Månad: augusti 2025

Efter Moskosel börjar vägen klättra allt högre. Dit ska vi, mot bergen. Björkarna har börjat skimra i gult och bilmöten har helt upphört. Här är det bara renar längs vägen och enstaka räv och orrhöna. I bilen väljer vi hela tiden var fjärde låt. Bertil spelar Blue Öyster Cult Don’t fear the reaper, Folke väljer Blur Song 2, Uffe vill höra Sweehomabamama med Lynyrd Skynyrd och jag ber Folke sätta på Peter LeMarcs Jag försöker lära mig att älska dig åt mig.

När vi når den här punkten med den här utsikten tjuter jag lyckligt.

-Så fiiiint det är! Äntligen på rätt ställe!

Alltid samma utrop, för det är så det känns att åka hit. Som att vara på rätt plats i världen.

Nu går det äntligen att förboka ett signerat exemplar av min nya bok Hemmets Almanacka 2026. Här kan du beställa den via Bokus eller Adlibris (men missa inte att om du är premiumprenumerant på min blogg så har du rabatt på boken, skrolla ner två blogginlägg så hittar du koden och länken där!)

Att göra den här bokserien är en sådan enorm glädje för mig. Att få ta fram de bästa vardagsrecepten, tipsa om hur man gör frukostgröten mer mättande, lista gratisnöjen i fattiga januari och lära ut hur man bäst organiserar ett kylskåp. Det är sånt jag verkligen tycker är roligt. För det är ju sådana saker vi alla stretar och kämpar med i vår vardag.

Men jag älskar också det folkbildande inslaget i böckerna. Varför började vi sälja majblommor egentligen? Vem uppfann simborgarmärket och varför? Vad är polarnatt, hur hjälper man bäst en igelkotte och varför fanns det så många hushållsskolor förr i tiden? Ja, sånt där matnyttigt och intressant som både rör vår historia och nutid.

Hela året har jag antecknat i mitt exemplar av Hemmets Almanacka 2025. Om väder och vind, vad vi ätit till middag, när Uffe lärt sig dyka eller Folke haft sommarkalas. Varje träningspass har noterats liksom datumet jag tog upp mina pelargoner från vinterförvaringen och när de blommade för första gången.

Jag har också lyssnat på synpunkter från er som köpt och använt årets almanacka. Många hade önskat fler tomma sidor för egna anteckningar, så det har jag ordnat. Väldigt många önskade också ett läsband för att hålla koll på var i kalendern man befinner sig. Även det har jag lagt till i årets bok.

Själv önskade jag fler kalenderrader att anteckna på. Så det kommer vara fyra rader för varje veckodag, istället för tre.

Jag hoppas verkligen att Hemmets Almanacka kan vara en hjälp på traven till ett underbart 2026.

Här kan du alltså beställa den via Bokus eller Adlibris (men missa inte att om du är premiumprenumerant på min blogg så har du rabatt på boken, skrolla ner två blogginlägg så hittar du koden och länken där!)

Jag är så fantastiskt stolt, glad och faktiskt också lite mallig över hur bra det har gått med betalväggen här på bloggen. Efter att ha grubblat och tvekat i flera år så gjorde jag slag i saken. Och det flög! Vilket har gett mig en ekonomisk trygghet som jag behöver för att kunna satsa framåt i företaget. Det första jag gjorde när jag insåg att det var en succé var att höra av mig till Erica igen.

Hon slutade ju som redaktör hos mig våren 2024 och jag har saknat henne något enormt. Nu anlitar jag henne igen och hon gör det där som hon gör bäst. Läser, analyserar, kommer med feedback och ideér. Hon är en viktig kugge i det utvecklingsarbete som kommer ske med bloggen här i höst.

I tisdags träffades vi och arbetade ihop.

Ideerna sprutade, vi pratade i munnen på varandra och drog ut tidslinjer för framtiden.

Som vanligt hade hon med sig en massa anteckningar och feedback till mig. Och inte alltid bara positiv sådan. Dock är det lätt att ta konstruktiv kritik från någon man litar på och som man vet vill en väl.

Erica använde whiteboarden tills den var helt fullklottrad. Och jag är så glad att återigen få arbeta med en av mina bästa vänner. Och närmare jul kommer vi bjuda alla premiumprenumeranter på en rolig överraskning!

Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om att parbråka på en fest, gå hem från festen i vredesmod och sedan bli tillbakahämtad i nackskinnet. Av sin man. Om glädjen i att parallellarbeta och dela tvättstuga med främlingar. Om varför badglädje är en statussymbol och män som kan kasta sina fruar i sjön är det allra mest attraktiva. Och så handlar det lite om skräcken för den första veckan utan barn när man har skilt sig.

Bli prenumerant och lyssna här!

Det blev en kort första arbetsvecka efter sommarlovet, men nu känns det redan som att det var flera veckor sedan jag började jobba. Precis som det alltid gör. Nej, Ving. Semesterkänslan sitter inte kvar länge.

Arbetsveckan startade på onsdagen med att jag tog småpojkarna till skolan.

Man kan tro att han sålt smöret och tappat pengarna. Men det är bara första skoldagen i livet som spökar. Eller egentligen bristande nattsömn. För han var tro’t eller ej otroligt peppad på att börja. Bara väldigt, väldigt morgontrött.

Skinnpaj och sotarmössa, gäller att sätta stilen direkt.

Vi hojade ner på byn. Alltid lika fin cykelväg, särskilt med de gulnande sädesfälten.

Ner på ”storvägen” som går genom byn men inte alls är särskilt stor.

Förbi badplatsen som låg stilla och övergiven.

Börja femman- och börja förskoleklass-bilden.

Jag stannade kvar i klassrummet första timmen och stod längst bak med några andra mammor. Tisslade, tasslade och gav menande blickar åt allt gulligt som våra barn ägnade sig åt. Så fint att få lämna ännu ett barn på vår fantastiska lilla byaskola. Uffe var lycklig över att han fick sin bästa kompis som bänkgranne.

Sedan hojade jag hem igen.

Hämtade Essa och gick på en promenad. Förevigade min farstubro och dess bedrövliga halvdöda sommarplantering. Skönt att jag får byta till höstblomster snart och slänga denna trädgårdssommar på minnenas soptipp.

Första arbetsdagen var extremt trögjobbad. Jag hade rörmockare på besök för att ordna med mitt värmesystem och tusen admin-uppgifter att ta tag i. Kändes som att börja i en enorm uppförsbacke där jag varken kunde tänka eller koncentrera mig. Men till slut kom i alla fall Folke hem från skolan med lillebror som han hämtat på fritids. De hade traskat tillsammans och var så glada!

Jag svängde ihop lite pyttipanna till middag och de fick äta vid köksön. Själv hade jag inte lust till mer än en skål kvarg på stående fot.

Sedan gick torsdagen i samma stil – med den skillnaden att jag faktiskt fick en hel del avklarat. Kände mig på betydligt bättre humör när jag avrundade den andra arbetsdagen.

På fredag morgon åkte jag in till stan för att träna. När vattnet är varmare än luften ryker älven som om den var på väg att börja koka.

Tränade ett riktigt grisigt pass på IKSU. Så roligt att vara tillbaka på mitt storgym efter sporadiskt tränande hemma i byn under sommaren. Där finns alla maskiner jag behöver för att träna passen som min PT Ida har gett mig i uppgift. Hade inte tappat så mycket styrka som jag hade befarat.

Träningsbild för att skicka till syrran och håva in beröm över benmusklerna. Hon skickade en motsvarande tillbaka på sina magmuskler. Hejjarop och busvisslingar åt varandra i telefonen.

Sedan ägnade jag dagen åt diverse jobbärenden och hämtade därefter Bertil på skolan och skjutsade hem honom till byn. Så packade jag min väska och drog till en kompis över helgen. Hade så trevligt att jag glömde att fota nästan någonting, men fick i alla fall ett par bilder.

Höstklädd i min bästa senapsfärgade klänning. Den har många år på nacken – köpte den när jag var gravid med Uffe.

Vi åkte på en loppisrunda och stannade till i en extra söt stuga.

Samma sjuttiotalstapeter som hemma hos farmor.

Gjorde några fynd men fotade framförallt inredningen. Så rara tapeter!

Mitt bästa är att stanna vid sådana här ställen invid vägen. Rota runt på vinst och förlust och bli glad över att se sånt farmor och mormor brukade ha i köksskåpen.

I nästa blogginlägg lovar jag visa alla sommarens loppisfynd. Har helt glömt bort att göra det!

Söndagen spenderades huvudsakligen i soffan där jag bland annat läste den här mycket efterlängtade boken av Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson. Har bara kommit några kapitel in men redan blivit rasande. Ser fram emot att låna den till min pappa så att vi sedan kan diskutera allt som gick fel på nittiotalet med avregleringar, privatiseringar, det fria skolvalet och Göran Persson…som Malin Wollin för övrigt ÄLSKAR. Men det visste ni förstås redan om ni är trogna poddlyssnare.

Och det var mitt veckoslut i bilder det!

Lite extra stolt blir jag när jag får vara med i mina favoritprogram och tidningar. Som ICA Kuriren som jag älskar! Perfekt mix av folkbildning, spännande intervjuer, bra recept och smarta tips för hemmet.

I början av juni kom de hit och gjorde ett reportage. Essa fick vara med på framsidan.

Jag berättade om mina tankar kring Hemmets Almanacka, om Claras Kakbok och om att inte vara så rädd för att sticka ut hakan och säga sin åsikt i det offentliga rummet.

Fina bilder tagna av Malin Grönborg, som jag jobbat med många gånger förut.

Hela intervjun kan du läsa här!

Liiite kallare temperaturer öppnar upp möjligheterna för allt jag gillar i klädväg.

Som små stickade koftor till sommarkjolar och underklänningar.

Rara strumpor i klackskorna. Fint på tusen olika sätt – gärna lite nedhasade.

Blaffiga bijouterier är ju absolut min grej, men det är också så tjusigt med tunna skira smycken. Har en grön glassten från min farmor och en vit liten pärla kring halsen som jag tycker om. Men skulle absolut vilja ha någon fin riktig pärla eller sten att bära på det här sättet. Gärna i en suuuuupertunn kedja som nästan är osynlig och som får försvinna ner i dekolletaget.

September är som vi alla vet årets bästa klädmånad. Och den närmar sig med stormsteg. Något att fira!

Angorakoftan och sammetskjolen är loppad, skorna och strumporna är från Sézane och negligen är från Lindex.

-Men varför gör du så mycket reklam för podden i bloggen? Det är helt ointressant för mig!

Ja, var skulle jag annars göra reklam för den? Bloggen är ju mitt skyltfönster för ALLT jag gör. Böcker, poddar, illustrationer och what not. Men framförallt: det lyxiga med att som poddare ha en stor blogg är att man har ett givet forum för poddlyssnarna att diskutera i. Det är därför varje veckas avsnitt får ett eget inlägg. Så att alla ni som lyssnar på podden och vill komma med instick eller prata med varandra har ett forum för det. För det är ju exakt det jag saknar för alla mina favoritpoddar: vem ska jag diskutera dem med och var?

Så varsågoda trogna Wollin & Clara-lyssnare. Ni andra får stå ut, helt enkelt!

I veckans avsnitt rankar Malin de tio bästa och tre sämsta sommarpraten. Hon har nämligen hört och recenserat alla! Vi pratar om att tillhöra en sleep supportive family eller ej. Och om man fick vara hemma sjuk när man var liten? Och varför får kirurgens barn inte gå till läkaren? Det handlar om dricks, dålig service och om en livsfarlig drink jag råkade få i mig sist jag var ute.

Men allting inleds med en skrattkonvulsion av sällan skådade mått. När Malin visar mig sin fulaste bild. Ja, just den som vi diskuterade i förra veckans avsnitt.

Själva avsnittet ligger bakom väggen hos underproduktion.se.

Ytterdörren har precis smällt igen. Bertil vaknade, gjorde frukost och cyklade till bussen och terminens första skoldag. Jag hade ställt klockan för att stiga upp och se om han ville ha någon hjälp. Men istället lyckades jag snooza om flera gånger, hann inte ens önska honom lycka till innan han for iväg.

På övervåningen hör jag att Uffe har vaknat. Han sjunger för sig själv och letar kalsonger i sin klädbyrå. Från Folkes rum är det däremot fortfarande helt tyst.

Jag sitter i soffan med min dator uppslagen. Har en poddstart att skriva, inför inspelningen idag. Men det går trögt. Essa ligger på sin kudde och blänger på mig. Hon vill kissa. Jag vill väl också kissa?! Men först vill jag skriva och dricka mitt kaffe ifred. Sluta glo så anklagande på mig.