Känner mig hudlös och skör efter en intensiv vecka (eller egentligen två) där jag inte hunnit stanna upp, vila och bara vara. Falun T&R på måndag och tisdag. Sedan fullproppad onsdag. Sedan upp i ottan på torsdag, köra till Övik och vara med en hel dag på en rolig konferens. Kom hem halv två inatt efter att laddningen krånglat och jag fått stannar 4 (!) gånger på hemvägen och försökt ladda på olika ställen och det dessutom var snöblandat regn på kall vägbana och tung trafik efter E4an. Fick typ ett hysteriskt anfall till slut. Steg sedan upp 06.30 imorse för att skjutsa Bertil till skolan och få iväg hela familjen. Känner den där sortens trötthet som trycker bakom ögonen och ligger som en klump i halsen. När som helst kan jag börja gråta. Har räknat ut att jag innan denna vecka är slut kommer att ha kört 200 mil i bil.
Ända sedan skrivresan har alla dragit i mig och skickat vänliga påminnelser om allt jag inte gjort och behöver leverera. ”Det här vore det bra att prioritera just nu”. Men det har inte gått att prioritera. Allt är lika viktigt och brådskande. Det har varit tre olika läkar och tandläkartider för barnen, trasiga glasögon som kräver optiker, mitt nya körkort som skickats tillbaka efter att jag missat att hämta ut det i tid. Ett barn som tappat bort sin mobiltelefon, bokmanus jag behöver få iväg, bredband som behöver införskaffa till stugan, mailtrådar jag inte lyckats svara på. Kvitton som ska till revisorn. Utkast till sponsrade inlägg som ligger hopade i datorn. Paket som behöver hämtas ut. Det är min nya leasingbil som snart ska levereras men då måste jag först lämna in min nuvarande på kontroll och när har jag tid att avsätta en halv dag till det? Det är grej efter grej efter grej sådär som livet blir när allt hopar sig. Jag avskyr den här livsadministrationen som krävs för att existera!
Men. Snart ska jag hämta mina systerdöttrar hos min farsa och åka till skolan med dem och överraska Folke och Uffe. De tror nämligen att kusinerna ska komma först ikväll. Imorgon ska jag och Anna och alla våra ungar dra till stugan för en veckas påsklov. Och då ska jag vila, njuta och sova gott. Så det är inte alls synd om mig, jag måste bara orka lite till.
Och trots all stress har jag ändå lyckats genomföra två styrkepass den här veckan. Det har nog räddat mitt förstånd! Det ena skedde imorse. Jag har ju nya pass som jag tränar och det kräver tankeverksamhet. Otroligt jobbigt att också känna sig så orutinerad i övningarna, efter att ha kört mitt förra pass så länge och kunnat det som ett rinnande vatten.
Har börjat filma mig själv när jag tränar för att kunna kolla tekniken i efterhand. Spola tillbaka och se var det finns obalans och var jag kan ta ut rörelsen djupare. Allt man är intresserad av är roligt, men det går ju åt andra hållet också. Allt man sätter sig in i och visar intresse för blir roligare. Med träning handlar det för mig om det senare. Att försöka visa intresse och lära mig mer, så att träningen ska bli kul.
Nej nu hinner jag inte blogga mer. Nu ska jag korra några kapitel av Hemmets almanacka som min förläggare skickat i retur. Sedan leverera utkast på ett samarbete och försöka göra en packlista medan hjärnan fortfarande är hyfsat pigg. Och så har pappa lovat att bjuda mig på kroppkakor till lunch. Ska bara försöka låta bli att börja grina av pur trötthet innan dess…
56 svar
💪 💪 💪
Jag blir så bekymrad. Jag får också hjärtklappning bara av att läsa din agenda! En en veckas ledighet råder inte bot mot ett sådant program! Som ngn sa tänk till innan du blir sjuk. Lycka till!
Anledningen till att jag har så här mycket är just för ATT jag ska vara ledig i en vecka. Som egenföretagare går det ju inte att ta semester utan allt måste arbetas ikapp innan. Därav den stora bördan. Nu är jag i min stuga och har det underbart däremot 🤗
Att ha toppar av mycket att göra ingår kanske i livet men de blir mycket tyngre när man har utmattning i bagaget. Jag har precis skrivit klart en bok (och jobbat heltid och ensam tagit hand om barn och hem och husdjur) och jag fick ju sålla rejält bland göromålen. Städning fick bli bara det nödvändigaste. Maten blev enklare. Klokt att du höll fast vid träningen! Jag pausar genom promenad med hundarna. Det hjälper att röra sig tycker jag. Allt löser sig ju till slut på ett eller annat sätt ändå tack och lov. Ska bli skönt med påskledighet nu! Jag tog ut några föräldradagar och ska bara göra fysiska, kroppsliga göromål närmsta veckan, som att städa, plantera och cykla.
Glad påsk!
Vilka idiotkommentarer på just det här inlägget, vad är det med er?!
Jag lever det liv jag vill leva, Clara lever det liv hon vill leva. (Och våra liv är totala motsatserna) Men ibland hopar sig livet på ett helt galet sätt och man är helt slut och bara längtar till helgen eller ledigheten. Då måste man få konstatera det och känna att nu är det övermäktigt. Utan att få supertrista kommentarer på temat du borde inte leva så där. Så länge man ser att det är här och nu och tillfälligt så är det ju ok att det hopar sig. Då gör man långa listor och kämpar på tills man ser ljuset i tunneln. Kämpa Clara!
Själv drömmer jag alltid om fjällen eller om skärgården när jag har såna perioder, då vill man till naturen!
Vad fint att ha en pappa som bjuder på kroppkakor, precis den typen av ompysslande som man behöver i såna situationer tycker jag. 💜
Jag har balanserar också på den där vågen (liksom de flesta), med tre små barn o allt som hör till med bristande återhämtning i perioder. Ibland kan jag titta ut o tänka: det lättar om några år, vi klarar det tillräckligt bra. Ibland är jag mitt i det o det känns som att huvudet ska explodera. Igår var en dag av det senare slaget. Men idag tänker jag att trots att jag inte är stolt över att jag skrek o grät i några minuter igår ändå är glad över att jag försöker lyssna på mig själv och mina signaler så att jag oftast är på andra sidan av vågen. Det är väl det enda man kan begära: lyssna, lära och kämpa på.
Önskar dig en påskvecka som i huvudsak ger återhämtning och frihet!
Nyfiken fråga. När man skrivit bok, måste man signera den? Personligen bryr jag mig noll om boken är signerad eller inte. Men det kanske är viktigt för andra?
Håller med dej Margareta.
Det finns uppenbarligen de som värdesätter det – själv bryr jag mej inte, det känns liksom inte alls personligt när man inte har någon relation till författaren o det görs på löpande band.
Kanske därför som barnafödandet minskar. Vi har skapat en värld som det är svårt att leva i.
Var rädd om dig Clara. Hoppas att du får ordentlig vila under påsken ❤️
Reagerade i ett tidigare inlägg på att du laddat 3 ggr vid 60 mils körning? Jag antar att elbilar är framtiden men för mig känns de ännu lite osäkra (oförutsägbara på ett annat sätt en bil med tank).
Önskar dig ett skönt påsklov!
tur att du då har en man som kan avlasta dig,
Fattar inte vissa av kommentarerna? Det har varit mycket det senaste och hon känner det och uttrycker det. Vad är problemet? Varför måste man vara spydig?
Och det är verkligen inte allas vardag att ha kört 200 mil på en vecka.
Välkommen till allas vår vardag. Kanske är det därför vi kvinnor inte orkar tvätta trasmattor för hand, är villiga att baka från grunden eller överlag inte längtar tillbaks till ”hur det var förr” Det underlättar såklart att ha den livsstil man valt som jobb och ett sätt att skapa content. Även jag ser lockelsen i att leva som Rut men för de flesta kvinnor med heltidsjobb är det inte görligt då det bara blir en ytterligare börda.
Jag tänkte just samma, det låter som de flestas vardag – minus bilkörandet då.
Prata med facket ❤️ det låter förfärligt om ni har de här arbetstiderna en genomsnittlig vecka! Tror inte ens att det är lagligt? Finns väl krav på viss mängd dygnsvila inom samhällskritisk verksamhet?
Det handlar väl inte enbart om arbetstiderna utan även om innehållet under arbetspasset. Ibland kan man inte styra eller välja själv. Jag kan ha en arbetsdag som ger liknande känslor som du beskriver. Vissa dagar är arbetsbelastningen helt rimlig o andra dagar absolut inte. O sen ska man hem o göra det som krävs där…
Vad gäller arbetstiderna så finns för mig lyckligtvis dygns o veckovila. Önskar dig en trevlig påskledighet!
Förlåt, men menar du att du räknar tandläkartider, hämta ut körkort etc som dina arbetsuppgifter?
Givetvis inte.
Fia: jag håller med i mycket av det du skriver, fast jag tycker att du har en onödigt tråkig ton.
Trodde jag var ensam om den här känslan och situationen i livet. Tack för att du delar med dig av ett ”riktigt” liv och inte visar bara att allt är då lugnt, harmoniskt och perfekt 🙏🏼
Är de skorna bra för knäna när du tränar?😬
Det är de bästa skorna när du tränar skivstång!
Är de skorna bra för knäna när du tränar?😬
När man lyfter tungt är det faktiskt bra med skor som har tunn sula. Tjocka mjuka sulor gör att det blir svajigt,gungigt och instabilt vilket gör det svårt att pressa ifrån ordentligt. Tunna sulor ger stadigt underlag vilket gör att det blir lättare att ha bra teknik. När man springer eller tränar saker med mycket hopp är det bättre med mjuka sulor som kan agera stöt-dämpande för ex knän 😊
Lyckligtvis har hon dem på fötterna
😂😂👌
Du har valt ditt jobb. Du har valt att skaffa barn. Du har mat på bordet. Du har tak över huvudet. Du bor i ett land där du är fri. Så att beklaga sej när du gjort dina val själv är onödigt.
Helt korrekt Susanne! Man får skörda av alla dessa aktiva val man gör i vår 100% påverkbara värld. Det är ju ett dumt val att välja att allt ska hopa sig just vissa veckor.
Jag förstår att du nog valt klokare i livet, och sen väljer att dela med dig av klokskapen, på detta säkert välplanerat ignoranta sätt. Hoppas att din ton berikar din dag på precis det sätt som du planerade.
Onödig kommentar. Vad tillför den annat än genuin elakhet.
Susanne.w Så man får aldrig tycka att följderna av ens egna val kan bli övermäktiga? Hmmm…🤔 Det är väl en del av livet det också. Inte heller har man något exakt facit på vad det man ger sig in på för med sig.
Susanne.w: även om man har valt många saker i sitt liv så kan det för den sakens skull ändå kännas övermäktigt i vissa stunder. Det behöver ju inte betyda att man är helt missnöjd med sitt liv för det.
Empatin flödar..
Det är också onödigt att säga till någon som inte beklagar sig att det är onödigt att beklaga sig.
För som Clara skriver – hon hävdar inte att det är synd om henne. Men känslan som inlägget förmedlar tror jag att vi är många som kan relatera till, och det blir så mycket lättare att bära när vi får dela stundens känsla med andra. Så hjälps vi åt igenom livet.
Heja dig Clara, det låter verkligen som en supertuff puckel att ta sig över så medalj (och återhämtning) till dig när du väl kan pusta ut!
Grina och sov kvinna ❤️🩹🙏🏽 Det är mycket man kan göra senare även om det känns dödsviktigt i stunden.
💕
Clara du har för mycket nu och nu måste du dra i handbromsen.
Jag undrar om allt som du skriver som rör barnen måste ligga på dig och jag undrar om din man jobbar borta?
Självmedkänsla är ett så bra ord. Att få ta hand om sig själv är det viktigaste❣️
Herregud människa! Jag ser mig själv som stresstålig men den där listan kan ju ge vem som helst hjärtklappning. Kan förstå hur du längtar efter påskledigheten! Kämpa!!
Livet som vi lever det är ibland bara balans och ibland lagen om alltings jävlighet. Och jag uppskattar så hur du beskriver och delar med dig av jobb, vardagspussel och hälsa när det är i balans och när det är en del motlut. Det peppar mig tuffa dagar och få mig att känna medkänsla till alla oss kvinnor i våra livssituationer.
Så är det Jenny, och tack för att du skriver så. ❤️
Åhh vilken igenkänning på allt du skriver!! Tycker livsadministration är fruktansvärt stressande. Och speciellt när resor och åtaganden hopar sig samtidigt. Känslan av många bäckar små, och att allt och alla drar i en. Och varje säsong/årstid för med sig en våg av nya grejer som måste ordnas. Långa checklistor och så mycket koordinering. Totalt utmattande. Styrkekram!
Var rädd om dig. Du är klok som tränar även om schemat är fullspäckat. Träning kan vara precis det som behövs just då. När jag tränar känner jag att huvudet får vila medans kroppen jobbar. Hoppas att du/ni får fantastiska dagar i stugan. 🌞💗.
Åh, Clara!
Tänk på vad du lärt mig:
Även roliga saker/aktiviteter tar på krafterna.
Återhämtning behövs även efter det som varit kul.
Kram!
Det blir jättebra med en stugvistelse, allt rinner av och ni kan hjälpas åt där. Hoppas att du hinner fixa det viktigaste och det som är nödvändigt i tid, det är märkligt så mycket som hopar sig på en gång, är verkligen jobbigt. Undrar om ni har dubbdäck ännu, här ska de bytas och vi gör men ofta kommer en ishalka just då. Kunde gott flyttas till 1 maj som det var förr. Vi har ett helt oberäkneligt klimat.
Det låter som du behöver lätta på locket innan du tryckkokar. Stanna upp, djupandas ner i magen, släpp fram känslorna i minst 45 sekunder, låt tårarna få komma fram, ge dig själv en kram och kärlek och njut av våren ♡
Kära Clara jag blir helt matt och lite rädd över allt som du har att göra. Tänker på att du varit utbränd. Jag är 70 år och har fortfarande sviter efter min svåra utbrändhet för 25 år sen. Har en så begränsad ork. Vet att du är stark på många olika sätt men lova mig att vila, vila med det snaraste.
Vilken fin överraskning att ha kusinerna med sig till skolan! Gratta Ulf och hans vän Ylva-Karin på namnsdagen idag! 🥳
Men ibland är det bara elände. Har själv tagit mig i kragen och släpat mig iväg till doktorn. Fått reda på att jag måste göra en liknande operation som du gjorde och det ganska snart. Mitt i den mest hektiska tiden med alla avslutningar och allt som ska bli klart. Jag gruvar mig som tusan både för operationen och allt som jag inte kommer hinna med. Men innan dess ska jag ”göra en Clara” åka norrut till en liten stuga med barnen, påskpyssla och vila några dagar. Önskar dig en riktigt fin läkande påskvecka!
Kommer gå så bra. Vad bra gjort att gå iväg till doktorn ❤️
Tack!❤️
Men oj, oj, vad du hinner mycke. Jag blir alldeles slut av att läsa om dina dagar. Det kanske är baksidan av att vara sin egen chef. Jobba hur mycke som helst och sen blir det lugnare. Jag har bara varit anställd av kommun i nästan 40 år. Gå till mitt jobb, göra mina uppgifter o så hem igen. Det kanske inte finns något annat sätt för dej. Men jag önskar att du tänker på dej själv och funderar hur gör detta bra nästa gång. All kärlek o omsorg till dig o familjen.
Det var mycket på en gång. Hoppas att påskledigheten blir underbar, det låter som att du behöver det.
Huvva vilken agenda. Bränn dej inte i båda ändarna 🙏🏻
💕
Skulle säga detsamma. Gråt om det behövs. Oftast släpper spänningar då och det känns bättre/lättare efteråt 😊 Trevligt att få bli bjuden på lunch. Önskar dig en fin helg! Känns som våren är på väg tillbaka 🌸😎
Hoppas att kroppkakorna är smaskens! Och kommer gråten, gråt ut. Det kan vara välbehövligt. 🙏❤️🌟