Att ta hand om sina ägodelar är en motståndshandling mot konsumtionssamhället. Det är också ett sätt att tycka mer om sina saker. Att visa någonting kärlek och omsorg känns bra i magen och framöver blir man mer rädd om prylarna.
Dagens uppmaning: Laga någonting som är trasigt. Sy i en knapp, fäst en sömn, limma en kopp som spruckit.
10 svar
Det är fint att ta hand om det man har. Jag är dock själv rätt dålig på att fixa och laga. Där emot handlar jag en del på second hand och på så sätt får ju saker/kläder leva vidare under lång tid.
Nu ska det bli av: ag ska laga min mans mobilfodral som jag sytt av en gammal väska. Tack för påminnelsen!
Håller med om det fina med att laga och vårda saker – så gott man kan. Har du något bra tips på lim till en trasig kopp (eller annat matporslin)? Något som är tillräckligt starkt och tål vätska men inte läcker ut gifter i mat och dryck? Visst kan man laga och använda till exempelvis blommor, men om det finns något bra ogiftigt alternativ vore det ju ännu trevligare.
Hänger på den här frågan, hur gör alls med skålar, tallrikar mm som är lite naggande i kanten. En liten flis som saknas bara men full funktion annars. Känns fel att slänga men är kluven för om man ska behålla och använda ändå. Vill gärna höra hur andra (och Clara) tänker.
Jag använder tallrikar där någon flisa gått ur till vardags. Vad spelar det för roll när bara familjen ska se det tänker jag. Är det fest tar jag däremot fram finporslinet.
Skött om och rengjort vinterskor och tvättat alla mössor och halsdukar. Nu får de förhoppningsvis vara undanstoppade till i höst någon gång.
Älskar att bry mig om mina textilier och sy för hand. Favoritprojektet är att sy rejäla tygkassar till matinköp. Köper kuddfodral på Erikshjälpen, syr dit breda hemslöjdsband på var sida öppningen, det blir handtag. Om man vill kan man sy en botten, det är överkurs. Allt sys för hand, har tröttnat på att släpa fram symaskinen. Har sytt till alla jag känner, det blir fina presenter.
Jag är hängiven vad det gäller klädvård, delvis för att jag oftast köper vintagekläder, och då är det nästan alltid någon liten grej som behöver fixas innan man kan börja använda plagget. Det kan vara ett litet sömsläpp, en lös knapp, ett par axelvaddar från 40-talet som blivit så knöliga efter många tvättar att de behöver bytas ut, etc. Och samma inställning har jag till ”nyköpta” kläder, alltså att har de någon liten blessyr så fixar man den.
Häromdagen var det min vackra, varma, mjuka, handstickade kashmirkofta som jag köpte för mer än 20 år sedan till ett mycket dyrt pris i London. Kvaliteten är helt fantastisk, men nu hade den blivit lite sliten vid handledskanterna (muddarna? letar efter rätt ord här). Jäklar, tänkte jag. Förr i tiden fanns det något som hette stoppgarn, alltså tunt yllegarn i olika färger som såldes i småförpackningar lagom att stoppa ett eller ett par hål med utan att man behövde köpa ett helt garnnnystan. Men kan man tänka sig. Det finns fortfarande, visade det sig, så stoppgarn i rätt färg inköptes och jag lagade båda muddarna, och nu är den god för 20 år till.
Igår sydde jag i en knapp som ramlat av från den knäppbara bakfickan på ett par vår/sommar-byxor i bomull som tillhör min partner. När jag satt med dem kom jag ihåg att det var de byxorna som var så gamla och urblekta att han övervägde att kassera dem förra året, men att jag då hindrade honom, inköpte en förpackning textilfärg och färgade om dem. Blev hur fint som helst.
Tittade på detta framåt kvällen och insåg att jag prickat rätt.
Behandlade ett bord (återbruk av gammal symaskin) med bivax. Vårljuset visade att bordet blivit torrt och blekt över vintern.
På med trävax (bivax och linolja) och träet får en underbar lyster igen. Tog kanske 7 minuter in alles!
Så fint att läsa om allt ni lagat och vårdat idag! Heja =)