Det har verkligen varit en eländig sjukstuga på lovet. Sju av nio i gänget har varit sängliggande och en har fått sitta på akuten med ett skadat knä efter slalomåkning. Så man får göra vad man kan för att muntra upp sig.

En kall och solig dag tog vi som var friska våra skridskor och drog ner på plan.

Men jag var tvungen att stanna och fota den frostklädda klockan först.

En fick avbryta på grund av hostningar.

En annan kördes runt på spark för att spara det onda knät.

En tredje ville hellre klättra i snödrivor än att skrinna. Och det gick ju bra förstås.

När vi blev kalla åkte vi hem igen och värmde glögg, åt lussekatter och la pärlplattor. Och så räknade v hur många Uffe gjort. 89 stycken hittills.

Är för övrigt mycket nöjd med den läskiga tomten som sitter i fönstret och lurpassar på alla som går förbi.

Man hinner ju bli riktigt skrämd.

En dag åkte vi till vårt lilla badhus. Jakob tar ofta med barnen hit på helgerna och det är precis lagom billigt för att kunna göra ofta – det kostar 30 kronor per barn. Och bassängen är full av flytleksaker som man kan busa runt på. Till skillnad från Navet i stan.

Efter bastu med hårinpackning och tjejsnack med min systerdotter åt vi varmkorv och festis i cafeterian. Även det 30 kronor. Så sympatiska priser.

Älskar den blå timmen i midvintern. Så ohyggligt mjukt och omslutande när mörkret sänker sig.

Efter badet åkte vi hem, gjorde iordning middagen och ställde den i ugnen. Och medan Jakob passade den tog jag och Anna en tur i skidspåret. Jag åkte två varv i sakta mak för att skona mina onda lungor. Anna körde fyra varv i full fläng.

Och på kvällen medan barnen spelade rollspel över telefon med sina stugkompisar, drack Anna cava och handarbetade och jag öppnade paradisasken. Och så såg vi på Året med Kungafamiljen. Det är min och syrrans BÄSTA tradition. Trots att ingen av oss är rojalister sitter vi där med världens fånigaste leende på läpparna. Diskuterar frisyrer och kungliga barnbarn. Sedan anslöt barnen och då såg vi Stjärnorna på slottet. Så jädra härlig säsong i år! Alla är så snälla. Tareqs avsnitt var rörande och Maria Montazamis var jättekul. Skrattade åt vissa saker så att jag inte fick luft. Hon är både rolig och ofrivilligt rolig i en underbar kombination.

Kalla mornar med igenimmade rutor. Vi har gjort en syskonbädd på golvet i vårt sovrum så där sover småpojkarna med oss när vi har gäster. Plus Essa. Finns absolut noll syre i detta rum när man vaknar.

Sjuklingarna satt och spelade 500, till tusen!

Medan jag och Anna tog med oss Folke och Lykke och vår kusin Jonas och åkte slalom.

Ohyggligt vackert i backen, men i kallaste laget då termometern visade -20 grader.

Jag har inte åkt slalom på två år men kände mig ändå bättre än sist. Förmodligen för att jag har så mycket mer benmusker till hjälp nu! Den här vintern ska vi åka massor av slalom har jag bestämt. Det är så dumt att missa chansen när en fin backe finns en dryg kvart från ens hus.

Halvlek i skidåkningen fick vi gå in och tina tårna och värma tassarna och äta våfflor.

När vi kom hem hade Jakob gjort eld i bastun så att vi kunde hoppa direkt in och ta en after ski.

En annan kväll när barnen tittat för mycket på skärm vallade vi ut dem i ett sparktåg. Anna gjorde kullerbyttor ner i de snöfyllda dikena. Och Essa apporterade i snön.

Och vi beundrade norrskenet över byn.

Trots sjukdomar har vi haft ett fantastiskt jullov ihop. Imorse åkte min systers familj hem och kusinerna grinade över att skiljas åt. Jag och syrran smittades av den sorgliga stämningen. Vi har ju längtat och räknat ner ända sedan höstlovet – och plötsligt är det roliga slut. Och nu dröjer det i bästa fall till april innan vi ses igen. Annars blir det i juli. GRÅT OCH TANDAGNISSEL!

Men som tur var hade vi ett sista ess i rockärmen detta lov. Och det var att hälsa på Jakobs mormor några dagar. Så här är vi nu och firar ut julen och det känns väldigt mysigt.