Idag ska vi ta itu med skrotlådan, alltinglådan, skräpsamlaren och svarta hålet. Den där lådan där man lägger allting som inte har någon plats. En ofta föraktad men helt oundänglig låda att ha i sitt liv. Som min man brukar säga: för att hålla ordning på sina saker måste allting ha sin egen plats. Och så måste det finnas en plats för allting som inte har någon plats. Så att dessa saker inte kontaminerar alla andra mer strukturerade platser.

Jag har ett helt gäng sådana platser i mitt hus. Skrivbordet på övervåningen, trådbacken i groventrén och inte minst den här halllådan strax utanför badrummet….

Här får allt möjligt samlas i väntan på rätt slutstation. Och det är inget problem. Problemet är när det blir för fullt så att man inte längre ser vad som finns där i. Då förvandlas nämligen detta till ett slukhål där allting viktigt försvinner.

Så jag tömde den på hårprodukter, kameraladdare, sekatörer, element-dammare, grillpinnar och massa vantar och sport-bhar.

La allting som skulle därifrån på en bricka. Sedan sorterade jag tillbaka det som skulle få vara kvar i lådan.

Jag vet att jag nämnt det förut – men en bricka är det bästa sättet om man har småplock som ska återbördas till olika platser i huset. Då fyller man brickan och går runt mellan olika rum och lägger tillbaka sakerna på rätt ställe. Det blir så överskådligt. Till skillnad från när man kånkar allting i händerna, armhålan och munnen och missar att lägga tillbaka och får gå tusen extra varv.

Tänk att det ska vara så gruvsamt att göra och ändå vara så enkelt att åtgärda? Men nu är det kirrat!