Vaknade med huvudvärk. Det stormade inatt så sömnen var orolig och när jag steg upp såg jag att min vackra vinterportal blåst sönder, liksom presenningarna till magasinet. Skranorna hade blåst iväg över åkern och lärkträdet hade tappat stora grenar över hela gårdsplanen, som dessutom är halvt framtinad efter en vecka av plusgrader. Det är inte normalt klimat i Västerbotten i januari. Och jag känner lika delar raseri som sorg när jag ser hur alla bara lever på som vanligt.

Vår bergvärmepump slutade gå natten mellan torsdag och fredag så hela fredagskvällen efter jobbet gick åt till att felsöka och försöka få igång den igen. Tur att vi inte förlitat oss på bara en värmekälla, utan kunde elda i både vedspis och gasolkamin för att hålla någon slags grundvärme i huset. Men det var vidrigt att gå och lägga sig i stormvindar i ett utkylt hus. Nu har dock Jakob fått igång den igen, så nu är det i alla fall ljummet inomhus.

Idag ska jag ta bort all jul och göra fräscht igen. Allt känns kladdigt och instängt, smutsigt och dammigt. Ska skura köksgolvet och dammtorka hyllor och försöka reclaima mitt hem. Sådär som jag behöver göra när jag har ångestkänningar och upplever kontrollförlust och känner mig instängd. Ibland behöver man vila – men ibland behöver man agera för att ta sig genom känslan. Idag är en sådan dag. Jag ska sätta håret i knut och ta på mig träningskläder och sätta på peppig städmusik för att orka. Vem är med mig?