Vi har aldrig haft så dyra och påkostade kök som nu och ändå aldrig lagt så lite tid på att laga mat. Och så lite pengar på att köpa maten.
Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och stil har aldrig varit viktigare som statusmarkör. Men kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Svenskarna älskar att handla på Temu och Shein och folk som har mycket pengar impulshoppar och kasserar dyra plagg i samma fart.
Julen har aldrig varit mer hypad än den är nu ur ett kommersiellt perspektiv. Men den har heller aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Mängden halvfabrikat, andelen julklappar som är hemgjorda (nära noll), den minskade tiden som läggs på att själv skapa och göra saker. Istället är julen en konsumtionsfest. Och trots att jag firar en mer pyntad och utdragen jul än mormor och morfar tror jag inte att jag lägger ner i närheten av så mycket arbete som min mormor gjorde. Som lagade allting från grunden, gjorde ett gediget julbord och inte hade hjälp av några halvfabrikat. Och sedan jobbade hon heltid som städerska. Nu menar jag inte att säga att jag därför borde göra samma sak som henne. Absolut inte. Men att skapa julstämning tar sin tid. Och idag känns det mest som att julen tar pengarna.
De moderna jularna har blivit lättare för att vi kan köpa allting färdigt. Men svårare för att stämningen inte riktigt infinner sig om man inte faktiskt utför vissa riter och sysslor för att mana fram den.
I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde. Inte det riktiga värdet som uppstår när man lägger ner arbete på någonting meningsfullt och får känna tillfredsställelsen efteråt.
Jag älskar julen och den är arbetskrävande. Men jag känner mig mindre splittrad sedan jag accepterat att den är just det. Vår viktigaste högtid! Den är viktig i min släkt och i den kultur jag lever i. Jag är dessutom kristen. Skulle inte högtiden då vi firar Jesus födelse få ta tid i anspråk? Alla kulturer världen över firar ju sina högtider och fester. Och det innebär mycket arbete vare sig man förbereder Id al-fitr, Diwali eller julafton. Det är ingenting som är tragiskt eller fel med det.
Däremot är det fel att männen gör så lite för att dra sitt strå till stacken för att det ska bli någon fest. Men det får bli ämnet för ett annat inlägg.
82 svar
Sluta moralisera, folk gör så jävla gott de kan.
Du beskriver din känsla så bra. Jag har alltid älskat julen . Glömmer aldrig när det var julskyltning på Konsum hemma i byn och man väntade ivrigt på att papperet skulle tas bort från fönstret eller när jag gick till skolan och såg stjärnan som lyste, aldrig mer än en, i varje hus. Lukten av nyförnissade golv, obeskrivligt för det hörde till när det var jul.En viktig och rolig högtid i vår släkt. Tomten såg man bara på julafton men fantiserade om honom gjorde jag. Undrar om barnen idag vet varför vi firar jul? Här gör vi köttbullarna själva, bakar brödet, lägger in sillen ,gravar laxen och i år återgår vi till att koka skinkan, allt för att hålla liv i min gamla goa julstämning men vi tar en julfika på stan med våra nära och kära också.
God Jul till dig och din familj 🤶
Det är klart de flesta gör sitt bästa. Det skadar dock inte att reflektera över om den konsumtionsfest som jul har blivit verkligen ger den känsla och mening vi är ute efter. När allt köps kanske en del av meningen går förlorad? Och det är väl knappast de dyra klapparna vi kommer ihåg som julstämning från när vi var barn, så frågan är vad vi ger för minnen till våra egna barn? Berg av presenter men inte så mycket mer?
Ser fram emot inlägget om mäns strå till stacken, läser man kommentarfält på sociala medier så är alla kvinnor överambitiösa och majoriteten (av kommenterande) män tycker allt med jul och högtider är onödigt. Undrar om de verkligen vill leva utan alla traditioner?
För några år sen fick jag insikten att det är dagarna innan julafton, när julskinkan är i ugnen, knäcken kokar på spisen och jag sitter och rullar köttbullar. Julmusiken skrålar. DÅ känner jag julkänslan som starkast! Och när man sedan på kvällen före julafton slår sig ner i soffan med trötta fötter, efter en lång dags köksarbete.
Av den anledningen ser jag till att ta ut någon semesterdag innan julafton, och jag ser till att njuta medan jag gör det och inte med inställningen att det är ett nödvändigt ont. På det sättet har insikten hjälpt mig! Hade känt mig mer stressad om jag inte reflekterat över detta.
Precis så känner jag också! Därför försöker jag som har ett flexibelt jobb och kan justera arbetsbördan, minska på den i december. Just för att få tid till de njutbara förberedelserna.
Ja många gör det. Fast folk gör också massor utan att tänka bara för att alla andra gör det. Folk prioriterar också ofta mer pengar in än mer ledig tid. Inte alltid för att man gjort ett genomtänkt val utan för att det liv som ”samhället förväntar sig” av oss kräver det. Så nog är det bra att reflektera, för man kan göra så gott man kan och ändå behöva tänka om eller göra annorlunda ibland.
Håller med dig helt.
Iår har jag pysslat lite eget julpynt och bakat julgodis. Orkat julpynta lite mer än tidigare år. Och jag går runt och myser på ett djupare, lugnare plan 🩷
Jag börjar mer och mer hitta tillbaka till det lugna, fina i livet. Ta en skogspromenad, lägga ett pussel, sugen på att lära mig sticka. Istället för att flänga runt i köpcentra på helgerna..
Har inget alls emot halvfabrikat (inte alltid självklart) och ser inte på något vis att det skulle vara bättre att göra all julmat själv från grunden istället för att ta vissa genvägar och köpa färdigt. Varför är det något att eftersträva ens? Snabbt och smidigt och laga, fixa förbered det som du orkar och hinner med helt enkelt.
Men det är väl klart att hemlagat från grunden är något att eftersträva? Det är ju så väldigt mycket godare. OCH i de allra flesta fall också så väldigt mycket nyttigare. Sedan är det en annan sak att man inte alltid klarar av att leva upp till det man strävar efter. Men det får ju inte hindra oss från att sträva.
Haha, det beror på hur duktig man är på att laga mat. När jag lagar hemlagat blir det mycket mindre gott än halvfabrikat.
Haha, det är verkligen sant 🙂 Jag väljer ut ett par grejer jag gör själv, ofta Janssons och någon grönkåls historia. Sen köper jag sill och köttbullar o allt annat färdigt! Tänker man får lägga ambitionen på en vad som är rimlig nivå för sig själv.
Birgitta: fast alla har ju olika förutsättningar. Alla varken kan eller orkar göra allt från grunden. Tiden kanske inte heller finns till det. Hellre ta genvägar och må bra än att göra allt från grunden och köra slut på sig själv.
Therese: där håller jag med dig till fullo. Så bra skrivet.
Tack för ännu ett tänkvärt inlägg. Många ”gör så jävla gott de kan” som Anna skriver i en tidigare kommentar, men vi kan inte allt och vi måste vara villiga att lära om och lära nytt med jämna mellanrum. Både för vår egen och andras skull. Och det kan både ta tid och vara obekvämt på kort sikt, men det är värt det i slutändan.
För mej betyder julen inte något speciellt, vanliga dagar bara. Tycker bättre om att fira lite när andan faller på, en namnsdag, ett glädjeämne, någon som efter mycken möda lyckats med en bedrift osv.
Förstår mej faktiskt inte på hypen kring julen alls.
Jag är uppväxt med en mängd jultraditioner, kanske blev det för mycket då…
Ja, jag delar din känsla kring julen. Däremot är påsken en av årets viktigaste högtider för mig (delvis för att jag är kristen).
Ansträngning – en förutsättning för julefriden.
Tråkigt att höra du känner att du inte kan skapa julstämning utan massa jobb med mat från grunden mm. Hos oss går den att finna även med halvfabrikat och köpta presenter. Hoppas dock att den infinner sig hos er med tillslut.
I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde.
Denna mening var så klockren Clara!
håller med!!
Oscar Wilde 😇
Exakt så är det!
Jag tycker att ditt inlägg är en bra påminnelse men tänker också att ordet ”vi” inrymmer en otrolig mångfald: en del har påkostade kök, andra har inte råd att betala sin el. En del arbetar hemifrån eller har sitt jobb inom gångavstånd, andra får pendla flera timmar per dag. En del köper dyra designkläder, för andra är Shein ett av de få ställen där de har råd att handla (det skulle vara intressant att få se statistik över vilka grupper det är som handlar mest på Shein). För en del är julen årets viktigaste högtid, för andra är julen förknippad med ångest och gråt (samtalen till Bris brukar öka vid jul).
Jag tänker också att vi inte kan jämföra vår situation med våra tidigare generationers rakt av. Det är så mycket som ser helt olika ut och som därmed skapar andra förutsättningar .
Den genomsnittliga amerikanska kunden spenderar 3000 kronor i månaden på temu och shein. Oklart om det går att översätta direkt till svenska förhållanden. Men det är tydligt att det inte bara de fattiga som handlar därifrån. En person som saknar pengar har inte 3000kr att lägga varje månad på näthandel av kläder och inredning och sånt.
Tycker inte heller att det är en ursäkt att man har dåligt med pengar för att man utnyttjar de som har det ännu värre.
https://www.instagram.com/reel/DDWOpBJhUyG/?igsh=bXF1ZzAxYWV5cnIz
Villkoren hos Temu och Shein är betydligt värre än hos de ”vanliga” kedjorna.
Om klass och klimat är jag dock enig, det finns stora skillnader mellan olika grupper och hur de konsumerar. Skrev en text om det här
https://underbaraclaras.se/2018/08/30/fattiga-ar-de-riktiga-miljohjaltarna/
Det här är också ett svar till Linneasigrun och Marja: Personligen håller jag med er i er kritik av Shein – jag har aldrig köpt något därifrån och kommer förhoppningsvis aldrig att göra så. Helst hade jag sett att sådana företag hade förbjudits. MEN: jag har god ekonomi (medelklass) så det är lätt för mig att inta en sådan inställning. De (fåtal) personer i min bekantskapskrets som har köpt saker från Shein är personer som får vända på varenda krona och som någon gång (till födelsedag och jul) vill köpa något nytt som ser trendigt/moderiktigt ut. Second hand? För det första är många second hand-affärer rätt dyra (iallafall i storstäderna). För det andra, att välja och uppskatta second hand är ett ekonomiskt och socialt privilegium. Om man under större delen av livet har fått gå i begagnade kläder som ligger steget efter det nuvarande modet, så kan jag förstå att man inte vill ge sina barn begagnade saker i present.
Jag försvarar inte inköp från Shein men det känns fel att rikta kritiken mot den enskilda (även om jag egentligen är en stor förespråkare av personligt ansvar): för i teorin har vi samma möjligheter att välja bort de dåliga alternativen, men i praktiken är det betydligt lättare för oss med många privilegier att göra så. Med detta sagt: jag hade väldigt gärna velat se siffror över vilka de svenska Shein-köparna är.
Väldigt klokt, Katarina. För mig är det ett enkelt och självklart val att välja bort Shein och Temu därför att jag har de ekonomiska förutsättningarna och det sociala kapitalet att göra det. Men en familjemedlem, som vänder på hundralapparna varje månad och vill ge sin dotter de julklappar hon faktiskt önskar sig, han handlar från Temu. Och jag skulle aldrig döma honom för det. Jag jobbar med förståelse istället.
Katarina M: det stämmer säkerligen väldigt bra det du skriver.
Klokt inlägg Katarina.❤
De jag känner till, som handlar på Shein, är människor som jag uppfattar har ungefär samma ekonomi som jag själv. Men de älskar tillfredsställelsen i att få nytt och passar det inte är det inte så noga för det kostade ju ändå inte så mycket. Jag tänker att handla på second hand skulle inte kosta mer. Det finns många som säkert måste vända på kronorna för att ha råd med det mest nödvändiga så som mat men det finns mängder av människor, människor med ”normal” ekonomi, som också måste handla för att tilllfredsställa sitt behov av förnyelse. Det är frustrerande.
Tycker det är ett märkligt argument att man vill handla på Shein och Temu bara för att man har ont om pengar. I varenda undersökning av innehållet i kläder och grejer från dessa ställen visar det sig att de innehåller en massa farliga kemikalier. Hellre att min barn får en bra present än billiga grejer med cancerframkallande ämnen. Köp begagnat hellre. När företag tar köper in varor har de ansvaret för att produkterna uppfyller EU:s kriterier om farliga kemikalier, när du köper via Temu eller Shein så får du som konsument själv ta det ansvaret.
Håller med till 100 % varför vill man ens göra så mot sina barn ( och om det är farligt för barn att ha på sig kläder därifrån kan man ju bara tänka sig vilka kemikalier de som jobbar på fabriken utsätts för). Går ju dessutom hitta jättemycket fint på second hand nuförtiden är inte alls ”töntigt” som det kanske var förr.
Katarina M: så klockrent skrivet. Jag håller med dig till 110%.
Tror du inte att många skulle vilja ge sina barn en sån där Bullerbyjul om de bara kunde? Det tror jag. Jag skulle gärna göra det men då skulle någon annan behöva passa mina barn och gärna göra lite av mitt jobb också. Samhället som det ser ut idag ger inte vidare förutsättningar för att hinna laga femton rätter, baka tio julkakor och tjugo sorters julgodis, göra egna julklappar och hinna skura hela huset. Och då är vi ändå två föräldrar. Sist vi hade barnvakt var i januari. Lyckas jag få dammsugit hela huset, ha rena kök och badrum, julpyntat litegrann och bakat pepparkakor med mina barn kommer jag att vara tacksam. Helst utan att ha brutit ihop på kuppen.
Jo det tror jag också och jag tycker precis samma sak som dig. Och den här texten handlar inte om att fler borde göra mer. Utan den försöker bara förklara varför man kanske inte alltid upplever den där julstämningen man önskar. Eftersom det inte finns förutsättningar och tid till det. Det finns bara konsumtion som ersättning för riter och handlingar. Och konsumtion skapar en viss tomhet.
Som så ofta i det här samhället ska vi konsumera oss till en känsla. Som sedan glider oss ur händerna som en hal tvål.
På julafton lyssnar jag på P1 och njuter av det. Hemmet är julpyntat, speciellt med vackra textilier, det är viktigt för mig. Sen äter jag en räksmörgås och dricker cider. Till kaffet blir det färdigköpt ostkaka. Gott tycker jag.
Det låter underbart!! Jag vill gärna ha julmat nån gång om året men det skulle inte behöva vara på julafton som annars också är en ”uppskruvad” dag. Kunde gärna äta julbord på restaurang någon dag veckan innan jul och sen ”vad vi vill ” på julafton. Tyvärr är sambon jultraditionell och skulle aldrig gå med på det och så besvärlig tänker jag inte vara att jag sabbar det som är viktigt för nån annan. Önskar dig en fin jul Ann-Christin.
Till min jultradition hör numera också en springrunda om föret tillåter. Alltid hittar man någon stund under dagen då man annars hade jäst i soffan. Lugn och ro från allt stoj en stund, frisk luft, mycket gladare efteråt och dessutom känns det nyttigt när det kan bli för mycket att äta en sådan dag.
Låter helt underbart!
Älskar din kommentar, Ann-Christin! Det är sann julefrid och förmåga att njuta av livet och tillvaron. Tack!
När jag läste ditt inlägg kände jag mig precis som din mormor, undrar om jag kan vara det är ju 78 år ung. 😃 Jag har och tycker fortfarande att det jag gör själv är det roligaste till jul. Idag har jag bakat ett bröd som ett av mina 6 barnbarn ska få i julklapp. Hon älskar mormorsbröd som hon kallar det. Eftersom jag är dåligt självgående är det mycket lättare för mig att fixa något själv för tänk vilken tid det tar att åka till affären speciellt nu när jag blivit änka och behöver skjuts. När jag letade efter en ljusslinga i vårt källarutrymme hittade jag en hel låda med barnböcker (jag visste inte att min man hade kvar så mycket saker) De blir en bra julklapp till mina yngsta barnbarn på 4 och 2 år. Jag har fått släppa mycket krav på mig själv men i år får familjen assistera mig när de kommer hit om de vill äta lutfisk 😆 Jag önskar alla en Fridfull Jul. Det ska vi ha för i vår 15 persons familj är det viktigaste att umgås och ha trevligt. Som min kloka dotter säger, om du till exempel har tänkt att baka en kaka och inte hinner så är det ju ingen annan än du själv som vet om det.
Jag hoppas att Clara eller någon annan klok kan svara på min fundering 🙂
Vi väntar vårt första barn och är ganska anti-konsumerism, eller vad man säger. Vi vill helst inte ha massa leksaker, inga plastprylar och inget som blinkar och överstimulerar. Hur lägger man fram det fint till släkten, utan att verka otacksamma? Vi kommer givetvis inte förbjuda någon att ge leksaker eller kräva att det är dittan eller dattan, men vill samtidigt vara tydliga med att en bok från loppis är en perfekt ettårspresent och ingenting mer behövs.
Tack för eventuella svar! <3
/Mvh gravid, förvirrad och med måååånga tankar.
Jag tycker att du kan säga det rakt ut =)
Att ni blir jätteglada för begagnade presenter och gärna böcker. Man behöver ju inte skriva vad man INTE gillar utan bara säga att man blir glad för att få det där andra. Skriv ett sms i samband med inbjudan till kommande kalas eller att komma och träffa bebisen eller så!
Håller med i det Clara säger. Så har min bror och hans fru gjort till mig och resten av familjen. De har lyft vad mitt brorsbarn gärna vill ha (så som böcker och loppade kläder) och förklarat varför de inte vill ha massor av onödiga leksaker.
Jag själv ger henne i princip inga paket alls utan har fokuserat på att ge av mig själv så mycket jag bara kan (https://sannalund.se/journal/presenter-till-syskonbarnen/) ☺️
Sanna Lund: så fint. Att ge av sig själv när och om man har möjlighet är väl den finaste gåvan.
Jag brukar inleda önskelistan som ska till mormor och morfar med ”Kom ihåg att mina barn har vana av redan älskade saker – dom ser ingen skillnad på en ny bok och en som blivit läst många gånger, samma sak med kläder och leksaker. Så kolla gärna på loppis innan ni köper något nytt.”
Och sen brukar jag skicka länkar från Vinted m.fl. på sånt som barnen har önskat sig. Jag skrollar ju där med jämna mellanrum och vill/kan inte köpa alla potentiella klappar jag hittar.
Vill tro att det gör skillnad att sopa banan redan från början.
Säg det så som du skrev här ungefär, tycker att det låter klokt och förklarande samt fint framfört.
Och för närmre släkt tänker jag att man kan visa saker man skulle uppskatta att få och ge tips på hemsidor som har den typ av saker/inriktning som ni skulle kunna tänka er att köpa ifrån själva om någon absolut vill köpa nytt.
Jag delar dina tankar i detta och har länge försökt balansera tacksamheten men ändå försöka få släkten förstå dagens konsumtion och mina önskningar om presenter. men det är inte så lätt då de inte är upplysta på det sätt som många yngre är. Ett problem är också nu när barnen börjar bli större och de ser o förstår vad kusinerna får, om inte alla syskon tycker och tänker likadant hur gör man då? Man vill ju inte skapa utanförskap, jag har inga problem att göra det för mig själv, köper nästan uteslutande på loppis både inredning och kläder, men att välja det till mina barn när de börjar förstå skillnaden tycker jag e svårt. Clara har en syster som tänker likadant så där finns inte samma skillnad som om man som jag har två väldigt konsumerande syskon.
Om du har instagram så har @barnaleker många bra inlägg om detta och liknande ämnen!
Vi ger våra barn en present var till jul och födelsedag. Det kan tyckas snålt men jag vet att de får så många paket av sina kusiner och mor och far föräldrar när vi firar. De tycker att det är så roligt att köpa så istället för att begränsa dem så har vi begränsat vad vi köper. Jag talar om för dem vad våra barn önskat sig, äldsta säger det ofta själv, i år vill han ha bilar, bamse solglasögon och eltandborste. Sen brukar jag även säga vad de behöver, som en pyjamas. Och så säger jag också att de blir glada för sekundhand presenter. De brukar få en blandning av nytt och sekundhand från släktingar och i år får de bara sekundhand av oss.
Tycker det var så skönt att läsa din kommentar här Annika! Mina barn får väldigt lite av mig, och en viktig del i det är att de får så mycket presenter från övriga släkten. Ibland är det bara skönt att läsa om någon som gör samma.
Hej!
Vi startade ett konto till vårt barn, då kan mor- och far-föräldrar som vill ge för samma summa sätta in pengar där när de gett en bok från loppis för 10 kr till just ert barn, och nytt lego för 300 till kusinerna…
Pengarna på det kontot ska gå till större inköp barnet önskar sig när det blir äldre. Hittills har det gått till en padda. Så småningom kanske en mobil eller så.
När barnen är små finns det mycket bra begagnat, medan det är svårare senare, så det har varit bra för oss.
Tips! Får ni nya barnkläder kan man ofta byta till större storlek utan kvitto. Alla vill ju köpa kläder i storlek 50, och få i storlek 110…
Lycka till!
Jeg oppfatter ikke innlegget som ”moraliserende”, fordømmende, eller som en oppfordring til totalt å droppe halvfabrikata og andre snarveier, men som en inspirasjon til tenke over vårt konsum, hva som er viktig, hva som kreves for kanskje lettere å få den lett nostalgiske gode julestemningen.
Og,ja,jeg tror absolutt ” folk flest” gjør så godt de kan!
Blev så glad att se dej i dn och så närbild på Essa. När mamma och pappa levde fick dom julgrupp och lotter. Det tycker jag är bra att ge vem gillar inte blommor. Trevlig helg. 😊
Jag känner mig ledsen över att jag föddes in i denna tid. Jag har så länge känt att jag skulle ha passat bättre in i min mormor och morfars levnadstid. Jag får panik av exakt allt du beskriver och mår fysiskt illa av att se vad som pågår. Jag får extrema flyktkänslor! Vet inte var jag vill ta vägen men djupt in i skogen eller långt bort från civilisationen. Finns det någon mer än jag som känner så? Jag vill flytta till en annan värld där tillvaron ser ut som den var menad att se ut.
Min enda önskan till jul är att jag under min livstid får se när det vänder. Jag vill se att människorna slutar missbruka denna värld och börja använda hjärnan igen.
Hej kompis 😀 du är inte ensam! Skrämmande likadana tankar jag har, som om jag själv skrivit kommentaren. 100 % med dig.
🙋♀️ här är en till likasinnad! Har kännt hela mitt liv att jag hellre skulle vilja levt för typ 100 år sen. Man får göra det man kan åt det, som att välja en livsstil utanför normen tex, och försöka acceptera resten.
Jag har varit utbränd länge och sjukskriven länge. Mitt tänkesätt under stress hamnar i ”måste/borde” istället för ”vill” och att ”skynda på” ist för att ta mig tid, det gör mig riktigt dålig, snabbt. Hursom… Jag vill göra egna köttbullar till jul, när det var dags för det i veckan så var jag uppe i varv/kände stress och när jag hade rullat tre stycken svor jag högt över hur förbannat tråkigt det var. Sen fick jag upp dig i huvudet, Clara. Så vad hände?
Jo, jag gick och bytte kläder (eller iaf överdelen, pyjamasbyxor fick vara på och så satte jag på mig en fixa-hemma-tröja, är ju utbränd så bara det i sig var en bedrift). Sen tillbaka i köket satte på en podd jag gillar. Jag tvingade mig själv att tvätta händerna långsamt, sen tvingade jag mig själv att dofta på smeten (tog ett tag innan jag kunde ta in doften). Sedan tvingade jag mig själv att sakta rulla några stycken, för att känna hur bullen blev handen. Rullade ett gäng och påbörjade stekningen. Lät min sambo smaka på en som tyckte att de var SÅ goda ”kryddpeppar är det som gör skillnaden” sa han. Så hände det sig, absolut inte av sig själv utan med snarare mycket ansträngning, att blev matlagningen till och med blev rolig. Det blev mysigt. Så mysigt så jag gjorde Jansson när bullarna var klara för att det var kul att stå i köket. Obs! Hade jag hatat att laga mat då hade jag skitit i det, då hade jag lagt tid på något annat.
Jag läser din blogg för att den är tillåtande och kommer med konkreta tips på hur en kan vara mer närvarande i stunden och livet, inläggen får mig att fundera på vad som är viktigt för mig och hur jag vill göra saker som är viktiga för mig. Jag är ändå en skör liten jävel och vissa dagar hamnar min kropp lätt i stressreaktioner, då undviker jag internet – din blogg är alltid ett undantag.
Tack för dina inlägg! De gör skillnad!
Hej på dig, sköra lilla jävel! : ) Sandra, det här gjorde du riktigt bra. Hanterade allt på bästa sätt med gott resultat dvs hemrullade köttbullar och Jansson. Härligt också att du fick uppskattande ord av snälle maken. Fortsätt så bra du kan med denna modell inför 2025. Nytt år och nya krafter, men till dess God Jul!
Jag blev väldigt rörd av det här. Vad du kämpar Sandra! Känner så väl igen mig och hur svårt det är. Men också roligt när ljusglimtarna och orken återvänder. Önskar dig ett hälsans år 2025 med ork och glädje. Stor kram och tack för att du skrev och berättade detta för mig.
Å dette var både rørende og samtidig utrolig oppmuntrende skrevet! Ønsker deg god bedring og gode dager, både i julen og ellers…du er en « fighter», Sandra!
Vad fint du beskriver det Sandra! Bra jobbat, låter som att du verkligen lyckades vända stunden och göra något väldigt bra av det.
Och jag håller med om Claras blogg, jag känner på precis samma sätt.
God jul på dig! 🎄
Mina tankar går till alla som inte far väl på julen. Familjer där bråk och misshandel ökar och den sociala isoleringen. Det är den högtid då man uteslutande är utelämnad till sin kärnfamilj i en viss ålder. Kommer ihåg att jag som liten tänkte att Gud tycker inte om min familj. Skönt att som vuxen kunna skapa egna traditioner. Men det finns en skam i att inte ha så mycket med sig. Julen en påminnelse. Håller med om konsumtionshysterin. Du kan ingenting ta med dig dit du går sen…. osv
Ett förvillande sätt att säga det på – och vad är det du säger egentligen? Att det skulle finnas ett samband, när det varken stämmer eller är det som är grejen. Förstår att det ska vara käckt och smart och uppseendeväckande och för mig faller det platt.
Det är så många viktiga ämnen du tar upp och det blir så spretigt när det är ihopparat med lite ditt och datt.
Det är inte sant att vi har finare kök än någonsin men aldrig spenderat så lite tid i dem. Analysera djupare kring konsumtion, klass, status och tidsprioritering.
Det är inte sant att stil aldrig varit viktigare som statusmarkör. Analysera djupare kring konsumtion och klass.
Varför är julen så hypad och ändå tilldelad så lite tid i dagens samhälle? Stämmer det ens? Är det något annat som stjäl vår uppmärksamhet? Vad lägger vi istället tiden på? Vi har trots allt i alla tider haft all tid som finns.
Visst vet vi priset på mycket och av någon anledning har vi svårt att veta någontings värde – hur vet man vad något är värt? Varför har vi så svårt att veta någontings värde? Hur hamnade vi här? Gjorde vi ett val, var det något vi ville? Vill vi härifrån? Hur ska vi hitta någon annanstans än hit om vi varken vet var vi är, varför vi är där eller var vi vill vara.
Tycker att det jag skrev var glasklart. Men givetvis kan jag förklara för dig.
Vi har idag modernare, dyrare och lyxigare kök än någonsin tidigare i historien. Ändå slår hämtmat och halfvabrikat försäljningsrekord. Att vi svenskar generellt har välutrustade kök med diskmakiner, hushållsasistenter mm har inte fått oss att laga mer mat. Mat har hög status som uttryck för personlighet och klass. Men det får ta väldigt lite tid.
Vi har heller aldrig i historien lagt så liten del av vår disponibla inkomst på mat. I början av 1900-talet uppgick livsmedelsutgifterna för ett svenskt genomsnittshushåll till 44 procent av de totala inkomsterna. Samma siffra år 1952 var 33 procent. Idag utgör den bara cirka 13 procent.
Vi har idag enorma garderober jämfört med tidigare generationer. Plaggen är jättebilliga jämfört med förr när man kanske hade en enda jacka att tillgå. Som man sydde själv eller hos en sömmerska. Stiluttrycken pendlar fortare än någonsin och saker blir omoderna inom loppet av några månader. Folk i allmänhet ids inte laga en strumpa eftersom det är så billigt att köpa en ny.
Du kommer själv med flera påståenden som du inte underbygger med några argument. Utveckla gärna vad du menar
Om man går in i sakfrågan. ”Vi har idag modernare, dyrare och lyxigare kök än någonsin tidigare i historien.” Har vi verkligen det? Eller ser det ut som det gjort sedan lång tid tillbaka – att vissa har det toppmodernt och vissa dras med det gamla och utdaterade? Självklart går den tekniska utvecklingen framåt – men om man ser till fenomenet är det alltjämt detsamma. Madicken hade det modernt, dyrt och lyxigt och ingen av hennes föräldrar la sin tid på att vara i köket. Hos Abbe var det gammalt och omodernt och där var familjen i köket en stor del av dygnet.
Jag menar att det hade varit rimligare att säga ”Vi har aldrig lagt så lite tid på att laga mat och så lite pengar på att köpa maten. Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Julen är en konsumtionsfest och den har aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Men att skapa julstämning tar sin tid och idag känns det mest som att julen tar pengarna.” Till det en analys av varför det är så – jag undrar verkligen varför du tror att det är så.
Pris och värde har samhället alltid varit extremt medvetet om – kvinnors värde är lägre än mäns och deras tid är följaktligen värd ett lägre pris – och det är bara ett exempel. De som tjänar på detta lägger dock gärna ut dimridåer och riktar om fokus för att orättvisan, det oprisade och värdelösa som följer inte ska vara så lätt att lista ut vad det egentligen handlar om…
Jo men nog har väl fler lyxiga kök nu än för typ 30-40 år sedan? På 70- och 80-talet hade vi ju alla standardkök med furumatbordsmöbler och ett rejält furutråg till lampa över, och det var väl inget som byttes ut varje gång någon ny flyttade in i husen och lägenheterna?
Jag har bott i USA i 30 ar nu, och firat de flesta jularna har. Aven om den amerikanska julen kanske ser plastig ut fran utsidan, sa kanns den bilden lite some en produkt av Hollywood och julfilmer fran Hallmark. Visst, amerikanerna koper mycket klader fran sweatshops-lika foretag i Asien, och konsumerar for mycket i allmanhet. Men julen kanns helt klart mycket stressigare i Sverige om jag jamfor.
Hela manaden med gloggfester, julbord, adventsljus som ska tandas, pepparkakor some ska bakas, adventskalendrar, Nissbuset som tydligen ar nytt nu, ovanpa julgran, pynt and alla klappar, och schemat som ska organiseras runt Kalle Anka pa julafton, sa blir det ju superstressigt. Speciellt om man har barn som ar mindre eller fortfarande bor hemma och man kanner pressen att man maste leverera denna upplevelse till alla.
Jag har inte upplevt att samma stress finns har i USA alls, och det ar ingen press pa att man maste fira pa ett sarskilt vis, eftersom vi har en myriad av religioner dar manga inte ens firar jul. Med andra ord, nar det galler konsumtion and sloseri med resurser sa ar amerikanerna notoriska (aven om loppisar blir alltmer populara har ocksa!), men jag tycker att julhetsen in Sverige ar mycket varre, och man ar glad att man slipper den faktiskt.
Sen ar det ju valfritt om man vill fira en kommersiell jul eller skapa sin egen mer lugna och sjalfulla hogtid, och jag skulle tippa att nar ungarna har fyttat ut sa valjer manga det senare alternativet. Man maste vaga vara arlig med det bara, och vara beredd pa att vissa familjemedlemmar kanske inte haller med eller vagar vagra julhetsen.
Och ursakta, jag glomde ju namna Lucia, som kommer mitt i alla jul-forberedelser, med obligatoriska drakter, rehearsals och lussebullarna som ska bakas. Orka!
Intressant! Där slår du huvudet på spiken tror jag.
Kan tänka mig att även sociala medier spelar in. Förr hade man väl inte så stor susning om hur andra firade jul. T ex de sabla nisse dörrarna hade ju knappast fått sånt genomslag om inte mammor (ja mammor) triggat varandra till osynlig tävlan på sociala medier.
Wow vilket härligt kommentarsfält och fullt av spretiga åsikter. Så himla intressant att ta del av allas perspektiv och tankar. TackClara och alla för en fin lässtund!
Instämmer!!
Intressant kommentarsfält minst sagt!
Här hemma har det blivit väldigt ojämställt denna jul då min man drivit Nissebus, köpt gran, köpt nästan alla julklappar till barnen, rullat köttbullar, gjort pepparkakshus med barnen och testlagat julskumspannacotta.
Själv har jag köpt några få julklappar och ordnat luciakläder samt gjort några Nissebus. Nästa år ska jag försöka vara mer delaktig – för det stämmer att det ger mer julkänsla! God jul till alla och tack för en fantastisk blogg!
Tack för att du sätter ord på något viktigt. Förlusten av det som skapar verkligt värde, jo nog sammanfattar det mycket i vår tid.
Du kan ju lika gärna skriva ”ni” om du inte menar dig själv utan _alla andra_ syndare i världen 😉 Håller dock helt med om att tjusningen försvinner om stämningen köps istället för att jobbas fram. Konsumerades gjorde det förr lika mycket som nu, så den punkten kan man radera direkt. Däremot lever vi i en fastfood-/fastthought-era, så är det ju. Allting är dock en trend, nu lutar det mer åt andra hållet, med hårt arbetande kristna & muslimska trad wifes & andra motreaktioner på det snabba.
Jag inkluderar alltså mig själv i detta resonemang. Tycker jag uttrycker det ganska tydligt när jag konstaterar att jag aldrig skulle orka göra det min mormor gjorde 😀
Jag slås av två tankar. Dels hur folk faktiskt har tid och ORK att göra så mycket inför julen. Jag har pyntat, bakat tre kakor och saffransbullar. Samt handlat julklappar och hängt upp nya ( ostrukna ) gardiner. För att hinna det började jag i tidig november. Jag jobbar 90% och pendlar två timmar varje dag. Har stora barn och en hyfsat jämnställd man, (men som också jobbat mycket). Förutom det försöker jag träna på olika sätt ca 5 timmar i veckan ( inräknat restid till gym). Laga mat, handla, städa, göra ärenden, personlig hygien, räkningar mm tar större delen av den vakna tiden i övrigt och finns nån timmes ” fritid” är man så slut att man inte ORKAR göra nått annat än att sitta och glo. Oftast på mobilen. Jag fattar inte hur folk gör för att få till allt från egengjort vörtbröd till kristyränglar och hitta loppat pynt. Hur gör man? Var kommer tiden ifrån? Vad jobbar man med för att inte va så slut att man slocknar på bussen hem efter jobb? ( inte vården iallafall)
Sen tänker jag att våra mormödrar fick slita nått fruktansvärt i många fall, men de hade mer tid i och kring hemmet och kunde då sätta upp en gryta medan man gjorde nått annat, sen så hade de mindre krav på annat. Tvätt var bland annat då och då, och inte som nu 2 maskiner om dagen. Och julfirandet var enklare. Oftast mindre familjer och inte så storstilat som många tror. Det var fattigare och enklare, och mindre krav på allt som ”ska” vara med.
Nu säger säkert nån att man kan välja att jobba mindre, men alla kan inte det. Eller ifrågasätter källan på enklare julfirande- prata med äldre äldre själv får ni höra
L: så sant. För någon eller några generationer sedan såg ju samhället helt annorlunda ut. Mannen hade ett ”riktig” jobb, medans kvinnans jobb som inte klassades som ett jobb var att vara hemma och ta hand om hem och barn. Att få tillvaron att gå ihop i dagens samhälle är inte lätt, inte om man ska hinna med allt som så ofta krävs. Dygnet har ju bara 24 timmar och dom går fort åt om man jobbar och har familj. Eller förresten dom 24 timmarna kan gå fort åt även om man inte har familj.
+1, håller med dig
Men stämmer det här verkligen fortfarande – känns som en gammal sanning…Sen dess har det väl blivit hög status att återbruka, leva hållbart och laga närodlad mat från grunden? Det köps ju mer second hand klappar denna jul än någonsin tidigare…Känns som en 10 år gammal krönika som återanvänts.
Det stämmer inte. Julhandeln slår ständigt nya rekord.
Man kan ocksa fraga sig varfor denna statistik standing publiceras infor varje hogtid, och agendan som ligger bakom. Har i USA sa skickar National Retail Federation ut dessa siffror regelbundet, och media publicerar pliktskyldigt. Den onskade effekten ar att folk ska kanna att det ar OK att fortsatta konsumera, for ”kolla, alla shoppar mer an nagonsin, sa du kan fortsatta gora det ocksa.” Och foretagen och affarerna ska kanna att de vagar planera produktionen av produkter ocj inkop till butik i samma eller hogre takt. Och sa halls konsumtions kretsloppet igang, tyvarr. Det ar en manipulation pa hog niva, men darfor ar det sa viktigt att vi vagar sticka ut fran mangden och pa det sattet ocksa ge andra mod att folja en inre kompass och lyssna pa vara egna instinkter. Viktig diskussion detta.
Jag är inte speciellt förtjust i julen, vet väl kanske inte riktigt varför. Kanske för jag har jobbat på ställen där jag sett vad julen leder till i vissa familjer. Supa och misshandel. Handla julklappar för mer pengar än man har och sedan hamna hos kronofogden. Julmaten hos oss har också bara bestått av några få saker. Det som vi tycker om mest. Tills vi inte har julmat alls längre. I år käkar vi paella. Utom den 23, då äter vi Janssons och sillsallad.
Och är det någon som ska klaga hos oss så är det maken, han gör mer än vad jag gör. Kanske jag gör mer mat, men det är han som städar och fixar och fixar. även en del av maten. Jag gör betydligt mindre än vad han gör. Det bästa med julen för min del är ledigheten.
Så roligt, det enda som möjligtvis ger mig julstress är din blogg 😂
Jag jobbar inom socialt arbete och julen handlar om att människor inte ska fara illa och få känna gemenskap. Jag har ingen familj att fira med så julafton brukar bli på lokal med ett gäng vänner som också är mer eller mindre ensamma, om jag inte jobbar. Halvfabrikat är det sista jag tänker på.
God jul gänget! ❤️