men vet att andra älskar det. Inte lätt att göra människor nöjda 😅
Jag kan faktiskt känna mig lite dålig när jag inte gör Nisse-bus och barnens kompisar får massor av knasigheter som deras mammor gör (aldrig pappor) och mina sociala medier blir fullkomligt överöst av Nissebus. Jag är en klok person och vet att sociala medier påverkar mig mycket mer än jag skulle vilja, men det gnager i bakhuvudet att jag är dålig när ”alla” på sociala medier hinner och orkar med det. När motpolen började höras tyckte jag det var ganska skönt, typ som en liten påminnelse till mig om att man inte måste göra Nisse-bus. Det finns sådana som jag, de som inte gör. Jag var inte helt utanför och jag kände gemenskap. Vilket nog är vad vi alla vill känna på sociala medier.
+ 1 på den! Jag gjorde nissenbus förra julen men var sååå stressad över det, blev liksom en grej för mycket i december, glömde förbereda bis en dag och mådde skit över det.
Detta år bestämde jag mig för att inte göra nissebus då jag hellre vill lägga energin på barnen och undvika för mycket stress, men har ändå känt mig så dålig då alla mammor runt omkring delar med sig så mycket om deras bus. Därför har jag också tyckt det varit skönt när motreaktionen kommit, att man inte är ensam. Självklart gör man som man vill, tror bara många fastnar i ”nissefällan” för man känner att man måste för att vara en bra mamma 🙂
Exakt! Det är skönt att se att det finns fler som inte gör allt det där som man lätt får en känsla att alla andra gör annars… Det är ok att inte göra allt!❤️
Vi henger opp julepostkassen fra 1995 hvert år. Skriv et brev med ønskeliste, putt det i kassen, åpne den om morgenen og se om det er en ny figur til julekrybben, eller en sjokolade, og best av alt: tallene som stiger fra 1 – 24 dag for dag. Tall som ble klippet, limt og dekorert i forrige årtusen, av en småbarnsmamma som nå har fire barnebarn.
Jag är varken för eller emot, där får varje familj bestämma själva. Det finns inget tvång men såklart barn som vill ha när de sett kompisarnas nissedörrar. Vi har en men det är mellan flickan som pysslar och gör fint runt dörren, jag testade 2 eller 3 bus första året men när ungarna inte ens märkte apelsinerna med ögon så slutade jag. 🙂 Nä vi har en nissedörr som fått lite grejer som vi fyndat på second hand sen umgås vi mer under december. Det är ju det hela handlar om egentligen! Oavsett vad man hittar på.
Sen paketkalendrar, det är mest skräp helt ärligt och denna gång kommer jag prata med dem om just dessa kalendrar – är de verkligen så bra? Tänker att de ska själva fundera på vad som är viktigt för dem, och troligtvis är det inte de små presenterna utan egentligen att få en överraskning. Hm tål att fundera på och prata om här hemma. ☺️
Hmm, vet inte om jag håller med i detta. Skulle nog kunna argumentera för att det är ett ärvt ok, kvinnans ok att göra barn och familj förväntansfulla, glada och tillfreds, särskilt inför jul. Familjens fridfulla jul är ju ofta kvinnans stressiga jul. Oket paketeras lite olika bara och det är just det som gör det så svårt att upptäcka. Saker må förefalla frivilliga, tex att följa strömmen och skapa små nissehus och nissehyss (underförstått blir sensmoralen ”är man så dum att man…”) Men om vi då också skulle påstå att fler uttagna föräldradagar och obetald projektledning är frivilliga ageranden hos enskilda kvinnor, så skulle den feministiska debatten snart drunkna i en människosyn där var och en får skylla sig själv medans patriarkatet och dess medlöpare kommer undan.
Jag håller med. Familjen förärades med ett nissedörr-kit av min svärmor förra året. Inte gav hon den till sin son utan till mig. Då var våra barn 1 och 2 år gamla. Inte hann jag med den! I år är de 2 och 3 och jag är gravid. Den lär ligga där den ligger i rätt många år till. Kanske för evigt.
Verkligen sant!
Bra formulerat av Caroline! Jag håller med. Och jag intar själv en chill position inför jul – den som män fått åtnjuta och fortfarande åtnjuter inför varje jäkla högtid.
Jag håller med. Mys-trender kommer och går men poängen är ju att det finns en ständig förväntan på kvinnor att fixa det som för tillfället anses skapa en trevlig stämning hemma.
Vill också tillägga att jag älskar kvinnor som klagar i allmänhet, och speciellt älskar jag kvinnor som klagar på nissedörrar online. Ifall bara någon enda som läser det kan få sig en tankeställare kring könsroller och arbetsfördelningen i hemmet är det värt det.
Exakt!
Så sant!
Vi har nissedörr hos oss men jag tänker att jag eventuellt har missuppfattat (eller utvecklat) konceptet…. vår nisse lämnar absolut små grejer, men det är bara sånt barnen ändå skulle fått (typ Adventskalendrar, lördagsgodis och och popcorn till fredagsmys). I övrigt är nisse som en peppig, präktig extraförälder, som skriver små kort men typ ”hurra, idag är det städdag! Och som när det är mysfint tycker nisse ni ska kolla på julfilm” och ”hurra, idag är det kramsnö, då tycker nisse att ni ska bygga snögubbe”.
Förvånansvärt lätt att få barn att både städa och ta på sig overallerna snabbt när det är nån roligare än mamma som säger till. Skulle behöva en nisse hela året.
Vi har en lite liknande Nisse hos oss, samma Nisse nu för femte året i rad. Barnen började tidigt prata om honom och undrade och hoppades att han skulle få flytta in i år igen. Ibland har han busat, typ karamellfärg i mjölken, ibland har han små presenter. Det som barnen dock mest ser fram emot är att han skriver ett brev varje dag och kommenterar nåt som hänt eller ska komma i vår vardag. Det kan vara, som du skriver, små uppdrag eller uppmaningar, eller pepp inför nån grej. Ibland svarar de, ibland pysslar de små gåvor och lämnar utanför hans dörr. Visst har jag många kvällar under adventstiden då jag har noll lust eller ork att skriva Nissebrev. Men det är till syvende och sist ändå ett enkelt sätt att skapa lite magisk julstämning åt barnen, som tids nog kommer att växa ifrån Nissen.
Hear Hear!
Vad är nu Nissebus? 😳
Jag tycker nissebus verkar vara ännu en börda som hamnar på det moderna livets ok om man inte passar sig. Som botox, fredagsräkor, lyckad karriär, en Tesla, eller vad som helst som andra gör/har som ser lyckat och lockande ut. Nåt som verkar i någon mening bra men som lätt glider över i ett fängelse av prestation, utan att man riktigt förstod hur det gick till. För det är lättare att lägga till än att ta bort. Så jag är väl emot nissebus då, som en del av att jag är emot strukturer som skapar stress och ohälsa som ffa drabbar kvinnor.
Hear hear! Låter som att du är en klok realist. Jag funderar själv över detta med jul och julmagi. För mig är jul mycket hårt jobb (mamma hade butik under min uppväxt och jag jobbar med paketleverans), så det där problemfria, glittrande och magiska infann sig aldrig. Har dock landat i att ”det blir jul ändå” och julmagi farligt ofta är en synonym till ”kvinnostress och slit”.
Håller med!
Bra skrivet! Håller SÅ med!
Hej kloka Clara ❤️ Jag är snart 80 år och jag arbetade som förskollärare i mitt yrkesliv. För mig har det aldrig varit något materiellt som har varit viktig i min samsyn med barnen. Din/min närvaro, tid att lyssna och samvaro med barnen är det absolut viktigaste för våra barn. Det hjälper inte hur mycket du säger till dina barn att du älskar den om du inte visar det genom ditt beteende. Att göra saker tillsammans med barnen (för mig nu mycket med mina barnbarn) är viktigare än att ge presenter och att själv sitta med mobilen i handen hela tiden. Jag önskar alla en fin advent och en God Jul utan dåligt samvete för vad man gjort eller inte gjort inför julen. 🕯️🕯️🎁🧑🎄🥰
Tack Inger! Det är så värdefullt med kloka ord från de med mer erfarenhet, jag uppskattar det verkligen. God Jul!
Man får göra som man vill, det är väl hög tid att börja acceptera att det som ger mer energi för mig inte gör det för andra och tvärtom.
Här slog jag glatt till på nissedörr med attiraljer från Rusta. Det fanns massor med små stegar, pepparkaksplåtar, julgranar etc som skulle pryda vårt hem. Jag hade bokmärkt massor med bus som skulle hittas på. Det absolut roligaste enligt mina barn var att demontera och demolera dörren, riva inredningen och slänga iväg julgranen. Den stackars mamman ställde tillbaka, satte upp med dubbelhäftande tejp, häftmassa, silvertejp. Varje morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll ställde hon tlll rätta i Nisseland. Men dörrskiten slets ofrånkomligen ner. Kronan på verkar var när katten klöste ner dörreländet från väggen. Det hela avslutades med att ett av barnen bände ut dörren från karmen och den arma modenärn slängde skiten i soptunnan.
Mvh, gärna en nissedörr men först barn och katt som går att ha i möblerade rum
Hahaha!! Exakt så skulle mina små raringar säkert också ha gjort!
Förlåt men det var så himla roligt beskrivet! Skrattade rakt ut. Mina går inte heller ha i möblerade rum…
Till oss kommer Tomtemor med adventssäckar =) innehållande ett paket för varje adventssöndag. Liten godsak, kanske årets jultröja och/eller julpyjamas, ”återvunnen” leksak från gömma på vinden…
Mycket uppskattat i vårt hem. <3
Hej, jag ger också alltid en present varje advent, alltså fyra paket totalt, en varje söndag. lite mindre presenter. Idag fick de sockar med julmotiv 🙂 Jag har aldrig tyckt det känts så roligt att göra hemmagjorda julkalendrar, blir mest en stress och press för mig. (Jag köper julkalendrar dock )Men advents-paket känns kul och lagom nivå 🙂 och väldigt uppskattat av barnen.
Hundra procent hade jag gjort nissebus om detta hade funnits då våra barn var små, men då för att jag älskar pyssel! Har för sjutton jobbat som avlönad pysslare. Det är viktigt att lyssna inåt för att hitta sina styrkor som förälder och peppa sig därifrån. Någon är friluftsmänniska, någon pysslar, någon annan är bra på att hänga med vänner och/eller släkten, åter andra analyserar och bryter ner julmust och julfilmer i atomer. Låt er inte luras att jämföra er med någon annan än er själva. Jag och mina syskon firar ”jul i juli” sedan våra föräldrar dog. Lättare att hänga tillsammans utomhus på sommaren och risgrynsgröt, skinkmacka, julklappslek, dans runt ”julgranen” och julmust (sparad från utförsäljning efter jul) funkar på sommaren också. Hitta vad som hittar dig, fokusera mindre på vad andra gör. /Hälsningar tanten
Det där med att nissebus har beröring med patriarkatet eller skulle kunna föranleda utmattning, det är väl ändå en halmgubbe med minsta möjliga förankring i verkligheten? Nu är jag inte själv så fasligt långt ut i tokvänstern att jag skulle få del av sådana tankegångar i och för sig (och tokvänstern kan ju verkligen förvåna) men oftare är det väl formulerat som ett onödigt och överflödigt merarbete som man lika gärna kan slippa?
Clara: intressant inlägg. Någon håller på med nissebus och någon gör änglar och blomsterarrangemang. Någon gör inget av det ovan nämnda. Om någon gör något för att den känner att den måste, för att det är ett krav så är det så klart tråkigt. Annars får alla spendera sin tid så som dom själva vill tycker jag.
Haha, så roligt skrivet av Malin! Vi har fixat paketkalendrar till två barn i arton års tid (sannolikt orsaken till att det inte blev en trea 😄). Det har gett sån skjuts åt mörka decembermorgnar, barn som flugit ur sängarna och pilat ner till köket, men såklart har det inneburit mycket jobb. Ohemult dyrt har det också blivit just eftersom vi valt bort ”plastskrot”. Och oavsett ska det ju slås in och sedan knytas fast på kalendern. Summasumarum: Jobbigt och dyrt men jättemysigt!
Vill också minnas att du har skrivit en text om hur vi ska vara solidariska med varandra och inte köphetsa till barnkalas och åka på spa med våra barn. Jag tycker det här är lite samma. Vissa kanske lever för att maxa julen för barnen men det skapar också en förväntning för alla barn i samhället att Nisse ska komma. Och många (ja flest kvinnor säkert) orkar inte projektledare ännu en grej. Sen kanske det inte är en patriarkal struktur bakom. Men man kan ju grubbla lite snabbt på vilka krafter som göder viss typ av traditionskapande typ julkalender, halloween, olika utklädnader och spex och godis. Tanken med det är kul men sen blir det en konsumtionshets av det.
Jag kan för mitt liv inte ens förstå varför folk gör en så stor grej av det! Är föräldrar (mammor(?) för jag har nog aldrig hört någon pappa engagera sig i nissebus över huvud taget) så osäkra i sin föräldraroll att man blir så påverkad av vad andra familjer gör? Vill/orkar/kan man inte göra nissebus, då gör man väl inte det?
Jag jobbar på förskola och det är samma diskussion där. Att pedagoger shamear andra pedagoger som gör nissebus. Handlar det om avundssjuka och missunsamhet? -Jag ids inte så då ska minsann ingen annan heller få göra?
Man får väl hoppas att folk förstår att man kan strunta i att göra (oviktiga) saker om de inte tycker det är roligt?
Att barnen får en bra/trygg/rolig jul står inte och faller med att de får eller inte får nissebus. Om så är fallet så har man nog andra problem att ta tag i först.
/en som förmodligen hade hoppat på varje trend om hon själv hade haft barn pga älskar julen och att fixa/pyssla/dona till andra.
Innan jag fick ett eget barn, så gjorde jag nissebus till mina brorsbarn, men nu har jag helt enkelt inte orkat åt min egen dotter. Men så igår morse när vi går ner för trappan från sovrummet, stannar hon plötsligt upp och pekar storögt på en toarulle och ett paket wipes (som jag lagt i trappan för att komma ihåg att bära upp) och säger; ”Titta, mamma, vad nissen har gjort!” Jag bara nickade och höll med och sen pratade hon hela dagen om den där toarullen! 😂 Ibland löser det sig av sig själv helt enkelt.
Linda: så härligt att din dotter trodde att det var nissebus när det i själva verket hade en helt annan logisk förklaring.
Det handlar ju uppenbart inte om nissebuset i sig när det här kritiseras. Naturligtvis väljer var och en vad man lägger sin tid på. Men som fenomen – att man ställer höga krav på sig själv som mamma och julfixare och istället typ bryter ihop på julafton (som min mamma ofta gjorde när jag var barn) – är det värt att ifrågasätta.
Det är alltså ”julfixarkulturen”, normerna, pressen som etableras som vi kan kritisera. Och därmed också göra livet lättare för dem som inte klarar av att leva upp till den och som mår dåligt av mammapreststionskulturen. Jag jobbar själv bla som coach och ser så många mammor som kämpar med dåligt samvete om de tar tid till sig själva istället för tex nissebus. Och den grundproblematiken ligger bakom en hel del både psykiska och fysiska besvär.
Så jag tycker inte att den som själv har utrymme i vardagen och t.ex. stöd av en avlastande partner i sitt liv så att man klarar av det ska raljera över kritik som handlar om oro över andra mammors välmående. Lyssna istället och fundera på om det kan ligga nåt i det även om du inte själv lider av det.
Vi har en adventskalender med godis (köpt) och en med små presenter som barnen på 8 och 11 år får dela på och öppna varannan dag. Godiset delar de på varje dag. Vi har ingen plast i paketen utan jag försöker hitta små saker på loppis tex en söt liten porslinstomte. I vissa paket är det en lapp med något vi ska göra, baka eller klä granen. Barnen älskar detta och jag tycker det är alldeles lagom!
Under några år gjorde jag en paketkalender. För mina barn var det grejen att öppna ett paket som var det roliga, de blev glada för vad som helst som slogs in. Jag tror aldrig att min äldsta son blev så glad som när jag slog in hans egna leksaker som han inte plockat bort 🙂 ”Titta, min bil”, ”Å, min tågbanebit, den har jag letat efter”. Man behöver verkligen inte gå över ån efter vatten…
Men sen slutade jag ändå med paketkalender, jag läser hellre mysiga julböcker med barnen.
Ja, tack och lov får vi göra olika! Har folk i min bekantskapskrets som älskar när nissebusen börjar om, andra som jag undrar om de verkligen tycker att det är så kul de får det att ser på deras Instagram, en tredje som ångrar bittert att nissen någonsin släpptes in i hemmet. En annan som nu terroriseras av att tonåringarna gör busen på mamman.
De verkar vara väldigt svåra att bli av med så ett varningens finger att verkligen tänka igenom vad man ger sig in på.
Själv har jag sagt i flera år att nån jävla Nisse kommer aldrig in i mitt hem. Men så råkade jag snubbla över en kalender som inte handlar om att stöka till huset varje kväll utan istället bygger på att utveckla barns självkänsla och empati. Åtta dagar in ser jag än så länge varje dag fram emot femåringens spänning på morgonen och kvällens samtal om dagens tema. Alla behöver inte göra samma sak.
En tanke och en fråga. Finns det någon pappa därute som fixar Nissebus eller en paketkalender åt sina barn? Någon som känner någon? 😅
Vår nisse blev väldigt gammal förra året och kom pga hög ålder 2 ggr i veckan.
I år han sonen konstaterat högt att det är vi föräldrar som gör busen och nu gör sonen pranks på oss föräldrar (oftast ihop med den andra föräldern) eller så får han sig något liten bus på morgonen. Alla skyller dock på nissen Alf. Plötsligt blev det ett familjeprojekt som är väldigt kravlöst!
Småbarnsmamma som kör både nisse som busar ibland men som också ger paket varje morgon. Inga plastgrunkor dock, utan böcker som jag köpt begagnade. Har två små så jag samlar på mig 48 böcker från vår lokala köpgrupp under hela året, och varsin jultröja från samma grupp. Fyller på bokförrådet, har urmysig lässtund i soffan (nästan) varje mörk decembermorgon och fylls själv på med energi av detta då jag älskar att skapa magi för mina små. Så mysig grej att pyssla med om kvällarna också. Slår ett slag för återbruk i klappkalendrar.
Mine barn er født sent på 80-tallet, jeg prøvde pakkekalender en eneste desember, barna sa «vi vil heller glede oss til julaften og pakker da!», hvilket jo var utrolig greit.
I min barnehage har vi i ca 25-30 år hatt en nisse, Nissen Blom, som flytter inn i Stabburet 1.desember, altså han kom leeeeenge før dagens «rampenisse»( som den heter i Norge), han skriver brev til barna og setter sin lille sekk m grøtbolle og tresleiv utenfor barnehagen. Hvis vi husker å lage «grøt» til ham og sette frem ved stengetid, ligger det en pepperkake til hvert barn i bollen neste morgen. Om vi glemmer, gjør han en «nissestrek»: farger melken blå med konditorfarge, legger barnas tøfler i vaskemaskinen, gjemmer alle stoler ute bak barnehagen, osv. Vi passer på å «glemme» grøten ca 6-7 ganger i løpet av desember, og «grøten» er superenkel å fikse: havregryn rørt m litt vann. Det er superspennende for barna å se om det er pepperkake eller nisse-streker, og noen ganger ser vi ikke med en gang hva han har gjort, som den gangen vi skulle ta ut mat til lunsj fra kjøleskapet, og all maten var «krympet», mini-utgaver av av smør, små kaviar- og smøreost-tuber,porsjonsbokser med leverpostei og syltetøy osv og brødet var små mini-baguetter.
Lite stress, kjempemye moro.
Jag sysslar inte med halloween, nissebus, jultröjor eller inbillar mina barn att jultomten bor någon annanstans än långt in i den svenska skogen – eftersom det är import av fullständigt onödiga amerikanska/anglosaxiska traditioner. Jag skulle vilja undvika Kalle Anka på julafton också, men det bestämmer inte jag om.
Nej tack.
Vi hade paketkalender när jag var liten, men bara en, på tre ungar (fyra, när minstingen blev gammal nog för att fatta och innan jag flyttade). Så man fick inte så många paket per unge, och man fick lära sig att vänta på sin dag…
Aldrig hört talas om Nissebus.
Vet inte vad nissebus är men paketkalender hade jag själv när jag var liten ibland och ibland inte. Nu när jag själv har barn har vi vissa år paketkalender och vissa inte. Beror på hur mycket energi vi har i slutet av november och om vi har lust att fixa det. Köper inga plastgrejer utan små godisar, popcorn, penna, sudd, tejprulle osv. Barnen blir glada bara av att öppna paket.
Jag tänker att vi lägger alla energi på olika saker och så får det ju vara. En del bakar bröd och kakor till julen, andra storstädar varje vecka, en del fixar paketkalendrar, andra ställer upp och är körledare för luciatåget. Och vissa ligger i soffan och chillar😊
Skönt att vi kan vara olika och att vi kan göra olika år för år.
God jul!
Nissebus innebär stress innan man lägger sig på kvällen. Jag är pappan i huset och det är endast jag som gör buset i år. Slut på ideer och min fru har inga idéer. Fantasin har tagit slut. Men jag letar på runt och googlar på nissebus när jag inte kommer på något. Mvh pappan som busar