Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.

I takt med att ljuset återvänder återvänder också lusten att klä på sig på morgonen och göra iordning håret. Rotade fram mormors gamla jumper, en loppad kjol och stövlarna från Sezane. Tightsen köpte jag efter läsartips i höstas. Beställde ett helt gäng från Snagtights och är supernöjd!

En snabblunch jag ofta äter är två skalade morötter, tre krämiga ägg mosade på tre chiafrö & havssalt-kex från Friggs. Blir svin-mätt. Dricker te eller kaffe efteråt. 1 point för hela klabbet för er som också räknar.

En kväll var jag på promenad med Elina och en annan med Stina för att traska ihop till mina steg. Min fitbit är dock trasig så nu höftar jag. Inte alls lika motiverande. Kallt som sjutton minus var det också.

Jag har varit hos min frisör Helen. Behövde desperat fixa håret inför en plåtning. Hon lärde mig ett nytt sätt att rulla spolarna. Ska jag visa mer?

Efteråt lunch. Hälsobaren i Umeå har så goda poke bowls!

På onsdagen hade jag sådan mensvärk att jag var sängliggande nästan hela dagen. Kunde knappt ta mig till toaletten trots ipren och alvedon. Går och väntar på en stor bokleverans – men i brist på den tog jag upp en gammal favorit bara för att ha något att bläddra i där jag låg. Men givetvis blev jag istället fast och började läsa som en dåre. Vad? Borta med vinden såklart! Skrattar högt, gråter, känner magpirr varvat med skräck av krigets fasor. Nu kommer jag återigen vara tvungen att läsa ut denna tegelsten innan jag får sinnesfrid att läsa något annat.

Jag har bakat också. Utvecklar recept till Hemmets Almanacka.

Och bakat upp sånt som ska plåtas när det nu finns dagsljus.

Svängde även ihop bottnarna till Bertils tårta. Maräng och mald mandel. Gissa vad jag bakar?

Sans rival förstås. Världens godaste tårta! Oöverträffad är just rätta namnet!

Såklart måste man provsmaka marängen.

Igår kväll var det skidträning för barnen. Vi åkte till tjärnen på berget. Eller tjärnpåberg som man säger här. Som ett namn. Modiga barn med pannlampor som skidade rakt ut i mörkret. Yngst i gänget är tre och äldst är fjorton.

Det var precis det som behövdes efter senaste tidens mörker och elände. Att känna sammanhang, glädje och gemenskap.

Vi kom fram till en sprakande eld och drack saft och åt kex och jag satt där mitt i unghögen och lyssnade på hur de pratade och skojade med varandra. De förstår nog inte själva hur fint det är att få bo i en liten by där alla barn vet vilka alla är. En sjua skojar med en ettagluttare och de försöker överträffa varandra med Bellmanhistorier. Byaliv at its finest! Så underbara ungar.

Sedan skidade vi hem igen och jag lämnade barnen och åkte ytterligare två varv innan jag tog kväll.

Ulf vid läggdags:

-Mamma varför har du hår i armhålet?

-Jomen mammor har ju det

-Va?! Har Tomas mamma också det?!

-Ja om hon inte tar bort det. En del tar bort det.

-Jag tycker att du ska ta bort det mamma.

-Jasså?

-Jo…för om du ska åka på festival och gifta dig…och tar av dig tröjan. Det blir inte bra.

-LÅT MAMMA HA SOM HON VILL! Hojtade Folke som överhörde samtalet.

Idag jobbar jag härifrån med mina håriga armhålor. Är så nöjd att jag fått ihop tre träningspass denna vecka trots mensvärk. Imorse kände jag att jag fått ont i en armbåge och förut hade jag tagit det som en legitim ursäkt att hoppa träningen helt. Men istället gick jag till gymmet och gjorde ett tungt ben- och magpass. Man lär så länge man lever. Att inte vara en mes alltså!