Med ökad ålder och självkännedom märker jag hur bra jag mår av att leva cykliskt och i harmoni med årstiderna. Hur min kropp och själ liksom strävar dit. Och att jag bäst hushåller med min energi när jag jobbar med istället för mot mig själv. Att inte få panik för att jag är trött i november eller för att vardagen är så grå i februari eller för att jag inte kan sova om nätterna i maj. Det är okej, det är årstiderna. Bara att böja sig och följa med.
Ungefär så här ser mitt årshjul ut:

Januari till mars. Det är som om någonting sätts i rullning i början av januari. Först går det ganska långsamt och tungt, men för varje dag rullar det lättare och snabbare. Jag gillar att omfamna oxveckorna och leva lite mer asketiskt under den här perioden. Jag känner alltid ett sug efter rutiner, sparsamhet och att äta nyttigt efter decembers frosseri i allting härligt. Det jämngrå har en vilsamhet över sig. Ibland tänker jag att det riktiga livet är just dessa veckor och att alla andra årstider är de underbara undantagen av nåd.
Eftersom det går att åka längdskidor tränar jag mycket kondition, som jag märker hjälper mot den värsta vintertröttheten. Det här är en bra tid för mig att fokusera på hälsan och arbetet. Ibland fastar jag, i perioder avstår jag socker. Det är mörkt, kallt och grått ute – men varje solig dag märks ljuset som återkommer. Jag känner en gryende glädje under den här perioden, när jag tänker på allt härligt som ligger framför mig.

I mitten av april till mitten av juni inträder vanligtvis min maniska fas. Ja, jag kallar den så för att jag blir snudd på manisk av ljuset. Nykär i livet och med en enorm energi. Sena kvällspromenader, upp direkt solen väcker mig. Fixa påsk! Vårstäda huset! Planera in roligheter! Och sedan när snön tinat bort vill jag ut i trädgården och välkomna våren.
Jag kan klara mig på fyra timmars sömn i maj och har ett sånt enormt sug efter att vara bland folk, känna mig snygg och vara en deltagare i livet igen. Och här blir det alltid väldigt tydligt om jag har gjort vad jag ska under oxveckorna. För då trivs jag med mig själv. Känner mig stark, i form, har koll på jobbet och är redo att kliva ut ur min dunjacka och mitt igenmurade hem. Parallellt med glädjen och energin finns det dock ett vemodigt stråk över den skira våren. Det är någonting med barn som blir större och människorna jag förlorat…

Kring midsommar kommer den stora sommartröttheten och den brukar hålla i sig till i mitten av augusti. Den här perioden känner jag mig ledig, går ner i tempo och vill mest bara vill skrota runt. Inte hålla på så mycket med planteringar, stora renoveringar, svåra jobb och sånt som kräver projektledning. Jag vill baka, plocka bär, fiska och göra mysiga husliga saker med lagom ambitionsnivå. Framförallt vill jag vara med familjen och släkten och ha tid för vila och kontemplation.

I slutet av augusti börjar energin återvända. Jag städar groventrén, sorterar på kontoret och rensar bort sommarkläder. Och när jag återgår i mina vanliga rutiner så brukar lusten till träning och att laga hälsosam mat återkomma med full kraft. Även den här tiden på året känner jag mig kär i livet och drömmer om allt kul som väntar. Jag vill safta, sylta, plocka bär, vara ute i skogen och fylla ladorna inför vintern. Den här hurtiga, husliga nystartskänslan brukar hålla i sig till i mitten/slutet av oktober ungefär.

I slutet av oktober går jag istället in min boande fas. Det börjar kring allhelgona, stegras i november och får sitt crescendo i december. Tröttheten brukar vara brutal, jag har svårt att hålla i mina goda vanor. Min kropp skriker efter socker och fett för att klara den mörka perioden. Jag vill helst bara vara i mitt hus, göra mysigt och ägna mig åt familjeaktiviteter. Jobbresor är en plåga, liksom att behöva stå framför kamera eller inför publik. Nu är jag inåtvänd, lugn och tankfull och njuter av vintern, mörkret och maten. Kring själva julhelgerna finns utrymme för rejäl introspektion.
Men så en tid efter att festligheterna är över brukar det försiktigt börja pirra i mig. Vore det inte lite skönt med asketism igen? Att arbeta, ha grå vardag, äta nyttigt och träna? Jo banne mig…
55 svar
Känner igen mig! Vi som bor i ett land med så mycket kontraster i årstiderna var mycket att vinna på det cykliska tror jag. Annars ska man hela tiden kämpa i motvind liksom.
Känner verkligen igen detta och har precis som dig valt att acceptera och omfamna att det är så här med mig. Jag kan inte ha samma rutiner året om, för jag är inte samma person hela tiden. Mitt årshjul är ganska exakt som ditt, men också påverkat av menscykeln. Man vill ju inte ha det lätt för sig.
”Man vill ju ha det för lätt för sig”. Skrattade rätt ut av igenkänning över denna kommentar kring menscykeln!
Nä, om man kan lägga krokben för sig själv så bör man göra det.
😄😅
😅🙈
Vilket tänkvärt inlägg! ”Bara att böja sig och följa med”, exakt så. Jag brukar bli väldigt ångestfylld och låg i mars-april, när ljuset återvänder med full kraft men ändå är vintern närvarande i form av kyla och nakna träd. Kan aldrig glädjas åt vårtecken utan känner mig bara deppig. Det har känts så vartenda år sedan åtminstone tio år tillbaka. Men det är ju som Clara beskriver okej, det är bara årstiderna! Det ska jag ta med mig🙂
känner starkt igen din upplevelse av åren – och det blir mycket lättare om det bara är en sak man ska gå igenom i år igen, ungefär som man härdar ut under en förkylning. att nu känns det såhär, det går över, under tiden får man härda ut så gott det går.
Exakt så har jag känt sedan tonåren. Solen kommer, fåglarna kvittrar, men det är fortfarande kallt, träden är kala och så långt, långt kvar till sommaren. Det har legat en ångest i det hos mig. Som om livet går ut på sommaren liksom, som om vi lärt oss att det är bara i den årstiden man ska trivas i, sträva efter.
Känner så igen mig i din beskrivning av årshjulet! Älskar årstidernas växlingar och njuter av dem på olika sätt. Tycker att det blir extra tydligt när man har barn som har skolavslutningar, påsklov, sjunger vid majbrasan, har luciatåg och halloweenfirande. Så peppad på lite grå vardag nu!
Igenkänning de luxe!! Älskar årstiderna och att omfamna dem alla på olika vis 🙂
Intressant. Kan känna igen mig till viss del. Våren för mig är dock en skör tid då jag känner mig som ett rispapper. Genomskinlig och fragil. Ledsen och vemodig. Migrän och stort behov av vila. Och ungefär som du skrev, så ser jag hur barnen växer, ännu en skolavslutning närmar sig om ett par månader och jag tänker extra på dem som dött ifrån mig. Den ljusa rosafärgade kvällshimlen om kvällarna är så vacker att jag måste gråta en skvätt där jag står vid mitt sovrumsfönster.
Jag känner igen mig så mycket i din beskrivning. Det kom en liten tår när jag läste om den rosafärgade kvällshimlen.
Känner också igen mig i det cykliska, även om mina perioder kanske inte ser precis ut som dina. Det svåra är att böja sig och följa med tycker jag. Jag har studier och jobb där jag inte kan anpassa dem efter min energi utan det är schemalagda tider och krav sen ett halvår tillbaka. Utöver är det två småbarn (en snart 3 år och en 8 månader). Deras behov följer inte mina cykliska svängningar. Hoppas att jag framöver kan anpassa mina arbetstider och vardagsliv mer efter formen. Men tycker inte dagens samhälle ger så mycket utrymme till det tyvärr… i december ska man fixa allt både på arbete och hemma inför jul, men det är ju då jag är som tröttast och behöver göra minst.
Blev inspirerad att försöka reflektera, identifiera och definiera mina egna perioder lite tydligare!
Blir nyfiken på detta, jobbar själv heltid och har 2 små barn (3,5 och 1,5 år). Livet med barnen är definitivt alltid hektiskt, och på jobbet måste det jobbas oavsett årstid. Men all annan tid, och liksom inställningen till sig själv och sinaa behov, det kan väl ändå fortfarande vara cyklist? Jag känner så väldigt tydligt, och har länge funderat på just såna här uttalanden om att samhället bestämmer eller att det finns en massa saker man måste/ska. Gör det verkligen det eller är det en verklighet vi egentligen väljer själv? Det är inte en retorisk fråga utan genuin nyfikenhet. Och mitt sätt att ta hand om vinterns trötthet (som jag upplever) är sänkta krav på exakt alla områden, mindre städning, mindre matlagning, inga projekt som ska startas utan istället mer tid för vila och återhämtning. Att absolut måsta kötta igenom det som köttas ska, men sedan ta alla möjligheter till vila och självomhändertagande.
Men som sagt, genuint nyfiken på om ni andra upplever att ni inte är så fria att anpassa livet på det sätt som behövs.
Har man små barn och ett jobb där flextid och arbete hemifrån inte är möjligt så blir dagarna väldigt inrutade och det finns inte så mycket utrymme för cykliskt leverne, tyvärr. Kommer man hem vid 17:30 och barnen ska sova 19:30 så finns liksom bara ett par timmar där innan en själv behöver krypa till kojs där man kan ändra sitt beteende utifrån årstid. Visst kan man välja att lägga tiden på att ta långa bad istället för att träna under vintern eller liknande. Men några större förändringar går inte att göra. Kläder behöver fortfarande tvättas och diskmaskiner tömmas. Några större utsvävningar från rutinerna blir svårt.
Jag har nu större barn och ett nytt jobb med stor flexibilitet och märker verkligen hur möjligheten till att leva cykliskt är en helt annan än förr. Det är helt fantastiskt! Men jag vet också att det aldrig hade funkat för 10 år sedan och är väldigt ödmjuk inför det.
Spännande att du känner detta så tydligt! Och att det följer årets rytm så tydligt . Självinsikt och självkännedom.
Så bra du beskriver ditt årshjul, känner igen mig i det mesta. Jag tycker mycket om ditt uttryck om att omfamna varje tid. Jag njuter av varje årstid när de är som de ska. På småländska ostkusten får jag tyvärr inte uppleva riktig vinter så ofta. Därför njuter jag av dina inlägg och din bok Umderbara vinter.
🙏😍🎶
Så bra du beskriver ditt årshjul, känner igen mig i det mesta. Jag tycker mycket om ditt uttryck om att omfamna varje tid. Jag njuter av varje årstid när de är som de ska. På småländska ostkusten får jag tyvärr inte uppleva riktig vinter så ofta. Därför njuter jag av dina inlägg och din bok Underbara vinter.
🙏😍🎶
Du hade mig, redan vid ”cyklist”..
Jag håller med till punkt och pricka! Har exalt samma faser i min årstidscykel 😅
Så intressant! Detta året ska jag, kanske med hjälp av Hemmets almanacka funderar på hur jag fungerar cykliskt? Hade när jag var yngre svårt för solljus, och därmed för vår och sommar, men det har ändrat en hel del på sig. Hösten är dock min favoritsårstid, då pirrar det extra i mig…
Som någon annan skrev så är detta inget jobb/skola eller samhället justerar sig efter även om jag noterar och har olika behov och energinivå beroende på årstider. Samma krav och prestationshets året om. Så vilken lyx att kunna följa och leva efter detta
Så långt du kommit i din självkännedom och vad du och din själ behöver och hur det följer årstiderna. Jag har inte alls samma medvetenhet om mig själv. Visst blir jag vemodig när det börjar gå mot höst, att ytterligare en sommar är till ända och likaså vemodet vid nyår. Men exakt vad jag behöver under årstiderna är inte alls lika tydligt definierat för mig. Mycket intressant blogginlägg, tack för att du delar dina tankar.
Måste erkänna att jag inte heller vet riktigt hur jag mår/reagerar på vilka årstider. Hur fick du reda på det, skrev du dagbok eller observerade du medvetet?
Hahaha. Jag läste rubriken: ”Att leva cyklist”. Började genast fundera om du gått och fått en nytt stort intresse för cyklar, haha.
Men intressant inlägg! Jag har nog också någon sånhär ordning som bara faller naturligt för kroppen anar jag. Intressant att börja lägga märke till…
Tack för lugnet du ger mig av inlägg som detta och liknande. Ditt skrivande och dina stämningsfulla bilder är otroliga!
Alltså spot pn! Känner igen mig så mycket, och när jag läste det här var det en polett som trillade ner. Det här måste jag fundera mer på, jag har i många trott att den där variationen mer hade med psykisk ohälsa att göra, eftersom jag också blir lätt manisk på våren. Först de senaste åren har jag accepterat att jag kör all in och sover lite för lite på våren, och i perioder har jag tagit melatonin-tablett på kvällen bara för att liksom komma i säng i tid, behöver ändå få någorlunda med sömn. Så nu måste jag ju grunna vidare mer på året i stort och de toppar och dalar som kommer med årstiderna och ljus och mörker. Tack Clara!
Undra hur det är att flytta till ett land med mindre kontraster mellan årstiderna om man är van vid detta?
En del av känslorna kommer ju säkert från kroppen men annat känns tydligt inspirerat av samhällets årscykel, med nystarter osv.
Jag tänker alltid mycket på döden under hösten och första delen av vinter, gjort det hela livet.
Jag har bott ett år i södra Kina, där en nordbo som jag inte tyckte kontrasterna var särskilt stora (det tyckte säkert kineserna, det är en fråga om perspektiv). Ljuset var den största skillnaden – solen gick upp och ned på ett ungefär samma tid året runt och mörkret föll snabbt. Jag gillade i n t e denna aspekt av vistelsen, jag tappade liksom bort mig själv. Min identitet hänger mycket ihop med de fyra fem årstider som jag uppskattar.
Känner igen mig i hur du följer med årstiderna. Men för mig som arbetar som lärare så börjar inte min cykel i januari utan i slutet av augusti/början av september bör skolorna drar igång. Det är då jag har chansen till en nystart, full av ny energi från min långa sommarledighet. I januari är jag fortfarande väldigt trött och går på sparlåga fram till påsk ungefär när ljuset börjar återvända. Här finns ingen kraft till någon nystart. Våren är också den tid jag kan hamna i depression då förväntningarna och längtan efter ljus och värme är så stor, men oftast är det fortfarande väldigt kallt och fult ute innan grönskan börjar komma. Hösten däremot är min bästa tid 😊 frisk luft och kraven sänks…så mysigt att få kura ihop inomhus med varmt te och tända ljus!
Så intressant och spännande att läsa! Och jag känner inte igen mig alls😄 jag är ungefär likadan hela året, har inga utpräglade trötthets-eller piggperioder. Är född med mycket energi och den håller i året om. Träningen håller också i året om. Ett måste för att må bra (måste rasta av mig).
Det enda är väl att jag inte direkt älskar vår, och vantrivs om jag inte får vara i snö och åka skidor. Tyvärr inträffar detta varje vinter då vi bor på en snöfattig plats. Men det påverkar inte min fysiska energi eller hur jag nu ska förklara det.
Ett tänkvärt inlägg. Visst kan det vara så som du beskriver det. Eller i alla fall för dig, eftersom det är dig det handlar om. Jag har själv svårt att se så stora skillnader i hur jag är som person under årets gång. Jag försöker dock så långt det är möjligt att se det positiva med alla våra årstider. Fast visst händer det att jag svär över snön på vintern efter ett kraftigt snöfall eller över hög värme på sommaren , då man svettas fasst man är i stillhet. När sedan den andra årstiden kommer kan jag sakna just det där som jag tidigare i stunden svor över. Tack för ännu ett fint inlägg.
Det är något magiskt med årstiderna. För mig är det början av maj som känns magiskt på något sätt, och august, då mina hormoner och allt går leder mig in en mycket djup känslovärld.
Intressant! Men som någon skrev så tillåter inte riktigt samhället att leva efter det. Mina perioder är ganska lika dina. Förutom att i augusti mår jag som sämst då hösten och vintern ligger framför som är mina ”värsta” perioder. Har god insikt i hur jag påverkas av årstider, mörker/ljus men även av väder i allmänhet. Tyvärr har jag svårt att vända på känslorna när mörkret och hösten kommer och omfamna istället för att streta emot. Vet inte hur jag ska göra? Om hösten och vintern var kortare skulle det nog gå bättre.
/ norrlänning
Ps: signaturen Jilli: vad fantastiskt att ha energi året runt!
Kan tipsa er som funderar över detta att läsa ”övervintring” av Katherine May, den inspirerade mig till att tänka i dessa banor.
Den är så bra!
Känner igen mig i cykler, men är som tröttast på våren och i september, våren är det pollen och i september socialt dränerad efter augusti då man börjat jobba men samtidigt fullt ös på helger som om det vore semester, men de roliga sakerna vill jag inte vara utan så då får jag vara trött i september och det är okej
Så fint du beskriver året och dina olika behov. Ska nog försöka mig på att studera och dokumentera mina egna behov under året för att sen kunna planera bättre utifrån det.
Jag tror det är enklare att urskilja sin cykel om man bor på landet. Mörker och ljus, ljud och doft – allt blir tydligare. Iallafall har det blivit så för mig som blev lantis för tre år sen. Naturen är mer nära och mer självklar att följa. Skönt och vilsamt, även när aktivitetsnivå höjs, för jag vet att variationen finns där.
Kul! Känner igen mig till viss del. Manisk första veckorna i januari (nystart/nyttigt/träning/rensa osv). Sen mest en evinnerligt lång väntan efter ”riktig” vår (mitten på april, tidigast). Mer ljus ger förstås mer energi, men är inte så i gasen som du där. Inte heller lika trött på sommaren, men nöjd om det inte är tokvarmt (+25). I augusti nästa nystart & lycklig som ett barn, för då kommer årets bästa period; den ljuvliga hösten! Älskar livet fram till 7-10 dagar in i nov. Sen blir det lite tungt & mörkt innan man får hänge sig åt julen. Äter för mkt skräp, tränar för lite, sover som en gris nov-feb. Tänk vad intressant ändå, med cykler och att vi alla är olika.
Jättefint! Började själv tänka på detta i samband med att Naturmorgon i SR P1 hade ett specialprogram om Carl von Linné för en del år sen (tror kanske jag har kommenterat detta tidigare?!). Poängen var i alla fall, att han jobbade dubbelt så mycket på sommaren som på vintern. Men nu för tiden gör vi ju tvärtom i samhället… Maxat jobb på vintern och lediga på sommaren. Jag gör vad jag kan i mitt privatliv för att följa med årstiderna.
Samma tankegång har för övrigt hjälpt mig när jag har fött barn: jag har tänkt värkarna som vågor i ett hav, som jag prövar att följa med så gott det går. Istället för att kämpa mot och simma mot strömmen. (Lättare sagt än gjort såklart, men en hjälpande tanke för mig).
Väldigt likt hur det är för mig med. Förutom att min vårmani dämpas en del av pollenallergi. Sen tycker jag det blir lite krock med resten av samhället som vill vara supersociala i december med fester hit och dit. Jag håller mig till de närmaste och går runt och sammanfattar mitt år typ. Sen på nyårsdagen blir jag enormt ivrig att dra igång det nya året, får massvis med energi men får snällt vänta någon vecka eller två tills saker liksom kommit igång ifall det inkluderar andra människor.
Känner väl igen mig i att året går i cykler, mina ser dock annorlunda ut, bl.a. en förlamande trötthet när ljuset kommer på våren, samma känsla som när någon väcker en på morgonen, och man bara vill fortsätta sova.
Minns att du någon gång pratade om att man måste vila lika ofta som man äter och går på toa. Minns också att det här var en alldeles revolutionerande tanke för mig, som har hjälpt mig mycket framåt i min återhämtning från utmattningen. Jag tänker att det också finns kortare cykler under ett dygn, tider då vi känner oss mer eller mindre aktiva. Jag skulle vara intresserad av att höra om den här ”cykeln” också. Vilken tid på dygnet känner du dig mest produktiv, hur anpassar du ditt arbete efter det, hur sätter du in vila och återhämtning under dagen? Gissar det finns en ”veckocykel” och ”månadscykel” också? Har hört dej nämna dem allihop i förbifarten men vill minnas att du inte gjort ett lika strukturerat inlägg som det här.
Oj, så intressant att du upplever att oxveckorna är den ”riktiga tiden”, grundtillståndet. Jag har nämligen samma känsla, fast för sommaren i stället. Någon gång när löven har slagit ut drar jag ett djupt andetag av välbehag av att allt nu återigen är som det ska vara. Resten av året känns som ett undantagstillstånd, i väntan på att sommaren återkommer. Men med det inte sagt att jag ogillar de andra årstiderna.
Först tänkte jag ”stackars Clara som upplever att den gråaste tiden är den mest riktiga”, men sedan insåg jag att det är ganska härligt att uppleva alla andra delar av året som glada undantag, snarare än tristare undantag som det är för mig. Sommaren utgör ju trots allt bara några månader av året.
Som tur är älskar jag stora delar av året, dock inte oxveckorna. Här i Skåne är de mörka, blöta och blåsiga. Det som tröstar är vårblommorna som börjar titta upp och jag ägnar mycket tid åt att gå runt och titta på hur långt de kommit. Inte än, men om några veckor!
Jag tänker också att det är oxveckorna och vardagen som är det riktiga livet, när skola och jobb och fritidsaktiviteter är igång. Ibland lite roligheter på vanliga helger, men högtider och sommaren är undantag och något annat. Även om det är härligt inför dessa perioder så mår jag som bäst om allt är ”som vanligt”. När det rullar på. Oktober och mars typ. Onsdagar och torsdagar. Soppa, pannkaka, mellanmjölk, halvklart väder, tvättstuga, promenader och TV och sånt. Härligt!
Stor igenkänning! Har också landat i ganska nyligt att det är ok (och till och med strategiskt!) att ha olika energinivåer och fokus i olika tider. Brukar tex starkt ogilla februari och november men den här senaste nobembern så NJÖT jag av utrymmet för att bara ta det lugnt och ladda inför december. Ingen förväntar sig en käck och energisk männska i november som drar ut familjen på massa roliga utflykter var å varannan dag. Ganska skönt ju!
Japp så är det för mig med, men jag har alltid tänkt att vi är en del av naturen vi med. Det är därför vi följer cykler…Så när vintern kommer o marken ligger i träda och växter o träd, vissnat, så vilar vi under vintertäcket o laddar om för våren…Men oxveckorna känns tunga speciellt härnere i Skåne med 4 nyanser av brunt och regn o slask i alla riktningar o riktiga stormvindar. Saknar ljuset från snön och allt det vilsamma, som ett snötäcke bäddar in naturen i.
Det går knappt att vara ute nu, bara lera o dynga..väldigt grötigt med andra ord. På skånska dessutom😅🙈😥❄️
Jag lever cykliskt sedan flera år, i takt med mamma jords årstider och månens faser. Det får mig att må så bra. Jag känner en djup samhörighet med allt levande, djur och växter.
På höstdagjämningen börjar hösten för mig. På hösten är det skördetid x 3. Odling, svamp och slakt skördas. Här är kulmen, njutning och tacksamhet. Här tackar och sparar jag naturens gåvor, men också de insikter och den utveckling jag gjort under året, fysiskt, psykiskt, andligt etc. Här känner jag in vilka frön jag vill så till nästa år, vad vill jag kultivera? Vad ska jag drömma om i vinter? Och vad ska begravas och släppa taget om, vilka lärdomar har jag fått? Vilka blad ska jag vända? Hösten är en energisk tid, full av solenergi efter sommaren, men samtidigt saktar jag in. Börjar längta vila, mörker och snö.
Efter Alvablot, så börjar vintern smyga sig på. Moder jord förbereder sig på att gå i ide och det gör jag med. Saktar ner fart, har stor självacceptans och försöker njuta av vilan. Sover mycket mycket. Myser. Drömmer om framtiden. Tillåter tröttheten, omfamnar den.
På vintersolståndet är allt som mörkast men nu går vi mot ljuset. Vintern blir snart klar och krispig med blå himmel, vårvinter. En tid att långsamt börja vakna upp efter den långa vilan.
På vårdagjämningen går vi mot vår, under marken börjar allt vakna. Nu blir det ljusare. Men det skapar också en del ångest, alla drömmar som drömts under vintern är osäkra och sköra, jag vill vila mer, ljuset är för starkt. Sakta vänjer jag mig och börjar njuta av solen och ljuset. Sedan går allt mot full blom efter valborg och då gör även jag det. Dansar och är extrovert och vill vara ute jämt jämt, sova ingenting, längta efter nattdopp och äventyr.
Ändå galet att vi ska va som mest sociala och aktiva mitt i vilan, alltså på julen. Vi har alltid bara jobbat så länge solen lyser, så på vintern borde vi max vara aktiva mellan typ 9.30 och 14.
Hej! Jag har en fråga som kanske passar här eller i ett inlägg. Hur var det för er att ha småbarn och en hundvalp? Jag är väldigt sugen på en långhårig collie i vår men väntar samtidigt mitt andra barn i juli vilket får mig att tveka.
Så fint beskrivet! Viktigt att känna in ❤️✨️
Känner igen mig i det du skriver, och börjar äntligen fatta det där med att göra det bästa av årstiden som är. Man kan ju ändå inte skynda på, äre vinter så är det. Gilla läget å gör nåt mysigt av det istället!
Så spännande att läsa Clara! Första gången jag hör om någon mer som upplever en enorm sommartrötthet! Har alltid känt mig udda eftersom ”alla” flänger runt på sommarn för att ”fånga” sommaren. Jag är enormt allergisk mot bla gräs, för en handfull år sedan gick det upp ett ljus för mig att det är gråbom som blommar vid midsommar och framåt, som orsakar tröttheten. Den blev då lättare att acceptera. Och med din text känns det ännu bättre att inte vara ensam, fastän kanske grundorsakerna är olika. Stor kram!
Tusen tack för påminnelsen Clara, att det är så här det fungerar. Att det är okej att man fungerar och känner olika över året. Tack!
Å så härligt inlägg, Clara! Jag har ett liknande i mitt arkiv och det är så mycket igenkänning i dina ord. Älskar att leva med naturens tempo, då mår jag också som bäst. Och tänk va, hur lyxigt det är att vi bor här i norr och får alla tydliga årstider.. det är lyx! Kram till dig!