Jag går runt och känner mig tankfull, sådär som man kan unna sig att göra i mellandagarna. Tyvärr finns det ju mindre tid att göra sånt när man är vuxen. Men som tonåring var det allt jag gjorde på loven. Gick runt och funderade på mitt liv och vem jag skulle bli.
Jag har varit sjuk några dagar och mest legat till sängs, medan Jakob och barnen och Annas familj åkt slalom. Att ligga till sängs har gett mig precis den där tiden att tänka.
Jag har känt mig nostalgisk och letat fram gamla dagböcker. Läst och blivit både rörd, generad och stundtals frustat högt. Fått syn på nya saker hos mig själv och sett mönster som återupprepar sig. Jag vet inte om jag har berättat om det någon gång, men jag blev utmattad första gången i gymnasiet. Mamma hade blivit sjuk på sommaren och lagom till vintern var jag helt förstörd. Nedstämd och utan ork. Jag hade en snäll rektor som bara löste det så att jag fick vara hemma och vila. Jag tror jag var borta en månad från skolan och det jag gjorde under tiden var att promenera, baka bröd och vara i min ensamhet. Det var ingen riktig utmattning kanske, för från en sådan återhämtar man sig inte på en månad. Men det var riktigt nära en fullskalig utmattning. Och det dröjde ytterligare ett halvår innan jag blev mig själv igen.
När jag läser dagböckerna från gymnasiet blir mönstret tydligt. I perioder där jag maniskt har träffat kompisar på kvällarna, jobbat extra och haft massa konserter och uppträdanden som inneburit stress. Då har jag mått dåligt efteråt och blivit ångestfylld, även om aktiviteterna i sig varit roliga.
I dagböckerna är räddningen alltid familjen och släkten. Att jag åkt till mormor och morfar några dagar. Legat i soffan och kollat på Vasaloppet med morfar, ätit kåldolmar och sovit långa nätter i den knäpptysta alkoven. Och att jag fått tid och utrymme att vara tankfull.
Idag är jag bättre på att förstå sambanden. Efter en hektisk, utåtriktad period planerar jag alltid in ensamhet och vila. Jag vet att jag inte funkar annars. Och även om föreläsningar, konserter och teveinspelningar i stunden ger mig det adrenalin jag behöver för att orka. Så kraschar jag djupt efteråt. Och fortfarande är lösning släkten och familjen. Jag forsätter resa till mormor och morfars hus för att fylla på energi. Jag träffar mina äldre släktingar och sitter och pratar till sent in på natten. Och jag uppsöker också ensamheten när jag är där. Själva miljöombytet ger mig tid och utrymme att vara tankfull.
Att ge mig själv mer utrymme för att vara tankfull. Kanske får det bli ett av årets nyårslöften?
38 svar
Det känns som att de lediga dagarna vid jul ofta ger mer tid till eftertanke då julen i sig är en rätt känslofylld tid. Den kan också vara en av de mer sociala tider på året vilket ger ibland anledning till olika tankar och en viss social trötthet. Jag mår egentligen bäst när jag är rätt aktiv men hamnar i soffan mer än vanligt under jultiden (trots en del jobb som ger vissa rutiner). Min yogalärare sa att det är helt naturligt att vi är lite långsammare på vintern och spritter till mer till våren. Precis som naturen.
Så modigt av dig att du delar med dig även av det som är svårt och jobbigt i livet. Bra att du har kommit till insikt om vad du behöver i livet för att må bra.
Och jag har spenderat mellandagarna i din blogg runt 2007-2009! Överraskad över hur mycket jag minns från mina egna sena tonår av att läsa de inlägg som jag läste då. Så mycket jag minns så tydligt, allt från ”Sixten bär hundhuvudet’ tilll byxorna med bajsa-på-sig-känsla.
Tycker också den här tiden mellan jul och nyår gör en ganska tankfull, och vemodig men inte utan förundran! Ju äldre man blir ju fler saknar man till jul. Samtidigt gör man bokslut över året som gått och blickar framåt med förväntan på året som skall komma. De gör verkligen skäl för namnet, mellandagarna.
Bilden…😍!!
Ja…bilden är så vacker att det gör ont.
Håller med, vemodigt fin bild! Jag har den bilden på mobilens hemskärm just den här tiden på året, tog skärmdump av bilden förra gången den var med på bloggen för att den väckte så mycket känslor i mig. 🥰
Nu har jag den också som bakgrund på telefonen! Tack för tipset!
Så fint att ha kvar dagböcker att kunna spegla sitt vuxenjag i det unga jaget man var då. Jag tänker att det kan vara vemodigt och smärtsamt att vara tankfull men det är viktigt att ge/ få utrymme till det. Som vuxen är det ofta bara vid sjukdom och kriser som det utrymmet ges. Jag läser Övervintring av Katherine May. Kan varmt rekommenderas för tankfulla perioder. Tack för din fina blogg som jag följ i många år. Gott nytt 2025.
Maria
Jag älskar den boken! Den talar till min längtan att få vara tankfull och helhjärtad i livets både olika perioder.
Denna fina vinterbild var så rofylld
Nytt år snart 2025
Kör ej på för hårt med allt i livet man får alltid betala efteråt antingen får man ont i kroppen eller så blir det en stor trötthet som tar tid innan den går över.
Tack och hej
Tack Clara! Denna text berörde mej så otroligt mycket! Och nu har så många texter som du skrivit gjort det under åren jag följt dej så jag måste bara skriva o tacka. Gott Nytt År 🌟
Tack själv Yvonne! För att du läser =)
Fint! Låter underbart att få vila ut på trygga platser med trygga människor.
Skönt och viktigt att bli mer medveten om sina egna behov och vad man behöver för att må bra.
Gott nytt år! 💫
Tack för den fina reflektionen. Zakt vad jag behövde läsa nu!
Jag ligger och drar mig i sängen bredvid min dotter och har en ängslig känsla jag inte kan placera riktigt. Går igenom olika händelser och känner mig allmän olustig. Det har varit så mycket på sistone och det enda jag verkligen vill är att vara ensam i långa stunder.
Då kommer ditt inlägg och lägger fingret på det som känns. Som det har gjort så många gånger, när jag går in och känner en aha känsla.
Tack för att du hjälper mig och säkert många andra att få någon slags riktning och komma vidare när det behövs!
Hoppas du får några fler underbara dagar med familj och släkt.
Kramar från Astrid
Åh, som jag känner igen mig! Jag klarar av ett högt tempo en period men sen känner jag att jag behöver ensamheten. Det känns som att mitt batteri laddas ur och det som fyller på det igen är tid i skogen eller att jag skapar antingen med virkning eller målar. Jag kommer igen efter några dagar och så fortsätter det.
Älskar hur du skriver och det känns som att jag skulle vilja flytta upp till din by/stad och leva småstadsliv. Ditt sätt att skriva ger mer smak.
Tack för denna text. Känner så väl igen mig i känslan av eftertanke dessa mellandagar och som du tidigare berättat att du liksom letar upp sätt att bli nostalgisk. Jag gör likadant och slås gång på gång över ett välbehagligt vemod. Det gör bitvis ont men mest gott. Ångrar bittert att jag slängde alla mina dagböcker när jag hittade dom för några år sedan för att jag skämdes så över hur pinsamma dom var. Idag hade jag nog ömmat mer för mig själv om jag läste dom
Så klokt att du har ordnat din tillvaro så att du även med arbete, hus och barn har/skaffar/får utrymme att vara tankfull. Där är du en förebild fr andra mammor. Jag lider ofta med dem.
oerhört viktigt att få ha den tid man behöver för att tänka. (och att se att det är olika mellan olika personer hur stort behovet är!). har utformat mycket av mitt liv numera just för att ha det utrymmet. upplever att det ligger till grund för mkt av det kreativa skapandet, i alla fall för mig.
Tack för din fina blogg, Ulrika! Liksom på Claras blogg kan man landa mjukt i dina ord, få speglas i en annan (med)människas liv och därmed få lite mer klarhet i ens egna tankar och känslor.
Clara, Får man fråga var färgen på de nya kuddfodralen från Norrgavel heter? Alltså soffklädseln?
Jag kom precis på vad jag önskar i kommande Hemmets almanacka: ett inlagt sidenband för att ha lätt att slå upp sidan är på. Lösa bokmärken ramlar bara ut och jag vill inte hundöra i den här boken. Gott nytt Clara!
Har för mig att Clara har skrivit om just detta tidigare, gällande ”Underbara vinter” – och att det skulle innebära en mycket högre kostnad, så det valdes bort. Antar att samma princip gäller även denna boken. Men håller med dig, ett band hade varit pricken över i:et!
Detta var ett väldigt fint inlägg. En av dom jättestora fördelarna med att inte ha barn är tiden jag har tid till att tänka klart tankar och tänka så länge jag vill. Det passar mig utmärkt!
Du är rik på insikter Clara, så kloka tankar. Sen om du/jag/vi/nån alltid omsätter klokhet i praktiken är egentligen inte alltid relevant. För att bara ha tankar, medvetenhet och självinsikt är nog så värdefullt ofta.
Tack för vacker bild och kloka tankar! Gott nytt år snart!
Jag lämnar det här året med så mycket ångest. Allt jag önskade för året var att försöka bli gravid igen och ge mitt barn, snart 3, ett syskon under första halvan av 2025. Sista möjligheten för året har precis passerat och jag missade det pga så många olika anledningar. Och när jag insåg det gick jag ner i ett mörkt hål och jag kommer inte upp. För ett år sedan såg jag framför mig att jag skulle vara gravid nu detta nyår. Tomheten i magen idag gör att allt känns svart och jag känner ENORM stress för att det kommer vara för stor ålderskillnad mellan mitt barn och ev syskon. I mitt huvud är 3-3,5 år lagom men över det känns som för stor skillnad för att de ska ha glädje av varandra? Växte själv upp som ensambarn även om jag hade äldre halvsyskon (de var mellan 10-25 år äldre) och jag önskade så gärna ett syskon nära i ålder till mig själv. Bannar mig själv just nu för att vi inte tog tag i syskonprojektet tidigare. Önskar jag kunde backa tiden.
❤️
Det låter jobbigt Sofi. Hoppas du kommer upp ur svackan snart!
Vi har tre barn. Mellan de äldsta är det 2,5 år och mellanrummet till trean är 4,5 år till. Jag tyckte spannet med ett större glapp var fantastiskt lyxigt! Storasyskon som kan vänta, förstår instruktioner. Mer tid för mys med bebis och känslan av att räcka till mer för det äldre barnet. (Jämfört med kaoset med de första två, när en springer åt fel håll eller man ska försöka amma den ena medans man nattar den andra eller man är iväg på nåt och ingen är rumsren ännu..).
Har en bekant som försökt få sex år mellan barnen och tycker just det är toppen. Det finns många sätt att göra det på! Sen tror jag relationerna mellan barnen kan bli bra oavsett spann, även om de är i olika faser och har olika intressen. Det blir bara på olika vis. Men varje relation är unik.
Önskar dig ett fint 2025 och att du kommer ihåg att njuta massor av din fantastiska unge och så ser du vart livet tar vägen framöver. ❤️
Vill också trösta här, vi har knappt tre år emellan, och det kändes som på tok för litet de första åren. En barnpsykolog sa en gång minst fyra år emellan. Då kommer storasyskonet känna dig som ett storasyskon, kunna hjälpa till. Är det mindre är risken stor för konkurrens. Tror det kommer bli super med en större åldersskillnad 👌🏼 stort lycka till, och hoppas ni har er bebis nästa nyår istället, i eller utanför magen 🙂
Hej! Vill bara säga att jag också varit i det du beskriver. Har själv 2 syskon väldigt nära i ålder och trodde att det var det enda rätta. Hade stora fördomar om att det inte blev bra annars.
Detta år kom äntligen (efter lång väntan och en del stress) en lillebror till vår storasyster som hunnit bli 5 år. Han är nu ett halvår och dom har redan så fin kontakt.
Hon busar med honom så han skrattar, han tycker hon är det bästa som finns. Det är ingen konkurrens dom emellan och han är med i hennes rum och tittar storögt när hon leker och är så nöjd. Hon kan hjälpa till på ett annat sätt när hon är så stor. Jag är glad att det blev det blev nu i efterhand.
Med det sagt så vill jag bara ge lite hopp. Det kan bli bra på många sätt och vissa saker förstår man inte förrän lång senare. Varför livet gör som det gör. Önskar dig ett fint 2025
/Tora
Det är också väldigt naturligt om du blir utmattad av all den sorg, oro och existentiella kris det innebär att din mamma blir sjuk i cancer! Inte konstigt om det blir för tungt för en ung flicka – eller för vem som helst. <3
Jag kan undra vad det gör med dagens människor (/tonåringar/barn), då tiden för reflektion för många försvunnit helt pga skärmar eller evigt bakgrundsbrus av podcast, ljudböcker och annat. Vad händer det med identitetsutvecklingen, återhämtningen, drömmar? Jag försöker stanna upp lite vid nyår, men sensommaren och bärplockning är min tid för reflektion av året, sen blir det i mindre doser resten av året. Bra mycket mera kunde det vara, egentligen…
Hej! Orelaterat till inlägget men jag testar ändå!
Jag drömmer så om en julgran med pynt från ”förr i tiden” men har så svårt för att få ihop det. Hur får du till den där magiska känslan på er julgran? Vad ska jag leta efter för pynt på loppisar? Vill inte ha en modern gran nästa jul.
Jag är inte Clara men… jag skulle tex. tipsa om (svenska) flaggor, änglahår, kulörta kulor, glasfåglar med mjuk och vippig stjärt, halmpynt och så papperspynt som flätade hjärtkorgar och smällkarameller. Lycka till!
Åh jättestort tack för hjälpen!❤️
Åh vad jag känner igen mig. Blir så uttröttad efter intensiva perioder, tex konserter, julfirande mm. Tack för din underbara Blogg! Vackra bilder. Reflekterande texter. Blandat innehåll.
For when at last the Great Scorer
comes to write against your name
he writes not if you lost or won
but how you played the game
Det är samma sak för mig, familj och släkt är som balsam för själen ☺️💕