Vädret slog om från sol till mulet och sedan ösregn. Mornarna är så mysiga.
Bara jag, Uffe och Essa uppe de första timmarna. Äter frukost, eldar i vedspisen och spelar olika sorters spel. Finns i sjön eller Uffes egenpåhittade spel Brinnande Chicago. En dag spelade vi den i varianten ”blöt tröja”. Det var ett ovanligt svårt spel och det märkliga är att Uffe vinner hur jag än försöker förstå reglerna.
Ja vi har hundar vid köksbordet och hundar i sängen i vår familj. Så länge de är så här timida.
Ett parti Möjliga Familjen när vi ändå håller på.
Gräddade våfflor till lunch en regnig dag.
Och kompisarna kom över för att spela magic och rita.
Jag hängde tvätt på vindan, det torkar bra där uppe. Är ”vindan” som begrepp för övervåningen någonting norrländskt? Mina systerdöttrar är alltid lika förvånade när jag ber dem hämta något ”på vindan”. Det låter krångligt och svårt för dem. Behöver vi en stege Clara?
Vindan förresten. Det heter väl vinden? Nej vinden är kallvinden. Vindan är ett annat ord för ovanvåningen…
Folke plöjer alltid serietidningar när vi är här. Typiskt bra sommarstuge-aktivitet. På fotografierna ovanför syns en gammal bild på vårt sommarhus, taget från åren under andra världskriget. Då satt det nämligen en spaningskur på taket, där militären höll utkik efter flyg från främmande makt. Man ser långt från vårt hustak! På bilden bredvid syns min morfar, hans storasyster och lillebror. Taget ute på gårdsplanen.
Jag har känt mig ganska sänkt av förkylningen den här helgen. Men jag har ändå försökt göra någon liten insats varje dag. En dag tog jag itu med hörnskåpet i köket. Rensade ur, torkade rent och gjorde en ny ordning. Märkte ut vart allt skulle stå med frystejp som jag skrev på. Vi har upptäckt att det är väldigt bra att skriva tydligt och märka, eftersom vi stundtals är många här och alla har olika minnen av hur ordningen ska vara.
Bertil hade önskat sig palt till middag, så då fixade jag det. Det är oftast i stugan jag gör palt, då det finns tid för sådana projekt. Palt är tidskrävande. Så mycket potatis att skala.
Fram med mormors uråldriga Bosch-assistent och köttkvarnen för att mala potatisen. Den kommer sannolikt hålla femtio år till.
Paltmiddag. Givetvis med mjölk och lingonsylt. Alla barn skrek av förtjusning och själv hade jag sådan aptit att jag åt fem stycken. Hamnade sedan i en paltkoma och fick lägga mig och sova på maten.
En kväll tog jag en långpromenad i regnet, med Elina i lurarna. Det var kallt och ruggigt och jag blev blöt in på underbyxorna. Men bra för naturen med en riktig rotblöta!
Det är så härligt för vi har en gök precis på gården. Den har flugit runt här på kvällarna och retat gallfeber på Essa med sitt ko-kooo, ko-kooo. Ni vet väl vad man säger? Östergök tröstergök, västergök bästergök, södergök dödergök, norregök sorgegök. Man blir klart paranoid av allt ko-kooande!
Vi såg även att göken fått sig en dam, så nu blir det ungar. Visste ni att gökens specialitet är att lägga sina ungar i andra fåglars bo? Mamman håller koll på andra fåglar som bygger bon och när de lagt 1-2 ägg så flyger hon dit när de inte är där. Äter upp eller puttar ut ett ägg och värper ett eget istället. Om fåglarna inte märker bytet så ruvas och kläcks ägget och fåglarna får sköta gökens unge. Gökungen växer snabbt och puttar snart ut de andra ungarna ur boet. Och tigger dessutom mat mycket mer högljutt än de andra ungarna! Snart är den välvuxna gökungen ensam kvar och de stackars fågelföräldrarna får bara acceptera sin märkliga och storvuxna fågelunge.
Min mormor berättade om en karl i hennes barndomsby, som var notoriskt otrogen och hade oäkta barn överallt. Bakom ryggen kallades han ”göken”. Just för att han la sina ägg i andras bo. Och ibland när han gick förbi ko-kooade folk åt hans ryggtavla. Shit vad de kunde rosta varandra på den tiden!
Igår söndag, lagom till att vi skulle åka hem solade det upp. Jag städade och packade ihop i lugn och ro medan barnen lekte med kompisarna.
Essa märker direkt att vi är på väg och lämnar helst inte min sida.
På de korta dagar vi varit här har lövsprickningen satt igång ordentligt.
Så skirt och vackert!
Våren är liksom allra vackrast i ett kargt landskap, där det gröna lyser som eldflugor i det grå.
Barnen har badat flera gånger och jag hade gärna hakat på om jag bara varit frisk. Men nu vill jag kurera mig så att jag kan träna igen!
Barnen kramade sina stugkompisar hejdå. Nu dröjer det några veckor innan vi kommer hit på sommarlov, och stannar åtminstonde tre veckor.
Första timmen av hemresan satt vi bara och pratade om allt roligt vi haft under långhelgen. Och hur underbart det är att ha denna plätt på jorden att kalla vår!
Vi kom hem först vid halv tio på kvällen och då störtade samtliga i säng – helt utmattade efter all frisk luft, lek och kroppsarbete.
58 svar
Hm, svedjebränna några fält, måla hus, tvätta, städa skåp, laga mat från grunden….😏 Låter inte så lite 😊 Samtidigt är det ju det som gör det så kul att läsa och en del i varför du är så omtyckt och älskad.
Min blogg skulle typ vara- drack te och läste tidningen hela förmiddagen, gick en kort promenad, tittade på ett träd 45 minuter sedan engelska deckare. Skulle få 0 följare! 😆
Haha! åh! Ja, kanske är det så. Men att måla den där väggen tog inte ens två timmar. Och inte heller att bränna åkern (gick ju lite väl snabbt ärligt talat 😅). Städa hörnskåpet tog kanske en kvart. Det bara ser mycket ut i text och bild. Om du skulle dokumentera ditt liv skulle du märka att du gör mer än du tror. Kram
Jag kommer från Uppland och har alltid sagt att man ska ”upp på vinn” när man ska till övervåningen. Har fått gliringar för det här i Sörmland där jag nu bor. ”Snöra” har jag aldrig använt för att kasta något men min mamma som är född och har levt hela sitt liv inom en radie av en mil strax utanför Uppsala använder ordet ”skicka” frekvent när något ska kastas. Typ: ”Det där har jag rensat ut, det ska skickas”. Använder det själv nu för att hålla det vid liv.
Vad roligt, mina äldre släktingar från Uppsala (och därför även jag) har alltid sagt ”bovinn” om bodens (uthusets) övre våning. Samt ”övre botten” om andra våningen i själva huset. När jag flyttade till Småland förstod ingen vad jag menade.
Fotot på Essa får mig att sakna den hund jag växte upp med, en blandras mellan collie,boxer och spets var det. Väntade på mig efter skolan varje dag. Jag kan sakna henne än fast det är mycket, mycket länge sedan.
Åh! Det förstår jag verkligen. Kram
I Österbotten säger vi också ”vindin” om övervåningen.
I Jämtland säger man ”oppå bott’n” för ”på övervåningen”. Det låter ju lite bakvänt, men har säkert en logisk förklaring som inte jag känner till.
Jag är från Råneå och där säger vi både vindan och bron. Det bästa dialektala ordet tycker jag är pumla. Innan jag flyttade söderut hade jag aldrig förstått att det kunde heta något annat än just pumla och höll på att skratta ihjäl mig då jag fick veta att här i södern så heter det faktiskt julgranskula, vilket trist ord i jämförelse med pumla 😂
Annars är ju diskussionen om pannkaka och plättar ganska intressant 😊 Där finns det dialektala skillnader som kan skapa en del förvirring och diskussion
En annan fundering från Essa: Inget stort ”problem”, men lite annorlunda sedan några veckor tillbaka.
När jag trycker på ”Kommentarer” så hamnar jag längst ner i kommentarsfältet. Så var det inte tidigare. Någon tanke kring det Clara?
Jag tycker att det nya sättet med kommentarer är lite bakvänt. Man kommer längst ner i kommentarerna och måste scrolla upp hela vägen för att läsa från början. Jag har det hellre som innan.
Jag tänker så här: Första gången jag läser ett inlägg så läser jag uppifrån och ner, sen klickar jag på kommentarsknappen under inlägget. Då vill jag se de första kommentarerna först, så som det var förut. Men när jag återvänder till ett inlägg för att läsa nya kommentarer, då trycker jag på kommentarsknappen direkt vid rubriken och då vill jag gärna hamna vid de senaste kommentarerna för att slippa scrolla så långt.
Å i min del av Värmland så ”drar vi iväg” något istället för att ”snöra iväg” det, typ kasta långt eller slänga bort något.
Vindan är på vinden. Övervåningen är övervåningen. Är från Västerbotten
Pappa var från Kalix. Har alltid sagts vindan och bron. Andra ord som användes var bakom -backi eller backanför, mjukt tunnbröd- klådda, eljest, ofarit, ovarit, ids, fjåller, huvaligen.
Intressant att läsa kommentarerna om vindan. Hos min farmor i Kalix i Norrbotten så var vindan övervåningen. Hos min mormor i Västerbotten gick man ”upp på vinn” när man skulle till övervåningen. Skulle man däremot till kallvinden gick man till ” tredjevinn”. Själv bor jag på gränsen mellan Ångermanland o Västerbotten och jag går upp på ”vinn” i mitt hus😀
Klart det heter ”vindan” när man menar övervåningen. Skulle jag säga det här i Sthlm, så skulle nog ingen veta vad jag menade. Som tur är så är jag från Norrbotten och där heter det ”vindan”.
Tycker det är så mysigt med vindar. Skulle verkligen vilja ha en o där skulle jag ligga i en säng och bara ha det mysigt. Jag gillar fåglar men tyvärr där jag bor är det inte många som gör det. Nu ska värmen hålla i sig ett tag i Stockholm. Hoppas. Kram till dej o essa. 😊
Ni verkar ha haft det riktigt fint i stugan, trots din förkylning Clara. Härligt att du gjorde palt, det är så himla gott.
Jag har aldrig hört ”vindan” i den betydelsen, trots att mina föräldrar båda var från Norrland – mamma från Kiruna och pappa inte så långt från Umeå – Åmsele närmare bestämt, där farfar var präst. ”Snöra” i någon annan betydelse än att snöra skor var också helt nytt för mig. Men en sak som min mamma gjorde och som jag också har märkt att du gör, Clara, är att använda ordet ”bro” i betydelsen yttertrapp. Jag förstår det, eftersom mamma använde det, men skulle aldrig använda det själv. Jag skulle säga något i stil med ”Vi satt ute på kökstrappan och solade” eller ”Stövlarna står utanför ytterdörren”. (Jag växte upp i Stockholm och bor numera i Malmö.)
På bron i betydelsen yttertröskel skulle man inte kliva enligt min mormor, väldigt ouppfostrat. Förklaringen var enkel, bron kunde bli nedsliten och urgröpt vilket ledde till att man släppte in kyla och drag.
Bro är nästan mer att det är ålderdomligt uttryck mer än dialektalt va? Brukar också säga bro, farstubro ibland för att både mamma och mormor och morfar gjorde det men ingen av oss har bott längre norrut än Gävle.
Birgitta Berglund: jag är uppvuxen i Umeåtrakten och har många gånger sagt bro om en yttertrappa. Yttertrappa säger jag aldrig även om jag förstår vad som menas. Det får bli bro för min del. 😊
Här i Halland kallas den delen av hus ”kattvind”, oftast ganska smala men bra till förvaring 🙂
I min släkt, i Ångermanlands inland, säger vi ”uppe på botten” (eller snarare ”opp på båttn”) om övervåningen. Vinda har jag hört också men troligen från nån inflyttad. Det har jag förknippat med en kallvind eller vindsförråd i hyreshus.
Där blev det riktigt kortslutning i min sörmlandshjärna. Att botten skulle vara något som är ovanför är nästan helt omöjligt för mig att tänka😃
Så glad att du påminde mig om ”botten” det hade helt ramlat bort. Famma bodde på botten 😉
Så vacker rubrik ”Vår plätt på jorden”, så oerhört mycket kärlek och trygghet i de orden. Och nu fick jag vara med på ett hörn genom alla bilder och texter, tack Clara! Har också en plätt, mitt hus och trädgård som är min, så värdefull eftersom jag alltid är hemma pga begränsad ork. Igår berömde en vän min trädgård, då svällde mitt gröna hjärta. Har sänkt mina krav både ute och inne, det går bra det också.
Älskar Palt ❤️
Uppskattar att läsa dina helg redogörelser och se fotona under gångna helg. Mycket igenkänning på ditt ert/morfars o mormors hus. Jag är ägare till mina föräldrars hus där tre generationer bott. Där finns det många minnen 😉 Är av samma uppfattning som du att det inte ska ändras bara för ändradets skull. Njuter av tryggheten som finns i väggarna. Krya på dig 🌷
Säger också vindan och är från Tornedalen
I Värmland säger vi ”uppå” om övervåningen. Ska vi gå uppå? Uppå vaddå liksom
Uppå säger vi i Härjedalen också 🙂
Vilka doers ni är i eran familj, både du och barnen! I mina ögon helt ofattbart vad ni orkar. Jag har också varit i min stuga och varit förkyld och verkligen inte gjort någonting annat än att vila och vara. Blir ofta både matt och lite avundsjuk när jag läser om ert tempo. Hos oss har det sällan varit mer än en aktivitet och/eller social händelse per helg. Barnen blev också lugna och introverta som vi.
Önskar ibland att jag orkade mer, fick mer gjort. Men samtidigt måste man väl omfamna den man är och tänka att alla sorter behövs i flocken! 🥰
Jag har samma känsla. Hur kan man ha Duracellkanin-energi om man är förkyld?
Åh det här är långt ifrån duracellkanin-energi för mig 🙁 gjorde ju nästan ingenting när jag var i stugan den här gången, känner jag!
När jag var liten sade vi att nordangök är godangök. Ett väderstreck mindre att oroa sig för 🙂
Smart 🙂
Jag skulle tolkat ”vindan” som en kallvind. Inte synonymt med övervåning. (Född och uppvuxen i Västerbotten).
Jag undrar om det kan vara så att säga ”vindan” om övervåningen är en gammal kvarleva från när det faktiskt gällde en kallvind. I huset som jag bor i var det som nu är en riktig övervåning förr en oinredd kallvind där man t.ex. kunde hänga kläder på tork eller torka frukt och växter. Tror det isolerades och inreddes först någon gång på 60-talet.
Det tror jag också. Min mormor och morfar var födda på 10-talet, ibland fick vi sova på övervåningen, kallt som satan 😅
De använde aldrig övervåningen, och de kallade den också för vindan. Detta var i Halland.
Men gud så skönt att få den korrekta frasen gällande göken och väderstreck. Vi kom bara på ”dödergök” och inte kunde jag koppla det till rätt väderstreck. Hade tänkt googla men glömde bort så det var ju toppen att få en måndagslektion och svar på min fundering! 🤩
Göken var ju liksom överallt och lät från alla väderstreck så lite svårt att ”tolka” vad det kan tänkas innebära. 🙈 Gällande slangverbet ”att göka” kan man ju också fundera över. Å andra sidan kan man ju säga ”göka som kaniner”….🤣
Hahaha! Jag skulle precis skriva en kommentar om ordet ”göka”! Äntligen fick jag någon slags koppling/förklaring till det ordet. Om det nu finns en koppling? Var för övrigt på en kurs i Dalarna nu i helgen där jag använde ordet ”smäckig” varpå jag fick en försynt fråga ”Betyder smäckig typ ranglig”? (Det betyder att något är av dålig kvalitet, ranglig, skranglig, undermålig kvalitet). Hade inte en tanke på att ordet kanske var dialektalt men jag hajade till. Drar alltid exemplet med ordet ”jonna” och ”jonne” också, alltså cykla och cykel när vi pratar slang och hur språket utvecklas med mina elever. Kul att läsa alla kommentarer här! 🙂
”I vindan” säger mina svärföräldrar, min morfar sa nog också det vid närmare eftertanke. Samtliga är från Tornedalen.
Jag har alltid förknippat vindan med att det är lite lägre takhöjd och snedtak, men det kanske bara är något jag fått för mig
Jag är smålänning och det var först när jag flyttade som jag insåg att ”krabbigt/krabbit” är dialektalt. Det är när något är krångligt, jobbigt eller bökigt.
Jag orkar inte fixa det, det är så krabbigt.
Vindan har jag bara hört i form av en torkvinda, inte som övervåning.
Åh, krabbigt är verkligen bästa uttrycket ❤️
Smålänning här också, jag använder också ordet ”krabbigt”, ett mycket användbart ord. Favorituttrycket i det här sammanhanget är något som maken brukar säga om en person som är omständlig av sig, där det liksom inte händer något:
”Han kan få ett järnspett te å krabba”.
Det säger ju en hel del om den personen, om man tänker på alla lösa delar som finns på ett järnspett, haha….
Vindan är ju just ett sånt ord som är så naturligt att säga, att jag inte ens reagerat på att det kan vara dialektalt förräns nu.
Kommer från Östra Norrbotten.
Snöra är ju ett annat ord jag nyligen insett att många inte alls förstår. Att ”åka och snöra något” (=slänga)
M: ha ha, både vinden och snöra är välbekanta ord för mig. Jag är uppvuxen just utanför Umeå och i Umeå. Det är så kul med dialekter och dialektala ord.
Precis samma här!
Kommer från inre delen av Norrbotten och säger också vindan och snöra, fast snöra hade i våra trakter även betydelsen lägga, typ ”snör vantarna i korgen” (lägg vantarna i korgen).
Whaaat! Har aldrig tänkt på att ”snöra” skulle vara dialektalt? Här säger vi ”snör bort det” om något är dåligt. Eller ”Han ba snöööörde iväg brännbollen!!” som i att kasta långt.
Haha, jag tänker bara på ”snöra skorna” och syftar då på skosnören. Aldrig hört er beskrivning, så lustigt när man läser. Inte heller ”vindan”, tänker då på tvättvinda. Uppvuxen i Sörmland. Men det är roligt med dialekter, och att lära sig nytt!
Vindan är nog typiskt dialektalt norrländskt. Själv säger jag ”uppe på vinn”, men jag har absolut hört vindan användas här och där.
Snöra är också en sån där typisk grej. En kompis som flyttat upp från Småland frågade sin mamma en gång om hon skulle snöra nånting vad det nu var. Hennes mamma skrattade och sa att nu har du bott för länge däruppe, här snör vi bara skorna och de vill jag ha kvar. 😂
En annan kompis var på besök nere i Skåne och bad på automatik någon att ”he igen dörrn”. (Stäng dörren) Den stod som ett frågetecken och det var rätt naturligt, men för henne (och mig) var det ett självklart uttryck.
Det är så roligt med dialekter. Mycket i ens vardagsspråk som man tar för givet och inte tänker på som dialekt.
Det finns garanterat jättemånga dialektala uttryck söderut också, men tyvärr känner jag knappt till några. Nu är ju Västerbottniskan mitt vardagsspråk och de jag känner från södra Sverige använder inte så mycket dialekt vilket jag tycker är synd. Dialekter berikar vårt språk.
Nu tror jag du generaliserar södra Sverige Agneta 🙂 här finns det mängder med dialektala uttryck. Och har man uttalar orden bara. I Västergötland finns det hur många dialekter som helst? Kindbo, schlättamål (Skaraborg), göteborgska, Borås/ulricehamn har en egen dialekt, och den hela Bohuslän. För att bara nämna en liten del av södra delen av landet 😊
Vad är det jag generaliserar? Jag skriver ju just det att det finns massor med uttryck söderut som jag tyvärr inte känner till eftersom ingen i min närhet använder dem?
Och att personen nere i Skåne inte förstod ”he” var ju helt naturligt eftersom denne inte hade hört det innan. Precis som jag säkert inte heller direkt skulle förstå dialektala uttryck jag aldrig hört eller använder.
Nä, jag förstår inte riktigt vad du menar här. 🙂
Agneta: jo, jag har förstått att sörlänningar har svårt att förstå vad he betyder. Till exempel he den på bordet eller he den någon annanstans. 👍😊
Jag är en ångermanlänning som flyttat hem-20 efter 40 år i Västra Götaland. När jsg gick intro på en ny arbetsplats så sa en ordinarie personal var jag skulle ”hä” mitt visir så blev jag så lycklig, blev aldeles tårögd av att få höra det igen efter alla år.
Har aldrig hört vindan som ord för övervåning. Uppvuxen i Sörmland, pluggat i Umeå, nu bosatt i Bohuslän.
Har bara höet i form av tvättvindan och garnvindan, sånt som snurrar 😆