När semestern närmar sig den här sommaren så slår det mig hur obrydd jag är. Alltså inte obrydd som i att jag inte bryr mig om den. Men som i att jag inte är så uppjagad inför den. Förut var semestern helig för mig. Det var så viktigt att vara färdig med ALLT när jag stängde datorn och det var en katastrof om någon hörde av sig med en jobbfråga. Eftersläntrande jobbgrejer kunde nästan göra mig hysterisk.
-SKA JAG INTE FÅ BLI LEDIG NÅGON GÅNG?! SLUTA JAGA MIG!!!
Men senaste 2-3 åren känns det inte längre så. Inte heller i år. För jag är inte utarbetad. Jag har jobbat på i lagom takt hela våren och i perioder har det absolut varit mer att göra. Men jag är inte uttröttad eller desperat efter att få vara ledig. Jag har frivilligt valt att jobba fram till midsommar istället för att gå på ledighet samtidigt som barnen nu på torsdag. Jag vill hellre jobba några dagar till i lugn och ro och avsluta – än att hetsa på slutet. Och jag kommer ha bokarbete med korr åtminstone till veckan efter midsommar. Men det gör mig ingenting.
Jag tror den här känslan kommer sig av att jag idag styr mitt arbete på ett helt annat sätt. Jag har få, men stora annonsörer och de jag har är långsiktiga sådana så att jag i god tid vet vad som planeras. Mina bokarbeten är långa processer och generellt finns det få exakta tider och klockslag som andra sätter upp för mig. Det är ett arbetssätt som passar mig fint. Sedan har jag såklart bloggen och instagram som vanligt hela sommaren – så riktigt ledig är jag aldrig. Men det är mest roligt. Jag bestämmer ju själv över det.
Fast jag tror att det är småbarnsåren också. Alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor – minst – så hade jag tre barn ensam nästan hela somrarna. De var små och mina chanser till vila inte särskilt goda. Nu har jag stora, självgående barn. Så jag vet att det kommer finnas gott om chanser att läsa, vila och påta med rabatterna. Jag kommer hinna återhämta mig. Och jag börjar inte semestern på botten av en grop, utan ungefär i mentalt normalläge.
Varför skriver jag nu det här? För att självgott frossa i min förträfflighet? Kanske lite. Men mest för att påminna mig om att vara tacksam och hoppfull. Över att man blir klokare, barnen äldre och att en ohållbar arbetssituation kan förändras till något mycket bättre.
26 svar
Vad härligt att höra att du känner så inför semestern numera! Jag hoppas att jag framöver kan känna så jag med. Är inte riktigt där än. Med småbarn och ensamveckor med dem då mannen och jag själv får dela upp semesterveckorna mellan oss pga jobb o få i ihop vardagspusslet så blir det inte så mycket återhämtning på jobbledigheten. En fråga då, när skulle du säga att det började kännas lättare. Dvs hur gamla var barnen när du kände att Nu har jag inte småbarn längre som behöver passas hela tiden så nu får jag verkligen egentid/återhämtning även fast man är själv med barnen?
Jag förstår det! Låter klurigt.
Det är ingen lätt fråga att svara på. För det beror inte bara på hur gammal det yngsta barnet ska vara utan också hur gammal det äldsta barnet är. Jag har stor spridning på dem så jag kände redan från fyra års ålder på Ulf att det blev lättare. Då var ju Bertil 12 och kunde ha viss uppsikt och ansvara för att han fick vara med i lekarna på ett säkert sätt. Beror säkert mycket på barnens personlighet också. Men tycker att det generellt har blivit liiiite lättare varje år. Förutom just när något barn varit 1-3 år och alldeles hejdlös och otroligt rörlig och aktiv.
Underbar bild på dig och Essa❤️
Jag har ett så kallat samhällsviktigt jobb och det är periodvis krävande och den typen av arbete där det i vissa lägen finns noll flexibilitet.
När det är slitigt, när jag jobbar storhelger, jour, beredskap osv försöker jag tänka att jag bidrar till något större som är till nytta för alla.
För mig och alla andra är återhämtning viktigt, jag finner min i naturen och träning, så skönt att rensa tankarna med att springa i skogen (helst ensam och utan stigar/vägar) ☺️
Återhämtningen är
Skönt att du hittat ditt sätt till återhämtning. Låter extra viktigt med din typ av jobb
Alltså när blir barnen lättare på det viset? Är helt slutkörd nu och då har sommaren inte ens börjat.
3,5,7 år nu…. Kanske vid 5,7,9? 6,8,10?
Hur lär man sig vila i en värld av ständigt aktivitet?
Jag svarar ombedd, att när man överlevt galonbyxeåren, dvs när yngsta barnet är färdig med förskolan (dagis) och går upp till förskoleklass så blev verkligheten helt annorlunda. Fram till dess så behöver man semester efter semestern, oavsett hur mycket man älskar sina barn 😊
Tack 💛
Instämmer med Lotta! Men har de äldre syskon som de kommer bra överens med så hjälper det ganska mycket också =)
Skönt att känna så, jag börjar också se ljuset i tunneln när det gäller småbarnsåren! Fantastiskt ✨
Och på tal om fantastiskt så är det en så otroligt fin bild på dig och Essa ❤️
Skönt att läsa om balansen. Tror det där att styra ens eget arbete är nyckeln till den känslan inför sommaren iallafall. Att man också vet att ingen kan komma och be en ta mer jobb. Det finns såklart andra nackdelar istället med att vara egen, men just i detta sammanhang är det en stark fördel enligt mig 🙂
Håller helt med! Om det är jobb man själv valt så är det en helt annan sak. Men blir man liksom ÅLAGD att göra något är det fruktansvärt
Vill också tillägga att bilden på dig och Essa är så vacker.
Så härligt att höra att du känner som du gör inför sommaren och kommande ledighet. Över tid så kan ju livet se ganska olika ut. Man är i olika faser helt enkelt. Det är så klart att livet med små barn kan se ganska olika ut jämfört med om man har äldre barn. Det kan ju också se olika ut om man inte har barn. Vad som tar och vad som ger energi kan ju vara så olika för olika personer, samt vara beroende på hur ens livssituation ser ut just nu. Jag önskar dig i alla fall en riktigt fin sommar. 🌞🪻💜.
Åh fy, hur stod du ut med det? Jag skulle vara fly helvete less på min man med den uppdelningen. Ensam med tre barn hela sommarlovet. Usch. Hur kompenserade han för det? Morr. Blir sekundärarg för jag är själv i småbarnsåren nu och det är svårt med återhämtning.
Det är lite så livet för en bonde ser ut. Och ska du och jag få mat på bordet då är det som regel en bonde som sliter häcken av sig, vare sig det vankas sommarlov eller storhelg. Med den minimala vinsten så är det ju dock många som lägger ner och vår inhemska produktion och självförsörjning minskar. Vi får hoppas det är många partner som stöttar sin bonde och inte är fly förbannad hela sommaren.
❤️❤️❤️ precis så Jennie! 👌🥰
❤️
Inte så lätt när man driver jordbruk. Tror alla som är gift med en bonde kan intyga detta. Som tur var så hade han väldigt lite jobb på vinterhalvåret
Fru till mjölkbonde som intygar att det är precis så somrarna ser ut och mycket av övriga året också när man har djur. Håller dessutom med om att det är så mycket enklare nu när barnen är större.
En till här som är gift med en mjölkbonde. Djuren ska skötas alla dagar och sommartid ska alla ut, de ska ses till, foder ska tas in och en miljon andra saker.
Mitt i småbarnslivet med en på 6 och en på 1,5 år. Just nu handlar semestern om att överleva dag för dag. Men, det är så livet är för just vår familj och min man tvekar inte en sekund att ta en dag med sjuka barn som får hänga på när det nödvändigaste med djuren ska skötas, om jag har kundbesök eller viktiga möten på jobbet.
Brukar säga att jag har en man som nästan alltid jobbar men som också nästan alltid är hemma på fem minuter om det behövs. Många dagar är man själv med barnen stora delar av dagen. Förra sommaren var hemsk med gränsfall på förlossningsdepression och då var målet att klara en dag i taget.
Längtar efter tiden när båda barnen är mer självgående och försöket njuta av de bra och underbara stunderna.
Roligt att du fått ihop det – det är du värd. Grattis, och ha en bra lagomsommar.
🤗❤️
Så fint! Denna sommar ska jag först vara med barnen två veckor, sedan arbeta en vecka (då ska jag vara utan barnen och återhämta mig kvällstid), sedan tre veckor till med de små 😊 förr körde jag fler ”lediga” veckor i streck med barnen och var helt slutkörd när arbetet kom igång igen 🙈
Låter mycket klokt!
Blir glad att läsa detta Clara.
För mig har sommaren nästan alltid inneburit jobb, eftersom jag prioriterar att vara ledig fler vinterveckor istället. Men jobb sommartid gör mig glad, för de jag har eventuella möten med är alltid mycket gladare på sommarveckorna än andra dagar. Det gör mitt sommarjobb härligt, och ofta lite mer personligt för det där kallpratet blir mycket mer engagerat.
Fattar verkligen det! Tänker ofta att jag gärna skulle jobbat lite mer den här lätta årstiden. Och sedan få kura mer under vintern när det är svårt att fota och orken är låg