Efter poddavsnittet om intensivt föräldraskap kom det så många intressanta kommentarer på bloggen. Och det var nog Sissi som sa det mest klarsynta och samtidigt mest självklara. Så här skrev hon:

Jag vill tillägga att den enda orsaken till att en mamma ska få vila eller för den delen göra något hon tycker är kul inte är att ”hon ska hålla för sina barn” eller att ”hon ska rädda sig från utmattning, för då blir barnen också lidande”. Mammors liv och lycka har ett egenvärde. Ditt val att läsa en bok en stund måste inte bottnas i att det nog på något vis ändå är bäst för ditt barn. Det räcker att det är bra för dig.Tycker det säger så himla mycket just om dagens intensiva föräldraskap att även när man talar om problematiken kring just det, måste man ändå landa i att exakt allt ska vara för barnens bästa och föräldrarna inte spelar någon roll.

Det kanske är bra för barn när deras föräldrar leker med dem och när de går på aktiviteter. Men det kanske ÄNDÅ där OK att inte leka så mycket eller skippa massa aktiviteter, eftersom alla val inte måste grundas enbart i barnens bästa utan även föräldrarnas bästa. Allas välmående i en familj spelar roll. Mammors välmående är inte bara ett instrument för att barn ska må bra.

Sissi lyckades ringa in det jag själv tappade bort helt i diskussionen. Att i en familj är allas lycka viktig. Och även om barnperspektivet ska råda när det gäller frågor som kan skada barnen eller på ett djupt plan påverka deras välmående negativt. Så kan inte barnperspektivet få råda i varje stund. Och här tror jag att många mammor villar bort sig. Och anledningen till att intensivt föräldraskap får kvinnor att må sämre – men män att må bättre – är kanske att kvinnor generellt sett redan har ett så starkt barnperspektiv. Medan många män behöver öva på att välja det perspektivet.

Nu ska jag lägga mig och läsa. För mitt eget höga nöjes skull.