Här kommer ett gäng bilder från de senaste dagarna. Sjukdomarna vandrar mellan familjemedlemmarna, men nu äntligen börjar jag känna mig som vanligt igen.
Alla har varit och åkt slalom. Alla utom jag, Bertil och Ulf. Jag låg hemma och kallsvettades under täcket.
Uffe hade prima liv. Skärmtid och lussekatter!
En dag när hela gänget kom från skidbacken hade vi gjort eld i bastun så att slalomåkarna kunde hoppa rätt in.
Och sedan hade jag rullat nästan tre kilo julköttbullar till middag. Så att alla äntligen fick äta sig nöjda och mätta.
Uffe och Anna pärlar om kvällarna. Han har en stor samling nu, åttionio pärlplattor som han knåpat ihop senaste året. Tjejerna ritar och jag gillar att spela kort med den som är sugen. Femhundra är min favorit. Vi har sett några mysiga filmer tillsammans också. En kväll såg vi Kådisbellan som jag älskar. En annan såg vi Den sista resan på SVT Play. Inte ett öga torrt!
Så blev det nyårsafton och pappa, moster och kusin Jonas kom förbi. Då hade jag och Bertil blivit krya men Jakob istället blivit jättesjuk i influensa och fick ligga och trycka på rummet, stackarn. Jag langade bara in lite salta tilltugg och läsk för att han skulle få i sig något att äta.
Jag bar min loppisfyndade sextiotalsklänning med stjärnor.
Blå ögonskugga och ljusrosa läppar.
Uffe var fin i skjorta och väst.
Gästerna kom vid tretiden. Då drack vi bubbel och åt en enorm pavlova med lemon curd och passionsfrukt.
Sedan spelade vi spel. Bland annat Säg inte eeeh….
Sen dukade vi för fest
Glitter, lummer och silvriga paraplyer. Barnen fick bestämma
Maten var trerätters, som Annas man hade lagat. Jag la inte två strån i kors. Men inte heller tre.
Under middagen gjorde vi någonting som var väldigt fint. Vi gick laget runt och berättade om våra önskningar inför det nya året. Både på ett privat plan och för hela världen. Det var roligt att höra alla önskningar från gamla och barn. Alltifrån att man ville fortsätta vara frisk och pigg till att man ville få gå en boxningsmatch med Trump och slå skallen av honom (Ulf) till att det skulle bli en politisk förändring kring klimatfrågor. Alltid dessa klimatfrågor som har präglat mina barns uppväxt och kommer prägla hela deras liv, tyvärr. Önskar så att de som hade makten faktiskt gjorde något.
Här ser jag ut som att jag håller på att börja gråta. Men det kan också vara att jag lyssnar andäktigt på min far, vars personliga önskningar inför året utgjordes av “stabila snuspriser”.
Det var i alla fall ett otroligt fint sätt att avrunda året, drömma inför det som kommer och få höra lite om allas önskningar och tankar.
Till efterrätt blev det citronposette serverat i citronhalvor
Och alla hade mustascher av olika sorter.
Blonda eller mörka! Roligt när vi efter ett tag glömde bort att vi hade dem och bara satt och diskuterade helt normalt med mustascher i ansiktet. Det gav något extra till situationen. Oklart vad.
Vi åt en sådan utdragen middag att vi nästan höll på att missa tolvslaget. Men vi hann precis och sedan gick vi ut för att eventuellt få se en raket.
Såg dock inte en enda.
Men vi tände istället sådana där små festliga som man kan sätta på tårtan.
Och tomtebloss till alla vuxna
Och barn.
Så fint att få fira in nyåret med familjen!
Nyårsdagen var kall och trött och vi spenderade den i soffan. Såg Love Acctually som är rolig och fånig och inte åldrats särskilt väl. Jag och Anna spelade 500 och rastade gnällig barnaskara på spark i -20 minus. Och sedan somnade vi alla ganska tidigt denna första dag på det nya året.
50 svar
Jag tittade på Snöstsystern igår kväll. Du skrev om den för ett par veckor sedan. Mina ögon var verkligen inte torra, jag grät så häftigt att jag tänkte att grannen måste höra mig och knackar väl på dörren snart och undrar hur det är fatt.
En verkligt fin film som jag rekommenderar.
Finns på Netflix.
Tilläggas ska att jag är 62 fyllda!
Åh vad fint att du uppskattade den! Ibland behöver man en riktigt bra film att grina åt
Clara, så vacker du är på nyårsafton! Och så vacker den lysande portalen är! Mustascherna kanske inte är vackra men roliga. En toppendag för mig som firar mer stillsamt. Såg också Den sista resan och blev mycket berörd.
Tack snälla! Kram och god fortsättning
Vilket fint nyår ni fick tillsammans. Önskar dig en god fortsättning på det nya året.
Va! Love actually är ju den bästa julfilmen av alla! Absolut politisk inkorrekt osv. Men med 20 år på nacken så får man ha lite överseende. Kanske var att jag själv var i en väldigt mottaglig ålder när den kom men inledningen och avslutningen på alla som ses på Heathrow gör att jag grinar VARJE gång 😂. Kram!
Såg Love actually för ca 20 årsedan när jag var deprimerad och kände en slags glädje när jag såg den. Såg om den nu i julas för första gången sen dess och jag kände samma värme som för alla årsedan. Nä, den har nog inte åldrats särskilt väl men den ligger mig så varmt om hjärtat. ❤️
Håller med!
Fattade inte vad som menades med åldras väl..?!
Spontant tänker jag på porrfilm som ett rätt trevligt jobb, många förhållande där männen har makten kvinnorna underordnade. Städar åt författaren, assistent åt presidenten, assistent åt chefen, chefen säger till en annan medarbetare att alla vet att du är kär i en kollega. Killen som vill åka till USA bara för att ligga. Om du byter plats på alla kvinnor och män, hur löjlig hade inte filmen upplevts vilket kanske säger något om förutfattade meningar om kvinnor och män.
Hej!
Den stora frågan för oss innan jul och nyår är ofta, är vi tillräckligt friska för att våga ses. Ofta är någon mer eller mindre förkyld, och just i år har det dessutom funnits bebisar i släkten. Ni verkar ofta ses även om någon är förkyld. Skulle vara intressant att höra hur ni resonerar där, har ni några regler gällande förkylningar/infektioner över lag? Jag tar gärna risken att bli nedsmittad just på julafton, men förstår att någon med nyfödd i familjen eller 70+ inte är lika sugen…
Så är det för oss också. Men det går liksom inte att invänta och avboka. Min systers familj bokade liksom sin julresa redan i somras för att garanteras plats. Så de kommer oavsett. Men vi är alla införstådda med att det är så ocinga hard feelings om man blir smittad.
Med pappa och äldre släktingar så händer det att saker avbokas. Eller så informerar man om hälsoläget och så får de göra sin egen bedömning =)
Vilken fin nyår. I vår familj har vi som tradition att först summera året som gått, topp tre eller topp fem av det bästa med året och varför det var det bästa. Sen går vi laget runt och var och en får berätta om vad man ser fram emot nästa år.
I år var det bara maken och jag (barnen, 18 och 22 år var med kompisar istället). Vi kom fram till att vi hade ungefär samma topp tre och samma saker vi såg fram emot. Det var när vi upplever nya saker tillsammans och allra helst tillsammans med våra barn.
Så 2025 hoppas vi på i alla fall en resa med hela familjen när vi firar silverbröllop på midsommarafton.
Åh vad fint! Låter som en bra tradition
Det låter som att ni haft det toppen om man bortser från sjukdomarna då. Hoppas att ni alla får ett fint 2025. Clara, du var förresten så fin i klänningen med stjärnor. Stjärnor till en riktig stjärna 😊👍💝.
Ni är tuffa som orkar vara två familjer under samma tak i över en vecka! Jag orkar inte ens en natt, vare sig som värdinna eller gäst. Spelar ingen roll fast det är ens favoritmänniskor, jag vill ändå inte. Skulle bli totalt energidränerad och jäkligt sur. Speciellt på vintern när man är mer inne och det är blöta barnkläder överallt – ryyyyyys! Detta gäller mig, andra gör som de vill såklart! Tack för en fin sammanställning om ert nyår!
Aber: ha ha, vilken igenkänning. Precis så är jag också. Jag kan umgås ett tag, men sedan får det räcka. Det bästa är att träffas och sedan skiljas och gå åt var sitt håll. Det fungerar riktigt bra när jag och familjen (jag, maken och sonen) hälsar på min pappa eller min bror och dom har hyrt övernattningslägenhet som vi kan bo i.
Haha! Ja så kanske det är. Men jag vet inget annat. Vi semestrar ju alltid så. Tillsammans med släkten ihopträngda i något hus på landet. Hade inte blivit jul utan att vi gjorde det =)
Clara: det är nog så som du skriver att man gillar det upplägg som man är van vid. Sedan kan ju så klart ens personlighet ha en hel del med det att göra. Jag är en introvert person som gillar att umgås i små doser.
Så känner jag också men har liksom inget val. Våra familjer bor långt bort. Vi ses sällan. Det är ju inte bara upp till mig. Kan inte bara tänka på mig och mina behov. Kan inte förvägra barnen att få träffa deras släktingar även om det för mig innebär extremt intensivt umgänge 24/7. Frågan är väl hur man kan göra för att få det så uthärdligt som möjligt. Tips mottages tacksamt! Mvh tar snart in på hotell 🥱
Skönt att fler skriver det! Jag tänkte efter det mysiga julaftonsinlägget med efterföljande kommentarer (som alla hyllade sättet att fira jul eller var avundsjuka på det) att det ser jättemysigt och trevligt ut men … också hjälp, det pågår dag efter dag, jag skulle känna mig lite kvävd, men det verkar jag vara ensam om.
Det är nog som flera av er skriver: att det sättet man själv är van vid är det sättet som är “rätt jul” för en själv.
För mig infinner sig den största julfriden på julaftons kväll när vi har kommit hem från julfirande med släkten (mysigt, trevligt och intensivt), packat upp julklapparna och slår oss ner framför Karl Bertil.
Sedan träffar vi mannens släkt på annandagen och är borta hos andra på nyår. Allt älskar jag, det är bara traditioner, men alltid att komma hem på kvällen (natten på nyår).
Det betyder inte att jag kastar ut julen tidigt. Vi har kvar julpynt osv till tjugondag knut och myser på i familjen hemma till och från med utflykter.
Jag har inte heller något emot mellandagsrea. Ofta köper vi nog inte något, ibland passar vi på när vi behöver ny elektronik, men det är mysigt och trevligt att åka in till stan eller så tycker jag.
Allt detta är det som är jul för mig. Mycket av traditionerna är från min barndom och de andra har växt fram under åren med familj/släkt. Och det är allt detta jag får julkänsla av.
Fast det här förutsätts att man kan göra på annat vis. Jag tycker också det blir för mycket och då får jag gå undan. Men vi bor så långt ifrån varandra att det inte går att åka hem på kvällen. För övrigt inte något jag tycker är “naturligt” eller uppväxt med eftersom alla bodde nära när jag var barn så jag har aldrig sovit över hos släktingar förrän i vuxen ålder. När jag var barn var vi hemma alla lov och nu måste vi fundera varje lov om vi ska vara hemma eller hälsa på någonstans.
Jag funderar lite kring detta att ha politiska diskussioner hemma med barnen och för mig är det viktigt att inte hjärntvätta åt något håll utan att försöka lyfta förståelsen för olika perspektiv. Jag som själv är väldigt tveksam till identitetspolitiken får bita mig i tungan när barnen kommer hem och sjunger ”hen” i En sockerbagare. Men det känns också viktigt för mig att förmedla att jag tycker som jag gör och andra tycker annorlunda och det är OK. Jag hade nog en betydligt starkare förhoppning som ung och vänster att barnen skulle följa i exakt mina fotspår politisk och såg drömsk framför mig små mini-rödstrumpor i följetåg på 1 maj etc. Nu skulle jag få vansinnigt ont i magen om min femåring skulle uttrycka någon stark politisk åsikt – uppenbart efterapad av föräldrar och storasyskon. Men det är väl förstås för mycket begärt att nyanserade diskussioner förs vid familjens middagsbord – trots allt pratar(och parar) vi väl helst oss med dom som tycker som oss själva.
Men allt är väl politik? Allt från det du äter till hur man reser, konsumerar och röstar. Vissa av mina släktingar reser över hela jordklotet, medan andra är högljudda veganer (deras instagram stories är…något i hästväg, bokstavligen talat) För mig är deras val – oavsett om det är att åka helikopter i Kanada på skidsemester eller att avstå mjölkprodukter – precis lika politiskt laddat som att prata om politikers idéer. 😀 Just Trump faller väl också in i en speciell kategori, nämligen den grupp politiker som vill avveckla demokratin. Dem och deras åsikter är det fritt fram att kölhala. Själv brukade jag kasta boll på en bild av Jaques Chirac, och det blev folk av mig med. Riktigt bra folk rentav!
Jag är inne på din linje här. Ibland hör man folk säga att det aldrig pratades politik hemma när de växte upp, eller att de inte pratar politik i sina egna familjer/förhållanden, och jag har så svårt att förstå det. Politik är ju inte bara partipolitik, det genomsyrar allt i samhället och politiska åsikter uttrycks ofta indirekt genom värderingar, synsätt och diskussioner kring sakfrågor.
I min familj/släkt har vi aldrig pratat rakt ut om hur vi röstar eller i vilka banor vi funderar (med undantag av min farfar, som var en övertygad socialdemokrat livet igenom, på senare år har jag pratat en del med mina föräldrar också), men jag tror mig ha en ganska god uppfattning om ungefär var alla står politiskt, utifrån hur de ser på världen och samhället i stort.
Sen vet jag faktiskt inte varför det skulle vara värre att prata om partipolitik än om andra frågor. Barn får med sig en massa värderingar och uppfattningar hemifrån, medvetet och omedvetet. Eller från andra håll, själv växte jag upp i en oerhört blå kommun där det bara var ett parti som gällde, det skapade också en viss medvetenhet. Däremot är det väl bra att ha högt i tak och betona att man kan tycka olika och att alla har rätt till sin åsikt (inom demokratiska ramar).
Uppfattningen att Trump vill avveckla demokratin är ju dock en extremt överdriven osaklig sak att tuta i sina barn. Så ja, det var väl lite nåt sånt jag reagerade på.
Håller med ..
Enligt honom själv, absolut! Enligt många andra, kunniga inom området, nej, inte så värst överdrivet:
https://omni.se/professor-helt-sakert-att-usa-s-demokrati-gar-under/a/KMqvgy
https://www.svd.se/a/alaold/varningen-usa-s-demokrati-ar-skorare-an-vi-tror
https://www.dagensarena.se/innehall/efter-trumps-storseger-usa-kan-bli-mer-som-ryssland/
Tycker också detta är intressant, hur mycket man ska påverka sina barn efter sin egna åsikter? Jag vill att de ska tänka fritt, utifrån sina egna tankar, men samtidigt vill jag forma dem till goda och snälla personer såklart. Skulle ju aldrig acceptera rasism, våldsamhet eller elakhet mot andra. Men i andra frågor måste de få tänka fritt och att de får olika perspektiv. Det känns nästan viktigast, att det inte finns ett rätt liksom, utan att tex inom politiken så vill ju alla skapa ett bra samhälle men har olika vägar dit. Angående klimatet vill jag verkligen dämpa deras ev klimatångest, den får de ändå genom utbildning och info från skola och medier. Så att visa kloka val får räcka, så de inte mår dåligt över det hela.
Men det är en intressant fråga utan ett enkelt svar tycker jag!
Jag har pratat mycket politik med mina barn, kanske mest med yngsta som snart fyller 18 och är den enda som bor kvar hemma fortfarande. Vi har diskuterat högljutt i köket om kvällarna. Fast på det trevliga sättet. Har helt klart olika åsikter och står långt ifrån varandra gällande politiken.
Jag har alltid röstat rött och kommer alltid att göra det.
Jag växte upp i ett borgerligt hem där man aldrig talade om politik. Jag var ensambarn och huset stort och tyst. Jag visste bara att jag ville göra allt annorlunda. Det gjorde jag också. Tror mina föräldrar alltid skämdes över mig.
Tänkte precis så. Lite obehagligt om en liten unge vill slå skallen av en president. Han kan ju knappast veta så mycket av den komplicerade världspolitiken. Ja, inte vi vuxna heller även om svenskar i synnerhet vet hur alla världens länder ska styras men aldrig varit där ens😉.
En annan situation som är väldigt otrevlig är när små förskolebarn på några år skriker apa så fort de ser ett svart barn eller äldre svart elev, förskolor och grundskolor hänger ju ihop. Och de äldre eleverna kan verkligen tröttna och kanske ta i med hårdhandskarna och allt ska personalen hantera. För inte har de lärt sig detta i förskolan eller av varandra men pappor och mammor kan ha ett mycket omoget språk vid middagsbordet.
Påverkar sina barn gör man oavsett om man pratar politik eller inte vi matbordet. De påverkas av allt man säger och allt man gör. Tror det är jättebra att diskutera politik inom familjen, är själv uppväxt med en pappa som var kommunpolitiker och det diskuterades mycket hem runt matbordet. Alla åsikter var välkomna och man kunde vända och vrida på saker som hände i kommunen, Sverige och världen.
Tror inte att man ska vara så rädd för att prata om allt, då blir det lättare att stå för vad man tycker utanför hemmet sen.
Susanne: intressant det där. Jag vill så klart att vår son ska bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Sedan skulle det ju vara väldigt konstigt om jag aldrig berättade vad jag själv tycker i olika frågor. Det viktiga är nog att poängtera att det är ok att tycka lika, men lika ok att tycka olika.
Som svar på första frågan – tycker också att det är viktigt att inte “hjärntvätta” sina barn utan visa på olika perspektiv. Har tex många gånger försökt förklara varför Trump kunnat bli folkvald och varför människor röstar på honom. Men det är inte samma sak som att vara objektiv eller låtsas som att jag inte tycker att han är en idiot.
Min femåring har full koll på begrep som ”stopp min kropp”, så när han får höra hur jag diskuterar (med de äldre barnen) kring tex Trumps tafsande och kvinnosyn så är det självklart att han snappar upp det.
Sedan är det ju inte så aggressivt som det låter i text. Mer som en stillsam fundering från en femårings kreativa skalle. Förra gången Trump var president filmade jag Folke som glatt stod och hackade grönsaker med en kniv och berättade att han tyckte att man kunde hacka sönder Trumps huvud. För det vore bättre än att sätta honom i fängelse.
Barn kan säga ganska brutala saker. – men det betyder inte att deras hjärta är brutalt. Det är barn som är barn helt enkelt!
Jag tror att barns tänkande och egna åsiktsbildning mår bra av politiska samtal! Jag har alltid varit tydlig med vad jag tycker och varför med mina barn. Hade varit väldigt konstigt om de inte fick veta varför vi inte åker på flygsemestrar eller köper från Shein som de ser kompisar göra? Vi har alltid pratat om varför man röstar, varför vi tycker det är så viktigt och så klart har de undrat vad vi röstar på. Vi har svarat och förklarat varför, jag hade tyckt det var jättekonstigt om vi skulle lära dem att man ska dölja vad man tycker och tänker.
Nu är barnen 12 och 15, ibland håller de med mig, ibland vill de nyansera, ibland tycker de tvärt om – de har så kloka funderingar och tankar även om jag inte tycker lika, och förstår ibland mer än jag om samtiden. Tänker ofta på att jag nu allt oftare kommer vara den som har ”gammal kunskap” i jämförelse med mina barn och att de kommer ”gå om mig”. Som när jag läste bell hooks på 00-talet och min mamma ”bara” hade sina 70-talsteorier när vi diskuterade.
Jag tror verkligen att det bästa – med barn och alla andra – är att vara tydlig och ärlig med vad man själv tycker och varför, men samtidigt nyfiken på och inte dömande (även om det ibland är svårt) kring vad andra tycker och varför.
Bra resonemang! Målet är väl inte att tycka lika, utan att ha ett hem där man får testa olika åsikter och få argumentera för dem.
Håller med.
Dessutom så otroligt fånigt att uppmuntra barn till politiska åsikter de inte har en aning om vad de innebär. Finns inget charmigt eller tufft med det.
Har själv en femåring som kommer hem från förskola och kompisar och sjunger “leve Palestina, krossa Sionismen” . Vilket inte uppmuntras i vårt hem alls..men barn apar efter och det kan ibland vara bra att förklara vad som egentligen sägs/sjungs men inte lägga ansvar på dem eller hejarop åt ena eller andra hållet.
Man kan förklara åt båda hållen för att skapa förståelse och empati men barn ska hållas utanför politik upp till mogen ålder.
Att citera barn är förövrigt lika fånigt. Alla barn säger knasiga och gulliga saker..särskilt sina egna men barn är inget allmänt nöje för vuxna.
Kära konstapel H. Är det okej att citera sin pappa då? När han säger gulliga nyårsönskningar om snus?
Greven av Monte Cristo på Svt var en riktig höjdare med att titta på under ledighet! Tyckte också mycket om Den sista resan.
Vilken fantastiskt fin klänning 🤩
Har i sett ”Jag är din krigare” från 1997? Tips annars 😁
Hej! Här kommer nyfikna jag med ett par frågor…
klänningen, är den bara inspirerad från 60-talet med formen, eller är den på riktigt ifrån det årtalet? 🙂 Mycket fin och välbevarad isåfall!
Blev också så nyfiken på vilken förrätt och huvudrätt som serverades till er?
God fortsättning önskar jag dig, ser fram emot ett nytt år att följa din blogg!
Ja, det är en äkta gammal =) jättefin gammaldags etikett också!
Uffe var så klart också jättefin i sina finkläder.
Vi hadde en annerledes nyttårsaften i år, i o m at våre to barnebarn kom kl 19 og lå over til neste dag. De hadde vært på nyttårsfest med 9-10 andre barn og ditto voksne fra kl 14, og etter leggetid skulle de voksne feire videre, det er første gangen at vår datter og hennes mann var uten barn på nyttårsaften, og jeg virkelig unnet dem å kunne være med sine venner uten å måtte stå opp før 6 neste morgen. Samtidig følte jeg virkelig at det var JEG som var mest heldig, som både fikk avslutte det gamle året, og starte det nye,med verdens beste barneklemmer og kos❤️ Snøen kom tilbake på nyttårsaften, så vi var ute grytidlig neste morgen og lekte,gravde, akte, og så inn og koste oss under pledd med gløgg. 5åringen og jeg pratet om ting,som skjer i 2025 ( han blir 6 og begynner på skolen, han kommer til å miste sin første melketann og få «voksen- tenner», få nye venner og forhåpentlig beholde de gamle osv), og jeg ble ekstra varm om hjertet da han sa « og jeg ønsker at du og morfar fortsatt henter meg i barnehagen tidlig en dag i uken eller sånn, og at vi gjør ting sammen!»
Jeg vokste opp uten besteforeldre (hadde heller ikke tanter, onkler, kusiner…), og for meg er det helt STORT og magisk å få være mormor, og få være med i barnebarnas liv! Som barn ønsket jeg meg en familie som din, Clara, og nå er jeg så glad for at hvertfall mine barnebarn har litt mer familie enn jeg hadde, selv om vi fortsatt er en liten familie.
Ønsker deg og dine andre lesere det beste for det nye året, og tusen takk for så mange kloke ord, vakre bilder og stemninger, fine diskusjoner, gode innblikk i et liv så annerledes enn mitt.
( og, elsker den kjolen!)
Ja detta med politik kan verkligen engagera och håller med om att politik finns i det mesta i vår omgivning. Jag har tidigare varit aktiv i kommunpolitiken och det har varit många intressanta frågor och diskussioner. Där är det viktigt att man också kan få tycka vad man vill, men minst lika viktigt att ha kvar respekten för den andra medmänniskan och inte gå till person angrepp- vilket tyvärr många gör ibland, både politiker och allmänhet. Mitt politiska intresse startade tidigt och gällde vår natur/klimat. Det tänkta förslaget var att bygga ut “vår” älv. Jag minns hur korkad jag tyckte att vissa politiker var då, både inom kommun och riksdag. Men det fick mig att engagera mig redan i 10-12 års åldern. Åtskilliga möten, demonstrationer, radioprogram, revyer mm. Efter många års kamp “vann vi vår älv” Vi var många som kämpade i olika konstallationer, men tillsammans så….Nu finns den fortfarande kvar, lika vacker som förr och kanske än viktigare att ha kvar❣️❤️Måste också säga…vilken vacker och stämningsfull portal Clara! Nästa år får nog vår också lite extra granris på sig tillsammans med ljusen. Idag ska jag dessutom ta fram min fina Clara almanacka🥰
Åh, om någon/några skulle vilja spela femhundra med mig!
♥️♠️♦️♣️
”Alltid dessa klimatfrågor som har präglat mina barns uppväxt och kommer prägla hela deras liv, tyvärr. Önskar så att de som hade makten faktiskt gjorde något.”
Jag har börjat spara meningar och texter/inlägg där du skriver om klimatet, särskilt sådana här som bara dyker upp där, mitt i andra meningar om livet och vardagen. För det är så jag fungerar också, vi lever med klimatkrisen här hemma, i vardagen, utan att den förstör vårt liv med de val vi gör för att minska vårt avtryck. Vi flyger inte, men vi reser ändå, fast klimatvänligt med tåg och elbil. Vi äter inte ofta rött kött, men när vi gör det njuter vi till 100% och ser till att det är ekologiskt. Du får mig att känna mig mindre ensam, för vi är väldigt ensamma om vårt engagemang bland släkt och vänner. Mina barn ser kusiner och vänner flyga, men de förstår verkligen varför vi inte gör det, även om avundsjukan blir svår vissa perioder. Så jag sparar dina meningar där ert klimatengagemang dyker upp i en anteckning på telefonen och jag läser dem när jag behöver en värmande boost av att få känna att vi inte är ensamma i vårt engagemang. ♥️ Tack fina ni. ♥️
Ibland kan det kännas hopplöst och ensamt att göra annorlunda än sin omgivning, men det finns också en styrka i att göra medvetna val i livet, oavsett vad det gäller. Det kan också bli en inspiration till andra att följa efter så småningom. Precis som barn påverkas av sina föräldrars värderingar (oavsett om de är uttalade eller inte) så påverkas vi människor av andra människor mer än vi tror, även om förändringar av vanor och normer kan ta tid. Så fortsätt, du är INTE ensam!!! ❤️
Tack Frida! ♥️ Det där sparar jag också i telefonanteckningen. 🙏🏻♥️