Mjölkkannor i form av kor. Har tre stycken än så länge. Visste inte ens att jag samlade förrän jag såg dem ihop. Men här är en ensam stackare på hyllan i köket. Utan sin flock.

Näsor. Jag älskar vackra, stora och speciella näsor. Samlar dem i minnet. Människor med unik profil har alltid tilltalat mig och modet med små opererade, generiska näsor förstår jag mig inte alls på. Finns det till exempel någonting ädlare än en stor romersk näsa?

Små figuriner och reseminnen från hela världen. De antika japanska dockorna Anna köpte till mig i Tokyo. De pakistanska porslinsfåglarna i mitt fönster. Ängeln av bananblad jag hittade på en marknad i Zambia och de brittiska tennsoldaterna från slutet av 1800-talet.

Händer. Jag känner ett par där kärleken började för att mannen tyckte att kvinnan hade så vackra händer. Nu är de gifta och har två barn. Händerna är det mest attraktiva på mannen och ingenting är varmare än den stadiga handen på axeln, från en farbror som är rädd om en. Jag tänker och tittar mycket på människors händer och sparar dem i minnet. I min släkt får många kvinnor artros-händer som vrider sig, stelnar och blir närmast oanvändbara på ålderns höst. Min mormor som arbetade som städerska hade just sådana händer. Hon skämdes så mycket för dem att hon inte ens ville gå på sitt eget barnbarns disputationsfest. Men jag älskade hennes händer! All kärlek och kraft som strömmade från dem.

Jag skrev förordet till Hemmets Almanacka som en enda hyllning till händerna ”Tänk all kunskap som sitter i händerna. I handflator och fingrar som tröstar, lugnar och slätar ut. Torkar bordsskivor och tårar. Som gör vackert och som gör rent. Händer som knådar, skördar, plockar och skrubbar. Handarbetar och känner temperaturen på så väl degspad som febriga pannor. Händer som smakar på kaksmet, lagar det trasiga och kontrollerar om färg har torkat. Tänk alla dessa handlag som krävs för att få vardagen att gå runt”.

Örhängen. Loppade, nytillverkade, ärvda eller hemmagjorda. Dyra men helst billiga. Man kan aldrig ha för många örhängen och det är ofta just örhängena som sätter piff på en outfit.

Unika upplevelser. Aldrig känner man sig så levande som när man vandrat en hel dag i de etiopiska bergen, med apor och örnar som sällskap. Och sedan stannar till hos en mormor och blir bjuden på honungsöl och kaffe. En mormor som – precis som min egen – skäller ut sina barnbarn för att de kommer med oväntat besök. Inte för att man inte är välkommen. Men hur ska hon kunna skämma bort gästerna ordentligt om hon inte fått förbereda sig? Mormödrar är sig lika världen över.

Scarves. Jag håller alltid utkik på loppis efter scarves att knyta i håret. För att hålla papiljotterna på plats, piffa en trist frisyr eller addera färg när resten av utstyrseln är lite blek.