Lite extra stolt blir jag när jag får vara med i mina favoritprogram och tidningar. Som ICA Kuriren som jag älskar! Perfekt mix av folkbildning, spännande intervjuer, bra recept och smarta tips för hemmet.
I början av juni kom de hit och gjorde ett reportage. Essa fick vara med på framsidan.
Jag berättade om mina tankar kring Hemmets Almanacka, om Claras Kakbok och om att inte vara så rädd för att sticka ut hakan och säga sin åsikt i det offentliga rummet.
Fina bilder tagna av Malin Grönborg, som jag jobbat med många gånger förut.
32 svar
Först en fråga till dig Clara, kanske har du skrivit om det men jag har inte sett eller glömt😉Kommer det en Hemmets almanacka 2026? Tycker så mycket om årets!
Och ett stort TACK till AnnaA som lyfte detta med maten , ekonomin och dagens Sverige🙏
Pga min utmattning har jag inte orkat jobba mycket, och vi har varit vana vid att vända på varenda krona. Det är först det sista det blivit bättre för oss. Men jag känner så med alla som kämpar och tycker att det är fruktansvärt med barn, och vuxna också förstås, som inte har råd att äta sig mätta eller köpa kläder. I SVERIGE!🥲Vilken oerhörd skam, vilket misslyckande…
Vilken fin artikel! Och vilket sött namn er by har 🤗
Hej! Jag är nyfiken hur din relation till det offentliga rummet eventuellt är annorlunda nu när mycket av det du säger är bakom betalvägg? En stor behållning för mig med din blogg (som jag just nu betalar för) är just dina inlägg där du ”ryter till”, luftar åsikter om samhället/politik och sådant. Är det sådant som nu kommer vara för bara betalande? Personligen tycker jag att det är viktigt med en sådan röst som din, någon som bor i norr i glesbygd osv och att den är tillgänglig för just offentligheten. Jag förstår att du får många frågor angående vad som kommer vara bakom betalväggen och inte, men just den här biten har jag funderat på. Sandra Beijer gav en kort kommentar på sin instagram om att en betalvägg kan tendera i att det blir en läsarskara av ”ja-sägare”, vilket jag också tänkte (och är ju nu len del av). Sedan kan du ju förstås mena att din läsarskara och kommentatorsfält är ett brett diskussionsforum med olika åsikter, men tycker ändå det vore intressant att höra din åsikt kring den risken. Och som sagt vart dina åsikter tar vägen i det offentliga rummet, om det inte är offentligt längre?
Kommer absolut att fortsätta lägga ryta ifrån-inläggen öppet så att man kan sprida och dela. 🤗
Tack för att du prenumererar
Åh, vill köpa tidningen. Är den ute nu??
Jag läste artikeln via din länk, vore kul att ha tidningen..
Tyvärr kom den förra veckan. Men borde gå att beställa numret från ICA Kuriren =)
Bra artikel och kul med verandan från andra sidan. Och fiiin klänning!
Vilken trevlig läsning. Det var en fin intervju, med fina bilder. 🤗💝
Det är lätt för den som utan att vända på varje krona kan köpa bra och hälsosam mat till sina barn att säga att maten inte är för dyr…Jag ser dagligen familjer som knappt ens har råd med sämsta Eldorado skiten och där föräldrarna äter minimalt för att det skall gå ihop, de som behöver matkassar och hjälp med mediciner, sjukvårdsbesök och som håller barnen hemma från barnkalas för att de inte har råd med vare sig kalas-kläder eller present. Varje dag packar vi kassar med donerad, överbliven mat, schampo, bindor och annat och varje dag går varenda kasse åt och vi kunde ha haft flera gånger mer och det skulle också gått åt. Det handlar INTE, som många tycks tro, om människor med missbruksproblem, om psykiskt sjuka människor eller andra som på olika sätt hamnat i svårigheter och utanförskap utan oftast om gamla med minimal pension efter ett liv i hårt arbete i låglöneyrke, väldigt oft om ensamma föräldrar i låglöneyrke eller som plötsligt blivit arbetslösa…Studenter är en växande grupp som söker hjälp också, för att inte tala om nyutexaminerade akademiker som inte får arbete trots många års studier, utan A-kassa, utan rätt till sjukpenning eller några sådana förmåner eftersom de pluggat och ännu inte kommit ut i arbete…dessa får oftast inte ens ett städjobb eftersom de är ”överkvalificerade”…De åker ut ur sin studentlya och står bokstavligen på bar backe…Att matpriserna (och hyror mm) gått upp under de senaste åren har helt slagit omkull dessa människors ekonomi och liv. Såklart behöver vi inte äta importerad frukt eller dricka kaffe men vi behöver äta frukt och grönt varje dag, vi behöver äta sund närande föda som odlats på ett hållbart sätt. Och mat för dagen i tillräcklig mängd för kraft och hälsa är sannerligen en mänsklig rättighet. En värld där småskaliga böner på ett hållbart vis är de som producerar all vår föda är verkligen något att sträva efter, men där är vi inte just nu och äta bör man annars dör man. Mvh Anna A. (I går hade jag kontakt med en högutbildad akademiker, fem års universitetsstudier, praktik på en svensk ambassad och som har sökt hundratals arbeten sedan examensdagen för drygt två år sedan, alltifrån så kallade kvalificerade jobb i linje med den utbildning vederbörande har till alla slags så kallade ”okvalificerade arbeten” utan att ens få komma på intervju…en morfar har hjälpt hen med mat och hyra och hen är inskriven på någon meningslös ”sysselsättning” hos Arbetsförmedlingen som ger, efter skatt, knappa 3000 sek i månaden, nu får den personen flytta ut ur sin studentlägenhet i månadsskiftet och kan inte få annat boende eftersom hen är utan fast arbete. I denna människas fall ser det dessutom inte bättre ut än att simpel rasism är en av orsakerna till att hen inte får arbete trots gedigen utbildning eftersom vederbörande är av delvis afrikanskt ursprung…Så ser livet ut i detta land idag för allt fler människor. Så, ja, maten är verkligen för dyr för dem…Jag känner vanmakt och sorg varje dag i mitt arbete för dessa människor, en kasse mat lindrar för några dagar men deras situation i övrigt kan jag inte göra mycket åt…)
Bra du tar upp detta!
Själv akademiker som blivit sjuk och har noll inkomst, ingen sjukpenning, förlorad SGI. Lever på min man.
Och jag är glad att Eldorado finns…
Finns väldigt många klagande svenskar som inte vet hur bra de har det! Tänk om alla tänkte lite längre.
Jag har alltid tyckt om att ge, men nu har jag inte så mycket att ge av. Men ni som har, låt andra få del av ditt. I slutändan hör vi alla ihop.
Önskar dig hälsan åter och kraft, uthållighet och hopp på vägen dit! Så fint sagt, att i slutändan hör vi alla ihop! Vi ger av så mycket annat än pengar här i livet och du gav mig något fint idag när jag läste detta. Det ger mig ny kraft att de finns folk därute som ser, som vet att vi alla hör ihop! Jag håller med dig, ni som har mer materiella saker, som bland annat pengar, än ni faktiskt behöver låt dem som behöver få del av det!
❤️
Ester, vilken bra och tänkvärd kommentar! Är också akademiker men hade otur att bli sjuk tidigt i livet. Nu är jag gammal, 70 år, lever ensam, men klarar mig på min låga pension.
❤️
Så oerhört sorglig läsning. Har du tips på var man kan donera mat och förbrukningsvaror så att de hamnar hos de som behöver det mest får du gärna dela med dig. Med vänlig hälsning, Anna
Det beror på var i landet du bor men om Frälsningsarmen finns i närheten är ett tips att kontakta dem. Stadsmissionen är ett annat förslag. Det finns också lokala grupper som på helt frivillig basis samlar in och delar ut hjälp. Man kan hitta på bla Facebook. Våga gärna tala med människor i din vardag om detta också. Det är sorgligt nog alltför många som inte inser hur det ser ut i vårt land för allt fler människor. En kasse mat, bindor och schampo och litet kläder är som sagt bara en tillfällig lindring i nöden. Vi behöver ett uppvaknande i Sverige och en pånyttfödd solidaritet människor emellan på allvar och det fortare än kvickt. Dessa människor vill inget hellre än att kunna försörja sig själva och vara oberoende. Och de har inga drömmar om lyx utan ett arbete och en egen lya, mat på bordet och den mest basala trygghet som borde vara självklar för varje människa. Tack för att du bryr dig och vill hjälpa!
Tack!
Arbetar på Göteborgs Stadsmission och Göteborgs stad tror att vi enbart jobbar med ”hemlösa och missbrukare”
Vakna Sverige!
Det är helt vanliga jävla människor som inte klarar sig längre. Klyftorna ökar och värlfärdsstaten monteras ner till förmån för kapitalisterna.
Varje dag ser jag svenska pensionärer i Göteborg som letar pant i papperskorgarna. Fler och fler ”mataffärer för människor med låg inkomst” slås upp och köerna ringlar långa. Okvalificerade jobb existerar knappt och politikerna har sett till att vi , som i USA, har ”working poor”; människor som arbetar och ändå inte har råd med det basala. Tack marknaden och kapitalismen!
Tack Anna A och Anna för att ni beskriver verkligheten för många människor som lever med konsekvenserna av förändringarna av vårt samhällssystem, där marknaden avreglerats och privat vinstmaximering går före gemensamma och samhälleliga behov.
Ingen nämner längre den forskning som visar att ojämlika villkor gör alla mindre lyckliga och trygga.
vinstmaximering
Maten behöver inte vara dyr bara för att en del inte har råd att köpa den. Det handlar alltså inte om dyr mat utan begränsad eller ingen ekonomi (inga pengar). Saker, varor och tjänster är inte dyra bara för att någon inte har råd med köpen.
Jag funderade också över det här. Det är ju helt klart ett jättestort problem att människor inte har råd att äta sig mätta. Men jag undrar över om problemet verkligen är just matpriserna, eller kanske något annat. T.ex. rasism, arbetslöshet, för låg minimi-inkomst, för låga pensioner, dåligt/icke fungerande socialskydd, bristfällig utbildning i privatekonomi, osv. Alla skall ha råd att äta sig mätta, och alla skall ha råd att äta mat som främjar hälsan. Men tänker att lösningarna kanske behöver sökas någon annanstans?
Tack för dina rader och för upplysningen till många som inte vet hur verkligheten också är. Världen är verkligen inte rättvis.
Hoppas de som har mycket makt och pengar gör mer för de som har det sämst! <3
Klockrent. Dagens Sverige.
Tycker också att fler borde våga sticka ut hakan. Visst kan det bli lite obekvämt ibland om man får mycket mothugg. Jag tycker ändå att det är viktigt att våga stå upp för det man tror är rätt och vägen framåt. Att inte säga något alls fast man tycker att något är fel blir som ett indirekt godkännande. Har man inte gjort det man kunnat så kan man heller inte klaga när saker och ting blir mindre bra.
Idag är det en trend att ”sticka ut hakan”, bara man gör det med PKåsikter! Annars är det cancelkulturen som träder in och personen pausas på olika sätt. I värsta fall stannar karriären av med allt vad det innebär!
Nej Ninni. Så upplever inte jag det alls. Det är ju tvärt om. Tyvärr.
Håller verkligen inte med. Att sticka ut med vad som folk kallar pk-åsikter (tex att vara mot rasism eller för jämställdhet) kan ju för tusan leda till dödshot i dagens samhälle.
Du har så många kloka tankar! Tack för att du länkade till intervjun 🥰
Två superhärliga och genomkloka onliners som jag tar med mig från artikeln:
– Idag vet vi alltings pris men ingentings värde.
– Det är bättre återhämtning att skapa något än att hamna på soffan!
Det var Oscar Wilde som en gång sa det om pris och värde, om cyniker. Men, ja, smart sagt. Och det passar också idag – för många i vår tid.
Tack Elisabeth för kul info!
Jättefin intervju!
Fint reportage och fint att se verandan från andra hållet