Det har kommit flera kommentarer under Städa som Rut-inläggen och även min kompis som kör utmaningen har sagt samma sak: det svåraste är att hålla sig till tidsbegränsningen på en kvart. För när man väl kommit igång vill man bara köra på. Och det ringar in ett väldigt vanligt problem, nämligen viljan att gasa sig igenom, effektivisera och bli färdig. Vilket vanligtvis leder till att man håller på tills man är helt slut. Och sedan drar man sig för att börja städan nästa gång, för att kroppen minns hur jobbigt det var.

Det är precis som med träning. Om man alltid tränar tills man har blodsmak i munnen, så blir tröskeln för att träna väldigt hög. Och om man alltid städar tills energin tar slut eller projektet är klart. Då är blir städning en väldigt jobbig syssla att ta sig an. Men den här utmaningen handlar ju om att sänka trösklar

Hoppar man på Städa som Rut-utmaningen under en vecka så blir det sammanlagt 105 minuter djuprengöring av hemmet. Drygt en och en halv timme extra den veckan utöver vanlig städning. På den tiden hinner man otroligt mycket. Men steget till att ägna 105 minuter extra varje helg åt att djupstäda lådor och skåp – det känns däremot ganska stort.

Du får såklart städa längre om man vill. Du behöver inte avbryta mitt i. Men en viktig aspekt av den här städutmaningen är att låta tiden vara ramen – inte stöket. För stöket är evigt i ett hem. Det finns inget slut på arbetsuppgifterna och du kommer aldrig att blir färdig.

Det här förhållningssättet är viktigt inte bara vad gäller städning utan faktiskt allt arbete i ens liv. I mitt jobb där det inte finns någon chef, ingen bestämd arbetstid eller något beting jag måste hinna med. Där är problemet sällan att jag arbetar för lite – utan snarare att jag aldrig slutar. Därför har jag börjat reglera min arbetstid. För själva arbetstiden begränsar på ett naturligt sätt mängden jobb jag kan ta på mig.

Så ett litet medskick inför resten av städveckan är att öva sig på att hålla sig till de femton minuterna. Men inte städa mer än så.