Här kommer ett inlägg med förra veckans förehavanden. Tog aldrig ens upp systemkameran, så det blir uteslutande mobilbilder.

Men mobilen är ju bra när man ska fota stjärnor. På måndagen spelade jag in två poddavsnitt med Malin och på kvällen gick jag på en långpromenad med Stina. Vi bestämde på förhand att vi skulle gå åtminstone i två timmar. Hela tiden under stjärnorna. SÅ mysigt!

På tisdagen tränade jag ett morgonpass. Är i ett bra träningsflow just nu efter att ha varit lite för bekväm hela hösten och gnetat på med ungefär samma vikter. Nu är jag dock peppad på att satsa hårdare. Gick dit med inställningen att jag skulle öka vikterna på varje övning. Och sedan minska antalet repetitioner om det behöves. Men jag klarade av att öka vikterna utan att minska repetitionerna! Bland annat klarade jag för första gången av att göra enarms hantelrodd med en kettlebell på 28 kilo. När jag började styrketräna för flera år sedan tror jag att jag körde på 6 eller 8 kilo.

För att bli lite mer imponerad av min egen träning brukar jag roa mig med att slå ihop hur många kilo jag totalt tränat av en viss övning under ett visst pass. 28 kilo x 8 repetitioner x 3 set = 672 kilo. Som min arm lyfte på ett och samma morgon. Så stolt!

Efteråt satt jag och skrev här fram tills Bertil slutade skolan och skulle hämtas. Det var så fint att se hur alla blundade mot solen och njöt precis som jag.

På kvällen följde Jakob pojkarna på skridskoskoj nere i byn och jag traskade iväg till Stina för syjunta med Ulrika. Vi är så lata nu. Har helt kommit av oss med själva lagandet. Jag stickade några varv på min buff men sedan halvlåg vi bara i varsitt soffhörn och skrattade och pratade. Nästa syjunta ska jag skärpa mig! Har massor av saker som behöver lagas…

Så fint när jag gick hem på kvällen vid tiotiden.

På onsdagen fotade jag ingenting, förutom när jag på kvällen tog en långpromenad med Elina i telefonen. Stannade och förevigade vårt hus sett från åkern. Kallt och gnistrande.

På dagarna känns det som vårvinter. Men om kvällarna är det midvinterkänsla igen. Mörkt, kallt och tyst.

På torsdagen hade jag flera viktiga zoommöten. Snabb sminkkoll innan i photo booth. Hade bland annat möte med mitt förlag om framtida bokutgivning och bokideer. Har så många och det är värdefullt att kunna bolla med proffsen.

Satt sedan och skrev. Fördelen med hemarbete är att man kan ha en hand på sin hunds lena öron medan man sitter och korrar olika texter.

På kvällen var det skidträning nere på byn. Så gulliga ungar i alla åldrar som körde stafett, teknikträning och hade skoj ihop. Vi föräldrar fick vara med och tävla i stafetten också. Det var jobbigt att göra armhävningar i dunjacka och täckbyxor. Sedan barnen tränat klart och jag lämnat dem hemma åkte jag tillbaka och körde en halvmil själv.

På fredag morgon hoppade jag, Uffe och Essa in i bilen och körde till Boden för att hälsa på min faster Inger och hennes man Ulf. Uffe var så peppad på att få åka till den stora metropolen Boden. De bor precis på gågatan så för honom som är van vid vår grusväg är detta rena rama Times Square.

Älskar att hälsa på hos min faster. Hon har det så mysigt. Hela hemmet är fullt med instrument, böcker, loppisfynd och reseminnen från världens alla hörn. Det är hon som skolat mig och Anna i vårt loppisintresse och under hela vår uppväxt har vi åkt på loppisrajder med henne och mamma.

Uffe hamrade på deras fantastiska flygel och tömde karamellskålen på sitt innehåll. Vi somnade sött efter en god fredagsmiddag.

Och nästa morgon gick jag en kall promenad längs med ån, för att Essa skulle rastas. Så vackert!

Efter frukost åkte vi på loppis med min faster och vi hade så roligt. Jag fyndade några småsaker men Inger och Uffe desto mer.

Eftermiddagen spenderades framför vinterstudion. Uffe pärlade pärlplattor och drällde leksaker i hela lägenheten. Ibland är en sexåring precis vad stillsamma pensionärer bäst behöver. Som pratar nonstop, gör kullerbyttor i deras soffa, frågar och skojar och vill ha med dem i allt.

Här försöker Uffe lära dem spela Toca Boca Hair Salon. Sedan fixade han till fina frisyrer på dem.

Uffe är alltid full av funderingar efter sånt han snappar upp på nyheterna eller när storbarnen snackar.

-Mamma vad är sexuell?

Lite ställd funderade jag på hur man bäst ska förklara det begreppet. Men innan jag hann svara fortsatte han.

-Är det när man är sex år. Och har en duell?

Ibland är stillsamma pensionärer verkligen vad en trött småbarnsmamma behöver. Jag har känt mig så ledig och omhändertagen den här helgen. Sov middag i deras sköna dubbelsäng medan de pysslade på i köket. Har fått god mat i ett varmt och kärleksfullt hem. Vihar jämfört loppisfynd, bläddrat i Gudrun Sjöden-kataloger och diskuterat politik. Alltid politik. Och förstås pratat om alla som har dött och som vi saknar. Mamma, farmor, farfar, farbror Lars…

Mina föräldrar har alltid varit otroligt släktkära och det har ärvts i rakt nedstigande led till mig och min syster. Känner mig så rik som har min släkt! Och nu lär jag mina barn samma sak. Jag vill verkligen att de ska umgås med de äldre generationerna och få känna att de är en del av ett sammanhang. En tråd i en vacker väv.

På söndag efter lunch körde vi hem igen, trots att Uffe helst hade velat stanna kvar. Hemresan tog lång tid, eftersom laddningen av elbilen krånglade. Hann bli på ganska dåligt humör innan vi äntligen kom hem.

Där hemma väntade Jakob och storbarnen som hade varit på ett eget äventyr den helgen, hos några kompisar som flyttat från byn. Alla kände sig lika trötta efter många mil i bil – men jag lyckades ändå masa mig ut på en kvällspromenad och sedan tog jag med mig Bertil och stack till gymet. Och då slutade ändå söndagen på bästa sätt.

Idag ska jag korra min bok som går till tryck, dona med administration och förbereda veckans alla olika jobb. Ha en fin måndag!