The Proust Questionnaire är namnet på en samling frågor som Marcel Proust besvarade i slutet av 1800-talet. I en sådan där bok som man låter sina vänner fylla i.
Den här sommaren har DN en intervjuserie som de kallar för Proustfrågor. Där en känd person svarar på The Proust Questionnaire. Så jag snor konceptet rakt av till bloggen.
1. Hur mår du just nu?
Förvirrad, trött och lite off i huvudet.
2. Hur ser din bild av fullständig lycka ut?
Att gå och ta ett morgondopp med barnen i stugan. Naken, tack.
3. Vilken är din största skräck?
Att det ska hända min barn någonting. Men framförallt att det ska vara jag som orsakat det hemska. Att någon försummelse från mitt håll eller missberäkning ska kunna skada dem. Det är vad en stor del av min nattångest handlar om.
4. Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
Att jag kan hold a grudge, som ingen annan. Å andra sidan är jag snabb på att förlåta när någon väl säger förlåt. Men folk som betett sig illa och aldrig säger förlåt. Det minns jag för resten av livet. Ingen charmig egenskap, nej.
5. Vilken egenskap föraktar du mest hos andra?
Dålig självkännedom. Så att man inte förmår att se sig själv utifrån och försöka justera sina beteenden och vanor.
6. Vilken är din största utsvävning?
Min varmvattenförbrukning om vintrarna. Förra vintern badade jag badkar varje kväll mellan januari-april.
7. Vilken egenskap uppskattar du mest hos en man?
Att han ställer frågor. Män är så dåliga på att fråga kvinnor om vad de tänker och känner och tycker. Man kan prata med vissa män i timmar utan att de ställer en enda fråga om en själv. Men det räcker inte med att ställa en fråga – han ska också kunna ställa 1-2 intelligenta följdfrågor om det man precis har berättat. Som visar att han faktiskt lyssnar och bryr sig om svaren. Det är otroligt sällsynt med sådana män. Men till exempel är min svåger Clemens sådan, och det fick mig att omedelbart tycka att han var bra nog för att bli ihop med min syster.
8. Vilken egenskap uppskattar du mest hos en kvinna?
Alla mina bästa vänner har en säregen kombination av att vara snälla och stränga. De talar sanning in i mitt liv, men med kärleksfull röst. Det är vad man ska ha sina väninnor till.
9. Vilken levande människa avskyr du mest?
Nu borde jag ju säga Putin, Trump eller Netanyahu. Men det finns en levande person jag avskyr mer och som är en helt normal civil person som jag när som helst skulle kunna stöta på. Men jag har tagit för vana att be för henne, för jag tänker att bönen mjukar upp hjärtat. Man ska be för sina fiender. Då kan de aldrig komma åt en. Inte på riktigt.
10. Vilka ord eller fraser använder du dig för ofta av?
”Åh, herregud”. Man borde väl inte missbruka herrens namn. Men det gör jag.
11. Vad eller vem är ditt livs kärlek?
Mina barn. Den kärleken går nämligen utanpå allting annat. Och det är så fint för när man får barn förstår man hur ens egna föräldrar älskat en genom åren. Plötsligt blir liksom kärleken mångfaldigad. -Jahaaa? Är det så här älskad jag varit under alla år? Jag hade ingen aning.
12. Vilken talang önskar du att du hade?
En talang för ekonomi, planering och sälj.
13. Vilken är din mest värdefulla ägodel?
Mina gamla dagböcker. För genom dem kan jag få kontakt med den person jag var en gång och bättre få syn på den jag blivit idag.
14. Vilka är dina favoritförfattare?
Jane Austen, George Eliot och Gun-Britt Sundström.
15. Vilka är dina favoritpoeter?
Nu är jag väl hemskt tråkig och förutsägbar, med Tomas Tranströmer betyder mycket.
16. Vem är din hjälte ur fiktionen?
De största hjältarna ur fiktionen är ju barnbokskaraktärer. Så jag får väl säga Bröderna Lejonhjärta då. Varje gång jag varit på Astrid Lindgrens Värld och ser föreställningen Slutstriden så rinner tårarna. Det är något väldigt vackert med människor som är beredda att offra sig själva för en bättre värld.
17. Vem är din hjältinna ur fiktionen?
Idgie Threadgoode från filmen Stekta gröna tomater är en sådan där karaktär jag burit med mig sedan jag lärde känna henne. Typ tio är gammal.
18. Vem är din hjälte eller hjältinna i verkligheten?
Tycker att Greta är otrolig. Vår samtid förtjänar inte en sådan person, egentligen. Annars är det ju lätt att titta på Nelson Mandela och hitta inspiration till att bli en bättre människa.
19. Vilken historisk gestalt identifierar du dig med?
Jesus. SKOJA! I min fantasi kan jag dock identifiera mig med en cool suffragett. Vi kan väl säga Emmeline Pankhurst då?
20. Hur lyder ditt motto?
Det är skillnad på vad man är bra på – och vad som är bra för en. Det är nämligen lätt att blanda ihop och tro att allt man gör bra ska man ägna sig åt. Många saker man är bra på kanske i själva verket är skadliga för en själv att ägna sig åt. Många människor lever hela liv där de gör saker som de är bra på. Och går under på kuppen.
21. Vad ångrar du mest?
Får sån magont av den här frågan att jag inte kan svara. Men sånt jag ångrar hör ihop med att eventuellt ha utsatt mina nära och kära för faror på olika sätt. Sånt kan jag ligga vaken och älta på nätterna.
22. Vilken dygd tycker du är mest överskattad?
Tycker att de klassiska sju dygderna ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit är väldigt kloka och bra. Men kanske kyskhet då?
23. När ljuger du?
När sanningen är för sårande. När jag är feg och inte vågar säga det jag känner.
24. Vad tycker du minst om med ditt utseende?
Mina tjocka överarmar som gör att jag aldrig vill ha ärmlöst.
25. Om du kunde ändra en sak hos dig själv, vad skulle det vara?
Minska benägenheten för ångest.
26. Var skulle du helst vilja bo?
Jag vill bo precis där jag bor. Sedan vill jag resa mer och bo utomlands i perioder när barnen är större. Men basen vill jag ha här. Tills jag dör, tror jag.
27. Vilken är din största bedrift?
Min resiliens är otrolig. Men den är också ett otroligt stort problem. Jag kan stanna för länge i sånt som är dåligt, eftersom jag hela tiden hittar saker och omständigheter som får mig att stå ut lite till.
28. Hur skulle du vilja dö?
När jag är gammal och klar i huvudet och hinner ta farväl av alla från min sjukhussäng. Skulle gärna vilja få bli riktigt gammal så att jag kan hjälpa mina barn. Saknar så mycket att ha en mamma i livet.
29. Om du skulle dö och återfödas som en människa eller ett ting, vem eller vad skulle du önska att det var?
En stor tall på en hed, med utsikt över min sommarstuga. Där skulle jag stå och vaka över alla efterkommande generationer.
25 svar
Det står att jag är ”unauthorized” för att titta på den här sidan. Vad innebär det och varför står det så?
Bönen förändrar förmodligen inte din fiende som du föraktar mer än Trump…men är du verkligt ödmjuk kommer dessa dina böner att förändra DIG…och då ser du denna din fiende med Guds ögon…om du verkligen ber för henne, denna fiende du när som helst kan stöta på, från ditt hjärtas djup i kärlek så kommer hjärtat (ditt hjärta) att mjukas upp och hon kommer inte längre kunna ”komma åt dig”…därför att du har förändrats genom Gud…så den person hon var fiende till har förvandlats genom Jesus Kristus och är en ny skapelse…
Jag känner igen mig i svaret om ditt livs kärlek, att det är barnen. Kanske också för att mitt äktenskap just nu inte är på topp men jag tror att vi kommer att hålla ihop ändå. Jag kan tycka att det duger för mig men när jag läser en del bloggar och litteratur eller ser filmer så jämför jag mig och vill också ha en levande kärleksrelation. Jag undrar om du har förslag på litteratur eller på filmer där par lever sida vid sida utan passion och fina kärleksgester utan att det nödvändigtvis behöver vara så illa?
En kärleksrelation kan i perioder bestå av mer vänskap och kamratskap, givetvis. Och i perioder svacka helt. Men du skrev ”utan passion och fina kärleksgester”. Finns det inte några kärleksgester? Eller finns det kramar, att ge varandra sovmorgon, att skratta ihop, att förundras över sitt barn tillsammans, att kolla en bra tv-serie tillsammans etc? För att ha någon form av connection och gemenskap tror jag ändå att man behöver ha för att orka leva tillsammans? Annars blir det nog alldeles för ensamt i tvåsamheten. Även om man bråkar, liggen är sporadiska, man har sömnbrist och stökigt etc, så behöver man nog ändå få känna att man tillhör varandra, att man väljer varandra. Samtal, kramar och parterapi kan vara grymt bra att utforska om relationen känns OFF. Men tyvärr vet jag många män som vägrar. 🙄
Å…för det första är ju det som visas upp på bloggar och filmer inte verkligheten så försök att inte ha sådant som mall…för det andra så har jag sett i livet (hos oss och andra) att passionen helt sonika inte kan hålla på och brinna år jämt för då brinner man opp…följ med i relationens och passionens vågor, stora, små och ibland ligger havet stilla…blankt som en spegel och oerhört vackert(och tryggare att segla på än genom de stora vilda vågorna för den delen…)…Kärlek mellan makar är så oändligt mycket mer än romantiska gester och passion…fundera kanske över vad du lägger i orden ”levande kärleksrelation”…våga lära känna din livskamrat på nya sätt…möt honom där och ge honom chansen att se dig på nya sätt också…Man visar sin kärlek på tusen sätt…många av dem är tysta och stilla men när man upptäcker dem är de lika vackra som det mest ”filmiskt passionerade” …vackrare skulle jag vilja säga…det är alla dessa små kärlekstrådar, tunnare kan man tro än spindelväv men starkare än den tjockaste tross, som bär en genom livet…mitt råd, om du vill ha det, är att lära dig att se din makes kärlek i allt i livet och jag lovar att när ni , undan för undan gör detta, ett litet steg i taget, både medvetet och omedvetet så kommer ni en dag upptäcka att något mycket djupare och vackrare än romantiska gester och passion finns mellan er och då du, kan det gnistra som aldrig förr…men sådant här tar tid, och kraft och insikt och vilja och mycket tålamod och ödmjukhet inför livet så som det är här och nu… allt detta är också djupa uttryck för kärlek…och man kan inte brinna av passion bland rosor medan man utför detta kärlekens arbete utan det kan bara ske under stilla perioder när havet ligger blankt och horisonten tycks oändlig…Och detta arbete är den finaste kärlekgest som finns…Jag önskar er allt gott
Jag och min man läser Medan vi fortfarande älskar, tillsammans. Den är skriven av en dansk (tror jag) terapeut och vi gillar den.
Den beskriver kanske inte hur man lever sida vid sida utan passion utan hur man kan hitta tillbaka till varandra och få en levande relation osv.
Den har hjälpt oss att förstå både våra egna och varandras behov och hur vi kan göra små gester som får betydelse för äktenskapet.
Oj. Nu blev jag rörd. Kände igen mig såväl i några av svaren. Tack för du delar!
JA på Idgie Threadgoode! Älskar den filmen och boken! Får läsa och se om snart (igen!)
Tänkvärda frågor och tänkvärda svar. För några år sedan hörde jag uttrycket ”att få barn är som att för alltid leva med en del av hjärtat utanpå kroppen”. Det är så sant. Det finns ingen jag oroar mig för så mycket som för mina barn. Hemska tanke om något skulle hända. Jag minns när jag var gravid med första barnet. Då ville jag att bebisen skulle komma ut så jag slapp oroa mig över att bebisen skulle dö i magen. Men oron släpper aldrig, den ändrar bara form.
Åh så spännande svar!! Ja, resiliensen eller min egen värdering ”jag har överseende, jag är den starkare, jag är inte en slit-och-släng person” har definitivt gjort att jag stannat längre och låtit saker passera i större utsträckning än som varit bra för mig! Om du har fler tankar på det temat hade det varit så spännande att läsa om!
Och detta med kyskheten, också mkt spännande, det vill jag höra mer om!
Så vackert svar på den sista frågan. Har aldrig tänkt på det innan, men en tall. Det skulle va nåt.
Kan du inte gå in lite mer på temat resiliens? Du har skrivit så mycket klokt om utmattning och även om ångest, och jag och säkert tiotusen andra kvinnor med mig relaterar och uppskattar hur du sätter ord på det. Resiliensen dock, den tycker jag är oförutsägbar och svår att lära känna. Den är typ som… terräng? När man är blind! Man kan aldrig vara säker på om det ska bära eller brista, nästan alltid asfalt men plötsligt rullgrus eller kvicksand. Blir inte klok på den. Hur lär man känna den, hur förstår man den?
Först tänkte jaga att va härligt det skulle vara att vara ett träd men sen kom jag bara att tänka på hur mardrömslikt det skulle vara att bara kunna stå och titta på om det händer något fruktansvärt framför en i framiden!😅 Typ att det skulle just va en helt underbar plats i naturen och sen att en grävmaskin gräver sönder platsen, att männsikor förstör naturen på ett eller annat sätt, människor som ”förstör varandra” osv osv 😅 Jobbigt att ”stå fastbunden” isf!😄
Jag blir varm om hjärtat när jag läser dina svar ♥️Så mänskligt varmt och en människa som jobbar med sig själv och bär sina barn på fjädervingar av hopp kärlek trofasthet tålamod och många roliga äventyr Ge dig själv en kram Från en medsyster ursprung Västerbotten Kram Lotta
Väldigt kul inlägg!
Oj, det sista svaret gjorde mig lite gråtmild. Så fint!
24 och 27 alltså. På pricken jag.
Åh läste precis bröderna Lejonhjärta för min 3-åring och grät så mycket. Både i början när de hoppar tillsammans och i slutet. Min pojke förstod inte varför. ”Varför är du ledsen mamma, de kom ju till nangilima?” så olika man ser saker
Är dina överarmar tjocka? Vet Zara Larsson också har nämnt sina ”tjocka” överarmar. Ser inte det heller.
Jeg synes selv at å banne er den aller minst alvorlige formen for å misbruke Jesu navn / Guds navn – så innmari mye verre å misbruke navnet gjennom å forsøke å rettferdiggjøre handlinger (egne eller andres).
Og, så stor gjenkjennelse til de andre svarene dine – inkludert gjenvendende angst for at jeg skal bidra til at barna skades…
Å så klokt Hanna om att missbruka Guds namn till onda själviska gärningar. Jag har aldrig tänkt på den tolkningen av budordet förr. Det är sorgligt nog många som har gjort det genom tiderna 😪
+1 på det!
Clara, vilka modiga svar på stora frågor. Tänker på vad jag själv skulle ha svarat, framför allt tänker jag på det svåraste, kärleken. Har aldrig haft lätt för att varken ta emot eller ge kärlek. Har heller aldrig haft lätt för att bli förälskad. Men har gett mycket frihet och känt mycket tacksamhet. Så vackert att du vill bo där du bor och att du vill bli en tall i nästa liv. Tallar är vackra. Du är ung och jag är gammal, 70 år. Mitt hem är mitt allt som ger mig den största tryggheten.
Vilka intressanta frågor, och svar! Tankarna börjar genast snurra kring vem den här personen som du avskyr är och vad hen har gjort. Håller med dig på många punkter. Så fint med tallen, åh! Fast jag hade varit en gran eller en björk eller en lind eller? Ahh det finns så många fina träd.
Intressant koncept. Det var mycket läsvärt,det där med resilliensen känner jag igen mig i.
Vad vackert! Och klokt.