Satt och letade en grej i mitt bildarkiv och kom att tänka på alla bilder som bara försvinner. Som ingen tittar på eller minns historien kring. Så jag samlade ihop ett gäng på måfå och sammanställde dem. Helt utan röd tråd.

Bild från den sämsta tiden i mitt liv, hösten 2015. Gästade Nyhetsmorgon men hade sån överjävlig ångest. Tvärtemot vad man kan tro var det inte relaterat till luggen.

Bild från när storbarnen var små och vi hade vår gårdsbutik på Marstorp där vi sålde grönsaker på helgerna. Gulligaste maskotarna!

Jag brukade sitta finklädd utanför och prata med kunder och bjuda på nybakat och kaffe. Var väl också en slags maskot när man tänker närmare efter.

Vårt hus innan renoveringen. Vi körde på Morran & Tobias-estetiken.

Från inspelningen av De Obekväma, en dokumentärserie som gick på UR. I det här klippet hjälpte jag Ulrika att mocka skit ur hönshuset.

I dokumentären pratade jag om hur jag hatade arbetslinjen och Anders Borgs politik och drömde om sex timmars arbetsdag. Samtidigt som jag var och nosade på den där väggen och själv höll på att bli utmattad. Skulle gärna se om den här dokumentären. Hela produktionen var otroligt mysig och fotot var filmiskt.

När Bertil var liten och hade stort rött hår

Clara fotad uppifrån när hon ligger i sängen med sonen Bertil då han är liten, bara hans ben och lilla barnhand syns i bild. Clara skrattar och vänder sig mot honom.

Och vi tumlade runt i sänghalmen.

Vi vann absolut tävlingen om den chicaste barnvagnen. Blommigt foder, röd sammet och enormt bra gung. Klår vilken märkesvagn som helst till både form och funktion.

Minns hur mäktigt det var när jag såg på Morgonpassets blogg att Miss Li och Hanna Hellquist satt och läste MIN blogg.

Sedan hälsade Hanna på mig och spelade in ett avsnitt av sin SVT serie Jakten på ett perfekt liv. Hennes teori var nämligen att jag hade det perfekta jobbet. Och det tyckte jag också, så jag sa välkommen hit!

Att ha Hanna på besök är precis lika oförutsägbart och läskigt som man kan tro. Hon öppnade dörren till det enda rummet jag stängt och sagt ”där får ni inte filma” och inspekterade med noggrannhet kaoset. Allt fångades på film. Charmig, gränslös och underbar människa.

En synnerligen välvuxen squash förevigad med treåring som storleksreferens.

Sekunden efter att Melker bitit mig. En sylvass valptand i näsan. Fins inget vassare. Man kan slipa diamanter med valptänder.

Vanlig syn hemma hos oss förr. Jakob tränade jämt yoga med Bertil och Folke.

Elsa, syrran och jag på Bokmässan 2013. Vi hade alla släppt böcker om vintage. Elsa om inredning och jag och Anna om hur man kan pimpa och sy om gamla kläder. Och så hade vi ett gemensamt samtal på stora scenen som jag vill minnas att Jenny Strömstedt modererade. Färggladare och gulligare publik än vår gemensamma gick nog inte att uppbåda vid den tiden.

Albin, Ulrika, Jakob och jag plus alla våra barn arbetade på åkern tillsammans. Det var några riktigt fina år när vi byggde en ny skön värld, hjälptes åt och drog åt samma håll.

Go’kväll-inspelning. Vi posade och larvade oss och jag hade en grön klänning i siden som jag inte längre kommer i tyvärr. Det är det enda jag tänker på när jag ser gamla bilder: Kommer jag i den där klänningen fortfarande? Svaret är nästan alltid nej.

Smiskade Roy med en slickepott, eftersom jag stod på höjden av min professionalitet och verkligen vinnlade mig om att göra ett gott intryck.

Under några år när Bertil var liten åkte vi till Teneriffa varje november. Jakobs mormor och morfar hade lägenhet där och flera gånger åkte jag och Bertil med dem – men utan Jakob. Det var otroligt mysigt att hänga med hans släkt. Minns den här resan eftersom alla höll på att kommentera på bloggen hur tjock jag blivit. Fy fan för vissa läsare alltså. Inte konstigt att man blivit förstörd i huvudet.

Carro sminkade mig i mitt gamla gröna kök, inför en plåtning för Family Living. Jag jobbar fortfarande med Carro när jag har möjlighet. Lärde känna henne när jag började på SVT 2011!

Berra och jag är hemma och leker i köket. Jag var en sådan flicka när han var liten. Vi lekte, dansade, sjöng och var barnsliga ihop.

Mitt kontor. När jag inte städat på ett tag. Tur att jag blivit lite bättre på ordning de senaste tio åren

Hemma hos Erica och firar premiären av Husmorsskolan i P1 tror jag. Lyssnarsuccé som fullkomligt retade gallfeber på kulturjournalister och sjuttiotalsfeminister. Tur att jag var i bebisbubblan och inte noterade vad som pågick. Erica fick ta smällarna, den stackaren. Och berättade först många år efteråt om all skit som kastats på oss.

Meeen…det var ju tack vare det programmet som jag fick sommarprata i P1. Så man ska inte vara rädd för att reta upp folk!

Go’kväll med Jonathan Johansson. Ser ut som att jag är kär i honom. Men den som inte varit kär i Jonathan Johansson kastar första stenen!

Efter mitt Sommarprat i P1 ville de att jag skulle göra Sommarpratarna i SVT. Då samlades några sommarpratare från senaste säsongen och åt middag och pratade. Lite som om Stjärnorna på slottet skulle gifta sig med Renes Brygga. Jag hade prickig klänning och var väldigt nervös. Höll även på att missa flyget på grund av min tidsoptimist. Så jag körde 140 km i timmen hela vägen in till stan den morgonen.

Mitt starkaste minne av inspelningen? Att Margareta Strömstedt verkligen SÅG mig och sa så många uppmuntrande ord om mitt skrivande. Samt när Brolle sjöng Elvis för mig och tittade mig djupt i ögonen. Åh herregud.

Blev framröstad till Sveriges chicaste av tidningen Chics läsare och flögs ner för en plåtning. Jag hade läckande amningsbröst och ironiskt nog inte alls tillräckligt många chica kläder till plåtningen. Men jag blev stylad och bortskämd till tusen av värsta fina teamet.

Hårddisken med alla bilder från bröllopsresan har tyvärr gått om intet. Men några hade jag hunnit publicera på bloggen. Vart bröllopsresan gick? Först några dagar i skogen utanför Arvidsjaur, i ett torp utan rinnande vatten. Sedan några dagar i Glommersträsk i farmors hus. Vi spelade Monopol tills vi nästan tog ut skilsmässa.

Jag är glad att jag kunnat kombinera karriären med småbarnsåren. Men ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på hur jag slitit. Här hade jag med mig Bertil till en radiosändning, eftersom det inte fanns någon som kunde vara barnvakt. Nyfödd, spända amningsbröst och med en trött glans i ögonen.

Fick ta emot Norrmejerier-stipendiet på torget i Umeå. Men också den här bilden gör mig ledsen. Hade i vanlig ordning inte frågat om någon vän eller familj ville komma. Tänkte inte att någon skulle vilja det – eller att det kanske skulle kännas roligt för mig om jag vann. Så på prisutdelningen hade alla andra nominerade familj, släkt och vänner på plats som hejade och hurrade. Jag hade ingen. Bara en pinsamt stor check att kånka runt på på stan efteråt. Pengarna och äran satt fint däremot.

Barnkalas hos min vän Elina. Jag lånade en liten Maja att öva föräldraskap på. Jakob lånade min t-shirt med trycket Jesus is my homeboy, som var på modet då.

Första kompisen i gänget fick barn och jag höll lilla Isabelle i min famn. Nu är hon väl en sjutton år sisådär? Men jag är ännu samma nyponros till flicka förstås.